I Nazityskland etablerades ett groteskt judehat. I dagarna visas en film (De förbannade åren) om danskarnas reaktion på naziockupationen. På högskolorna har genus, hållbarhet och Ladok spridits. Hur har medarbetarna reagerat på detta och hur har de deltagit i spridningen av detta?
Jag tror jag kan identifiera olika reaktioner, och därmed fem olika grupper av individer: Opponenten, Fredaren, Accepteraren, Medlöparen, Aktivisten.
Opponenten motsätter sig saken högt och ljudlig, med frenesi och engagemang. Den försöker, mer eller skickligt, skapa opinion mot saken. Den försvinner dock snart från scenen, till ett koncentrationsläger eller blir arbetsbefriad, med ett avslutat anställningskontrakt. Den får behålla sin moraliska rättrådighet, men till priset av att saken sprids.
Fredaren tycker inte om saken, men försöker undkomma den genom att smita undan, att se bort, och i det fallet det inte går, tillmötesgå saken, men helt utan engagemang, och kanske med visst försök att underminera saken. Den fyller i blanketten, men på ett sätt som kan försvåra för saken. Den har fredat sig, likt Pilatus och hans handtvätt, och hoppas på att få vara ifred.
Accepteraren funderar inte så mycket på om det är rätt eller fel, utan accepterar saken, ty är man underordnad har man att vara lojal, att lyda, att utföra det som åläggs en. Det spelar ingen roll om det är rätt eller fel, ty genom lydnad får man den moraliska absolutionen eftersom ansvaret ligger hos den som för fram saken och tvingar igenom den genom att utnyttja hierarkins lydnads..,oj, förlåt, lojalitetskrav. Eichmann ville gärna att domstolen i Jerusalem skulle se hans agerande som accepteraren. Medan han sannolikt bättre kan hänföras till nästa kategori.
Medlöparen liknar accepteraren genom att följa saken, dock med skillnaden att medlöparen också profiterar och utnyttjar saken. Kan man köpa de fördrivna judarnas möbler billigt, köper man möblerna. Kan man vinna utvecklingspengar på högskolan, lägger man till hållbarhets- eller genus-integration i sin ansökan för utvecklingsmedel. Eichmann var, minst, en medlöpare, som för egen vinning utnyttjade saken. Han försökte freda sitt sinne genom att säga, likt Brask, att därtill är jag nödd och tvungen, medan han faktiskt profiterade för egen räkning på saken.
Aktivisten antar saken med hull och hår och arbetar inte lydigt utan engagerat och med glöd för att befrämja saken. Dessa identifieras lätt av makten och ges positioner i organisationen där de kan befrämja saken. Sannolikt tillhörde Eichmann denna grupp, vilket domstolen i Jerusalem ansåg, och gavs därför ansvaret för Förintelsens uppsamling och transporter. De har inga moraliska betänkligheter. Tvärtom, ty de sympatiserar med andan och ambitionerna i saken, vare sig det är Förintelsen, genus, hållbarhet eller Ladok.
En sak, hur artfrämmande den än är för verksamheten, kan inte spridas genom maktens beslut. Det krävs aktivister, ambassadörer för saken i organisationen. Men inte heller de är tillräckliga för sakens spridning. Medlöparen deltar aktivt i spridningen och Accepteraren deltar passivt i spridningen, medan Fredaren låter den ske. Alla dessa deltar i spridningen, men på olika sätt.
Så har Genusdoktrinen etablerats. Så möjliggjordes Förintelsen. Så sprids Hållbarhetsdoktrinen. Så infördes Ladokdoktrinen.
Öllsjö den 1 juni 2020