Något liknande lär Keynes ha skaldat. Det kan te sig naturligt då det kan finnas marginalskatter på 60%. Om jag tjänar ytterligare 1000 kronor, då tar fogden 600 kronor. Kan jag med en enkel operation undkomma den skatten, då har jag, förutom de 400 kronor jag skulle fått ut, få ytterligare 600 kronor, ett tillskott på 150%. Det är svårt att idag hitta en sysselsättning med lika hög avkastning.

En socialdemokrat vägrar redovisa vad han gör med de poäng har får p g a att han reser så mycket med SAS. ( https://www.aftonbladet.se/a/7lAb2K )

Systemet är ju sådant att den resande får poäng i ett lojalitetsprogram som SAS har. Ju mer man reser för SAS, ju mer poäng. Dessa poäng kan sedan omsättas av den resande till hotellnätter och resor.

Det är en enkel konstruktion som skatteverket av outgrundliga skäl accepterar. Den resande reser inte för egen räkning, utan för organisationen. Det är organisationen som betalar hans biljetter. Kostnaden för biljetterna är avdragsgill mot organisationens intäkter, dvs den minskar organisationens vinst, och därmed dess skatt.

Men medan det är organisationen som betalar biljetten, och reducerar sin skatt genom att biljetten är en avdragsgill kostnad, kommer poängen individen till godo. Inte organisationen, som betalade för biljetten och därmed s a s har betalat för poängen. Eftersom individen kan tillgodogöra sig poängen utanför arbetet, genom en privat resa, genom ett privat boende på ett hotell, har plötsligt organisationens nyttighet överförts till individen. Trots att det inte var individen som skapade poängen, utan individens belägenhet som anställd i organisationen, som arbetskraft, inte som individ.

Hade individen fått motsvarande köpkraft genom lönekuvertet, skulle den beskattas på upp till 70%. Nu går den skatteverket förbi.

Detta är vedertagen praxis i näringslivet, men säkert också i andra sektorer, och som vi sett med denna skandal, även i Riksdagen. Och, som vi socialdemokrater brännande får erfara, även inom det socialdemokratiska arbetarpartiet.

En representant för socialdemokraterna får inte leva som alla andra. Den skall utgöra ett föredöme. Den skall leva de socialdemokratiska värderingarna. IN I KAKLET. Vi vet om mänskliga svagheter, men en representant blir just representant för att den är mindre svag. En representant blir representant för att den värdigt kan förestå våra värderingar. Vi socialdemokrater har hårda krav på våra representanter. Kan de inte leva upp till dem, är de inte värdiga representanter.

Därför skall de jag skrev om igår få sitt medlemskap makulerat, ty de lever inte våra värderingar. Därför skall Kent Härstedt lämna sin representationspost, ty han lever inte våra värderingar.

De jag skrev om igår har fått lämna sina förtroendeposter. Det antyder att det finns lite liv kvar i den döende socialdemokratin. Återstår att se om partiet vågar göra sammanledes med en högt uppsatt. Eller om partiet gör skillnad på immigranter och svenskar. Således, om de är sverigedemokrater i handling.

​Öllsjö den 

I onsdags fick vi veta att Samer Saad Mohialdeen, som stod på listan till kommunfullmäktige i Sävsjö, spred simpla lögner om motståndarpartier. I torsdags fick vi veta att Janna Atta Ibrahim, som representerar socialdemokraterna i en stadsdelsnämnd i Göteborg, stödjer Ibrahim Hashem i Bromölla, som sprider samma falska propaganda mot andra partier. Samma dag fick vi veta om Doa Alsaif i Stenungssund, som upprepar den falska propagandan, nu under namn som påhittade Socialdemokraternas arabiska ungdomsförbund.
 
Fyra vettvillingar, som getts plats i socialdemokratin.

Nu varnas du, för nu kommer fördomar.

Samtliga dessa har namn som antyder att de är invandrare, och invandrare från arabiskt/muslimskt kulturområde. Vi känner inget sådant område som karakteriseras av avancerad demokratisk kultur. Snarare känner vi dem som tämligen politiskt primitiva kulturer med ett rejält mått av kvinnoförnedring, speciellt de områden där islam har inflytande.

Deras agerande kan därför sägas vara förväntat, med tanke på deras kulturursprung, enligt min fördom.

Integration innebär att vi, vårt samhälle, våra organisationer, skall omprogrammera dem. Vi tog emot dem som flyktingar. Generöst. De tog med sig sin primitiva politiska kultur. Den som var delaktiga i att driva dem från sina länder. Den kulturen får de lämna i havet som de tagit sig över. Den passar inte här. Den är inte vår och den är inte värdig ett demokratiskt samhälle. Vi kan baktala våra politiska motståndare. Men vi ljuger inte. I alla fall inte i den utsträckningen.

Men problemet är inte enbart dem. En viktig fråga är hur socialdemokratiska arbetarpartiet har kunnat släppa in dem, inte bara som medlemmar, utan som företrädare, det finaste man kan bli?

Nästa fördom och spekulation varnas du nu för.

Partiet har alltid varit svag i ideologi. Idag, när det är döende, är det hart när frånvarande i ideologi. Samtidigt ser partiet sin möjlighet att få nya röster, bland flyktingarna. Då krävs magneter, de som drar till sig rösterna. Hittar man då någon invandrare som visar det minsta tecken på engagemang, dras den in. För att uppfylla kvoteringar. För att dra till sig röster.

Kombinationen av simpelt röstfiske och svag ideologi, kryddat med kanske naiv tolerans, gör att partiet, olikt mina erfarenheter av partiets processer i slutet av 70-talet i Lund, inte granskar och väger sina kandidater. Och får därmed in vettvillingar.

Socialdemokraterna har nu den rakt motsatta processen framför sig som Sverigedemokraterna hade. När de utvecklades, hade de fascister i sina led. De utrensades. Socialdemokraterna attraherar nu liknande fascister, med muslimsk/islamisk bakgrund. Och står nu inför att rensa ut de som inte kan uppfylla ganska simpla demokratiska värden.
Vilket de också tycks göra. De som avslöjats.

Men vad är mörkertalet?

Därmed avslutas detta fördomsfulla inlägg. Ingen mer än jag skulle vilja se att allt ovanstående avslöjandets varandes falskt och fördomsfullt.

Öllsjö den 30 augusti 2018 

Det briserade igår. Att socialdemokraterna i Sävsjö sprider falsk information om moderaterna och Sverigedemokraterna.

I Expressen kan man läsa om skandalen. Man kan också läsa om hur de andra partierna försöker mjölka ut maximalt av denna skandal. Samtidigt som socialdemokraterna, lokalt, regionalt och nationellt, säger att det är oacceptabelt. De har tagit bort inlägget och på kvällen gick en skrivelse ut från centralt håll där man uppmanade alla föreningar att hålla uppsikt.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/s-spred-falsk-information-om-m-och-sd-pa-arabiska/

Men vem har gjort detta inlägg?

Man får gå till de mer ’fria’ media som finns, för att få namnet på illgärningens upphovsman.
https://nyheteridag.se/socialdemokraterna-sprider-logner-om-m-och-sd-pa-arabiska/

Där kan man läsa att gärningsmannen är Samer Saad Mohialdeen.  

Det passar de främlingskritiska som hand i handske. Inte en vit man, utan en immigrant.
Det riktigt lustiga är att läsa kommentarer på de ’fria’ medier. De pratar högt om hur hemskt det är att sossarna ljuger. Samtidigt som de får medge att det som är lögner är riktigt bra politik. För de högerextrema.

Det är svårt att försvara hur socialdemokraterna kunde koppla hans sida till partiets. Det är en skandal. Inte att en överladdad virrhjärna skriver lögner, utan att partiet okritiskt kopplat hans sida till sin egen, och därmed gjort till sin egen.

Men den andra skandalen i denna affär, lika mäktig i omfattning, ja, kanske än mer då det pekar på den döende socialdemokratin, den avdomnade folkrörelsen, är att skribenten kandiderar till kommunfullmäktige.

Att stå på en lista till kommunfullmäktige innebär, eller borde innebära, att partiet granskat honom, har skaffat sig erfarenhet av honom, och funnit honom inte blott socialdemokrat, utan också en så fullvärdig socialdemokrat att han kan representera socialdemokratin.

Men det stannar inte vid detta. Vi vet alla att längst ner på listan kan mer perifera personer förekomma. De kommer ju aldrig in, utan finns mest till för att fylla ut listan.

Men Samer gavs 7:e plats vid ett möte i Sävsjö Arbetarkommun den 13 mars:
http://www.socialdemokraternaisavsjo.se/wp-content/uploads/2018/03/F%C3%B6rslag-till-lista-f%C3%B6r-fullm%C3%A4ktige-2018.pdf

Han står på valbar plats. Sossarna har denna period, tycks det, 11 platser i kommunfullmäktige (https://savsjo.tromanpublik.se/viewOrganization.jsf?id=16). Således skulle han ganska säkert, även efter ett dåligt val, få plats i kommunfullmäktige.

Den andra skandalen är att sossarna släppt fram en person som inte prövats, som inte granskats, som inte vägts, och funnits, inte bara varandes socialdemokrat, utan värdig att representera partiet, och då inte bara som ett namn på en lista, utan som förväntad kommunfullmäktigeledamot.

Socialdemokraternas ombudsman i Jönköping säger enligt Expressen:” Det är första gången som han kandiderar politiskt och han har en relativt kort bakgrund i vårt parti. Nu har han lämnat sin kandidatur. “

Hur kan en sådan anti-demokratisk man överhuvudtaget komma upp på ett demokratiskt partis lista? Tittar man på de andra kandidaterna på listan, ser jag ingen med lika utländskt klingande namn. Är han då inkvoterad, utan kompetens eller ideologisk skolning i partiets värderingar? Har man tagit in honom, obesedd, blott för att vinna några immigrantröster eller för att visa upp mångfald?

Det är uppenbart att den normala processen av att utse kandidater har gått fel. Den som är ytterst ansvarig för processen är ordförande för Arbetarkommunen i Sävsjö. Den heter Ingrid Ivarsson. Om henne är det tyst.

Visst är det skandal att partiet låtit publicera lögner om de andra partierna. Men det är också skandal att partiet numer är så slapphänt i sin rekrytering att de släpper fram kreti och pleti till platser som innebär att kreti och pleti representerar partiet i de demokratiska institutionerna.

Partiet har, som jag tidigare skrivit, tappat sin ideologiska ryggrad och blivit ett parti som i panik fiskar röster. De agnar med de som inte företräder den demokratiska socialismen. Nu får de stå där med byxorna nere. Inte ens demokrater lyckas de rekrytera. Än mindre socialdemokrater.

​Ölljsö den 29 augusti 2018

Ett ukrainskt universitet, det som jag är hedersprofessor på, lägger ut en bild och hyllar befrielsen från den nazistiska ockupationen.
https://www.facebook.com/nua.kharkov/photos/a.125621660834550/2002506386479392/?type=3&theater

De nämner inte att befrielsen innebar en ockupation av Ukraina, ett inlemmande av Ukraina i Sovjetunionen, där Ryssland, som producerade Holodomor, förintelsen av minst 5 miljoner ukrainare, var dominant.

Är då det ukrainska universitet ideologiskt förblindat i sin hyllning? Vill de mörklägga ett faktum, att Ukraina exakt samtidigt som det blev befriat, också blev ockuperat? Ett pro-ryskt tigande?

I den rådande kontexten, det rysshat som finns, skulle man kritisera universitet. Men jag vill hävda, att då förstår man inte deras liv, det sammanhang de lever i.

Tyskarna behandlade inte ukrainarna väl under deras ockupation. Det kan man förstå utifrån deras världsbild där slaver var ett mindervärdigt folk. Illa förstod de att i krig måste man behandla de ockuperade väl, då man t o m kan vinna dem för ockupationen. Istället behandlades de illa, varför de var glada för vem som helst, som befriar dem.

Samtidigt skall man inse att Ryssland och Ukraina sedan tidigare hade relationer. Förvisso misshandlade ryssarna Ukraina illa, med just Holodomor.

Men samtidigt rörde sig folk över gränserna, de flyttade, blev förflyttade och fick sina släktingar spridda i länderna som utgjorde Sovjetunionen. Ukrainare gifte sig med ryssar. De fick barn som var födda i Sovjetunionen. Gränsen mellan Ryssland och Ukraina var flytande. De delade författare och kultur. Deras son, Chrusjtjov, han med skon i FN, blev president i Sovjetunionen 1953. Förvisso född i Kursk, men också partichef i Ukrainska SSR, och uppskattad givare av Krim till Ukraina 1954.

Ukraina och Ryssland hänger samman, trots att de är olika och skilda från varandra, genom historia och genom alla släktband som går över gränsen. Vi ser gränsen som betydligt tydligare än vad ukrainare gör, speciellt de äldre ukrainarna.

Därför kan ukrainare hylla befrielsen och blunda för ockupationen, som de inte ser som en ockupation likt den tyska. Även om vi inte accepterar deras tolerans, måste vi försöka förstå.

Öllsjö den 28 augusti 2018

Idag ökar den kommersiella och den ideologiska penetrationen av vår livsvärld. Att den kommersiella penetrationen ökar genom kommersiella media ter sig naturligt. Vill du inte ha reklamen på Facebook, kan du avsluta ditt konto på Facebook. Således finns det kommersiell påverkan som du kan välja bort.
 
Värre är det med stadsbussarna. Det är en kommunal angelägenhet, men har utelämnats till kommersiella krafter, varför du svårligen kan värja dig mot den kommersiella penetration på bussarna som sker genom din egen demokratiska institution, kommunen. Kommunen tycker säkert att de har funnit ett genialt sätt att hålla biljettpriset nere. Medan du får finna dig i att bli utsatt för den visuella nedskräpningen.

Den ideologiska penetrationen har också ökat. Den har tagit sig in på statens domäner, vari jag räknar den nationella stat, landstingen och kommunerna, dvs de organisationer som styrs via öppna och hemliga demokratiska val.

Idag ser vi den ideologiska penetrationen i staten, där speciellt Pride, en organisation som representerar sexuell jämlikhet, varit oerhört framgångsrik, men även Earth Hour har lyckats invadera staten med sina idéer. Medelklassens politiska ideal av sexuellt likaberättigande och hållbarhet har förts in i statens institutioner, så att inte bara de som borde vara kritiska och granskande och inte följsamma, dvs universiteten, idag förkunnar dessa idéer, utan även de som har att vakta våra liv och vår egendom, polis och militär, deltar.

Idag har det skett en händelse som visar att den ideologiska penetrationen idag är så stark, att en plats som rimligen borde vara helt ren från propaganda och ideologi, invaderas och penetreras. En vallokal, samtidigt ett bibliotek, hade Pride som utställning. Sverigedemokraterna protesterade. Utställningen togs ned med hänvisning till att den var politisk. Nu har valnämnden enhälligt bestämt att den kan sättas upp igen, ty den är inte politisk.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21A2qG/nu-tillats-prideflaggor-vid-vallokal-igen

Deras argument är: ”Vi tycker inte att symbolen har ett politiskt budskap, utan att det är en mänsklig rättighet”

Pride är inte en mänsklig rättighet. Däremot tillhör den sakfrågan Pride representerar, sexuell jämställdhet, de mänskliga rättigheterna. Men det finns en annan mänsklig rättighet. Artikel 23:4 i ’Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna’ förkunnar följande rättighet: ”Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.” Det borde då innebära att en organisation som företräder den mänskliga rättigheten som uttrycks i 23:4, har rätt att ställa ut sina pläderingar i en vallokal. Således kan LO och syndikalisterna ställa ut sina pläderingar i en vallokal.

Detta är något de flesta skulle tycka var orimligt. Inte kanske för att LO pläderar för sossarna, utan för att LO så klart och tydligt företräder arbetarnas intresse, och därför kallas en intresseorganisation. Vilket även de homosexuella gör. Men bägges intressen är inte omtvistade i de mänskliga rättigheterna, ty de tillhör bägge rättighetskatalogen.

Det är snarare så, att vissa delar av rättigheterna är idag hegemoniska, dvs passar den dominerande eliten, som har lyckats få dem att framstå som självklara och naturliga, medan andra rättigheter passar mindre bra och därför inte har samma grad av självklarhet.

Således är de ideologi, ty endast med ideologi kan du väga rättigheter och finna vissa mer acceptabla än andra. Det är helt enkelt en värdering.

Men om valet av betonad rättighet är ideologiskt grundad, och därmed politisk, är de mänskliga rättigheterna inte politik, dvs färgad av ideologi?

Låt oss ta Artikel 23:1 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter: ”Familjen är samhällets naturliga och grundläggande enhet och är berättigad till samhällets och statens skydd.” Många liberaler och anarkister, ja, även kommunister och socialister skulle negera den satsen. Individen är för dem samhällets grundläggande enhet.

Visst kan staten värna familjen, men i en konflikt mellan familjen och individen, går individen före familjen hos många av de jag nyss nämnde. T ex anser en del socialister, bl a jag, att det inte ankommer familjen att sätta sin lilla telning i en nazistisk skola och träna barnet i rättfärdig nazism. Eller kristendom eller islam för den delen.

Poängen med detta exempel är inte om det är rätt eller inte att familjen kontrollerar sina barn, utan att vi kan ha skilda synpunkter på detta, varför artikel 23:1 inte är en naturlig rättighet, utan ett uttryck för en ideologisk ståndpunkt. Mänskliga rättigheter är ideologi, och därmed politik.

Därför kan man inte hänvisa till mänskliga rättigheter som självklara och a-politiska budskap. Därmed kan de heller inte förekomma i en lokal där ingen politisk propaganda skall få förekomma.

Men så ideologisk är vår tid att man inte ser den ideologiska penetrationen, att man inte ens vill värna det som borde vara demokratins främsta heliga plats, vallokalen.

Gramsci formulerade begreppet ’hegemoni’, varmed han menade att eliten i samhället överför normer och värderingar till samhället och genom att impregnera samhället med dessa, får de accepterade som naturliga. Pride har idag blivit en sådan hegemonisk idé, som är så självklar att den inte ens är politik.

Därför sympatiserar jag med Sverigedemokraternas pläderande mot en exponering av Pride i vallokaler. Inte för att jag sympatiserar med Sverigedemokrater, utan för att jag är sympatiserar med demokratins ideal. I detta ideal ligger att staten är neutral. Inte minst på den plats där statens styrning avgörs, i vallokalen

​Öllsjö den 27 augusti 2018

Jag åker till Centralsjukhuset i Kristianstad. I bilen finns en skärrad och uppjagad person. Hon har precis fått en akutremiss från vårdcentralen till sjukhuset och har bett mig följe med henne. Redan utan akutremiss har hon en förmåga att jaga upp sig. Med remissen finns anledning att jag upp sig.

Föreställ dig nu scenariot. Jag kommer till akuten. Jag måste vara lugn för att dämpa hennes oro. Jag måste vara med henne för att lugna och vara stöd. Akuten är platsen dit människor kommer som är i nöd. Som behöver sjukvård omedelbart. Därav namnet: Akut.
Jag kör in på parkeringen. Då ser jag att de begär att jag, som kommer akut med en uppjagad person, skall erlägga parkeringsavgift. Man kommer akut, med en uppskärrad person, och de begär att man skall betala.

Jag försöker. Jag går fram till automaten, samtidigt som jag i ögonvrån ser hennes jagade blick. Någon har stuckit in en lapp i maskinen, som säger att den är sönder, men att man har skyldighet att uppsöka en annan automat. Jag tittar snabbt runt, men ser ingen maskin. En sådan finns förmodligen på den stora parkeringen, ett hundratal meter därifrån, någonstans.

En man, som det senare visade, hade som jag, en kvinna i bilen, blir stressad och säger att vi inte behöver betala. Två andra män kommer och skall betala. Vi ser gemensamt att man kan betala via telefon. En hävdar att han har appen. Jag har den inte och börjar, som god medborgare, ladda ner den och försöka fylla i den oändliga mängd uppgifter den vill ha, med password och allt.

Mannen som har appen får den inte att fungera. Jag blir ursinnigt förbannad när den ber mig knappa in mitt kontokorts alla uppgifter.

Nu har det gått fem minuter. Jag och tre andra män, samtliga invandrare med god svenska, står och försöker göra rätt för oss.

Då blir jag vansinnig och säger inför den lilla skaran av män, att detta är höjden av girighet. Att begära att vi skall ödsla tid på att betala när vi har förtvivlade människor i bilen. Att sedan, på denna girighet, lägga ytterligare girighet och begära att när de inte kan tillhandahålla snabba betalningsmöjligheter, vilket krävs när det är akut, så skall vi springa runt för att hitta en fungerande maskin, eller börja ladda ner appar och fylla i en oändlig mängd uppgifter. Samtidigt som vi vet att vi har skärrade människor i bilen som söker akut.

En monumental girighet.

Jag förkunnar, högt och ljudligt, inför invandrarna, att jag ger fan i avgiften, att det är höjden av girighet. De ser lättade ut. Kanske ett integrationsdrama utspelar sig. Invandrare som vill göra rätt för sig på svenskars vis. Men att de blir förlösta från tvånget genom att en ursinnig svensk förkunnar att det är rätt att inte betala. Vi har att ta hand om våra personer i bilarna, de som söker akut. Vi utbyter menande blickar med varandra och vänder automaten ryggen.

Jag, och de tre männen, har ingenting emot att betala avgift. Vi ville göra rätt för oss. Men inför den monumentala girigheten som sjukhuset och Region Skåne uppvisar, knyter vi våra nävar. Vänder automaten ryggen och går för att ta hand om våra kära som söker akut.
Jag känner skam över staten, Region Skåne. Hur kan de begära parkeringsavgift, inte pengarna så mycket, utan att vi skall ödsla tid på att ta hand om deras girighet, dessa 20 kronor, istället för att ta hand om de som söker till sjukhuset akut?

Hur kan en sådan monumental girighet ha letat sig in i staten, den som skall tjäna oss?

Skäms, Region Skåne, för din girighet!

​Öllsjö den 26 augusti 2018

 Kvinnan lär ha haft en starkare ställning i det förkristna samhället i Norden. Det indikeras genom att vi, på något sätt, vet att hon kunde ärva på ett sätt som hon förvägrades när den semitiska religionen, kristendomen, kom till Sverige. Kvinnan förlorade en del friheter, men hon har aldrig, vad jag vet, betraktas som oren, vilket de andra två semitiska religionerna gör,

Hennes hår har dock varit reglerat, likt de semitiska religionerna, även om regleringen var något friare.

Med 1900-talets inbrott trycktes dock den semitiska religionen tillbaka och frihetligare ideologier började dominera, där kvinnan se som likvärdig, en människa precis som alla andra….

Men våra framgångar inom jämställdhet är trots allt ganska nutida. För att åskådliggöra detta, ta en titt på följande klipp, från filmen ’Skanör-Falsterbo’, där vi får se Edvard Persson framföra skåningens nationalsång, ’Vi klarar oss nog ändå’, skriven av göteborgaren Lasse Dahlqvist.
https://www.youtube.com/watch?v=25_E3Gn8--o

Äldre män sitter i ett rum och njuter grogg och cigarr. De vänslas med varandra, så som män vänslas, med hårda knuffar i sidan och med menande blickar. Rummet är doft belyst.
Kvinnorna är i ett annat rum. Kraftigt upplyst, där man ser hur de går och plockar med kaffebordets förmodade sötsaker.

Senare i videon ses de sitta i det kraftigt upplysta rummet och lyssnandes, med vackra leenden, på Edvards sång. Två kvinnor stor i dörröppningen, nästan inne i rummet med herrar.

De är samtliga unga kvinnor, i den ålder då man säger att kvinnan står i blom. De kan sannolikt inte vara hustrur till männen i rökrummet, utan mer sannolikt deras döttrar. Man undrar då, var är sönerna och var är männens hustrur?

Vi kan förstå varför döttrarna fått hamna i bild, då de är, med patriarkatets söta ord, ögongodis i filmen.

Men var är de äldre kvinnorna och var är sönerna? Sönerna borde skymta i bild, ty de borde vara bland de unga kvinnorna, för att likt tuppar vinna deras hjärtan. De äldre kvinnorna är kanske i köket, diskandes och plockandes in resterna från middagen som precis avhållits.
Videon, om än så kär för mig då de sjunger min sång, är en patriarkatets hyllning, där äldre män njuter sin samvaro med vackra kvinnor som ögonfägnad.  

Filmen gjordes 1953.

Vi har nått längre. Och vi skall inte backa tillbaka.

Öllsjö den 25 augusti 2018

I Uppdrag Granskning visas att av de fällda våldtäktsmännen, utgör en majoritet utanlands födda. Med tanke på att de är en minoritet av männen i landet, är således risken att bli våldtagen av utlands född man som fälls i domstol större än att bli våldtagen av en svenskfödd..
 
Detta är siffror som tidigare sipprat fram, med hjälp av Aftonbladet och Ann Heberlein, den senare som med identitetspolitikens logik har rätt att uttala sig då hon själv har erfarenhet av våldtäkt.

Mörkermannen, justitieminister (sic!) Morgan Johansson inte tryckt på för att få sådan data då han sagt att vi vet redan tillräckligt från andra undersökningar. Vad han vet, har han dock ej sagt. Det är en besynnerlig utsaga att komma från en socialdemokrat då de tidigare varit mästare på social ingenjörskonst, vilket just är att med kunskap i ryggen, utforma samhället.

Men vi känner igen denna nya socialdemokrati, som förlorat sin ideologi, som tex internationell solidaritet där asylrätten är helig. Idag har de istället anslutit sig till den ängsliga PK-eliten som inte tryckt sina öron till marken för att lyssna. Än värre för Morgan, som sett sina gamla väljare rusa till Sverigedemokraterna, och därvid fördömt dem som inskränkta och dumma.

Idag ansluter sig Jerzy Sarnecki, som uppges vara professor, till mörkermännen. Han går inte mot riktigheten i siffrorna, utan i riktigheten att publicera dem. Han hävdar att publikationen är drivet av en högerextrem agenda, eller i alla fall kommer att driva en högeragenda, då det pekar, helt riktigt, ut utlandsföddas överrepresentation på dömda våldtäkter, men att det inte säger något om sannolikheten för att en utlands född skall begå våldtäkt, ty det finns inga data kring.

Om man tillhör Ljusets riddare, då hävdar man givetvis att sådana data omedelbart skall fram, ty mer kunskap är bättre än mindre. Mörkermännen, som Morgan och Jerzy, säger istället att den data vi har, inte skall publiceras. Har vi inte den kunskap de vill ha, skall ingen kunskap få finnas.

Visst finns det en lång väg från våldtäkten till domen, som gör att förklaringen till våldtäktsfenomenet kan ändras från gärningsmannen till processen. Kvinnan skall erfara våldtäkten, hon skall anmäla den, polisen skall ta upp anmälan, utreda den, ge den till åklagare som väljer att ta det till domstol, som skall döma för våldtäkt. I varje led kan faktorer spela in som skapar den fördelning som Uppdrag Granskning visar på.

Men denna process gör inte Uppdrag Gransknings data värdelösa. Det uppmanar istället till en vidare undersökning: Hur påverkar processen den fällande domen avseende våldtäkt?

Eftersom PK-eliten skyr kulturella förklaringar, att män i olika kulturer har olika normer beträffande sin relation till kvinnor, att patriarkatet helt enkelt är kulturellt olika, kan jag erbjuda en kulturell förklaring i processen. Kvinnor i patriarkala kulturer som är tyngda av en extrem islamsk föreställning om män och kvinnors relationer, kan definiera våldtäkt på ett annat sätt än en svensk kvinna. Kvinnor i kulturer där samlaget är en manlig rättighet i äktenskapet kan anse att medgivande till samlag inte tillkommer henne. Därför är samlag utan medgivande inte en våldtäkt utan en äktenskaplig plikt. En plikt likt mannens plikt att försörja kvinnan. Därför är svenska kvinnor mer benägna att anmäla våldtäkt än muslimska kvinnor. Därmed är sannolikheten att muslimska män förekommer i anmälningar lägre.

Men det kan också vara så att svenska kvinnor rör sig mer fritt i samhället och därmed också blir mer utsatta för våldtäktsrisker än muslimska kvinnor.

Och så vidare, i all oändlighet.

Uppdrag Gransknings undersökning är bristfällig, så som alla undersökningar kommer att vara.  Men en undersökning är bättre än ingen, ty den uppmanar till frågor, och därmed fler undersökningar.

Därför blir min dom över den sk professorn Jerzy hård. Han är inte professor, ty en professor skall alltid stå på kunskapens sida. Hans förbannade skyldighet är att anmoda till fler undersökningar. Inte att mörklägga de som görs. Som professor är hans skyldighet att längta till mer kunskap, inte mindre.  Mer data på bordet, inte mindre.

Som professor är det hans skyldighet att veta att all kunskap används. Därför är hans skyldighet att försöka få fram mer data, fler undersökningar, inte färre, så att samhället har mer kunskap, inte mindre.

Jerzy Sarnecki sviker sin plikt som professor. Han är akademins mörkerman.

​Öllsjö den 24 augusti 2018

Greta Thunberg, femton år, skolstrejkar utanför Riksdagshuset, med en demonstration där hon vill säga att vi inte tar klimathotet på allvar. Vänstertidningen ETC skriver om det, och tar upp några läsarreaktioner, som samtliga är positiva till hennes agerande.
https://www.etc.se/klimat/greta-15-skolstrejkar-klimatet

Det är bra att se unga engagerade. Och engagerade på ett tydligt och fredligt sätt. Inga stenar och kravaller, utan ett tydligt, sittande budskap. Heder åt Greta för detta.

Men hon demonstrerar på skoltid. Istället för att skaffa sig kunskap, demonstrerar hon. Hon menar att om vi kan förkasta hennes framtid, genom att inte ta klimathotet på allvar, kan hon förkasta sin egen framtid, genom att inte delta i skolan. Hennes demonstration är således negativ och destruktiv till sin karaktär.

Men den negativa och destruktiva karaktären på hennes demonstration är än större. Hon hade kunnat säga att klimathotet kräver att vi samlar oss till handling, som följer av beslut baserat på kunskap. Grunden för vårt agerande är kunskapen. Det är kunskapen vi har som ger oss rätt och möjlighet, men också skyldighet att agera. Kunskap kräver att man går i skolan. Därefter, när skolan är slut, går man och sitter framför Riksdagshuset.

Men hon väljer inte kunskapens retorik för sin demonstration, utan tvärtom, genom sitt agerande visar hon ett förakt för kunskap. Det är viktigare att skapa känsla kring klimatkrisen, än att själv bygga kunskap, och utifrån ständigt stigande kunskap, demonstrera.

Hon är därför helt inbäddad i den dagens kontext där känslor vinner över kunskap. Likt en Trump, fast på andra sidan, men ändock identisk i agerande.

Må hon göra detta. En individ på 15 år må föras med av vindar, ty hon har än inte tillräcklig kunskap och erfarenhet för att kunna reflektera kring sitt agerande. När man är 15 år får man vara Trumpen.

Men vuxenvärlden sviker henne. I alla fall den vänstra delen av vuxenvärlden. Den säger inte: ”Vi demonstrerar baserat på kunskap, så kom till Riksdagshuset efter skoldagen. Vänder du ryggen mot kunskapen, faller du i samma fåra som de Trumpska vägrarna mot kunskapen kring klimathotet.”

Den vänstra vuxenvärlden hyllar henne. Så som Trumps anhängare blint hyllar Trump. Okunskapens hyllning, ja, anti-intellektualismens och omoralens hyllning.
Den moderna vänsterns tragedi.

Så talar jag, den omoderna vänstern.

Och i självreflektionens kranka blekhet ställs frågan, vem är mest tragisk? ETCs hyllning av okunskapen och känslan, eller den ortodoxa socialdemokratens krav på kunskap och reflektion?    

​Öllsjö den 23 augusti 2018

En kvinna har getts rätten av arbetsdomstolen, efter anmälan av diskrimineringsombudsmannen, att vägra ta i hand, med hänvisning till en religion, islam. En artist i Göteborg får arrangörerna att plocka ner Pride-flaggor, eftersom artisten är rädd för att foton från hennes framträdande kommer att spridas där hon vanligen uppträder, i muslimska länder.

Kristdemokraterna är ett accepterat riksdagsparti, trots att det uttalat bygger på kristen grund.

Idag finns det skolor med judiska, kristna och muslimska förtecken. Staten tolererar att barn underkastas skolornas indoktrineringskraft, med dessa tre totalitära, blodiga ideologier som grund.

De tre religionerna behandlas milt och de är accepterade. Till skillnad från…

En kvinna uppträde i en t-shirt med hammaren och skäran. Hon fick utstå mycket hård kritik, då hammaren och skäran är symboler för en totalitär ideologi, kommunismen.

I en svensk stad försöker kommunen förmå polisen att inte ge nazister rätt att demonstrera. I Almedalen och i bokmässor gör man vad man kan för att utestänga dem och deras demonstrationer.

Ingen skola finns ännu med kommunism eller nazism som grund. Jag tror inte heller att de skulle få tillstånd.

Vilken faktisk grund har man för att fördöma nazism och kommunism, men acceptera religionerna? 

Nazismen gavs 13 år på att visa att de kan bygga ett mänskligt samhälle. De gavs ett tillfälle. I Tyskland. Förintelsen och initiativtagare till ett krig som utvecklades till världskrig blev resultat. De misslyckades. Men notera att de har bara haft ett försök på sig.

Kommunismen etablerades i Sovjetunionen. Man kan imponeras över den kraftfulla industrialiseringen av det forna agrarlandet. Men samtidigt skapades Holodomor, Gulag, diktatur och ockupation av östra Europa. Det var ett försök som varade i 72 år. Något senare skapades kommunistiska Kina, där Mao excellerade i folkmord, av sitt eget folk. Samtidigt kan man imponeras över deras enorma industriella tillväxt under senare tid. Det försöket håller fortfarande på. Kuba försökte, med lägst barnadödlighet relativt liknande länder, men med diktatur, som idag håller på att erodera. Andra stater har försökt, med diktatur och förtryck som resultat. Men försöken har varit korta.

Mot dessa korta försök står judendomen, som med sin egen historieskrivning ägnat sig åt diskriminering, etnisk rensning och folkmord, och som idag, i den judiska staten, är utsatt för mycket hårt motstånd, och kan väl sägas inte lyckas till 100% att leva upp till våra stränga krav på mänskliga rättigheter och omsorg.

Ett annat försök, som gjorts länge, sedan 700-talet, och i många länder, är islam. Det har skapat mycket blod, inte minst när den etablerades. Och är idag pådrivare för många blodiga attentat. Och där den finns, finns ett kvinnoförtryck som är oss främmande.  

Slutligen, kristendomen, som getts möjligheter i många länder och under nästan 2000 år. Som har så mycket blod på sina händer, som motsatt sig vetenskap och kvinnans likvärdighet.  

Samtliga religioner och ideologier har misslyckats. Till kommunismen, och främst till nazismens fördel, skall sägas att de inte haft så lång tid på sig att visa en annan sida än den vidriga.

Varför accepteras de som haft mest och längst tid på att visa sig värdiga ideologier, men som blott visat upp död, kvinnoförtryck och vetenskapsfientlighet? Religionerna är ju det goda samhällets fiende nummer ett. Ändå accepteras de, medan de som förvisso varit framgångsrika i sina första försök att visa att de håller samma standard som religionerna, men som blott haft kort tid på att visa en annan sida, föraktas?

Den liberala, demokratiska staten, om vi räknar in dess barndom under slutet av 1700-talet och framåt, har funnits i 200 år, och skapat samhällen med hög värdighet, med lika rätt och värde. Den lyckades riktigt bra. Och lyckas ganska bra fortfarande.

Frågan, som jag tyvärr inte kan besvara, är varför de totalitära religionerna fördras medan de totalitära politiska religionerna föraktas?

Däremot vet jag att mänsklighetens behov av kristendom, islam, nazism och kommunism är mycket ringa. Blott bödlarna känner behov av dem.

​Öllsjö den 22 augusti 2018

Jonas Malmberg, Kerstin G Andersson och Ulla Persson var de ledamöter i arbetsdomstolen som dömde ett företag för indirekt diskriminering, då företaget avbröt en anställningsintervju när kvinnan inte ville hälsa på en man med handen med hänvisning till hennes religion.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/kvinna-vagrade-ta-i-hand-vid-intervju-unik-dom-ger-henne-ratt

Att inte hälsa på en man med handslag har sitt ursprung i den semitiska religionen, islam, där kvinnan förvisso är skapad till mannens sällskap, men genom sin kroppslighet förvrider hans fokus på islams enväldige gud, allah, och vid beröring, speciellt vid menstruation, gör honom oren.

I domstolens beskrivning tar de upp att beröringshindret kommer från en vers där mohammed inte tar en kvinnas hand. Vad domstolen INTE skriver, är hans motiv till att inte ta i hand, dvs att mannen beröring av kvinnan gör honom oren.  

Det är en mycket farlig utveckling Jonas Malmberg, Kerstin G Andersson och Ulla Persson befrämjar. Religionen, eller överhuvudtaget, ideologiska föreställningar, speciellt de som avviker från värderingar som, i alla fall tidigare, har hållits som helig samhällsideologi, människors lika värde, jämställdhet och jämlikhet, och en religionstolerans, under förutsättning att den skötes i kyrkorna och hemmet.

Vi etablerade en profan ideologi som gjort vårt samhälle gott. T ex: Andelen pedofiler bland svenska, statliga universitetslärare är ytterst sannolikt lägre än andelen pedofiler hos katolska präster.

Nu kommer religiösa ideologier och kräver utrymme, respekt, och som i detta fall, underkastelse, så att den religiösa ideologin slår den profana.

Samtidigt börjar krav ställas att böneutrop skall accepteras. De kristna tar villigt rygg på muslimerna krav, då de ser möjligheter. Ty om muslimerna får sprida sin religion i samhället, då måste rimligen de andra religionerna också få ökad samhällsnärvaro. Ty det är ju inte religionerna som är de toleranta och släpper fram religionerna, utan det är det profana samhället som är tolerant. Religioner har en naturlig intolerans inbyggd.

Religionerna är det fria samhällets fiende nummer ett, tillsammans med andra liknande ideologier, som kväser frihet och som kräver underkastelse av människan.

Jonas Malmberg, Kerstin G Andersson och Ulla Persson har, genom sitt beslut, på ett kraftfullt sätt bidragit till att legitimera en totalitär ideologis penetration av samhället.

Jag anser att envar har ett helt och fullt individuellt ansvar för det samhälle vi tillsammans skapar. Det är därför jag nämner deras namn, Jonas Malmberg, Kerstin G Andersson och Ulla Persson, i denna text. Ty de har, som jag argumenterat för här, bidragit till religionernas penetration av samhället. En penetration som vi sett, aldrig skapat lyckliga samhällen.

Öllsjö den 21 augusti 2018 

Nätläkarbolagen, Kry och Min Doktor, har optionsprogram och aktörer i branschen är nu rädda för att optionsprogrammen och bonussystem skall spridas från ledningspersoner, som inte deltar i den professionella verksamheten, till de som är operativa, dvs de professionella läkarna.
 
Bonussystem finns redan i branscher med professionella. Revisionsbyråer har ett etablerat bonussystem som kallas partnersystemet, där de som är partners får del av revisionsfirmans vinst. Undersökningar antyder att det systemet kan minska kvaliteten på revisionsföretagens huvudsakliga produkt, revisionen.

Bonussystem infördes på Linnéuniversitetet, där en individ fick extra pengar om den publicerade en artikel i god tidskrift. Jag revolterade kraftfullt mot bonussystemet då det kränker akademikerns professionalism. Jag får min lön, och för det skall jag göra mitt yttersta i min professionella gärning. Att ens insinuera att min insats kan påverkas av finansiella incitament, och inte helt domineras av mina professionella värderingar, är att spotta den professionelle i ansiktet.

Optionsprogrammens plats i en verksamhet är som en metod att fördela risk över tiden. De som tar en risk, men som inte direkt kan belönas i sitt risktagande, vilket är ett typiskt drag i nystartade verksamheter, kan använda optionsprogram. En person som inte kan ersättas direkt för sin insats, och som är betydelsefull för bolaget, och som har goda alternativ, med högre ersättning, kan låsas in i bolaget med optionsprogram, där den risken den tar med sin ersättning, ersätts genom att den över tiden får del i bolagets risk.

Bonusprogram är inget annat än ackordsprogram, som skall stimulera personer som annars inte skulle anstränga sig, t ex fabriksarbetaren med tråkiga arbetsuppgifter, att anstränga sig. Inte för verksamheten, ty den engagerar inte till stor insats, utan för sin egen plånbok. En professionell antas att anstränga sig p g a sina professionella värderingar. Jag som forskare anstränger mig för att skapa god kunskap. Om jag sätts på bonusprogram struntar jag i kunskapen och söker istället de aktiviteter som ger bonus.

Bonussystem för läkare, forskare och revisorer är att reducera dem till ackordsarbetare. Det tar bort professionalismen och gör den tidigare professionelle till en arbetare utan heder i sitt arbete. Optionsprogram för företagsledare i nystartade bolag som saknar kassaflöde att betala en konkurrenskraftig lön är däremot ett sätt att fördela risk.

Men sedan tillkommer att både optionsprogram och bonussystem kan vara ett sätt att skylla lön och att hantera skattesystemet. Men då försvinner dess styrfunktion då de är enbart potemkinkulisser, med det är delvis en annan historia.

​Öllsjö den 20 augusti 2018

Jag såg en rubrik om att en man åtalas för att ha våldtagit ett barn. Jag reagerar på dessa notiser, delvis p g a det ohyggliga i brottet. Men också p g a att det för mig är ett nytt brott. Pedofili är ett ord jag nog aldrig hade hört innan 2000-talet började. Det kan bero på att jag inte uppmärksammade det, men beror nog mer på att det är ett brott som uppmärksammas betydligt mer idag. Till detta kommer den krydda det får genom att vara ett agerande som är accepterat i religiösa miljöer. Grundaren av en religion, islam, var ju pedofil enligt nutida västerländska definitioner.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/man-atalas-for-valdtakt-mot-barn-9

I notisen får man veta att förövaren är en man, han är i 40-årig, att han befinner sig i Västmanland, och att brotten skett på den skola där han var anställd.
 
Journalister har ju som krav att rapportera det som är väsentligt i fallet. Det jag ovan angav anser journalisten vara väsentligt. Jag inser att skolanställd är väsentligt, då det är det som möjliggör brottet. Jag kan förstå att de anger könet man, ty det tycks vara det könet som är mer disponerat till pedofili. Då utgår man i rapporteringen från att en personlig egenskap, man, är mer förbundet med brottet än egenskapen kvinna. Varför man anger åldern inser jag inte, men kanske även detta, att vara 40 år, är en frekvent egenskap för pedofiler.

Jag blir nyfiken om andra personliga egenskaper kan anges. Självfallet, i dessa tider av kulturförklaringar från extremhögern, lockas jag att söka i Flashback, som är ett tillhåll för nyfikna, som jag, och för högerextrema.       

Där får jag veta namnet på förövaren och skolans namn. 
https://www.flashback.org/t2939721p6

Jag söker då Internet med hjälp av namnet och får träff på en extremhögers publikation.
https://www.nordfront.se/skolanstalld-rasframling-haktad-valdtakt.smr

Där får jag veta att förövaren sannolikt inte har en gedigen svensk bakgrund genom flera års generationer av svensk uppfostran och bildning. Det rapporteras som det gör, med en stark antydan till att förövaren agerar utifrån sin kultur, som är främmande för den svenska kulturen. Likt den första journalistens rapportering med grund i frekvens, tar den högerextrema tidningen upp kultur som en möjlig förklaring till agerandet, baserat på en föreställning att agerandet är mer frekvent förbundet med förövarens kultur.

Den mycket stora frågan är vad som bör finnas inom vår yttrandefrihet och vad som bör undantas. Den något mindre frågan är vad en journalist bör rapportera om, och vad den bör tiga om. Den första journalisten har föreställningen att kön och ålder är väsentligt för att berätta om brottet. Den sista journalisten har föreställningen att kulturbakgrund är väsentligt för att berätta om brottet.

Bägge journalister gör en bedömning utifrån sina värderingar som journalist.

Det enklaste ställningstagandet är att anse att allt kan och bör sägas, och överlåta bedömningen till den bildade läsaren. Att undanhålla någon känd information, är att säga att läsaren är ur stånd att bedöma informationen. Det är en förmyndarkultur.

Samtidigt vet vi att fördomar dominerar i samhällets debatt, och att fördomar har utnyttjats av politiska krafter för det mest ohyggliga.

Men skall vår insikt om fördomarnas ohygglighet göra att vi omyndigförklarar offentligheten?

​Öllsjö den 19 augusti 2018

I dagens valrörelse hörs utrop om än det ena och än det andra. Men det är svårt att urskilja visioner om ett framtida samhälle, där man har medel för att inte bara hantera dagens problem, utan också kan skapa ett utvecklat, framtida samhälle.

Det finns några fenomen som borde vara brännande, och som därför alltid borde finnas i visionen, där visionen är inte bara lösningen på problemet, utan också visar på en utveckling. Trots allt vill vi ju inte bara lösa problem, vi vill ju också komma någonstans. Vi vill också ha en utveckling.

Ett långsiktigt problem, som innefattar mänskligheten, är klimatförändringen. Oaktat om grunden för klimatförändringen är naturlig, eller framkallad av människan, kan människan, med all sin uppfinningsrikedom och enorma resurser, påverka klimatet och försöka få klimatet så att mänskligheten får goda förutsättningar att leva på jorden tills solen slocknar. Vi vet att fossila förbränningar kan vara delaktig i att påverka klimatet. Det minsta man kan begära av mänskligheten är då att se till att den fossila förbränningen inte bara minskar, utan helt tar bort sin påverkan på klimatet.

Ett samhälleligt hot, som idag erfars i Sverige, är islamism-hotet, dvs en nedmontering av den svenska profana kulturen, och en återintroduktion av vidskepliga och speciellt, kvinnofientliga idéströmningar. Vår sociala framgång, där vi lyckats trycka tillbaka vidskeplighet och förtryck, pådrivet främst av religiösa föreställningar, hotas idag genom flyktingarnas import av islam och muslimsk kultur. Detta är ett hot som måste undanröjas, och som helst skall vändas till en positiv utveckling.

Ett annat samhälleligt hot är segregationen, som idag skapar hundratusentals av individer som känner att de inte är med i samhället. Ett utanförskap som får extrema uttryck genom brinnande bilar, gängmord och stenkastning på statens företrädare. Men som också leder till mindre synliga företeelser, som en parasitär inställning till välfärdsstaten, och ett lågt förtroende för staten, som uttryck för en gemenskap i Sverige.

Dessa tre är hot, och måste finna sina lösningar. Men att finna lösningar på hot är blott defensivt, då det inte pekar på utveckling. Vi vill ju inte bara släcka bränderna som hoten skapar, att värna det vi har, att få behålla det vi har, utan också få mer. Vi vill ta ett steg fram, inte bara förhindra att vi tar ett steg tillbaka.

Socialdemokratin fann sin oerhörda makt genom att inte bara erbjuda lösningar på problemen, t ex den omfattande arbetslösheten och de dåliga bostäderna, utan också för att de utlovade ett nytt samhälle, karakteriserat av demokrati. De hade redan under 20-talet och 30-talet tankar om framtiden som inte löste de hot som fanns för dagen.

Men, jag är som alla andra. Jag ser dagens hot och ser möjliga enskilda lösningar på dem. Jag är förvisso ortodox socialdemokrat, vilket innebär att jag sannerligen inte förlorat tron på staten, och på det civila samhället, som kraften som skapar det goda samhället.

Men det kan hävdas att staten har getts sin chans, och klarade det mycket bra till slutet av 60-talet. Sedan gavs marknaden större utrymme. Och idag, genom bostadssegregationen, främst genom privatiseringen av bostäderna, och det fria skolvalet, har marknaden visat sin oförmåga.

Med uteslutningsmetoden återstår då att bygga ett samhälle på civilsamhället. Vi har varit duktiga där en gång i tiden. Vi tränar fortfarande våra flickor i demokrati och ansvarstagande på ridklubbar. Kanske där vi har framtiden?
​
Öllsjö den 18 augusti 2018

Någon som kan säga: ”Aha, det här känner jag igen!”?
 
De långa knivarnas natt ägde rum den 30 juni 1934. Då organiserade Hitler en aktion, riktad mot Röhm och de som ingick i hans lojala skara av ledare över SA (Sturmabteilung). Han lät fängsla Röhm och många av ledarna, samt mörda några av dem redan under natten.

Bakgrunden till aktionen var att Röhm var en ledare med starka åsikter, med radikal framtoning, som han inte blygdes att uttala offentligt. Han utgjorde ett hot, främst mot krigsmakten, då han ansåg att hans SA skulle vara grunden i krigsmakten. Men han utgjorde också ett hot mot andra nazistiska ledare.

Förmodligen såg inte Hitler honom som ett direkt hot mot honom själv, men han insåg att andra ledare kände sig hotade, och därmed kunde Röhm, och hans radikala idéer i förlängningen utgöra ett hot mot honom. Röhm utgjorde ett hot mot den bestående maktkonstellationen.

Hitler insåg att han behövde skapa respekt för sig och hans ledare. Det gjordes genom aktionen som kallas De långa knivarnas natt.

Röhm arbetsbefriades. Så radikalt arbetsbefriades Röhm att han avrättades några dagar senare. De som hade stött honom, och som stött hans idéer, avrättades, fängslades eller helt enkelt avlägsnades från staten och partiet.

När makten hotas, agerar makten. Det milda agerandet är att genom påverkan vinna de lojala, så att de som hotar makten, förlorar sitt stöd, och därmed blir betydelselösa. Vi känner igen det förfarandet som debatt. Hitler hade kunnat propagera för en annan syn, och därvid vunnit Röhms lojala medarbetare för sin sak.

Det något mer hårda agerandet vore att avsätta Röhm och ge honom mindre arbetsuppgifter, som innebar att han inte skulle ha tillgång till de kanaler som kan skapa lojala medarbetare till honom.

Men Hitler gjorde inte detta. Skälet kan vara att Röhm, oaktat sin plats och position, skulle ha skapat lojalitet. Kanske p g a att han hade idéer som var mycket attraktiva för de lojala. Hitler insåg att, oaktat plats, skulle Röhm vara en orosunge, en källa till uppror mot makten, ytterst honom själv. Han kanske tänkte: ’vi måste visa respekt för oss som ledare', 'vi har vårt varumärke som ledare att tänka på’.

Den respekten insåg Hitler och hans ledare, kunde inte skapas genom milda eller hårdare metoder. Röhm skulle ut. Han var ett hot i organisationen. Han hotade makten genom att visa sig vara i stånd att samla egen makt, de lojalas understöd och engagemang. Han skulle få den eviga arbetsbefrielsen.

Känns detta igen? Finns det någon organisation i dagens Sverige som agerar på liknande sätt? Idag agerar vi inte med det våld som det innebär att fysiskt gå på någon, att slå den, att tortera den med våld, eller att döda den. Så kan man inte avlägsna orosungar i organisationer idag. 

Men vi lever i Sverige, den djupa demokratins land. Där agerar vi aldrig med avskiljande, likt Hitler gjorde. Eller hur? Där tystar vi aldrig folk genom att förbjuda dem att diskutera. Eller hur? Här tar vi debatten. Upprorsungar bekämpas med intensiv debatt. Med förnuftsargument. Vi inser att om det är dugliga personer som är lojala mot orosungen, mot Röhm, är deras lojalitet ett tecken på att något är fel i organisationen. Istället för att avlägsna orosungen och därmed de lojala, försöker man vinna de lojala, med åtgärder som accepteras, ja, som t o m hälsas välkomna av de lojala. Därmed förlorar orosungen de lojala och organisationen kan återgå till att fokusera på sitt arbete istället för interna strider.
Så går det självfallet till. I det demokratiska Sverige. Självfallet.

Det är därför du inte alls kan känna igen dig i berättelsen om De långa knivarnas natt. Det är därför du känner denna berättelse som helt främmande. Helt främmande. Helt....

​Öllsjö den 17 augusti 2018

Jag bor på en ö. På den ön har jag en go-cartbana. De som kommer till ön får låna en go-cart och köra tills de tröttnar. Detta har nu blivit mer känt, men tragiska konsekvenser. Det finns personer som så gärna vill köra go-cart att de kastar sig i vattnet på fastlandet, för att simma ut till ön. Dock är det strömt och redan i år har fyra personer drunknat i sina försök att simma ut till ön.

Tragiskt.

Jag har kritiserats hårt, mycket hårt. Av debattörer i lokaltidningen. Och nu senast blev jag mycket hårt kritiserad av en organisation, A-män-stå. De hävdar i stort sett att jag är skyldig till dessa personers drunkningsdöd. De menar att den fria go-cartkörningen är ett så lockande anbud att speciellt, ’vita äldre män’ knappt kan motstå frestelsen. Och de som inte kan motstå den frestelse jag skapat, kastar sig i vattnet. Eftersom de ’vita äldre män’, är äldre kan de förvisso simma, men de klarar inte strömmarna p g a sin ålder, varför de drunknar.

Debattörerna och föreningen A-män-stå, numer tillagt International, så A-män-stå International, för de anser att det är en internationell fråga, hävdar att jag har en skyldighet att bevaka vattnet och att ha livräddningsutrustning och båt beredd om det kommer en ’vit äldre man’ simmande.

Det bor två personer till på ön. Bägge kör med glädje och hög fart go-cart. Men den ene anklagar mig för detsamma som A-män-stå, att jag inte gör något för de drunknande ’äldre vita männen’. Jag har undrat varför inte den personen gör något, eftersom den har en båt, bor på ön och kan hjälpa de där personerna som den anser jag skall hjälpa. Den boende hävdar dock att den ju bor på andra sidan av ön och inte kan se de simmande, samtidigt som personens båt är svår att använda då relingen är så hög att det är svårt att få ombord en simmande person. Än svårare att få ombord en drunknande person.
….

Ja, vad tycker du? Har Europa och speciellt Italien en skyldighet, som Amnesty International och många debattörer i Europa hävdar, att ta hand om de afrikanska båtflyktingarna? Har dessa debattörer själva en skyldighet att agera?

​Öllsjö den  16 augusti 2018   

Idag diskuteras burka, heltäckande kvinnoklädsel, den muslimska schalen. Det är egentligen groteskt att vi överhuvudtaget bryr oss om att diskutera dessa yttringar av enormt kvinnoförtryck. En patriarkal kultur som för oss nordbor inte ens ter sig medeltida, utan en så omfattande kvinnoförnedring att vi borde säga, stopp. Vi diskuterar det inte. Det finns inte. Bort.

Vi har kommit så oändligt mycket längre. Och det är på den vägen vi skall vandra. Vi skall överhuvudtaget inte befatta oss med de som inte ens är där vi var när de formerade sitt förakt mot det mänskliga, på 700-talet. Efter Kristus.  

Ty mänskligt är likheten, jämställdheten. Och på den vägen skall vi vandra, mot det målet.
Därför ber jag dig idag att se två musikvideor.

Den första: https://www.youtube.com/watch?v=l1K3Iye0Bo4
Den andra: https://www.youtube.com/watch?v=_91hNV6vuBY

I den först besjungs friheten. Ett fantastiskt vackert par, där kvinnans klänning är högst exceptionell i sin uttrycksstyrka. Men se hur programledaren introducerar dem. Han står vänd mot den manlige sångaren, och vänder delvis ryggen mot kvinnan. Han tittar på mannen några gånger, men tittar aldrig mot kvinnan. Så förnekas kvinnan på ett subtilt sätt.

Under sången tittar hon ofta på honom, han mera sällan på henne. Han rör sig oftast bort från henne, medan hon följsamt oftare rör sig mot honom. Så kommuniceras bilden av kvinnan som följsam och mannen som ledare.

I den andra finns förvisso det mesta fokus på den manlige artisten. Men i det här fallet är scenen för honom, ty det är hans föreställning. Därför ter det sig rimligt att kameran oftare uppmärksammar honom.

Men deras blickar möts ofta. Han tenderar att vända sig mot kvinnan, som nästan hela tiden är vänd mot honom. De befinner sig oftast på samma plats och går inte från varandra eller vandra till mötes. Det förklaras sannolikt helt av att de är bundna till mikrofonerna. Bilden av jämställda människor framtonar.

Se därefter på de inklippta paren. Först kommer bilder där kvinnan tenderar att hänga på mannen. Men därefter kommer bilden där kvinnan dominerar bilderna. Och notera att i mitten av videon är inklippt en man som smeker sin pojkväns mage och två kvinnor som kysser varandra. Det är två homosexuella par som visas, sannolikt återger de frekvensen av heterosexuella och homosexuella. Möjligen kan man ha synpunkter på att de samtliga är tämligen unga, medan äldre förälskade inte förekommer.

Den senare videon visar ett mer jämställt samhälle, än den första. Det är på den vägen vi skall vandra.

Långt från de muslimska kvinnoförtryckarna. De, vars relevans enbart beror på att de tillåts formulera och driva sin kvinnofientliga politik.

Öllsjö den 15 augusti 2018

Staffanstorps socialdemokrati kräver att varje skola och daghem skall ha, eller skall ha tillgång till genuspedagoger.
https://www.sydsvenskan.se/2018-07-30/s-vill-ha-genuspedagoger-i-skolan
​
Att döma av ordet Genus, innebär det pedagoger som arbetar utifrån en uppdelning av individer i sexuella kön, man, kvinna och varianter däremellan.

Idag kan det te sig angeläget då Sverige idag går tillbaka i frågor kring jämställdhet mellan könen, där introduktionen genom flyktingarna av en kvinnofientlig ideologi, islam, har inneburit att många kvinnor hålls fångar i familjer, förvägras rätten till arbete och att klä sig.

Men deras förslag är, detta till trots, tondövt och aningen verklighetsfrånvänt.

Tondövt är det då genus sannolikt endast är på några akademikers och politikers lista över angelägna områden. Folk i gemen, inte minst väljarna, upplever inte att genusproblematiken är det överskuggande problematiken i skola och förskola, att den problematiken är så totalt dominerande att man behöver speciella genuspedagoger.

Verklighetsfrånvänt är det, då folket sannolikt har mer verklighetssyn än genusförespråkarna. Medan speciellt kvinnoproblematik är brännande, är ett än mer brännande problem etableringen av en underklass, med svag etablering på arbetsmarknaden, levandes i områden som är i kris, det som kallas social problematik, där deras barn går i skolor som kommer att säkerställa en reproduktion av underklassen.

En skola borde därför känna ett större behov av mångfaldhetspedagoger, och än större behov av demokratipedagoger, som gör oss observanta på hur samhället delas upp i sociala kategorier, med underklassen och deras liv som främsta utgångspunkt.

Att det är en relevant pedagogik visar inte minst faktumet att de som betonar denna problematik, Sverigedemokraterna, ryckt fram i opinionen och idag ibland är största parti.
Verkligheten talar och folk reagerar. Medan fåtalet förkunnar om behov av genusperspektiv.

Men kravet på genuspedagoger utgör ett monumentalt svek genom att mörklägga. Ty om något, så vet vi att vad skolan inte karakteriseras av, är att elevernas oerhörda kunskaper besväras av att vara genderobalanserade.

Skolorna idag besväras sannerligen inte av genusobalanserad kunskap och brist på genuspedagoger. Vad skolan besväras av är okunskapen och opedagogerna. Det är brist på kunskap och brist på pedagoger med förmåga att ge eleverna det de kommit till skolan för att få, kunskap.

Skolan behöver pedagoger, inte genuspedagoger. Skolan behöver i första hand kunskap, vari förvisso kan ingå genuskunskap, men sannerligen inte som första prioritet.

Socialdemokraterna i Staffanstorp tondöva, verklighetsfrånvända mörkläggare som inte vill att skolan skall utföra sin demokratiska uppgift, att ge alla, ALLA, en god utbildning.

Min slutsats är att socialdemokraterna i Staffanstorp är inte socialdemokrater, ty vi socialdemokrater vill att skolan skall utbilda goda medborgare som fått kunskap och mod att ta för sig och därigenom kraft att realisera sina inneboende förmågor.  

​Öllsjö den 14 augusti 2018

De afganska pojkarna och männen fick mycket stöd, ja så starkt stöd att Riksdagen hittade på en speciell lag för dem. En del i detta stöd kan vara rent principiellt, men det kan också ha sin grund i att många svenskar engagerat sig i deras öde, tagit hand om dem, mött dem, pratat med dem, blivit bekanta med dem.
 
Jag vet hur det är att bli bekant med en flyktingfamilj. Ens empati engageras och skapar en personlig och kanske också känslomässig bindning. Deras öde blir jag delaktig i. De är inte längre främlingar, utan är kända av mig. Och i mitt fall, mycket omtyckta av mig. Trots att de företräder en hemsk ideologi, islam. Men vi har skrattande, så som goda vänner kan göra, de som söker gemenskapen och inte konflikten, sagt att de tror allah skapade världen, medan jag, som ateist, tror att en grön groda skapade världen. Och eftersom inte kan bevisa sin tes, har vi lagt den åt sidan. I min oändliga inbillningssjuka av att tro att jag kan förstå, har jag rationaliserat deras tro till att det ger dem stöd och trygghet i en ny värld. Precis som jag sannolikt skulle ha suttit och lyssnat på Edvard Persson dagarna i ända om jag hade tvingat fly till Syrien.

Låt oss nu acceptera att en icke ringa del av engagemanget beror på att flyktingarna är kända av oss, att de inte är främlingar.

Låt mig nu ställa en fråga: Om asylrätten är viktig, att den som behöver skydd, skall få sin rätt till asyl granskad, skall asylrätten blott tillkomma dem som är oss kända, dvs de som kommit till vår gräns och som vi lärt känna, eller till de som har skyddsskäl? Den svenska praxis som finns idag säger att alla inte har asylrätt, ty de måste först visa sig ha förmågan att ta sig till landet.

Vi har alla sett demonstrationerna som utfördes till afganflyktingarnas förmån. Dessa är de som uppfyllt det första kriteriet i den svenska asylrätten, att ta sig till gränsen. De är oss kända. De är inte längre främlingar.

Flickan på 14 år i det libanesiska flyktinglägret, som saknar mod, som saknar rika släktingar, som har kvinnans kropp och därmed kvinnans utsatthet, kan också ha asylskäl. Men hon kommer inte till vår gräns. Hon är oss därför främmande. Ingen demonstration, vad jag vet, har ännu handlat om denna flicka. Ingen bryr sig om henne, om denna främling.

Med detta faktum, att demonstrationer och lagstiftning sker till dem som är oss kända, men inte till dem som är oss främmande, undrar jag, vem är det som egentligen är främlingsfientlig?

​Öllsjö den 13 augusti 2014

Antagningspoängen till Sveriges lärarutbildningar är överlag mycket låga. De är så låga att Svenska Dagbladets krönikör, Lotta Lundberg, skriver: ”Intagningspoängen till Lärarhögskolan är så låg att en apa kan göra högskoleprovet med en tärning – och komma in.” (SvD 6/7). Även om det är onödigt förödmjukande uttryckt, menar hon att individer som enbart slumpmässigt svarar på frågorna på Högskoleprovet, kan uppnå den poäng som gör att individen blir antagen till lärarutbildningar.

Magnus Persson, professor vid Malmö Universitet, protesterar mot hennes beskrivning. Han hänvisar till att lärarutbildningar har många avhopp och hävdar:” …det stora problemet [är] de många avhoppen från utbildningen. Den är alltså knappast för lätt.” (SvD 8/8).  

Man kan dock inte dra slutsatsen att lärarutbildningen inte är lätt med hänvisning till avhoppen. Avhoppen kan bero på studenter med låga antagningspoäng tar den utbildning de råkar bli antagen till, inte den de vill följa. När de kommer till utbildningen, förstår de att det inte är för dem, och slutar. Ett annat skäl kan också vara att man inte ens har den studiebegåvning som krävs för att klara lärarutbildningen.

Det är dock inte bra med alla avhopp eftersom utbildningen skall vara dimensionerad för att ta hand om alla antagna. Om många hoppar av, står högskolan med kostnader dimensionerade för alla antagna studenter, men har betydligt färre studenter. Samtidigt förbrukas stora resurser för att minska avhoppen, då man försöker få antagna studenter genom utbildningen, trots att de saknar studiebegåvning. Avhoppen kan innebära att stort slöseri med både pengar och lärarresurser.

Jag skulle emellertid vilja plädera för ett system likt lärarantagningen. Ett utmärkt system vore att varje utbildning hade öppen antagning. Därefter går studenterna in i en första termin, där en av de främsta uppgifterna för utbildningen är att sålla bort de som saknar den studiebegåvning som krävs för utbildningen.

Själv är jag ett utmärkt exempel på att gymnasiets förmåga att sätta betyg som utvärderar studiebegåvning och som kan förutsäga akademiska studieresultat, är låg. Med ett avgångsbetyg från gymnasiet klart under genomsnittet, och med underkänt i det ämne som jag idag är professor i, ett samhällsvetenskapligt ämne, företagsekonomi, skulle jag aldrig kommit in på dagens ekonomutbildningar. Jag har under hela min tid som högskolelärare undervisat studenter med markant högre gymnasiebetyg än det jag hade. Däremot gavs jag möjlighet att visa min akademiska studiebegåvning på Lunds universitet, varför universitetsstudierna och den följande lärar- och forskningskarriären onekligen har gått ganska bra.

En god resursanvändning, där man fångar upp och utbildar de med studiebegåvning, vore att ha fri antagning, med en inledande termin med hårda krav, som säkerställer att de som fortsätter utbildningen, har förutsättningar för utbildningen.

Då behöver inte studenten ha med sig en apa som kastar tärning på högskoleprovet. Det räcker med att ha den studiebegåvning som krävs för att klara utbildningen.

Öllsjö den  12 augusti 2018