Vad är det för likhet mellan våldsamheter på en fotbollsmatch och körsång?

Huliganer begår illgärningar på en fotbollsmatch. Ett uttryck för en våldsamhet, ja, för våld. Men också ett uttryck för stark gemenskap, även om både medel och mål är galet. Deras ögon lyser av kraft, när de gemensamt rusar.
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/jPq049/goteborgsderbyt-brots-pa-grund-av-pyroteknik

Liknande finns på denna video, men ändock så olika.
https://www.youtube.com/watch?v=0QTgm1Ahcps

Här strålar ögonen och luften är lätt. De aggressiva ansiktena från fotbollsmatchen är ersatta med leende och nästan lyckliga ansikten. Men likt fotbollspubliken är de tillsammans i en handling som bygger på att de är många och att de är samspelta.

Kören och huliganerna har samma grund, kollektivets kraft och gemenskap. Den sociala delen av människan, taget till sin extrem.

Men ack så olika i riktning och i effekt. Huliganerna skapar rädsla, kören skapar glädje. Medan huliganerna får mig att se det mest djuriska, det mest primitiva i människan, får kören mig att se det himmelska i människan. Ändock är de detsamma, kollektivet och dess kraft.

Hitler och nazisterna visste att använda kollektivets kraft. Arbetarrörelsen visste det i sin ungdom.

Kollektivet är inte sällan den egendomslöses kraft. Den rike kan samla sina egendomar och sina pengar och påverka genom deras antal och kraft. Den egendomslösa kan blott samla sina likar och få kraft genom det antalet. Därför rädds sällan den egendomslösa mobben, medan de med egendom behöver poliser och domstolar för att hindra mobben.

Därför utmålas kollektivet oftast som farligt av de som har antalet genom sina besittningar, medan kollektivet ses som styrka och möjlighet av de egendomslösa. Den besuttne kan hylla entreprenören och lagen, medan den egendomslöse hyllar revolutionen.

Den något fredligare formen av kollektivets kraft är demokratin, där gemenskapen uttrycks genom att alla röstar och att alla är, eller har möjlighet att uttrycka sig. Den formen har motarbetats av de besuttna, ty de räknar sitt antal genom egendomen, eller det privata ägandet som det hävdades under löntagafonddebatten. De egendomslösa får förlita sig på kollektivets kraft, och kallar det demokrati.

Körens kollektiva kraft njuter vi. Och ingen är rädd för den. Ingen kör har genomfört en samhällsförändring. Det är svårt att strida och sjunga samtidigt.

Fotbollshuliganernas oerhörda kraft fördöms, den kostar samhället oerhörda pengar. Varför stängs inte arenorna och huliganerna ombeds stanna hemma?

Kanske för att gemenskapens oerhörda kraft hade kanaliserats på något annat än kastade bengaler på en fotbollsplan. Bättre då att ha kollektivet under hyfsad kontroll och utan samhällsomstörtande handling på en arena. Och kören i en kyrka, själva symbolen för underkastelse och lydnad.

​Öllsjö den 31 mars 2019

​Även om jag arbetat hårt och ansträngt mig för att nå den position jag har i mitt professionella liv, har jag haft en sagolik tur, minst två gånger. Först gången, när mycket goda och bra lärare, flyttade mig från de lättare kurserna i matematik och engelska till de mer avancerade vid högstadiets början. Den andra gången, då jag kom in på ekonomprogrammet i Lund, hur det nu gick till, eftersom mina gymnasiebetyg inte ens var dåliga utan urusla.

Är man född i arbetarklassen, utan studietraditioner, behövs lite tur för att bli professor. Men jag tror att den turen var större då, 1971 när jag började högstadiet, och 1978, när jag började på ekonomprogrammet vid Lunds Universitet.

Idag, 2019, när högskolorna byggts ut en masse och målet är att 50% av ungdomarna skall få akademisk utbildning vid en högskola, borde man inte behöva ha så mycket tur, ty nu finns så många fler platser att få visa sin förmåga och att få god utbildning. Och, om man får tro två professorer från Lund, Alvesson och Olsson ( https://www.svd.se/lurendrejeri--hogskolor-sviker-sin-huvuduppgift ), så är en orsak till högskolornas sämre kvalité, att de förslösar sina resurser på breddad rekrytering, dvs pengar och arbete förslösas på sådana som mig. 

Men jag tror att det är tvärtom. Att vi idag har backat in i framtiden. Idag, mer än under 70-talet, gäller sentensen ”Du skall veta din plats, underklasslyngel”

Har du, underklasslyngel, gjort som jag först gjorde, valt arbetarklassens väg till arbetarklass, finns sannolikt ingen lärare som fångar upp dig på högstadiet, då lärarna är fullt upptagna med möten och att rädda det som räddas kan. Skulle du komma till slutet av gymnasiet, finns inte den turen att du kan komma in på en god utbildning, om du, som jag gjort bort dig på gymnasiet. Då blir du hänvisad till högskolor med låg antagningspoäng.

Jag vill hävda, men har inga bevis, att det finns en korrelation mellan antagningspoäng och kvalificerade akademiska lärare. Och därmed finns det också en korrelation mellan låga antagningspoäng och kvalificerad akademisk utbildning.

Har du låga antagningspoäng, då är det mer sannolikt att

• du får grundutbildning av lärare som möjligen läst kurslitteraturen, men som vare sig har praktisk erfarenhet, eller än värre, forskningserfarenhet från det ämne som den undervisar i.
• du blir godkänd på kurserna, eftersom okvalificerade lärare ger dig godkänt på kurserna, följande den forna sovjetiska devisen: Vi låtsas undervisa, du låtsas lära dig, och tillsammans låtsas vi att du är godkänd.
• när du når tidpunkten för det självständiga examensarbetet, uppsatsen, får du en handledare som behöver avräkning på sin tjänst, men som saknar kvalificerad kunskap i det ämne ditt examensarbete omfattar, och än mer, saknar t o m grundläggande kunskaper i vetenskaplig metod, då den inte genomgått forskarutbildning och än mindre, själv genomfört kvalificerade undersökningar, med publicerade vetenskapliga artiklar i kvalificerade vetenskapliga tidskrifter. 

Men du blir godkänd, ty att underkänna dig vore ju att erkänna utbildningens misslyckande att ge dig kvalificerad utbildning.

Generösa informatörer skickar mig examensarbeten som godkänts, vanligast från högskolor, men även några från universitet, speciellt de yngre, där kvaliteten är sådan, att jag skulle önska att man kunde polisanmäla läroanstalten (sic!) för bedrägeri.

Ja, du får en ’akademisk examen’, men du har inte fått en akademisk träning. Pappret visar blott att du stått ut, att du varit uthållig nog att genomgå bedrägeriet, att ’vi låtsas undervisa, du låtsas kunna’.

På senare tid har jag tagit plats. Rejält med plats. I min iver att möjliggöra för alla med studiebegåvning att få en akademisk utbildning. Kanske därför som jag idag inte har någon plats. Ty bedrägeriet skall inte avslöjas. Och underklassens pojkar och flickor skall veta sin plats, att vara en del i bedrägeriet. De skall inte ha tur.

​Öllsjö den 29 mars 2019
​  
Och jag, numer fri från omtanken om en arbetsgivare och dennes sk chefer, uttalar mig, tillsammans med meningsbroder, någorlunda fritt i Svenskan, som svar på Alvessons och Olssons angrepp på mig och mitt folk, underklassarna (https://www.svd.se/stora-brister-i-lararnas-akademiska-kompetens/om/debatten-om-hogskolan )

​Igår meddelades det att Swedbank är misstänkt för att ha undanhållit information till statliga myndigheter i USA. Swedbank tycks vara i en riktig härva, där de inte blott låtit sitt baltiska kontor vara en tvätt för ryska, svarta pengar, utan banken har också haft kunskapen som journalisterna på SvT avslöjade, innan journalisterna fick informationen. Kanske journalisterna fått samma information som Swedbank hade, genom en sångfågel internt i banken?

Aktiemarknaden, som ständigt prissätter bolagets framtid, satte ner priset 12% igår. Huvudägarna, Sparbanksgruppen och Folksam, har sagt sig ha förtroende för VD och styrelse.

Sverige som finansiell aktör, med stora, stabila banker och frånvaro av korruption, ser sitt rykte skakat i sina grundvallar. Statsministern får frågor om den finansiella tillsynen, som tycks ha varit för svag, och om lagstiftningen, som kanske måste skärpas.

När någon lyckas, finns alltid mängder av folk som villigt tar på sig ansvaret för succén. Det beteendet såg jag på nära håll när folk villigt tog på sig ansvaret för att ekonomutbildningen på Högskolan Kristianstad, på kandidatnivå, fick det högsta betyget i den statliga utvärderingen, tillsammans med blott högskolorna i Stockholm och Jönköping. När något misslyckats, som idag i Swedbank, ägnas lika mycket energi till att peka ut andra som ansvariga.

Men vem skall hållas ansvarig och vad skall göras?

Givetvis är VD ansvarig, eftersom den bär ansvaret för operationerna. Hej då till VD.

Givetvis är styrelsen ansvarig, ty den har till uppgift att tillsätta och granska VD:n, men också säkerställa att bolaget agerar inom lagstiftningen. Hej då till styrelsen.

Är Finansinspektionen, den granskande statliga myndigheten ansvarig? I detta fall tycks det vara det så, då Finansinspektionen hade information, men agerande inte kraftfullt på informationen. Hej då till Finansinspektionens ledning.

Men skall bördan av att organisationer följer lagen och bördan av att vara en moraliskt agerande organisation ligga på staten? Är det vi skattebetalare som skall säkerställa att organisationerna är goda aktörer i ekonomin?

Swedbank är ytterst aktieägarnas. Det är de som drar vinsterna från bolaget. Förvisso har de begränsat finansiellt ansvar genom aktieägarnas begränsade ansvar för bolags förpliktelser. Men har också ägarna begränsat ansvar för sitt bolags agerande?

Nej!

Ytterst skall och bör ägarna vara ansvariga för sina organisationer. Det är ägarna som tillsätter och avsätter styrelsen. Det är de som njuter organisationens finansiella resultat. Det är de som är ytterst ansvariga för ett bolags agerande. Inte staten.

Staten kan förvisso skärpa sin tillsyn, och därigenom ge signalen att de kontrollerar. Med högre kostnader för staten. Och med effekt att skicka ut signalen att staten tar ansvar för bolags elände.

Staten kan dra in Swedbanks oktroj, dvs rätt att vara bank. Det är dock inte en lämplig åtgärd då Swedbank är en alltför viktig del i det finansiella systemet.

Staten kan, och bör, säga att ägarna har misslyckats att sköta sitt bolag på ett för samhället acceptabelt sätt. Ägarna är inte värdiga, de är inte dugliga ägare av en bank. Staten måste skicka ut en signal till alla ägare, att sköter inte ni ert arbete, blir ni avskedade.

Staten skall avskeda ägarna, med argument att de är ytterst ansvariga. Därför skall Swedbank förstatligas, omstruktureras och sedan säljas ut till nya ägare.

Visst drabbar det även småsparare. Men de har köpt aktier i ett bolag med dåliga huvudägare, och har att bära risken av dåliga ägare. Varje småsparare måste inse att när de köper en aktie i ett bolag, köper de också huvudägare. De har helt enkelt gjort ett dåligt köp och får plikta genom att förlora sin investering.

Signalen i det kapitalistiska systemet måste vara tydlig. Ägarna har ansvar. Tar de inte ansvar, blir de avskedade.

Därför, avskeda ägarna genom att förstatliga Swedbank.

​Öllsjö den 28 mars 2019

Jag får medge att det finns ett lika stort mått av avund och avsky i min inställning till de religiösa.

Avunden kommer av det lugn och den övertygelse som de religiösa har. Deras leende munnar, deras vilja att tillsammans genomföra missionsresor och korståg. Att vara religiös innebär att vara tillsammans med så många andra, som är likadana. Att vara religiös är att känna den enorma kraft som varje tysk kände när Hitler samlade dem. Det är gemenskapen under en kraft.

Avunden kommer också från insikten att den som vet i varje sekund, den kan vara lugn. Även när den faktiskt inte vet. Istället för att bråka med sitt förnuft och sin moraliska känsla, går den religiöse till boken eller till uttolkaren och får veta vad som är sant. Det är som känslan man hade när man var liten och kunde lita på sina föräldrar i allt. Man var lugn och trygg ty det fanns någon som tog hand om en och som visste allt.

Men det är också det som ger mig avsky. Det som får mig att se dem som untermensch, som människor som inte uppnår värdighet att vara människa.

Jag drömmer och finner behag i tanken om kollektivet, men har en frän individualistisk syn. Jag klarar inte av fotbollsarenans kollektivism. Jag inordnar mig aldrig, utan ställer frågor och kritiserar. Hitler hade inte kunnat samla mig. Jag älskar och söker gemenskapen, men kan inte vara i den. Eftersom priset för gemenskapen är individualismen, att du som subjekt försvinner och blir en del av massan.

Visst är det ett behag att vara i massan. Speciellt när den har en ledare, om det är Hitler eller gud spelar ingen roll. Ty du undkommer det som är det mänskliga. Osäkerheten. Okunskapen. Rådvillheten. Som existentialisterna skulle ha sagt, ångesten inför din egen frihet. Och framför allt undkommer du moralen.

Untermenschen säljer ut sin frihet, med ett leende, och underordnar sig en kraft en Führer, en gud, en bok, en präst.

Avskyn kommer också från att den religiöse tycks njuta av att den sålt ut sin frihet. Den njutningen heter amoralen. Ty den religiöse är amoralisk, dvs utan moral. Ty den som inte har frihet, den har heller ingen moral. Moralen leder dig till agerande när du fritt kan agera. Den religiöse frågar sig inte hur den skall agera, utan den frågar vad prästen säger, vad profeten säger, vad boken säger. Den släcker ut sin egen individualitet och därmed sin moral.

Dessa två saker, i kombination, den religiöses totala tro i sin religion och sin amoralitet, gör den religiöse ytterst farlig. Det behövs bara en mohammed, en kåt och galen krigsherre, för att den religiöse skall gå igång och följa.

Eftersom den har viljan till underkastelse, följer den. Eftersom den saknar moral, kan den inte bedöma sitt eget handlande. Den religiöse blir en blind maskin som kan förmås att förgöra. Så som Hitler kunde få till stånd Förintelsen. Så som islam kunde få tillstånd is (islamiska staten).

Den religiöse befriar sig från det djupt mänskliga, ångesten inför friheten, genom att underkasta sig. Befriad från sin ångest kan den le och känna ett lugn. Utan att se att den har lagt undan det som är utmärkande för en människa, moralen.

Det paradoxal är att denna untermensch framträder som en ûbermensch. Den anser sig förmer än de icke-religiösa. Den odlar myten att de religiösa, inte bara uppfann moralen, utan har monopol på moralen. Den religiöse står över andra. Det är deras lära som skall styra. När dessa untermensch får styra, som vi sett i de religiöst färgade samhällen, står människolivet lågt i kurs och tolerans är ett ord som inte ens får nämnas.

Den religiöse är übermensch, den är övermänniskan som med sin fullkomliga visshet krossar oss andra.

Min avund och avsky slutar därför i en rädsla för dessa untermensch som tror sig vara übermensch. Medan vi andra blott och enbart är fria individer som med vårt förnuft och vårt hjärta försöker vara människor.

Se Riefenstahl ’Viljans Triumf’ (https://www.youtube.com/watch?v=wLYWhsVccwk ), och du ser essensen i alla totalitära religioners essens. Där untermensch blir übermensch.  

​Öllsjö den 27 mars 2019

​Med början i Nürnberg, förföljdes nazisterna. Många av dem fick sätta livet till under den hämningslösa förföljelse som de blev utsatta för. Denna förföljelse har fortsatt in i vår tid.

Ja, så kan man beskriva jakten på de nazistiska förbrytarna. Förutsättningen är att man aktivt och med stort engagemang glömmer bort vad nazisterna gjorde innan Nürnbergrättegången. Att man aktivt blundar för terrorn under 30-talet, Andra Världskriget och Förintelsen.

Exakt denna blinda historiebeskrivning finns återgiven i en artikel i Svenska Dagbladet.
https://www.svd.se/nar-folkets-fromhet-skulle-stavjas-med-vald

Här får man läsa om hur kommunisterna försökte skapa en gudsfri stat, och framför allt får man läsa om Stalins terror, som ju drabbade alla, också de kristna. Och kyrkan som skulle nedkämpas beskrivs, som i rubriken, som de frommas organisation.

Ja, var kyrkan de frommas plats? Eller var kyrkan en ohyggligt verksam del i riket som föregick det kommunistiska? Där man tvingade ner folket i underkastelse och acceptans av förtryck, genom att utlova godsaker när allt var försent, när de var likstela döda, nedgrävda i jorden?

Den blodtörst som fick sitt utlopp i Nürnbergrättegångarna är svår att förstå om man inte känner till, både de primitiva kulturerna som låg bakom dombesluten, den ryska och amerikanska, där man erkänner staters rätt att mörda sin egen befolkning, och den än mer, nazismen, den primitiva kulturen, och de oerhörda brott som den gjort.

Borde man inte söka förklaringar till kommunismens jakt på de kristna, inte enbart i deras ideologi, utan också i de kristnas tidigare brott? De kristna var sannerligen inte fromma. Hade de varit det, hade den ortodoxa kyrkan inte varit så omättligt rik, och så nära tsaren.

Men på marknaden för vidskepelse och ideologier finns ingen moral. Där marknadsförs idéer utan att tyngas av sina tidigare handlingar. Där döljs aktivt den inneboende ondska som idéerna har, och som tillfälligtvis blott hålls undan. De kristnas villighet till att liera sig med den världsliga makten, dess villighet att förtrycka, att ljuga för att hålla folket lugnt, och inte minst, att skapa värme genom att bränna kvinnor och vetenskapsmän, är brott mot mänskligheten som de kristna har gjort och som aldrig bör glömmas bort. Så som vi minns Förintelsen måste vi minnas de kristnas brott.

​Öllsjö den 26 mars 2019

Bläckfisken, la Piovra, är en gammal italiensk film om polisens kamp mot maffian på Sicilien. En av huvudfigurerna är Tano. Han är en arbetarklasspojke som gör karriär genom maffians försorg, men säger stolt att han inte är maffians egendom, så som så många andra är. I klippet här markerar han detta tydligt.
https://www.youtube.com/watch?v=VYcLU0aCYm0
 
Tano è solo di Tano. Han ägs av ingen. Han är sig själv, utan bindande relationer. Blott två bindande relationer har han erfarit. En med sin syster. Och en med en kvinna som han älskade. Bägge kvinnorna ser du på byrån i videon.

Varje bindande relation gör en person svag. Vill man komma åt personen, om man vill komma åt Tano, skall man ge sig på den person som han har en bindande relation till. Den tanken finns i det skämtsamma uttrycket när man försöker påverka en kollega: ”Jag vet var dina barn är när du är på arbetet”.

Men när någon ger sig på en som man har en bindande relation till, för att komma åt en själv, är det dubbel smärta. Ty då får en annan lida för din skull. Om man bara hade fått lida själv, men nu får en annan lida. Därför är bindande relationer dubbelt smärtsamma när någon går till angrepp via den personen man har en bindande relation till.

Bindande relationer kan förvisso också vara kraftgivande. De kan hjälpa när man är svag. Men eftersom bindande relationer gör en svag, gäller det att ha styrkan, så att man inte behöver eller riskerar att komma i en bindande relation. Tano è solo di Tano. Ensam är stark.

Samtidigt gäller att den som har bindande relationer kan dra med sig dessa relationer när den själv blir utsatt. De andra, som man har bindande relationer till, kan riskera att falla med en själv, när man faller. Därför är det också omtänksamt att inte ha bindande relationer, eftersom de andra inte drabbas av ens egen olycka. Tano è solo di Tano är därför ett uttryck för en omtanke.

När man faller, så som jag gjorde 1 juni 2018, så inser man att man borde levt som Tano och sagt, Collin è solo di Collin, på det att inte dra med andra i fallet. Att bära sin egen smärta är lättare än att bära både den och smärtan över att andra tillfogats smärta. Som i mitt fall.

Men så är människan skaffad, att den ilska som smärtan ger upphov till, mer än fördubblas gentemot dem som förorsakat den, genom att de inte bara förorsakat smärtan i mig utan också hos andra.

​Öllsjö den 25 mars 2019

​Här kommer en rapport från dåtiden, 1969.

En vän var för ett tag sedan på Universitetsbiblioteket i Lund, och nådde långt in i deras mest undanskymda rum. Där, i en dossier, när hon letade efter annat för sin forskning, fann hon två gulnade blad, sammanhållna med ett gem. Hon tog en kopia av de två bladen eftersom hon vet om mitt intresse för akademin vid slutet av 60-talet, bl a för att det var då när den positiva förändringen mot lägre social snedrekrytering bröts, så hon tog en kopia av de två bladen.

Det första bladet är ett förslag, daterat 1969, till universitetsgemensam kurs för samtliga lärare vid Lunds Universitet. Det andra bladet är beslutet från Rektor avseende kursförslaget.

Den föreslagna kursen hette: ’Lärande för Jämlikhet’, och var på förslag från en docent i sociologi, vars namn jag av barmhärtighetsskäl gentemot honom behåller för mig själv.

Inledningen säger att ”jämlikhet är problemet [min kommentar: om du inte är gammal som jag, kan du ersätta ordet med det mer moderna ordet ’utmaningen] som tanken om vår framtid kretsar kring”.     

Förslaget är ambitiöst då det skall vara en kompetensutvecklingskurs för samtliga lärare på universitetet: ”Kursen samlar lärare från samtliga ämnesområden och ger en introduktion och en grundläggande förståelse för ämnet jämlikhet. Kursen vill även ge inspiration och verktyg för att integrera jämlikhet i undervisningen inom respektive ämne.”

Det var tydligen en mycket progressiv lärare som föreslog kursen, ty den hade vad vi numer kallar för lärandemål: ”

• problematisera kring centrala begrepp inom jämlikhet och lärande för jämlikhet
• kritiskt reflektera över sitt ämnes betydelse i relation till internationella jämlikhetsproblem [min kommentar: utmaningar med dagens vokabulär]
• kritiskt reflektera över studerandes lärande samt sin egen roll som lärare ur ett jämlikhetsperspektiv
• utveckla undervisningsmoment för att integrera jämlikhet i sitt eget ämne

Vidare diskuterar kursen universitetets roll och ansvar som kunskapsbärare, utbildare och samhällsaktör i arbetet för en jämlik framtid”

Det politiska engagemanget kan man inte ta miste på, och det framstår onekligen som en något överladdad socialist som vill utnyttja akademin och universitetets lokaler för att föra ut sin världsmission.

Det andra bladet, Rektorns beslut, visar en värdig attityd mot förslaget och säger att jämlikhet förvisso är ett gott mål för samhället, men att det inte är universitetets uppgift att företräda politiska missioner, utan snarare att granska dem och undersöka dem. Rektorn fastslår sedan, med viss emfas, att universitet är byggt på Upplysningens motto: ’Våga tänka’, och därför måste våga tänka allt, och inte likrikta mot någon enskild tanke, hur behjärtansvärd än tanken är som politisk mission. Rektorn lägger till, i god självkritisk anda, att förvisso är Lunds Universitets motto Ad utrumque paratus, men sedan Upplysningen har utvecklats i Universitetets själ, har man övergett svärdet. Rektorn avslutar beslutets motivering med att skriva att Universitetets mission är kunskap utan politiska missioner. Rektorns beslut var att avslå förslaget. Och bägge dokumenten hamnade i en dossier i Universitetsbiblioteket.

En historisk relik där Rektorn, som företräder en akademisk anda, byggd på Upplysningen, lär oss att den enda aktivism som ett Universitet har är att skapa och sprida kunskap skapad på vetenskaplig grund.

1969 är så långt borta. Eller hur?

Öllsjö den 24 mars 2019

​Hundratals människor slår en ring kring en moské i Stockholm. En fin och tydligt talande demonstration som riktar sig mot terrorn på Nya Zeeland, där en terrorist mördade 50 människor som kommit till sina moskéer, enbart för att samlas och för att be.

En ring slås kring allas vår rätt, vare sig man är frimärkssamlare, muslimer, socialister, basketspelare, nazister, skådespelare, allas rätt att samlas för att utöva sin aktivitet utan den minsta rädsla för att bli angripen.

Men det finns något som inte står rätt till.

På Nya Zeeland har man snabbt förbjudit automatvapen. Som om det krävdes 50 mördade människor för att inse vad automatkarbiner kan användas till. Men bättre sent än aldrig. En reaktiv, kanske mer symbolisk handling än reell, ty Breivik, den norske terroristen, kunde beväpna sig.

Premiärministern vill visa att hon slår sin ring kring människorna som mördades under sin sammankomst. Då tar hon på sig en huvudduk, som vi känner som en stark symbol för det abrahamitiska kvinnoförtrycket, som är så vanligt förekommande i islam. Det blir mer en manifestation för islam, än för de samlade mördade människornas rätt att samlas i fred, fjärran från rädsla.

Vi får veta att man förbjudit terroristens manifest, och att den dominerande bokkedjan inte saluför en populär bok, skriven av Jordan Peterson, en av högern främsta intellektuella idag. Däremot får man sprida, använda och saluföra både gamla testamentet och koranen, vilka i sitt hat, i sin beskrivning av folkmord, rasism, och i det senare fallet, anti-semitism, säkert inte står i blyg skugga av terroristens manifest. Så reagerar inte ett fritt samhälle, baserat på yttrandefrihet och tilltro till Förnuftets kritik.

Omsorgen om mördade människorna och deras självklara rätt till sammankomst har blivit omsorg om islam. Ringen slås kring islam, inte individerna som skall skyddas.

Och det blir så ytterst tydligt om man, som jag, är prenumerant på Svenska Dagbladet. Ty exakt samtidigt som ringen slås kring moskén i Stockholm, av hundratals människor, publicerar Svenskan en intervju, gjord av Stina Oscarson, med Lars Vilks.
https://www.svd.se/vilks-genialt-nar-sd-ville-visa-mina-bilder-i-riksdagen

Vilks är konstnären som gav oss Nimis, ett fantastiskt konstverk, som lockar fram den enklaste, djupt mänskliga leklusta hos hur gamla människor som helst, men som också är ett övergrepp på svensk lag, eftersom det är uppfört i ett naturskyddat område, där ingen mänsklig aktivitet får ske. Han gav oss också en rondellhund, med mohammeds ansikte. Ett konstverk som muslimer stormat mot eftersom muslimer anser att man inte får avbilda honom och eftersom han förknippas med en hund, som är ett mindervärdigt djur enligt dem. Denna teckning har medfört att han är dödshotad och terrorister har två gånger försökt mörda honom. Därför lever han idag skyddad, med säkerhetsvakter och är underkastad en extrem säkerhetsnivå. Han har ingen frihet, den som vi andra har.

Vilks har betalat ett extremt högt pris för sin rätt att gestalta sin värld som konstnär.

Jag avslutar detta inlägg med ett direkt citat från slutet av artikeln, och med en avslutande fråga, som du själv får fundera över, med ditt Förnuft och med dina värderingar.

Jag ber dig, när du läser citatet, att se två bilder samtidigt. Den bild som artikelns text frammanar, och bilden av de hundratals personer som slog ring kring moskén i Stockholm.  

”När Lars Vilks ska fotograferas efteråt utanför polisstationen är det ett enormt pådrag. Vi får inte reda på vart vi ska och tvingas åka i olika bilar. Väl på plats hinner fotografen bara med ett par bilder innan livvakterna upptäcker två personer en bit bort. Man väljer då att bryta. In i bilarna igen. Och iväg. Längre bort. Ute regn och blåst. Är detta priset för konstens frihet? Hur många är i så fall beredda att betala det?”

Min fråga: Var är ringen av människor runt Vilks?

​Öllsjö den 23 mars 2019

Det finns två likheter och tre olikheter mellan mohammed och hitler (med små bokstäver eftersom de inte är värda den stora bokstavens respekt). Bägge skapade ideologier av den mest vidriga sort, och spred den genom en bok. Bägge fick med sig massor av folk på sin ideologi och vision, som skapade vidrigheter, död och förintelse.

Går vi till olikheterna så var förvisso bägge förtjusta i unga flickor, mohammed i de yngsta, men enligt vad vi vet, var det blott mohammed som var pedofil. mohammed och hitler var bägge krigsherrar och antisemiter, men medan hitler förlorade sitt krig, vann mohammed sina krig. Ingen befriade världen från monstret mohammed, utan han dog genom en mystisk resa från tempelberget i Jerusalem till himlen (enligt sagorna) medan det fanns en som befriade världen från monstret hitler, nämligen hitler, ty han begick självmord.

De två har gett världen vars en monstruös ideologi som bekämpats framgångsrikt i fallet med hitlers ideologi, nazismen, men erbarmligt dåligt i mohammeds fall, islam, till pris av död, förtryck, antisemitism och dåliga samhällen under mer än 1400 år.

Med detta som bakgrund kommer terrorattacken på Nya Zeeland. Där, som alltid, gäller det att vara noga med distinktionerna. Alla, även muslimer och nazister, har rätt till sina sammankomster. Alla har rätt att tänka och uttrycka sina meningar. Alla har rätt, om de inte menligt påverkar andra, inkluderat sina barn, att leva med sina föreställningar, hur groteska och inhumana de än är. Och, vad som är oerhört viktigt, ingen skall behöva vara det minsta rädd för sig, sin familj och vänners välbefinnande, för de tankar man håller.

INGEN SKALL BEHÖVA VARA RÄDD FÖR ATT MAN HYSER OCH GER UTTRYCK FÖR EN TANKE!  

Att skjuta tecknare på en tidningsredaktion eller att skjuta bedjande i en moské är exakt en och samma sak. Det är vidriga terrordåd.

Men det hävdas att kritiken mot islam, som felaktigt ibland nämns islamofobi, vilket det per definition inte kan vara då det baseras på kunskap och insikt och inte på fördomar, har skapat och skapar en grogrund för extremism. Som om vi, ateister som stormar mot alla totalitära ideologier, skall känna den minsta skuld över terrordådet.

Nej, vi piskar inte upp hat mot muslimer. Vi säger aldrig att muslimer skall dödas. Lika lite som goda kritiker av nazismen skulle tystas, på den tiden det begav sig. Fruktansvärda ideologier måste få bekämpas med det fria ordet.

Turkiets president, erdogan, med liten bokstav eftersom han inte är värd respektens stora bokstav, stormade mot vad han kallade den uppiskade islamofobin som en orsak till terrordådet. Det är ett smaklöst sätt att utnyttja en fruktansvärd händelse, att på kropparna av de döda människorna, ställa sig och försöka förhindra kritiken av en omänsklig ideologi.

Men han klarade inte en hel dag själv, utan att bli den värsta sorten, en hatare. En såningsman av hat och av död. Han sade i ett tal, enligt Aftonbladet:”…alla som kom till Turkiet med antimuslimska känslor skulle skickas tillbaka i kistor ”som deras far- och morföräldrar blev” under slaget vid Gallipoli år 1915.” (https://www.svt.se/nyheter/utrikes/australisk-ilska-efter-erdogan-kommentar).

En europeisk president uttalar dödshot mot en grupp människor. Den enda som ännu reagerat är den som känner sig mest träffad, Australien. Men dödshotet mot icke-muslimer, mot ateister, gäller alla, inte blott dem från Australien.

Att döma av rapporteringen till nu (190322, kl. 6:22) har varken Sveriges statsminister eller utrikesminister (se t ex hennes twitter: https://twitter.com/margotwallstrom ), uttalat sitt förakt för hans uttalande. Än mindre börjat vidta åtgärder för att genom diverse bojkotter, straffa en president för att uttala dödshot. Ja, på UDs lista över platser som svenska medborgare rekommenderas att inte besöka, finns inte Turkiet som land med, blott regioner där det förs krig. Jag fårgade UD om de skulle ändra sin rekommendation, mot bakgrund av presidentens dödshot mot ateister. De svarade att de inte gör det. Trots att Turkiets president uttalat ett dödshot mot alla besökare som har anti-muslimska tankar.

Regeringen kommer sannolikt inte att agera. Och, vill jag hävda, det beror på den muslimska diskrimineringen.

Den muslimska diskrimineringen är helt enkelt att vi accepterar att muslimer beter sig ovärdigt våra normer. Vi ser den muslimska kulturen, oftast tyst, som en inferior kultur. Vi säger det aldrig, men vi visar det i frånvaron av handling, genom att vi inte använder våra vanliga normer på dem. Vi har speciella normer gentemot dem. Storbritanniens statsminister May får absolut inte uttala något dödshot mot någon grupp. Vi förväntar oss att hon inte gör det. Hade hon gjort det, hade vi aldrig trott på det utan trott att hon var felciterad. Ty så uttalar sig ingen vettig människa.

Men muslimer är inte vettiga människor. erdogan är en turkisk muslim, och kan därför få säga groteska saker, utan att vi ens reagerar. Ty han gör vad som är rimligt förväntat av muslimer.

Det är den muslimska diskrimineringen. Vidrig, som all diskriminering.

​Öllsjö den 22 mars 2019

​Jag bodde på en studentkorridor i slutet av 70-talet. Där satt några extremkommunister, engagerade i föreningar som bestod av en bokstavskombination som avslutades med (r), dvs revolution. De var helt eniga i att de, när dagen kom och arbetarklassen hade avslöjat och förstått kapitalismens utsugning, då skulle de vara fullt beredda att skjuta Wallenberg, den främsta kapitalisten vid den tiden.

Mina protester och mitt hävdande av livets helighet togs inte med större allvar, ty jag var ju klassförrädare, dvs demokratisk socialist. Jag gick in på rummet och muttrade: Medelklasslyngel. Idag närmare de sig pensionen, och av de jag vet, har de goda positioner i samhället och därmed goda pensioner att vänta. De har stått sig väl i det förbannade klassamhället. Den revolutionära glöden falnade snart och diskussioner om problemet med den låga lönespridningen kunde föras. Och jag muttrar: Vem fan är klassförrädare. Ja, inte dem, ty de återvände snabbt till sin klass.

De hade rätten att säga detta och rätten att tillhöra föreningar som stod för demokratins nedrustning och avskaffande. Vi skall vara stolta över att vi har en så stark demokrati, att vi låter folk ha anti-demokratiska idéer. Däremot, om de skulle planera för sin revolution, om de skulle göra planer för ett angrepp på Wallenberg, då slår SÄPO till och vi låser in dem. Ty tankar och utsagor är en sak, planer och genomförande en helt annan. Där går gränsen i en stark demokrati.

Idag får regeringen bakläxa på sitt anti-terroristförslag från Lagrådet. Juristerna har studerat förslaget och funnit att det strider mot grundlagens Föreningsfrihet. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna, ett parti som fått sträva och kämpa för sin rätt att organisera, skall angripa Föreningsfriheten. Det är ytterligare ett tecken på Socialdemokratins förfall.

Vi behöver sannolikt inte mer lagstiftning för att hantera terrorismen. I alla fall inte någon som sker till priset av Föreningsfriheten.

Vad som behövs är agerande som angriper roten till terrorism. En sådan är segregationen. Förvisso är de ledande terroristerna inte alltid från No-Go zoner, men fotfolket kommer därifrån. Det är i den miljön som mycket hat och benägenhet till våld kommer ifrån. Kommunisterna på studentkorridoren fick ingen möjlighet att bli större eftersom de ständigt möte oss, klassfienden, som inte sett det ljus som bländade dem. Precis så skall vi göra nu. Se till att vi blandar upp oss, på det att vår överlägsna demokratiska kultur skall vinna de tvivlande.

Ett annat agerande är att trycka tillbaka islam, som idag är den som motiverar och legitimerar terrorism. Då, på slutet av 70-talet, bekämpade vi den totalitära rörelsen kommunismen framgångsrikt. Idag skall vi bekämpa den totalitära ideologin islam. Precis som då, då vi lät dem hållas i sina föreningar, skall muslimer få hållas med sin religion i sina moskéer och hemma. Det kallas religionsfrihet. Men vi skall inte låta den ideologin, precis lika lite som vi tillåtit kristendomen, nazismen eller kommunismen, komma ut i samhället. Att som idag, legitimera islam genom att acceptera att journalister i den statliga TV:n bär islams symboler, är att gödsla terrorismen.

Staten skall stärkas, inte i sin repressiva del, utan i sin produktiva, demokratiska del. Samhället skall stärkas genom inkludering, där vi ställer vår tilltro till Förnuftet och Demokratin. Ett angrepp på föreningsfriheten är just att stärka den repressiva delen och försvaga den demokratiska.

​Öllsjö den 21 mars 2019

​Nej, jag är inte islamofob. Jag stormar mot alla totalitära läror som förkrymper människan genom att förvägra henne den frihet hon äger. Det innebär att jag inte enbart tar avstånd från islam, utan även kristendom, judendom, kommunism och nazism.

Nej, jag är inte patriarkatets företrädare. Jag stormar mot den muslimska schalen. Feministen ser kritiken mot schalen som patriarkatets traditionella kritik av den kvinnliga klädedräkten. Jag ser hur religionerna har lyckats med det främsta förtrycket, att plantera förtryckaren i människans bröst. Vänsterfeministerna har, av skäl som undkommer mig, lyckats bortse från ett viktigt begrepp i den äldre vänsterns begreppsvärld, det falska medvetandet. Plötsligt har alla blivit fullt insiktsfulla och vet sitt eget bästa och gör sina fria val. Den nya vänstern har övertagit extremliberalernas tro på den oändliga rationaliteten.

Nej, jag är inte rasist. Jag stormar mot den svenska flyktingpolitiken, som jag kallar darwinistisk. Den delar generöst ut miljarder till starka, modiga, unga män, utan asylskäl, medan svaga, vankelmodiga unga kvinnor i flyktinglägren blir sålda till män som hustru i unga år, för att finansiera sin familjs mediciner.

Nej, jag är inte anti-Greta och därmed anti-klimatbeaktandet. Jag tycker hennes demonstration, och alla hennes medföljare, som frågar: vad lämnar ni efter er? är en utmärkt fråga, som pekar på behovet av långsiktig politik. Men jag tycker exakt samtidigt att symboliken i att göra det genom en skolstrejk är direkt motsägande, då det är kunskap och inte bara politisk handling, som krävs.

Mina politiska positioner är med distinktioner. Men dessa distinktion försvinner i den twitter-aktiga debatten idag. Jag är en ’priviligierad vit man’.

Jag är en man, och har därmed pliktat mitt köns kostnad genom att göra min värnplikt.

Jag är vit, något som jag är av befruktningens genetiska orsak.

Jag är priviligierad, ty jag råkar vara född i ett anständigt samhälle.

Men jag står för och arbetar för ett anständigt samhälle, där varje individ, fri från förtryck, kan realisera sina inneboende förmågor. Därför ser jag den tysta individen som står bakom gaphalsarna. Därför ser jag hur ideologier invaderar individen och i hennes bröst förtrycker henne. Därför försöker jag, genom min förmåga och mina möjligheter, göra så att vårt samhälle fortsätter. Jag är inte privilegierad längre, ty jag har arbetat för det samhälle vi har.

Jag bär idag en stor sorg genom mitt livs politiska misslyckande, att jag misslyckades att skapa förutsättningar för att ge mitt folk möjligheter till en fantastisk utbildning. Jag är arbetsbefriad, vilket är ett fint ord som borde stavas, förbjuden, att utveckla en god akademisk utbildning på Högskolan Kristianstad.

Jag är barn av den Collinska släktens tanke att alla här rätt, genom att göra sin samhälleliga plikt, att vara en värdig deltagare i samhället. Den tanken ryms bäst, så som jag uppfattar det, i den demokratiska socialismen.

Den twitter-influerade lyssnaren, utan förmåga till distinktioner, hör sverigedemokratiska åsikter. Men det är en tämligen traditionell demokratisk socialist som uttrycker sig. Hör du annat, behöver du hörapparat.

Öllsjö den 20 mars 2019

Det fanns en tid, ja, det var ganska nyligen, som jag trodde att vi var lika inför lagen. Jag trodde på bilden av gudinnan, hon som står där med skålen och har bindel för ögonen.
Det var då. Tillståndet i Riket är inte friskt. Och det gäller också rätten.

Medan journalister debatterar om IS-krigarna, att vi måste hålla på civilisationens rättssäkerhet och inte införa retroaktiva lagar, så sker andra sker som gör att rättssamhället är historia.

Vi läste om kvinnan som pryglade sina barn, men som undgick straff, med hänvisning att hon inte kände till förbudet i Sverige. Och jag som trodde att det ganska orimliga antagandet gäller, att vi förutsätts känna till alla lagar. Det skulle ju bli orimligt om domstolarna måste bevisa varje gång att brottslingen kände till lagen. Men i detta fallet undkom kvinnan straffet. En kulturrelativism och en upplösning av rättsstatens fundament.

Och nu kommer nästa tydliga angrepp på rättsstatens princip att alla är lika inför lagen. En man döms för bokföringsbrott. Men slipper straff. Med argumentet att han är så gammal, och att det skulle vara stöttande att straffa en så gammal människa.
https://www.svd.se/100-aring-falls-av-tingsratten-slipper-straff

Man kan då undra var straffet för ett brott försvinner, vid vilken ålder kan man börja busa omkring, och bli fälld, men undkomma straffet? När kan jag, äntligen, köra som en dåre, i 200 km/timmen, bli dömd för fortkörning, men slippa straffet?

Vad är det som är stöttande i att en gammal man, som bevisligen är en brottsling, inte skall straffas?

Vi får anta att domstolen bedömt om han är vid sina sinnes fulla bruk. Vi får anta att de bedömt hans fysiska tillstånd, så att han inte befrias p g a att det kan vara livshotande. Om han inte är vansinnig och om han inte riskerar att dö i finkan, så är det där han skall vara. Enligt lagen.

Att få straffbefrielse p g a ålder undergräver rättsstatens princip att alla är lika inför lagen.
Idag vet vi att vi inte är lika. Kommer vi från inferiora kulturer och om vi är mycket gamla, då undgår vi straff för våra brottsliga gärningar.

Det är motbjudande och oroande.

​Öllsjö den 19 mars 2019

​Jag ville bygga Kristianstad Bocconi, dvs utveckla högskolans ekonomutbildning till en uppmärksammad och renommerad utbildning på nationell nivå, med ambition att nästa generation lärare skulle ta den till en europeisk nivå, där Bocconi är idag, därav namnet på min strategi och ambition.

Jag satte press på studenterna. De svarade an, och gav mig 7 i studentvärderingen, på en skala som sträckte sig från 1 till 7. Jag satte press på lärarna, så att de som inte klarade kursernas lärandemål för studenterna skulle sättas på skolbänken och utbildas. Det blev uppror bland en del tongivande lärare och jag blev avsatt som kursansvarig. Jag satte press på de sk cheferna, att de skulle göra bra, de skulle ha en kvalitetsstrategi, inte slösa med pengar och inte följa samhällsmode utan ha en tydlig akademisk riktning. Jag blev arbetsbefriad.

Det tycks som om att det är svårt, i alla fall för en människa som jag, att lyckas att lyfta en utbildning som anses ligga i den nedre delen av ekonomutbildningar,

Kanske jag borde ha tittat på den lista som finns här: http://smiekonomi.com/om-sm-i-ekonomi

Den visar vilket lärosäte som vunnit SM i Ekonomi, en tävling där varje lärosäte utser en grupp av studenter, som får tävla mot varandra i en jurybedömd final. Blott universitet och välrenommerade handelshögskolor finns på listan. Två saker är överraskande i listan. Växjö finns med på listan, både som högskola och sedan som ’nytt’ universitet, vilket är duktigt. Det andra är att Handelshögskolan i Jönköping aldrig lyckats vinna, trots deras enorma resurser och deras starka renommé under 2000-talet.

Men det som framträder med förkrossande tydlighet, är att högskolor (förutom prestigehögskolor) lyckas aldrig producera tre enormt goda studenter som tillsammans vinner priset.

Du kanske hävdar att det är resultat av att alla skolor har en normalsfördelningskurva av studenter, där den är kraftigt förskjuten för de renommerade läroanstalterna, vilket gör att de helt enkelt har bättre studenter. Om anstalterna har exakt samma utbildning blir utfallet bättre för de renommerade eftersom de har bättre ingångsvärden på studenter.

Det är delvis korrekt, men det är också fel, ty det argumentet stirrar på puckeln på normalfördelningskurvan, som mycket riktigt är förskjuten åt höger hos de renommerade.

Men nu pratar vi om de som befinner sig ytterst till höger, i den högsta kvartilen.

Min erfarenhet av utbildningar, från universitet och högskolor, är att högskolor framför allt utmärks av en något större vänstersvans, dvs att de har mer av dåliga och riktigt dåliga studenter. Men merparten av studenter är som studenter är, och de bästa, ja, där kan högskolor ha riktiga diamanter gömda i sina salar.

Med denna upplevelse, som säger att de flesta studenter är likartade när de väl kommit till läroanstalten, så duger inte argumentet om normalfördelningen.   

Felet med normalfördelningsargumentet är att det hävdar att resultat produceras genom antagningen, dvs vilka meritvärde studenterna hade när de kom till utbildningen. Men studenternas prestation beror inte bara på hur de presterat på tidigare utbildningar. Själv är jag professor i ämnet där jag fick klassens sämsta betyg på gymnasiet.

Studenter presterar utifrån deras förmåga, utifrån deras tidigare utbildning, men också utifrån den kvalité som utbildningen håller, och utifrån vilka förväntningar på dem som finns i luften på utbildningen. Ställer man låga krav på studenter och om man har låga förväntningar på deras prestationer, då får man låga prestationer. Om läraren är okunnig eller lat, så ställer den självfallet inte höga krav, eftersom det kan slå tillbaka på läraren, och avkräva läraren en prestation som den inte klarar av eller gitter ta sig an.

Det blir en sovjetisk situation, där folket hävdade att de låtsades arbeta och staten låtsades betala. Läraren låtsas undervisa och studenten låtsas lära sig. Studenten blir godkänd och läraren får sin lön. Alla blir nöjda.

Men det blir ingen prestigeutbildning. Och kostnaden bärs av staten, som blir försnillad med lönemedel, av samhället, som inte får välutbildad arbetskraft, och framför allt, den som får betala ett högt pris, är studenten, som inte får möjlighet att utveckla sin förmåga.

Att högskolorna inte syns på listan beror således på en dålig utbildning parad med en kultur av låga förväntningar. Skyll inte på studenterna och deras gymnasiebetyg, utan på läroanstaltens kultur.

​Öllsjö den 18 mars 2019

​Könsstympning ägnar sig de abrahamitiska religionerna åt. De är ju besatta av sex. Så till den milda grad att de ger sig på mannens och kvinnans könsorgan. Lämpligt nog när människorna är så unga att de inte kan försvara sig.

Könsstympning är ett ohyggligt övergrepp, grundat i en fanatism som övergår mitt förstånd. Ett bevis på hur människan kan uppfinna kategorier som styr hennes agerande till ren och skär ondska.

Samtidigt som könsstympning är ett bevis på att det de säger sig vilja förhärliga, guden, inte existerar, ty varför i all sin dar skapade gud två så ofullständiga kroppar, så att människorna, det första de gör, måste karva i kropparna. Feldesign helt enkelt.

Det är naturligt att bekämpa könsstympning. Det är självklart. Den som har det minsta försvar till könsstympning är ett monster.

Men så kommer komplikationen. Om vuxna väljer att könsstympa sig? Om de gör det av fri vilja? Skall de drabbas av vår förkastelsedom? 
http://iotakt.se/det-skruvade-systerskapet/

Liberalen måste säga att det är var människas fria vilja att sig själv påverka, om så det leder till kroppslig eller själslig förstörelse.

Nej, den principen är det sällan en liberal använder fullt ut. Mången liberal anser att narkotika bör vara förbjudet. Trots att det är en vuxen människas fria val som bara drabbar den själv.

Uppenbart finns det en gräns där stollerier inte accepteras, trots att det är fria människors stollerier.

Gränsen är tydlig. Om man söker kemiskt gift, kan det förbjudas. Om man söker intellektuellt gift, kan det inte förbjudas.

Jag inser att det är ett gungfly, ty här är jag nära att säga att kan man förbjuda kemiska droger, kan man förbjuda ideologiska droger. Jag försöker klara mig ur den risken genom att säga att det inte går att förbjuda intellektuella droger, men väl några av dess verkningar.

En sådan verkning är könsstympning. Oaktat hur fri kvinnan är som vill bli könsstympad, är det inte inom ett ett civiliserat lands möjligheter att erbjuda den typen av service. Om det dyker upp en religion som hävdar att man manifestar sin tro på guden genom att amputerat höger arm, skall det civiliserade samhället stå upp för civilisation och säga att det är en service landet inte erbjuder. Somliga stolligheter får du ha i huvudet, men de får stanna där.

Det finns inskränkningar i en fri människans valmöjligheter som kan göras med hänvisning till humanitet och civilisation. Judisk och muslimsk barbarism har ingen plats i ett civiliserat samhälle. Vill de leva så, får de ha sitt eget samhälle. Judarna i Israel och muslimerna i Saudi-Arabien.

Du som vill omskära ditt barn eller dig själv, lämna mitt civiliserade land.

​Öllsjö den 17 mars 2019

Idag, dagen efter att över 40 person blivit mördade av en terrorist på Nya Zeeland, skrivs text där det diskuteras om hans agerande skall kallas terrorattentat. Så långt har debatten om debatten kommit, så menlös har debatten blivit, att man munhuggs över en sådan beteckning.

En ung terrorist, en palestinier, kastade brandbomber på en synagoga i Göteborg. Det är terrorism ty det hade avsikten och/eller ingav fruktan hos de som befann sig i synagogan. Helt oaktat att de i synagogan företräder en fruktansvärd ideologi, har de rätt att under frid ha sin sammankomst. Man bekämpar inte judendomen genom att bekämpa judarna, utan genom att åberopa en förhoppning att människorna i synagogan skall vända judendomen ryggen.

En man, en terrorist, åker till två moskéer och mördar muslimerna i byggnaderna. Han tycks ha haft både avsikten att mörda och att ingjuta fruktan hos muslimer. Han lyckades med bägge avsikterna. Även här är de i byggnaderna utövare av en vidrig ideologi. Men det är inte viktigt, ty de har den rätt som tillkommer oss alla, att få vara med likasinnade och utöva våra riter. Man bekämpar inte islam genom att ingjuta fruktan hos muslimer, utan genom att genom resonemang försöka vinna dem för en mänskligare ideologi.

Israel attackerade Gaza-remsan med stor eldkraft efter att Tel Aviv blivit attackerat av två raketer. Det är terror, ty attackerna riktade sig inte mot den som var skyldig till raketanfallet utan deras mål var byggnader som var förbundna med den grupp som de tror stod bakom attacken. Det var ’200 ögon mot ett öga’-principen, och syftar till att undanröja raketattacker genom att ingjuta fruktan för repressalier hos alla på Gaza-remsan.

Islamismen, som ingjuter fruktan hos många genom att de attackerar dem som avbildar deras profet, är utövande av terror, ty den ingjuter fruktan hos människor och hindrar dem från att fritt uttrycka sin åsikt genom ord och bild.

Terror är således den åtgärd som vidtas för att ingjuta fruktan eller som leder till att människor erfar fruktan, och därmed hindrar människor från det som ankommer dem som fria människor. Staketet kring synagogan och skyddsrummet i källaren är materiella bevis för att de är utsatta för terror. Flyende barn på Gazaremsan är bevis för att de utsätts för terror. Lars Vilks beskydd är bevis för att han är utsatt för terror.

Terroristen på Nya Zeeland är terrorist och utförde ett terrordåd. Vi avskyr honom för att han mördade alla dessa människor. Vi avskyr honom för att han sår fruktan i samhället.
Ondska i samhället kan inte bekämpas med ondska, utan måste bygga på tron på människan som förnuftig varelse. Höger-, vänster-, religiös, ja all extremism försöker inte vinna människor, utan antingen förlora dem genom att döda dem eller förlora dem genom att tvinga dem till underkastelse genom fruktan.

Samtidigt som terroristen slog till, gick mängder av ungdomar ut på gatorna och demonstrerade med värdighet - även om de vände skolan ryggen. De ingjuter inte fruktan utan hopp.

​Öllsjö den 16 mars 2019   

Min farmor kunde, med all rätt, vara nöjd när hon lämnade sitt jordeliv. Det samhälle hon lämnade hade utvecklats från ett elände, till ett himmelskt land, där man t o m slapp bocka för kungen.

Min far kunde också lämna sitt samhälle och vara ganska nöjd över det, i alla fall hur det såg ut under hans aktiva period.

Jag skäms över det samhälle som jag ser idag, som 61-åring. Jag vill be mina barn om ursäkt för att jag överlämnar ett samhälle som är så illa.

Skolorna, på alla nivåer, möjligen med undantag av förskolorna, gör inte sitt jobb.
Sjukvården har köer.
Tågen är försenade.
Våldet normaliseras i fler och fler städer.

Men, det som är värre, är att denna utveckling drabbar några hårdare och andra, knappt alls.

Segregationen är så stor, så stor. I Öllsjö sätter man fyr på sina grillar, i Näsby sätter man fyr på grannens bil. Inkomstspridningen har förstärkts på ett kraftfullt sätt.

Normaliseringen av en totalitär ideologi har gått långt. Idag är det legitimt av städer och fackföreningar att återge människor som bär symbolen för en dödlig religion. Som om svastikan snart blir legitim att bära.

Och just idag drabbar våldet bärarna av denna totalitära ideologi, flyktingar på andra sidan jordklotet, som gått till sin helgedom för att söka sin tröst.

Tillbaka till Sverige erfar vi att staten exploateras. Visst började det redan på 80-talet, men idag är bidragsfusket så utbrett, med assistansbedrägerierna på toppen, så omfattande, att kanske inte bara jag börjar tappa intresset att betala skatt.

Tilliten, denna enorma resurs som Sverige har haft och som vi utnyttjat till vårt samhälles positiva utveckling, kanske krackelerar. Tiggaren utanför Willys kanske inte är en fattig kvinna som behöver en skärva utan blott sista ledet i en kriminell kedja av exploatörer.

Och där slutar det. Där står skammen, blodröd i ansiktet, med sprängande, bultande tinningar, med händerna knutna till hårda nävar.

Inför tiggaren.
Inför kvinnan som räds våldet.
Inför den unga kvinnan som inte får älska.
Inför likgiltigheten av ytterligare en avrättning på gatan.
Beviset på ett oacceptabelt samhälle. Ett samhälle som resignerat.

Och vi, som skulle ha kunnat bära upp ett gott samhälle, ja, jag och andra, vad gör vi? Tänder grillen, förbannar IS och pratar om nästa utlandsresa.

Jag tänder min cigarr och försöker njuta. Men skammen mot mina barn, i Malmö och i Krakow, står anklagande framför mig. Vill de leva i det samhälle jag lämnar efter mig?

​Öllsjö den 15 mars 2019

​Simförbundet är ute på djupt vatten när de tvingade sin ordförande att avgå.
https://www.svt.se/sport/simning/uppgifter-efter-slojbraket-simforbundets-ordforande-ulla-gustavsson-sparkas

Hon gjorde det varje normal person med demokratiska värderingar, innefattande jämlikhet mellan könen, skulle ha gjort. Hon reagerade starkt på att man hade ett foto på ett sexualiserat barn. Slöja är uttryck för kvinnoförnedring. Barnet bar en slöja.

Ordförande satte ner foten, tydligt och klart, och hävdade att vi inte skall acceptera den formen av kvinnoförtryck. Den formen skall inte normaliseras.

Men förbundet normaliserar kvinnoförtryck under den falska toleransfanan. Så hon fick avgå.

Men kanske det skall vara så, som liberala debattörer hävdar (https://www.svd.se/vilket-magplask--i-en-debatt-som-sparat-ur ), att man lägger en hämsko på dem som bär slöja och att man därmed är exkluderande. I samhället behöver vi vara inkluderande och toleranta.

Men har de verkligen tänkt över sin hållning? Ty den kan väl inte bara avse slöjor, utan måste vara en princip, som säger att oaktat de symboler du bär, är du välkommen.  

Ja, då skall vi inkludera alla som bär sina symboler för de mest märkliga organisationer. Då skall vi inkludera även dessa, som du får på en länk här. Ty alla, oaktat religionen, ideologi och klädedräkt, är välkomna.
https://external-preview.redd.it/FA0RHgjyHnVCDCie4mklkPo1KSnHYl1eKZTcaf3tjVU.jpg?auto=webp&s=48169230b1f3fc153c4cdb9e333cc0c4074baa01

Eller menar de kanske att vi visst skall hålla undan symboler, men det gäller bara vissa och inte andra?

Men har de då tänkt över att vi måste ha en överdomstol av symboldomare, som avgör vilka symboler som accepteras och vilka som inte accepteras. Anders Lindberg, ideologen på Aftonbladet, kallar kritiken mot de totalitära symbolerna för en inskränkning av frihet. Men han kommer knappast att låta den frihet han pratar om, omfattas av de som tillber Führern, och därför vill bära svastikan.  Den frihet han pratar om är hans  frihet att avgöra vem som får bära och vilka symboler som får bäras. Hans frihet är helt relaterad till hans eget värderingssystem. Han vill sätta sig där han sitter idag, som överdomstolsdomare av symboler.  
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/Mg49zK/hogern-star-inte-langre-for-frihet

Den avsatta föredrog principen: Inga symboler. Debattörerna, de som normaliserar, med de argumenten, borde föredra: Alla symboler. Men det blir det inte, ty de vill stänga ute de symboler som inte behagar dem.

Medan i det praktiska samhällslivet blir det de symboler som representerar makt, och de som är maktlösa gör sig icke besvär. Således, det blir inte frihet eller demokrati, utan maktdemonstrationer. En normalisering av maktens symboler.

​Öllsjö den   14 mars 2019

​En vägskylt utanför Gävle vandaliserades. Den visade foto av Gävlebor. Den aktuella skylten visade en kvinna med tätt sittande hijab. Aftonbladet beskriver kvinnan som lärare. En person intervjuas som berättar att kommunen fått motta samtal som varit islamofobiska, vilket de definierar som ” att allt som har med islam att göra är en fara och av ondo. “, och de som hävdat att hijab är uttryck för kvinnoförtryck. Den intervjuade understryker att kvinnan själv valt att bära hijab.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OnVkRb/kommunens-skylt-vandaliserad--visade-kvinna-i-sloja

Så deltar Aftonbladet i en normalisering av islam. Man ger beskrivningen av en attack på en skylt som visar en lärare, förvisso med hijab, men ändock, bara en lärare. Den implicita slutsatsen säger hatbrott.

Om man får tro Aftonbladet.

Men det skall man inte, ty Aftonbladet har en politisk agenda. Därför är det bra att se hur andra rapporterar, som har en annan, lika tydlig politisk agenda. Låt oss titta på Samhällsnytt. Medan Aftonbladet har en agenda av normalisering av islam, har Samhällsnytt en agenda av att demonisera islam.

De rapporterar att kvinnan på bilden förekom i ett tidningsreportage för 10 år sedan, där hon var den som kunnigt visade reportern runt i en moské som är känd för sin hatande imam. Hon uttrycker i reportaget en förståelse för att ha könssegregerade avdelningar, att kvinnor inte har behov att vara med män under bönen.
https://samnytt.se/gavles-nya-affischflicka-har-kopplingar-till-radikal-moske/

Denna artikel utmålar kvinnan som delaktig i en antidemokratisk sekt, som uttalat arbetar mot jämställdhet.

Plötsligt ändras bilden av den islamofobiska stormaren av kvinnobilden, till en demokratins förkämpe, som kämpar mot sekter som vill demokratin illa. Ja, det kanske t o m var en feminist som gör allt den kan för att befrämja jämställdhet.

En bild. En och samma bild. Ett brott, förstörelsen av skylten. Men två olika möjliga tolkningar av brottets grund. Islamofob eller feministisk demokrat.

Jag ursäktar Samhällsnytt för sin rapportering. Den innehåller mycket tydliga undertoner som skall leda läsaren till vissa slutsatser. Samhällsnytt är uttalat aktivistisk. Från dem skall man inte förvänta sig det goda journalistiska reportaget, som andas av en vilja att rapportera om en verklighet.

Däremot anklagar jag Aftonbladet. De borde ägna sig åt god journalistik och inte aktivistisk journalistik. De har inte gjort sitt yttersta för att ge en berättelse där läsaren kan erbjudas möjligheten att dra sina slutsatser. Den slutsats den aktivistiska journalisten själv drar, den genomsyrar artikeln. Läsaren har inte en chans att dra en annan slutsats än den som den aktivistiske journalisten bär på.

Det som emellertid är värre än att ha usla aktivistiska journalister, är att deras aktivism innebär en normalisering. En kvinna i hijab, som bakom sig har en antidemokratisk sekt, skall framställas som en naturlig, självklar och t o m uppskattad del i Sverige. Kvinnan, givetvis med betoning att hon själv valt hijab, skall stå front för en ideologi som döljer sig bakom henne. Hon är inte sektens företrädare, enligt Aftonbladet, utan en engagerad lärare.

Så normaliseras islam. Så fräter en antidemokratisk och jämställdhetsförnekande syra in i en samhällskropp som för fyrtio år sedan inte tvekade i sin hårda och entydiga ideologi om demokrati, jämlikhet och jämställdhet. (https://www.youtube.com/results?search_query=palme+j%C3%A4mlikhet )

Idag deltar Aftonbladet, en avgrening – och avfälling - från den forna demokratiska socialismen, i en normalisering av en mordisk, antidemokratisk ideologi och ett kvinnoförtryck vars like vi inte sett sedan de kristna brände ’häxor’.

​Öllsjö den 13 mars 2019

Dessa tre ord: 1. Normalisering av en hatisk och totalitär ideologi; 2. Nyrasismen som normaliseras, där en grupp, identifierad på hudfärg, får löpa gatlopp; Och slutligen, 3. Politisk aktivism, där den inte skall förekomma, hos ämbetsmannen i den statliga utförarverksamheten.

Så ser det ut i Gävle idag. Gävle, vars bock blivit känd, men som idag bör bli känd som hamnen för normalisering, nyrasism och politisk aktivism.
https://kommuntorget.fi/politik-och-demokrati/i-gavle-ar-inkluderande-kommunikation-det-nya-normala/

Vi börjar studien i demokratins förfall med en utsaga som Goebbels skulle bli avundsjuk över, att inte han kom på att utrycka sig så. Om han nu inte gjorde det, ty den bär starka referenser till honom:

” Vi ska inte skildra världen som den är idag, utan som vi vill att den ska se ut”

Utsagan hade kunnat fortsätta: ”Den propaganda är bra som leder till framgång och den är dålig som misslyckas att uppnå det önskade resultatet, hur intelligent den än är, för det är inte propagandans uppgift att vara intelligent, dess uppgift är att leda till framgång.”

Det senare citatet är propagandaministern Joseph Goebbels ord. Det förra är Gävles kommunikationschef Johan Adolfssons ord. Samma andas barn. Kommunikation, dvs propaganda, är till för att skapa världar, inte för att informera, för att återge. Information skall leda, ja, förleda. Det skall inte ge upplysning som individen själv kan använda för att tänka. Upplysningens ideal är långt borta när propagandachefer arbetar. 

Vi fortsätter berättelsen om demokratins förfall i Gävle med normaliseringen av det totalitära och nyrasismen. Propagandachefen i Gävle säger vidare i intervjun att när de väljer fotografier, kommer överst de som har en person med religiösa symboler. Det innebär i praktiken slöjor, dvs muslimska tecken. De religioner som vi har i Sverige är framför allt de totalitära. Det är deras symboler propagandachefen främst vill presentera. Normalisering av det totalitära.

Vad som skall undvikas är de mindervärdiga, men beklagligtvis alltför frekventa, och jag citerar eftersom jag inte kan förmå mig själv till att skriva rasistiskt:

”Sist på listan ligger den vita mannen. Honom fotograferar vi bara om vi inte kan hitta någon annan,”

Ett uttryck så vidrigt att det bär emot att presentera det. Och det uttryck, denna nyrasism, så oblygt, och därmed bevisat hur normaliserat det är, av en kommunanställd i Gävle.

Därmed slutar vi denna beskrivning av demokratins nedrustning och förfall, genom att notera, om och om igen, att nyrasisten är en politisk aktivist, som driver sin nyrasism och sin normalisering av totalitära ideologier i en svensk kommun. Där en tjänsteman skall vara en lugn utförare av politiken. Där driver han, som borde vara en opolitisk ämbetsman, sin politik. Det går väl tillsammans med det fenomen vi uppmärksammat sedan staten började tryckas tillbaka av högerkrafterna, att den nu blivit så svag att utförardelen av staten, den som skall drivas av opolitiska ämbetsmän, har börjat bli politiserad, tagen av skumma aktivister med en nyrastistisk agenda.

Och på toppen av denna aktivism står propagandachefens uttryck, att kommunens kommunikation inte skall röra vad som är, utan vad som bör vara.

Vi har hört det förut: https://www.youtube.com/watch?v=uKOVXtUQkbI

​Öllsjö den 12 mars 2019

Ett universitetsbibliotek stoltserar med att vara det första HBTQ-certifierade biblioteket. Jag antar att det innebär att de lärt sig vad HBTQ är och hur man bemöter de individer som går under klassificeringen HBTQ.

Jag fick börja på St Lars, ett mentalsjukhus med gravt förståndshandikappade individer, med sommarjobb när jag var 20 år. Jag fick inte en sekunds utbildning i vad som var speciellt med dessa individer och hur jag skulle agera. Blott den sista veckan fick jag instruktioner, av en föreståndare som jag såg som en ängel, ty hon gick med mig och visade med omsorg och kärlek till patienterna, och till mig, hur jag skulle bädda för dem som låg hela tiden till sängs, för att de skulle undvika liggskador. Det var en speciell teknik hon lärde mig att skapa den där struten över fötterna, när de låg i ryggläge, så att täcket inte skulle tynga ner deras fötter.

Är då HBQT-individer så starkt avvikande, att man inte klarar sig med vanligt hyfs och normalnivå på medmänsklighet, utan att de kräver en speciell utbildning idag? Eller är detta ett utslag av identitetspolitiken, där varje minsta mänskliga kategori kan och skall identifieras och urskiljas, och särbehandlas?

Men det är inte en fullständig urskiljning, utan en modebetonad särskiljning, ty det finns så många kategorier som kan urskiljas, socialister, skåningar och, inte minst, ungdomar av arbetarklass. Men biblioteket är inte certifierad för dessa kategorier.

Denna HBTQ-certifiering sker på ett universitet som tidigare utmärkt sig för politisk aktivism. Det engagerade sig i Earth Hour, en miljömanifestation där man släcker ner lamporna under en timme för att skapa uppmärksamhet på, inte jordens fortsatta existens, utan människans fortsatta existens på jorden.

Det är på det universitet som universitetet engagerade sig i Pride-manifestationen och glatt uppmanade sina medarbetare att vandra med universitetsflaggan i Pride-tåget. Jag, som låg i Lund pvid slutet av 70-talet och var socialist, kan bara med avund se hur de kan delta i politiska manifestationer, medan mitt universitet, vid tiden innan universiteten gled in under PK, aldrig hade accepterat Lunds Universitets fana i min politiska manifestation, 1:a Maj-tåget.

Det är på det universitetet du kan riskera att stöta på den administratör som, mig veterligen, är den enda universitetsanställde som fällts i domstol för utövande av politiskt våld, och ändå fått behålla anställningen. Jag förstår att mina mer våldsamma, i ord, lagda kommunister, ser med avund på detta, då de gärna hade haft en anställning vid Lunds Universitet, samtidigt som de kunde ge kapitalister på käften för att de var kapitalister. Men detta politiska våld var riktat mot en Sverigedemokrat, vilket av de politiska aktivisterna idag nog ses som mer ursäktat.

Jag, som låg i Lund och var socialist, tyckte det var, inte bara irriterande, utan också upprörande att mitt universitet firande sin högtidsdag exakt samtidigt som vi socialister gick på gatorna 1:a Maj. Studenterna gick med sina vita mössor till universitetets trappa och höll tal till Rektorn, med stort R, och till den blommande magnolian. Jag minns att jag ett tag tyckte det var en uppseendeväckande demonstration från de reaktionära professorerna. Men långt innan jag själv tillhörde det skrået, såg jag det istället som en stark demonstration av autonomi. Jag började förstå och beundra att universitet tidigare hade haft en mur kring sig, just för att manifestera sitt oberoende. Ingen samhällelig kraft, inte ens den enade Arbetarrörelsen, kunde förmå universitetet att flytta sin högtidsdag en dag bakåt, för att möjliggöra för de socialistiska studenterna att få delta i firandet av Universitetet. Ett autonomt Universitet, ett akademiskt Universitet, som bygger på Förnuftet, på den vetenskapliga kunskapen, deltar inte i politiska manifestationer, hur angelägna de än är för samhället, ty ett akademiskt Universitet är och måste vara oberoende.     

Hur avundsjukt måtte inte den gamla 68-vänstern se på den politiska aktivism som idag präglar många universitet. Tänk att få tillgång till universitetet, dess resurser och dess renommé, för att manifestera sin politik. Röda fanor tillsammans med universitetets fana.

En professur i Klass. Ett utbildningsprogram i Klass.

Röda av avund är de idag. När de ser det aktivistiska universitetet. Med skuggan av Heidegger.

​Öllsjö den 11 mars 2019