​Riksdagen beslöt för några månader sedan att alla katter i Sverige skall registreras. Den 27 april fortsatte Riksdagen sin iver att registrera djur, genom att besluta att begära hos regeringen att alla människor i Sverige skall registreras. Det skall ske genom en folkräkning. 

Från den politiska mitten ut till höger har kravet på folkräkning ställts, speciellt mot bakgrund att det idag anses finnas många människor i Sverige som saknar rätten att vara i landet. För att möjliggöra utvisning, men även som planerings- och kontrollunderlag för staten, behövs en god kunskap om individerna i landet.

De som kallas vänster, dvs V, S, Mp och C, motsätter sig folkräkningen, då resursförbrukningen inte står i paritet med nyttan.

När frågan var upp på Riksdagens bord, gjorde riksdagsledamöterna det som är den ytterst uttrycket för deras arbete, de röstade. Förslaget godtogs, med en rösts övervikt. Den rösten kom från Ibrahim Baylan, som är socialdemokrat. Men hans Ja, var inte ett uttryck för hans personliga vilja till folkräkning, utan p g a att han tryckte på fel knapp. Han gjorde ett misstag.

Det finns massor av roliga videos på Youtube under rubriken: You had one job.  ( t ex https://www.youtube.com/watch?v=ZE3ykwy12Pg ) Det är förvisso mänskligt att fela, men om ditt arbete är att måla STOP vid en vägkorsning, kanske felandet att måla SPOT inte anses som mänskligt utan helt oacceptabelt, och du får söka nytt arbete.

Frågan är om Baylans misstag skall anses vara uttryck för det mänskliga felandet eller för inkompetens eller för visad likgiltighet gentemot sitt arbete.

Röstningar kan ibland vara komplicerade procedurer med propositionsordningar där olika förslag ställs mot varandra. En hel del tid ägnades i min ungdoms folkrörelse, SSU, åt att lära ut mötesteknik, där just propositionsordningar var en komplicerad procedur. Men samtidigt lärdes också ut att rösten var det högsta, det förnämsta uttrycket för demokratin.  

Om Baylan inte karar av att rösta, då är han inte lämplig i ett organ där rösten är det viktigaste. Zlatan beundras inte för sin fotbollsteknik, utan för att den tekniken omsätts till mål. Ytterst är målgörandet det som motiverar vår beundran av Zlatan.

Men samtidigt måste vi vara beredda att i tusentals röstningar, kan huvudet vara frikopplat en sekund, och fingret trycker på fel knapp. Det är mänskligt att begå misstag. Ett misstag gör inte en sommar.

Men!

Om man har som sin viktigaste uppgift att rösta, och man röstar fel, då visar man respekt mot sin uppgift genom att tydligt och klart erkänna sitt misstag och be om ursäkt. Något annat är helt otänkbart. Den professionella säger: ”Jag gjorde fel. Jag ber om ursäkt.”

Baylan har inte gjort tydligt och klart att han gjorde fel. Och än värre, han har inte, tydligt och klart, bett om ursäkt. Han visar därmed en brist på respekt mot sin uppgift, att vara förmögen att rösta.

Det är mänskligt att begå misstag, men det är brist på respekt mot sitt uppdrag att inte medge misstaget och be om ursäkt för misstaget.

Därför får Baylan en ömsesidighet från mig. Baylan har gett oss sin brist på respekt. Därför ger jag tillbaka samma brist på respekt. Jag saknar respekt för Baylan.

Den 30 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Räntorna stiger. Det innebär att de tungt belånade hushållen får betala mer för de pengar de lånat. Det borde också innebära att ränteavdragen ökar, dvs staten får in mindre skatter.

Trist, trist. Det gnys och gnälls överallt.

Men den enes kostnad, den andres intäkt. Räntorna på bankmedel borde komma efter, varför de som avstår sin konsumtion genom att låna in pengar till bankerna, får nu mer i börsen. Samtidigt får staten mer pengar genom att räntor är skattepliktiga.

Gott, gott, för de som sparar.

Men!

Glöm inte bort inflationen. Idag lär den vara på 6%.

Stackars bankinlånare. Den lägger in 100000 kronor på banken i början av året. I slutet av året står där fortfarande 100000 kronor på kontot, och den har kanske fått 2% ränta, dvs intäkt på 2000 kronor. Men köpkraften i de 100000 kronorna är nu 94000, dvs 6000 kronor mindre. Bankinlånaren har det året förlorat 4000 kronor.

Den gnällande låntagaren har erfarit samma sak, men tvärtom. Den får kanske betala 3% i ränta, dvs 3000 kronor, men å andra sidan behöver den bara 94000 kronor i köpkraft för att amortera lånet i slutet av året. Låntagaren är på plus 3000 kronor vid årets slut.

Men, säger du, inflationen äter ju också på lönens köpkraft. Förvisso sant, men inflationen slår lika på låntagare som långivare, varför det är egalt.

Således, panikstämningen är blott från de som vill ha mer och mer och mer.

Fortfarande gäller:
Låna, och dig skall vara givet!
Spara, och du får inte ens ett tack för din välgörenhet.

Den 29 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Putin motiverar kriget i Ukraina med att Ukraina hyser nazister. Det är förvisso sant, ty i den beryktade Azov-regementet finns säkerligen en och annan nazist. Men fenomenet nazister i Ukraina är försvinnande litet. Putin vill att hans hemmapublik skall se nazister, och blunda för den höggravida kvinnan, vars foster och hon själv dog efter ryskt bombardemang.

Så ser det politiska kunskapsläran ut, att verkligheten inte skall återges i sin verklighet, utan återges utifrån en politisk vilja.

Magdalena Andersson sade angående upploppen, med citat från Socialdemokraternas webbsida: ”Högerextremister som Paludans och andra, de vill splittra vårt samhälle. Det finns också kriminella gäng och islamister som vill splittra Sverige.” Därefter går texten vidare med att beskriva vad som gjorts för att ’knäcka gängen’. (https://www.socialdemokraterna.se/nyheter/nyheter/2022-04-21-magdalena-andersson-ett-angrepp-mot-polisen-ar-ett-angrepp-pa-hela-sverige#0)

Upploppen hänförs i första hand till Paludan och därefter till gängkriminella och islamister, där de första, de gängkriminella diskuteras, medan islamisterna lämnas därhän.

I Sverige idag är det legitimt att angripa högerextrema, ja t o m nazimåla ett parlamentariskt parti. Sådana angrepp innebär inte att ’splittra vårt samhälle’, trots att partiet har idag cirka 18% av väljarna bakom sig.

I Sverige idag är det legitimt, ja, t o m önskvärt att angripa gängkriminaliteten. Det är en ganska lugn plats att agera på, då det inte är kontroversiellt att angripa gängen. Notera att hon, och många andra socialdemokrater, hävdar att det är gängkriminella som deltar, men bevisen för det, får vänta på sig. De förväntar sig att vi skall lita på dem och deras underrättelser. Som de inte ger ut.

Man kan också ganska ledigt angripa islamister, men blott ytligt, ty skulle man fördjupa sig i det, är man på minerad mark. Det framkommer om man lyssnar på en annan framträdande socialdemokrat, integrations- och migrationsministern Anders Ygeman, som säger: ” Det finns ju alltid kulturskillnader, men jag tror inte det är dem i bakgrunden här, det handlar om organiserade våldsverkare som tar Paludans provokationer som anledning för att ge sig på svensk polis.” Någon kulturskillnad kan det finnas, men den är inte aktiv i upploppen, är hans organisering av tanken kring upploppen.

Magdalena Andersson nämner inte mödrar med sina barn i listan över de som agerade vid upploppen. Det gör däremot Eva Nemec Nordh, som är chefsåklagare på Linköpings åklagarkammare. Hon säger, enligt SvD: ”Barn och mammor kastade stenar tillsammans. Mammorna klappade om barnen och hejade på. Det känns helt absurt. Blandat med de unga männen var det barnfamiljer som deltog.”

De främlingsfientliga, islamofoberna och islamkritiska tar fasta på kulturskillnaderna som förklaringskraft. Därmed kan de se, kanske på ett överdrivet sätt, vad Magda överhuvudtaget inte vill se, mammorna och barnen. Ty det skulle antyda kultur som förklaring. För främlingsfientliga, islamofoberna och islamkritiska visar mammorna och barnen på att upploppen har sin grund i en kultur, som är den muslimska, där islam organiserar kulturen. Muslimer blir kränkta av koranbränningen, där många har föreställningen att det är ett brott att kränka islam. Den kränkningen är så stor att t o m kvinnor och mammor, som vanligtvis inte uttrycker sig, nu uttrycker sig.

För Magdalena Andersson är fenomenet med kvinnor och mammor och barn, likt Azov-regementet, en försvinnande liten del av de stenkastande, och därför inte värt att nämna. Men hon har också intresse att bortse från deras existens, dvs att inte se verkligheten i all sin verklighet, ty att se den lilla delen av upploppsmakarna, innebär att tvingas reflektera kring kultur och religion.

Magda är statsminister, med uppgiften att hålla samman landet, där gruppen av muslimer ingår. Muslimerna religion kan inte angripas, i enighetens tecken. Dock en enighet som Sverigedemokraterna är utanför. Madga är också politiker, dvs en som lever på röster. Hon vill för allt smör i Småland inte utmåla muslimer som något försvårande i Sverige, ty de är ju numer mer än 10% av befolkningen.

Så ser den politiska kunskapsläran ut. Man tar vad som passar en i verkligheten och skapar en bild av verkligheten, som man hävdar är verkligheten. Socialdemokraterna berättar om gängkriminella, medan jag, som islamkritiker, pratar om mödrarna. Allt det vi säger är sant, men det är inte hela sanningen. Om en sådan går att framställa.

Men Putin och Magda är bägge politiker med nationellt intresse. För dem är verkligheten och dess beskrivning underordnat den politiska viljan.

Men verkligheten går inte att förnekas. Det kommer alltid att vara där. Som islamkritiker hävdar jag att Sverige och dess medborgare kommer att få betala ett högre pris än de sönderslagna polisbilarna och de skadade poliserna, ju mer som den muslimska kulturen får etablera sig i Sverige.  

​Den 28 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Polisledningen i Eslöv har beslutat att förbjuda imamen i Eslövs moské att arrangera sammankomster. Beslutet gäller tills vidare. Polismästare Elsa Lukasro, uttalar sig i lokaltidningen Eslövsposten (som jag tyvärr inte kan länka då det är en betalsida):”Vi säkerställer det som är Polisens uppdrag, ett lugnt Eslöv, där varje medborgare kan röra sig och vara, utan risk för sin egendom eller person.”  

Detta starka, beslutsamma beslut beslutades efter att Eslövs lokalförening i Föreningen för militanta ateister, meddelat offentligt att de avsåg att samlas utanför moskén i Eslöv, vid muslimernas nästa sammankomst i moskén, och där angripa muslimerna med stenar och moskén med stenar och eld. Polisledningen, tillsammans med kommunledningen, har bedömt att deras meddelande är trovärdigt, varför det var ett trovärdigt hot mot lugnet i Eslöv och därför krävde en resolut åtgärd.

Kommunalrådet Bengt Månsson (c), säger, enligt Eslövsbladet: ”Vi står helt och fullt bakom Polisledningens resoluta beslut, då det samhälleliga lugnet är det viktigaste för oss, för våra medborgare, för vår stad och för Eslövs rykte som en lugn stad. Vi i den politiska ledningen, oaktat politisk färg, värnar varje medborgares rätt till lugn och ro, och till sin oförstörda egendom.”

Månsson tillägger: ”Jag vill understryka att vi i den politiska ledningen har all förståelse för den känsla av kränkning som personerna i Föreningen för militanta ateister upplever inför budskapet i moskén. Men deras sätt att uttrycka den berättigade känslan av kränkning, är fel, ty så gör vi inte här i Eslöv.”

Kommunalstyrelsens presidium har agerat snabbt, med beslut av mer långsiktiga karaktär, för att kunna häva förbudet till sammankomst i moskén.

Man har beslutat att ge Föreningen för militanta ateister ett ökat anslag på 200.000 kronor, för att de skall kunna hålla studiecirklar och sammankomster med inriktning på demokrati.

Man har inlett dialog med imamen och hens ledningsgrupp, för att genom förhandlingar och öppna och toleranta diskussioner, förmå dem att mildra sitt budskap, så att de delar som upplevs som kränkande, avförs, helst från deras skrifter, men absolut från deras förkunnelse. De förväntar sig att imamen kommer att visa en förstående och tolerant inställning. Vid den inledande dialogen föreslog emellertid imamen att sammankomsten skulle få hållas, utomhus, på Karnas backe, vilket är en liten kulle med en björkdunge, 2 mil utanför Eslöv, omgiven av stora bördiga åkrar. Den önskan avslogs tydligt av Kommunalrådet Månsson, efter samråd med Lukasro, med argumentet att det inte är platsen som är viktig, utan budskapet som individerna i Föreningen för militanta ateister finner så djupt kränkande och därför utgör motiv till deras agerande.

Så fungerar det i Eslöv, där lugnet råder, och fortsätter råda.

​Den 27 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​En debattör i Svenska Dagbladet, en nyliberal ledarsida, skriver om vad Aftonbladet, en nysocialdemokratisk ledarsida (dvs de som kallar sig socialdemokrater men som avviker p g a att de är nyrasister och identitetstjafsare) framförde, att unga människor inte skall spilla tid på att lära sig aktiemarknaden, för att pensionsspara, utan ägna tid åt att förändra världen. Nyliberalen anser, föga förvånande, att den goda världen uppstår när var och en tar hand om sig själv och tar ansvar för sig själv, istället för att lägga det i politikernas händer.

Nyliberalen ekar av Adam Smith och hans osynliga hand. Om var och en ser till sitt, får man den bästa av världar. Dock korrigerat med det goda samvetet som sitter på axeln och korrigerar en så att egenintresset bärs av en moralisk kompass.

Nysocialdemokraten har en ton av gammal socialdemokrati, tron på demokratin, dvs den synliga handens förnuft som fördelar resurser utifrån det gemensamma intresset, så som det uttrycks genom demokratin.

Det är lätt att vara på bägges sida. Egenansvar, att bära sig själv, göra sin plikt och därmed erövra de medborgerliga rättigheterna, kan ingen vända sig mot. Ingen vill ha ett samhälle där man lutar sig tillbaka och precis lyckas öppna munnen, för att ljudligt kräva de stekta sparvarna.

Å andra sidan har aldrig Smiths osynliga hand visat att den alltid kan fungera. Staten, dvs den synliga handen, har tvingats gripa in för att få saker att fungera. Det är förvisso privata företag som tagit fram vaccinet. Men det har skett efter att staterna både finansierat dem, och köpt in det och fördelat det. Det är svårt att tänka sig pandeminkampen utan en stat. Och där staten är frånvarande, som i utanförskapsområdena, där är också vaccineringsgraden märkbart lägre.

Men Aftonbladets synpunkt är relevant, att spilla tid på sig själv. Jag spiller inte tid på att lära mig elmarknaden, för att få lägst pris på elen. Jag spiller inte tid på att lära mig om sparfonderna, för att få hög avkastning. Däremot spiller jag tid på att informera mig om ett antal bolag, där jag har intresse, både av deras avkastning, men också vad deras produkter gör för oss människor.

Demokrati innebär att vi tar ansvar, inte blott för oss själva, utan för oss alla, det samhälle vi lever i. Den som blott följer sitt egenintresse, tar inte ansvar för oss. Visst skall envar ta ansvar för sig, men den skall också ta ansvar för oss. Ingen av dem har rätt, ty de har bägge rätt.

​Den 26 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

Den ena bilden hittade jag på internet. Den andra fick jag av en bekant.
  
Den ena bilden visar Magdalena Andersson som går i centrala Stockholm. På luftigt avstånd går några personer, där man inte behöver mycket konspiratorisk fantasi för att tro att de är säkerhetsvakter. I alla fall mannen till höger, och kvinnan till höger är någon form av vakt. Men det är mycket luft mellan dem. Det ger ett ledigt intryck, om än, med vakter.

Den andra bilden visar Magdalena Andersson i ett utanförskapsområde. Tätt kring henne finns en mur av poliser. Det finns knappt någon lucka mellan poliserna. Det ger ett intryck av starkt skydd.

I utanförskapsområdet där Magda är, kanske det är som i Fittja, Värdshusvägen, där 51,76% röstande på Socialdemokraterna vid valet 2018. Murbilden visar således Magda bland sina väljare. Stadsdelen där Magda går luftigt hade vid valet 2018 11,9% socialdemokrater. Hon går således ledigt i ett område där hon saknar väljare.

Det måste vara en underlig känsla för en politiker, att behöva ha en mur av poliser när man är bland sina väljare, men en luftig, aningen hemligt skydd, när man är bland de andras väljare.

För en socialdemokrat borde det leda till en allvarlig tankeställare om tillståndet hos sina väljare och sin politik.

• Om man måste skydda sig från sina väljare, är det de väljare man vill ha?
• Om man måste skydda sig från sina väljare, vad säger det om politiken som attraherar dem?

Socialdemokraterna kommer från folkrörelserna. I nykterhetsloger tog man sig an alkoholismen och tränade varandra att avhålla sig från sprit. I den fackliga och politiska delen genomförde man bildningscirklar, där man läste och diskuterade och bildade sig, det som kallades att skola sig.

Socialdemokratin bör ta på sig samma skolningsarbete, för att assimilera sina väljare till Sverige, där man knyter näven i fickan men inte kastar sten, där man bär sin trosuppfattning i hjärtat och inte på håret, där religionen, om man överhuvudtaget äger en sådan, har man hemma, och kanske någon enstaka gång i ett tempel.

Socialdemokratin måste skola en stor del av sin väljarskara till att bli demokratiska svenskar.

Först då kan partiordförande gå med mer luft bland sina väljare.

​Den 25 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​En lektor, som jag hade mycket respekt för, sade att ’man ställer inte in en föreläsning, men att man har rätt att vara sjuk’. Därför sjukskriver du dig efter kursen och är sjukskriven de antal dagar som du rimligen borde ha varit sjukskriven, men var tvungen att ha dina föreläsningar. Man har således en plikt att göra sitt arbete, men man hade också en rätt att vara sjuk. Dock skulle man aldrig låta sjukdomen påverka arbetet.

Fackföreningsfolk för fram i en debattartikel (https://www.svd.se/a/JxyzpJ/lo-avskaffa-karensavdraget-for-alltid ) att karensdagen, dvs den första dagen du är hemma p g a sjukdom, som sjukförsäkringen inte täcker, skall avskaffas, ty det är en klassförsäkring. De som, likt jag som lärare, kan omdisponera sin tid, eller som många tjänstepersoner kan idag, arbeta hemifrån, kan undkomma karensdagen, medan de som har mindre förmånliga arbetsförhållanden, drabbas av utebliven ersättning om den blir sjuk.

Samtidigt kan karensdagens ekonomiska effekt av utebliven lön, medföra att en sjuk person, likt lektorn, går till jobbet. I dessa dagar av Corona, kan sådant beteende vara t o m livsfarligt. Karensdagens ekonomiska incitament att inte vara sjuk, kan därför innebära farligare arbetsplatser.

Karensdagens funktion är att ge ekonomiska incitament att känna efter och inte ge efter för minsta åkomma. Eller för att bestraffa de som lättjefullt vill dröja sig kvar i sängen. Tar man bort karensdagen försvinner det ekonomiska incitamentet. Kvar blir plikten och ansvaret.

Lektorn hade känslan av ansvar gentemot sina studenter. Därför gick han till arbetet. Andra kan känna att jag har ett arbete, och därmed har jag en plikt att utföra arbetet. I bägge fallen övervinns både sjukdom och lättja, till förmån för arbetet.

Men lättja, frånvaro av ansvar gentemot arbetet och frånvaron av plikten att arbeta, kan medföra att personer exploaterar sjukförsäkringen och sjukskriver sig, utan någon annan effekt för den personen än att den slipper arbeta den dagen. I debattartikeln tas inte upp vilka mekanismer som krävs för att ingjuta ansvar och plikt hos den som är sjukförsäkrad. Som om exploatering av sjukförsäkringen skulle vara ett försumbart fenomen. 

Det är onekligen bra om karensdagen försvinner, då det är en klassförsäkring. Men samtidigt går det inte att ta bort den, utan att anföra mekanismer som är likvärdiga till den ekonomiska förlust den sjukskrivne gör idag. Vad är alternativet till ekonomiska incitament, förutom ansvar och plikt? Utan svar på det, går det inte att ta bort karensdagen.

​Den 24 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Sverige kommer, genom SIDA, att ge ytterligare pengar än de redan beslutade 100 miljoner i understöd till Afghanistan. Landet står inför en potentiell total kollaps, delvis p g a det avslutade kriget och dess konsekvenser, delvis p g a att staten bärs av en av mänsklighetens mest ohyggliga ideologi, islam, som i afghansk tappning innebär terror gentemot befolkningen, speciellt mot den halva som är kvinnor.

Det moraliska problemet är att människorna behöver hjälp, men genom att ge dem hjälp, minskar trycket på regimen att minska sin terror. I stället för revolterande människor, får den totalitära muslimska regimen understöd att rädda befolkningen.

SIDA intygar, med ett ganska absurt uttalande, att stödet inte kommer att gå till samhällsterror: ”Det kommer under inga som helst omständigheter att gå till diskriminerande verksamheter, som till exempel skolor som inte tillåter flickor. Där går det en röd linje för oss “ (https://www.svd.se/a/KzmpOM/sida-ger-mer-stod-till-fn-i-afghanistan ). Ja, vi är såååååååååå tacksamma för att Sverige inte stöder den muslimska terrorn mot unga kvinnor.

Men vad skall man göra? Finns det bara två alternativ? Antingen låter man folk lida enormt under den muslimska regimen, varpå de vänder sig mot regimen och börjar en färd mot civilisation. Eller så hjälper man de lidande, och därmed förblir de lugna och på så sätt stödjer man den muslimska terrorregimen.

Nej, det kanske finns ett tredje. I den refererade artikeln antyder de möjligheten av en tredje väg. Man skriver: ”Det kan till exempel handla om att kvinnliga företagare utbildas för att kunna livnära sig på tillverkning av till exempel mattor, kläder, smycken, hem-inredning och matproduktion för lokala marknader. ” Om stödet inriktas på dem som aktivt förtrycks, kvinnorna, där de får erfara att de kan göra något, att de kan klara sin försörjning, då får familjerna mat, samtidigt som kvinnorna erfar sin kraft.

Dock kan mot den revolutionära förhoppningen om att ge kraft till kvinnorna, anföras att kvinnor ofta är starka befrämjare av religiös terror, inte minst i muslimska länder. Man kan också anföra att kvinnor tycks ha en svårighet att organisera sig, vilket deras svaga fackföreningar och kvardröjande löneskillnader antyder.

Man kanske skall behålla revolutionära satsningar på kvinnorna, men se sig om efter andra grupper som kan undergräva regimens muslimska terror?

I väst har medelklassen varit den klass som tillsammans med den organiserade arbetarklassen, har burit demokratin och den goda samhällsutvecklingen. Afghanistan är ett jordbrukarland, varför de sannolikt saknar en arbetarklass vi kan uppvigla. Kvar blir då att satsa på medelklassen.

Ett sätt, av många, kan vara att be universitet ha utbyte med afghanska universitet. Om medelklassens telningar kommer till väst, får de inspiration som kan leda till politisk förändring i deras land. Mot det kan invändas att den strategin sannolikt inte är framgångsrik. Kina har under många år skickat sina telningar till väst, men har lyckats hålla dem i den ideologiska fållan, och undvika politiska förändringar mot demokrati i Kina.

Andra får fortsätta skapa idéer om hur man skall vinna medelklassen. Men kontentan är att det onda vinner eftersom vi inte kan sitta och åse hur människor lider, även om vår hjälp understöder ondskan.

​Den 23 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Den mycket begåvade och reflekterande studenten på Lukashenkos universitet i Minsk gav mig en motfråga: ”Varför skall en liten grupp ha rätt att skapa oreda och kaos i samhället?”

Denna motfråga kom på min fråga till honom, där jag undrade över Belarus’ begränsning av demonstrationsrätten.

Jag fick en funderare, men svarade honom med min yttrandefrihetsfundementalism, att människan är fri att tänka och tala, och därtill, om man skulle acceptera inskränkning p g a lugn och ro, vem avgör vad som är rofyllt?

Lukashenkos princip innebär att lugn och ro går före yttrandefrihet.

Idag får jag höra Lukashenkos princip. Men inte i en totalitär stat, utan i en stat som inte borde bete sig totalitärt, mitt land Sverige.

”Tryggheten för de boende i de utsatta områdena är också otroligt viktig. ” Det säger Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö, avseende, inte att hindra de våldsamma, utan att hindra en demonstration som innebär en kritik av islam. Det ekar av Lukashenkos princip.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/jammeh-om-koranbranningen-inte-sjalvklart-med-nya-tillstand

”I Linköping vill kommunen att polisen ser över säkerheten och inte beviljar nya tillstånd om de inte kan garantera säkerheten”. Detta säger Paul Håkansson, kommundirektör Linköping. Återigen, Lukashenkos princip ekar. Nu ekar den däremot inte i Minsk, utan i Linköping, som ligger i Sverige, och uttalat av en tjänsteman som arbetar i en demokratisk organisation, och därför borde stå på en demokratisk värdegrund.
https://sverigesradio.se/artikel/kommunchef-ge-inte-nya-tillstand-om-inte-sakerheten-kan-garanteras

”Enligt kommundirektören Anna Thörn är det flera rättigheter som möts, rättigheten att framföra sin åsikt men också att kunna känna sig säker där man bor”. Så skriver journalisten om Anna Thörn, Norrköpings kommundirektör. Lukashenkos princip hörs igen. I landet som inte skulle kunna bli totalitärt.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/norrkoping-och-linkoping-sager-nej-till-paludan

Samtliga hänvisar till Lukashenkos princip, rätten att ha lugn och ro.

Man kan notera att i de svenska fallen har det förvisso förekommit angrepp på privatpersoners bilar och det har varit upplopp som givetvis upplevs som hemska. Men i huvudsak är det polisen som blir angripen och deras materiel, men även har en offentlig byggnad i Norrköping angripits.

Bristen på lugn och ro ankommer således främst staten. Det är deras lugn och ro det tycks handla om. Men under sken av att bry sig om de boende.

Det är absurt, för att inte säga bisarrt att det tycks som om det är omsorgen om polisen som leder till krav på att förvägra demonstranten sin demonstrationsrättighet. De som har våldsmonopolet, polisen, skall skyddas genom demonstrationsförbud. Det är det muslimska fascistiska våldet som gör att de med våldsmonopol, polisen, måste värnas genom att förhindra yttrandefriheten genom en demonstration. De som skall skydda demokratin, skall nu skyddas genom att avskaffa demokratin och låta muslimska fascister råda.  

Detta bisarra Lukashenkoagerande har även gjorts i Tyskland, Frankrike och Belgien.

I flera stater i Europa, det Europa som en gång i tiden såg franska revolutionen, Upplysningen och demokratiseringen, sker nu en inskränkning av demokratin enligt Lukashenkoprincipen, där stater, som borde ha våldsmonopol, backar undan och tar bort vår demonstrationsfrihet p g a muslimsk fascism. Element av en totalitär stat dyker upp p g a islams framsteg i Europa.

Må allah och islam förtäras i helvetet lågor, ju fortare, desto bättre.

​Den 22 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Paludan vill visa på islams inneboende våldsamhet och fascistiska sida. Några fåtal gånger misslyckas han och ingen bryr sig. Flertalet gånger lyckas han, och nyligen var han oerhört framgångsrik.

Debattörer, politiker och kommunföreträdare vill inte vara med om denna islamkritik, utan vill förhindra den, nu med förbud. Paludans agerande höljs också över med uttryck som högerextremist och rasist. Hans handlingsorienterade islamkritik utmålas som islamofobi, medan de som målar honom på det nedvärderande sättet uttrycker en fobi mot islamkritiker, dvs en fördomsfull och irrationell rädsla för islamkritik, en islamkritikfobi.

Man kan ha synpunkter på hans handlingsorienterade kritik av islam, men han lyckas onekligen påvisa det som jag försöker påvisa genom intellektuell kritik, att islam har en inneboende våldsam tendens, som tydligt kan påvisas genom deras heliga skrifter och i deras samhällen.

Skämtsamt hade man kunnat hävda att bästa sättet att undvika upplopp vid bränning av koranen vore att förbjuda koranen, ty då finns inget att bränna. Men skämtet fastnar i halsen, ty förbud mot koranen ter sig lika orimligt som förbud att uttrycka sina känslor inför koranen, hur opassande de än kan vara för olika observatörer, som t ex att kyssa koranen eller att bränna den.

Debattörer som försöker behålla yttrandefriheten har framfört möjligheten att låta Paludan bränna sin koran i en långt bortom liggande skog. Det vore detsamma som att på religionsfrihetens grund hävda muslimers rätt att bygga sina moskéer i en lika avlägsen skog.   

För mig, som demokratisk socialist, är demokratin så hårt präglad att jag tar avstånd från alla totalitära livsåskådningar, vare sig man kallar dem religioner, som judendom, kristendom och islam, eller politiska ideologier, som kommunism eller nazism. Det är det totalitära i dem, deras obeveklighet, och genomgående i dessa, deras inneboende våldsamhet, som visar sig olika mycket under olika tider och i olika samhällen. Det är således varken rasism eller islamofobi, utan en rationell kritik grundat på starka demokratiska värderingar.

Totalitära muslimska stater, som Iran och Irak har protesterat mot koranbränningen. Utrikesdepartementet slirar betänkligt på sitt ansvar att ta ställning för svensk demokrati genom att visa förståelse för de totalitäras attityd: ”Vi har stor förståelse för att muslimer har tagit illa vid sig av de här manifestationerna. Den svenska regeringen står inte på något sätt bakom de islamfientliga meningsyttringar som enskilda personer har gett uttryck för under manifestationerna.”

Det är hart när omöjligt att föreställa sig att UD skulle visat samma förståelse gentemot Nordkoreas totalitära ledare, om de hade protesterat mot en demonstration mot förtrycket i Nordkorea. Somt totalitärt, inte bara får passera, utan kan t o m förstås, medan annat, som Rysslands protest mot Sveriges agerande i Ukrainakonflikten, kritiseras.

En demokratisk socialist som är islamkritiker, förstår med sin marxism att upploppen delvis har sin grund i materiella orsaker, det som kallas socioekonomiska faktorer. Men den ser också det som islamkritikfobikerna aktivt blundar för, islams närhet till våld. Samma dag som upploppen ägde rum i Linköping, fanns samma våldsamhet i Jerusalem, där muslimer attackerade israelisk polis och militär. Olika förhållanden, men en gemensam faktor, våldsamt agerande muslimer, legitimerade i sitt våld av islam. Tilläggas kan att samtidigt dömdes sex män till döden i Pakistan, för att ha lynchat och mördat en man som de hävdade hade hädat genom att skymfa en bild av islams skapare, profeten Mohammed. Det är således inte enbart individer som känner sig åsidosatta eller gängkriminella som agerar, utan det finns en ideell kraft i deras agerande, det fascistiska våldet som är en inneboende och potentiell, men inte alltid verkande, kraft i islam.

Den muslimska kulturen bär också en intolerans i sig som innebär att muslimer har en tendens att motverka integration i det svenska samhället, där det är de, och inte det svenska samhället, som kräver en normanpassning. Krav på inskränkningar av den svenska yttrandefriheten, utförda genom våld eller genom förslag om hädelselagar, är ett tydligt angrepp på och en bristande tolerans gentemot svenska normer. Ett annat normangreppet utförs av de muslimska hijabbärande kvinnorna, när de vägrar anpassa sig till den svenska normen att man inte uttrycker sin världsåskådning i offentligt arbete. Ingen moderat begär, och ingen får bära moderatkepsen som arbetare i kassan på Willys. Ingen apoteksanställd kommunist begär eller får bära en Che Guevara-tröja vid medicindisken. Däremot begär och erhåller muslimska kvinnor rätten att uttrycka sin livsåskådning genom hijaben som arbetande i offentlig miljö, t ex i sjukhusen och på apoteken. Det är en intolerans mot en svensk norm som muslimerna företräder. Det är en diskriminerande attityd från svenska organisationer att tolerera ett uttryck för en världsåskådning, men inte alla. Alla är lika värda, men muslimska kvinnor är mer värda, ty de tar sig och ges en rätt att uttrycka sin världsåskådning som inte ankommer någon annan livsåskådning.

Med all rätt pekas på att flertalet muslimer är fredliga. Min vän Khaled, föser undan flugan, i stället för att döda den med ett slag. Men flertalet tyskar som i de tyska valen under mellankrigstiden stödde nazisterna var fredliga. Men de fredliga muslimernas närvaro och deras avsaknad av tydligt motstånd mot våldsamheterna och mot frånvaron av tolerans och integration, gör dem till en tyst, men verksam understödsgrupp för ett antidemokratiskt, antisvenskt och stundtals våldsamt islam.  

Muslimers intolerans och islams inneboende våldsamhet, skapar grogrund för uppkomst av fräna motangrepp, likt de som Paludan genomför. Samtidigt som den rationella, demokratiska kritiken mot totalitära och stundtals fascistiskt agerande världsåskådningar, göms undan eller föses undan genom att förödmjukas genom nedsättande uttryck som rasism och islamofobi.

Det som krävs är att islam, likt de andra totalitära livsåskådningarna t ex kommunism, accepteras, men inte respekteras under demokratins normer, att muslimer avkrävs en acceptans av svenska normer, t ex den djupa demokratin och konfliktundvikande manifestationer av sin livsåskådning.    

Denna text hade jag först som avsikt att bearbeta för inskick till en dagstidnings debattsidor. Men jag inser att islamkritikfobin för närvarande är så stark, att ingen debattredaktör hade accepterat den. Europa vaknade för sent för att kunna motverka den ryska imperieaggressionen. När denna text kan publiceras på en dagstidnings debattsidor, har Europa vaknat. Kanske det även då är för sent.

Den 21 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​I Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/a/x8jWVp/socialsekreterare-hangs-ut-i-sociala-medier) rapporteras den 10 april att 1 av 25 socialarbetare har undvikit att ingripa enligt Lagen om vård av unga eller Lagen om vård av missbrukare p g a hot eller rädsla. Slutsatsen är därför att våldet i samhället får staten att böja sig, i stället för tvärtom.

Detta har kommit fram i en enkätundersökning där 2500 av ungefär 8000 tillfrågade socialsekreterare har svarat, dvs 30% svarsfrekvens.

Journalisten fortsätter sedan att redovisa att i utsatta områden har 1 av 14 svarat att de undvikit, medan i övriga områden har 1 av 33 undvikit. Varför de inte anger i procent, undgår mig, men i procent av svarande har 7% i utanförskapsområden undvikit, medan 3% i övriga områden. Med 2500 svar, blir det att 178 socialsekreterare har undvikit i utanförskapsområden, och 76 i övriga områden.

Det förefaller som om staten är svagast i utanförskapsområden och böjer sig för våld och fara för mer än i övriga delar. Ja, inte för inte är det utanförskapsområden, och i dessa områden bor folk som kommer från våldsamma länder och som bär på våldsamma ideologier.

Men är det verkligen så att den statliga rädslan är mer utbredd i utanförskapsområden?

Tänk om det är så, vilket borde vara rimligt, att det finns fler socialsekreterare i utanförskapsområden? Tänk om staten har sett till att de oroliga områdena har, låt oss säga, dubbel bemanning relativt övriga områden. Då försvinner skillnaden helt, ty då är ju andelen undvikare av de som arbetar i områdena lika stor.

Nyheten är förvisso inte fake news men den är bad news, dvs dåliga nyheter, ty vad den säger ger ett felaktigt intryck, beroende sannolikt på att journalisten inte är så skärpt.

Detsamma hände några dagar tidigare, där jag faktiskt inte gitter ta fram referensen. Men, det var en nyhet att invandrare diskriminerades av skolor när de skickade in förfrågningar om skolan. De fick sämre svar, mindre tillmötesgående, än om det var ett svenskt namn på förfrågan. Det stämmer med vad forskare från Linnéuniversitetet har funnit, varför deras resultat därför kan betraktas som giltiga.

Men var de giltiga? Jag blev intresserad då jag undrade om skillnader på skolorna gav skillnader i bemötande. Jag letade upp artikeln och fann att de skillnader de funnit var oerhört små, och konstaterades blott i bivariata analyser. I de mer avancerade multivariata analyserna, försvann även de små skillnaderna. Deras modeller hade också R2-värden på 0,02, dvs 2% av variansen i svaren kunde fångas av deras modeller, medan således 98% fortfarande var helt okänt. Till råga på eländet kunde jag inte utläsa om modellerna som sådana var signifikanta då F-värdet inte redovisades i artikeln.

Jag muttrade min slutsats, att resultat som går hand i hand med dagens normer och dominerande åsikter, är de som redovisas. I stället borde journalisten ha noterat den svaga förklaringsgraden och frågat, hur kan det vara att era resultat är så svaga relativt andras undersökningar? Det kan ju bero på att diskriminering är starkare i skarpa lägen, dvs när skolan verkligen skall välja elev och inte bara svara på en fråga. Vara vänlig kostar inget, men ta in barn som kan skapa problem, kostar på vinsten. Därför är attitydundersökningar mindre värda än de som observerar verkligt agerande.

I dagar av fake news måste vi även uppmärksamma bad news, där journalisten inte gör ett bra jobb. Som de två jag återgett ovan.

Det som vi möjligen kan veta av den initialt refererade artikeln är att staten ibland, sannolikt inte ofta, men det vet vi inte p g a det stora bortfallet, viker sig för våld. Men de främlingskritiska får ingen ved till sin brasa, att utanförskapsområdenas invånare är mer våldsamma mot socialarbetare.

​Den 20 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​29 september 1938 träffade Chamberlain Hitler, med medlarna Mussolini och Daladier (Frankrikes president) i München, och kom till ett avtal, där Tjeckoslovakien tvingades avstod området med Sudettyskar till Tyskland och Hitler lovade att hans landanspråk därmed var över. Hemma i London visade han stolt upp avtalet och sade ’Fred i vår tid’. (https://www.youtube.com/watch?v=SetNFqcayeA )

Den 15 Mars 1939 bröt Hitler avtalet genom att fortsätta med att knapra i sig Tjeckoslovakien genom att ansluta Böhmen-Mähren.

Chamberlain var den gode, som försökte göra gott med gott, med avtal. Han fick snabbt ändra sig och förklarade krig mot Tyskland den 2:e september 1939, då Tysklands landhunger innebar invasionen av Polen. Snart ersattes Chamberlain av Churchill, han som ansåg att man inte skulle pratat med Hitler, och som ytterst var ansvarig för terrorbombningen av Dresden. Det onda krävdes för att möta det onda.

Det Chamberlain’ska misstaget är att tro gott om det onda, och inte se ondskan förrän det är för sent. Det hemska med det Chamberlain’ska misstaget är att man blott kan inse det i backspegeln, när allt är för sent.

Vi har nyligen sett det Chamberlain’ska misstaget hos Merkel och Steinmeier, som arbetat för avspänning med Ryssland genom kontakter och handel, där Steinmeier kallat de som velat möta Ryssland med hårda tag och upprustning för krigshetsare, och menat att de inte ser komplexiteten i situationen. Den situation som slutligen innebar Rysslands brutala invasion av Ukraina.  

Merkel och Steinmeier gjorde det Chamberlain’ska misstaget, att med godhet bekämpa det onda, och tro att det onda skulle visa sig vara, eller bli gott. Men det onda visade sig vara än mer ont.

Jag deltog i Språkbanken 2015, där jag skulle lära flyktingar, där de flesta var muslimer, svenska. Jag blev god vän med några av dem, och blev t o m stolt plastfarfar till en av mina muslimska vänners första barn.

Idag, när de muslimska fascisterna kastar sten och utövar ett enormt våld mot polis och egendom, då känns det som att även jag gjort gott mot det onda, där jag skulle gjort ont, dvs jag sällar mig till dem som gjort det Chamberlain’ska misstaget.

Men på en front anser jag mig vara den insiktsfulle, där mina motståndare är på väg att göra det Chamberlain’ska misstaget. Medan de som gör misstaget, är trött på mina angrepp på religionen och anser att jag har en fixering vid religion, hävdar jag att kravallerna vi drabbats av förvisso har grund i socioekonomiska faktorer, men lika mycket är drivna och legitimerade av religionen. Att inte se islams ondska och hur islam ständigt producerar våldsamma, förtryckande och fattiga länder, är ett Chamberlain’skt misstag.

För att parafrasera, hävdar jag ” Vi ska strida i Sverige, vi ska strida i byarna och i städerna, vi ska strida med växande självförtroende och växande styrka i den ideologiska luften, vi ska försvara vårt Sverige, hur högt priset än blir. Vi ska strida på stränderna, vi ska strida på torgen, vi ska strida på fälten och på gatorna, vi ska strida på kullarna; vi ska aldrig kapitulera, och om, vilket jag inte för ett ögonblick tror, Sverige eller en större del av den blev underkuvad och tvingades svälta under islam, då skulle våra allierade fortsätta kampen, tills den fria världen med all sin kraft och makt, stiger fram för att rädda och befria vårt land.”

Så talade, nästan, den onde, som fick rätt. Så talar jag, och jag måste få rätt, ty denna gång gör jag inte det Chamberlain’ska misstaget.

Den 19 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Polisen beslöt att flytta Paludans demonstration, som i huvudsak består i att bränna koranen, islams heliga bok, då de inte kunde garantera säkerheten på den tidigare tillståndsgivna platsen.

Det muslimska fascistiska våldet mot Paludans demonstration har därmed delvis lyckats. Man lyckades inte förhindra demonstrationen, men med våldets kraft lyckades man flytta på demonstrationen.
https://www.youtube.com/watch?v=H2zUwVW44EA

Samtidigt i Jerusalem kastar palestinska demonstranter sten på israelisk polis och militär. De senare svarar med det våld som är brukligt där, gummikulor och tårgas, samt att de t o m tar sig in i en moské för att komma åt det materiel som palestinierna använder på gatorna. 
https://www.youtube.com/watch?v=5XjAfDsR9OY

Muslimer använder sig av sitt våld, somliga ropar sitt stridsrop, att allah är stor. Polisen i Sverige böjer sig för det muslimska våldet, medan polisen och militären i Israel uppbringar samma våld, ja, t o m hårdare våld.

Mot denna bild jag här försöker övertyga dig, att muslimer har nära till fascistiskt våld då det ligger förborgat i deras religion och i deras kultur, försöker en muslim reducera våldet och dess betydelse.

En företrädare för Syriska kulturföreningen i Örebro säger att det våldsamma agerandet i Örebro är ’…enskilda handlingar utförda av tanklösa, hetlevrade ungdomar.’ Och med en konspiratorisk avslutning lägger han till ”Kanske finns det andra med i bilden som vill svärta ner muslimers rykten.” (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/syriaska-kulturforeningen-i-orebro-fordomde-gardagens-vald-mot-polisen)

Han berättar att de vill organisera en demonstration. Men inte en demonstration mot våldet, mot förtrycket av yttrandefriheten, utan mot rätten att demonstrera om vad man vill, när man vill och var man vill. Han pläderar faktiskt för ett förbud att demonstrera mot islam under ramadan. Han pläderar faktiskt för en begränsning av yttrandefriheten, en av den sekulära demokratins grundpelare.

Det påminner om det som skedde samtidigt på Expressens debattsida, där företrädare för kristna organisationer hävdar att patriarken Kirril i Ryssland manipulerar det kristna evangeliet. Ett budskap som de utmålar som livets seger över döden.  
https://www.expressen.se/debatt/rysslands-patriark-drar-evangeliet-i-smutsen/

I denna artikel, som skamlöst bortser från 2000 år av blodig och förtryckande kristendom, ljuger man genom att hänvisa till några passande delar i den bibel som annars badar i blod och som medfört så mycket ondska. Man blundar så hårt att blundandet hörs som ett dån, inför det som tusentals präster har gjort genom århundranden, eldat krig och mördande. (https://whispersofrestoration.blog/2020/11/01/a-fighting-people-traditional-catholic-blessings-for-weapons/ )

Ägnar sig dessa åt blott desinformation, eller kan man skönja något mer diaboliskt?

Man hävdar klädsamt, i text och ord, men inte i handling, sitt motstånd mot det fascistiska våldet. Notera att man nogsamt inte tar upp något som kunde riskera att smeta ner det ljuva budskapet. I muslimernas fall, faktumet att muslimer är våldsamma i Jerusalem samma dag, eller för de kristna, att det kristna budskapet har förts ut med kraftig uppbackning av våld.

Det ser ut som att man endast ägnar sig åt desinformation, att ljuga folk upp i ansiktet, utan minsta rodnad som kommer från att man medvetet utelämnar minsta sak som kan tala mot det ljuva budskapet.

Men det kan också finnas något mer diaboliskt i utelämnandet och i handlandet.

Notera att när man pratar om demonstration, så är inte avsikten att stå bakom polisen och skyddet av demokratin, utan…man vill demonstrera för att skydda islam från kritik, speciellt på deras största högtid, ramadan. Man står således för samma sak som fascisterna, men vill påskina att man är demokrater, genom en fredlig demonstration. De muslimska fascisterna, med samma mål som den till synes fredliga muslimen, skall inte bekämpas, ty de leder ju mot samma mål, befrämjandet av islam på yttrandefrihetens altare. Det är två olika sätt att agera, men med samma mål. Det är två fronter, mot samma motståndare, det sekulära, upplysta samhället.

De fredliga muslimerna hade kunnat agera på ett trovärdigt sätt, genom att organisera demonstrationer mot våldet. De hade kunnat kalla ut sina medlemmar att ställa sig mellan poliserna och de våldsamma fascisterna. De hade kunnat ställa sig mellan de våldsamma och Paludan och hävdat en grundsats i demokratin, den som tillskrivs Voltaire: ”Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” Men med tanke på att Voltaire också lär ha sagt om den katolska kyrkan: ”Krossa den skändliga”, är det osannolikt att de skulle söka kraft hos Voltaire.

De går inte emellan, ty den muslimska fascismen är en del i islam, och de fascistiska handlingarna spelar islam i händerna genom att göra begränsningar av yttrandefriheten, och därmed begränsa kritiken mot islam, som legitim. Så legitim att vanligtvis demokratiskt sinnade individer legitimerar islam: ”Vi kommer aldrig att kritisera islam” (https://www.youtube.com/watch?v=FWRGlVtljc0 )

Våldet i religionerna, det som faktiskt och synligt utövas, döljs under ord som förnekar våldet.

Vad var det nu Jesus sade till Petrus? Jo, i Matteus 26:75 kan man läsa ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Förnekelse är en aktiv beståndsdel i religionerna, till gagn för religionerna. Våldet är en aktiv beståndsdel i religionerna, hur mycket de än förnekar det, när det passar dem.

Det är det diaboliska i dessa skrymtares faktiska agerande. Medan tuppen galer sig hes.

Den 18 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin  

​Marx skrev sina berömd Feuerbachteser, varav den siste, den elfte, är kanske den mest kända:  ”Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den.”

Detta har motiverat akademiker på universitet att vara aktivister, dvs att i sin gärning som akademiska lärare, även vara politiskt aktiva i sin gärning som akademiska lärare. De fanns på 60-talet t ex på de sociologiska institutionerna. Då var begreppen klass och klasskamp centrala, och en legendarisk lärare, Israel, hävdade att varje lärare skulle öppet ta ställning i klasskampen.

Men Gunnar Myrdal visade i en svårläst bok att nationalekonomin gav uttryck för ideologi, dvs bar en politisk aktivism i sig. Nationalekonomer har också ständigt visat en politisk aktivism, ibland under skenet av vetenskap, men mycket väl följande Marxismens 11:e Feuerbach-tes.

Idag realiseras marxismens tes av akademiker som håller upp begreppet Hållbarhet, och som skamlöst driver kurser som Hållbar finansiering, Hållbar samhällsutveckling. Bara tänk dig, kurser på 60-talet med titlar som ’Klassmedveten företagsfinansiering’, ’Bolagsstyrning i proletariatets tjänst’.

Det är intressant att notera hur olika denna marxism, denna politiska aktivism, tagits emot i akademierna och i samhället.

Vänsterns marxism var högljudd, men fick inget större genomslag vare sig i akademin eller i samhället. Man hade mest överseende med dem och deras slagord, att varje individ måste ta ställning i klasskampen.

Nationalekonomernas marxism har mestadels gått under radarn, där de lyckats dölja deras politiska aktivism under förment vetenskaplighet, trots att en av dem själva, Myrdal, avslöjat deras politiska aktivism genom deras ideologisering. Något paradoxalt var det när Sovjetunionen kollapsade och Ryssland invaderades av testuggande nationalekonomer som skulle skapa Adam Smith’s lyckorike på jorden, med resultat att ekonomin nästan kollapsade och ur det fundamentalistiska marknadsexperimentet reste sig oligarkernas elitistiska ekonomi.

Hållbarhetsmarxisterna har däremot lyckat än bättre än nationalekonomerna. Medan kritiken mot vänsterns marxister var hård, och nationalekonomerna fått vederbörlig kritik, t o m från sina egna, så är Hållbarhet ett sorts helgon i akademin, det oberörbara, det självklara, det vita helgonet. När man säger att Hållbarhet är politisk aktivism, får man först höra att det inte är politik utan nödvändigt. Därefter får man misstänkliggörandets fråga, den som man känner igen från Stalins och Stasis tid: Tycker inte DU att hållbarhet är bra? Skulle man svara att man vill behålla sina politiska åsikter för sig, men diskutera om de skall saluföras på akademiska kurser, känner man den svala vinden från Sibirien.

Hållbarhet har lyckats med det som kallas hegemoni, att en värdering och en politisk åsikt har blivit accepterad som självklar, nästan som naturlig. Hållbarhet och gravitation, två naturliga självklarheter, varav den första är ovedersägligt god.

När något blir så självklart, eller krävs vara självklart, blir det svårt med kritiken. Den som vänder sig mot att Hållbarhet skall basuneras ut på akademierna som ett värde, något eftersträvansvärt, blir som bäst, ignorerad som kuff, som värst, avskild, och i det värsta fallet, avskedad. Likt professorn i Företagsstyrning vid högskolan Kristianstad.  

Jag läser numer en del skönlitteratur som beskriver livet i Sovjetunionen. Jag läser det delvis för mitt intresse för det samhällssystemet, men också för att lära mig om idag. Terrorn var hård i USSR och metoderna var annorlunda, men essensen är densamma. Gå inte emot det hegemoniskt självklara, ty då drabbas du. Tentaklerna är ute för att finna den som uppvisar den minsta tvekan om att det självklara är självklart. Du blir en Ibsen’s folkefiende.

Under vänsterns marxism, fanns det förvisso hos vänstern de som var folkfiender, men eftersom ingen annan brydde sig om det, var det verkningslöst. Paradoxalt nog hade de som hade närmst till Stalin och hans terror, inget av den terrorn tillgängligt. Den som protesterade eller kritiserade den marxistiska aktivismen på 60-talet, hade inte mycket att frukta. Nationalekonomerna är så starka att de betecknar de som avviker som icke-nationalekonomer, och lämnar dem sedan i fred. Medan däremot Hållbarhetsmarxisterna utövar mestadels subtilt förtryck, men ibland också ganska hårdhänt.

Så lever de reellt existerande marxisterna på akademierna idag. I höggradig välmåga.   

​Den 17 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

En person, Paludan, dubbel medborgare i Danmark och Sverige, skulle sin vana trogen, inte blott prata om det fascistiska och våldsamma islam, utan visa genom handling på islams våldsamma drag. Han skulle bränna en koran, islams heliga skrift (som jag ber dig läsa), i Linköping och i Norrköping den 15 april 2022. Han hade tillstånd för demonstrationen.

Bägge demonstrationerna hindrades av fascister, dvs individer som med våld hindrar uttryck. De förstörde polisbilar, kastade stenar, brände bilar, våldförde sig på människor, där tre poliser och två civila fick uppsöka sjukhus. Spårvagnar attackerades, varför några hållplatser stängdes. Brandbilar hindrades att komma fram för att släcka bränder.

Fascismen segrade i Linköping och Norrköping. Fascismen segrade i Sverige. Staten kunde inte hindra fascisterna från att göra det som är fascism, våld och åsiktsförtryck. Staten kunde inte försvara demokratin.

Till detta skall läggas att en kristen präst lät kyrkklockorna ringa när Paludan skulle tala, vilket gjorde att han inte kunde tala. Ett angrepp på yttrandefriheten utförd av en annan semitisk, totalitär religion, kristendomen.

Man kan vara förbannad på att fascisterna lyckades och, inte minst, att de som borde vara helt omoderna och gångna ur tiden, fascister, finns år 2022. I Sverige! Vi som så framgångsrikt besegrade fascismen på 30- och 40-talet, står nu inför samma uppgift. Men idag är det kanske en övermäktig uppgift, av olika skäl, varav ett är ämnet för detta inlägg.  
Ty, det som kanske är mer intressant att uppmärksamma, som gör att det ser mörkt ut, är reaktionen mot det fascistiska våldet i Sverige vi såg den 14 april 2022.

Justitieministern och inrikesminister, Morgan Johansson, gör delvis sitt jobb när han på twitter skriver ”Oavsett vad man tycker om det högerextrema hatbudskap som Paludan står för, så är det oacceptabelt att reagera med detta allvarliga våld” Dock tar han inte i med brösttoner, som han ibland kan göra, och t ex talar om att det är ett hot mot demokrati, eller att kalla det för vad det är, ett fascistiskt våld. Men dock, han fördömer det. Även om han undviker att berätta om det hatbudskap som demonstranter skulle bränna, koranen. 

Niklas Borg (M) som är kommunstyrelsens ordförande i Linköping, säger: ”Det är klart att dagens demonstration, och vad de hade tänkt att göra, är väldigt provocerande men samtidigt vill jag kraftigt markera att det aldrig kan vara okej att starta ett upplopp på det här sättet, att attackera poliser och deras polisfordon eller tända eld på bilar och byggnader….Jag skulle säga att det här är direkt skadligt för bilden av Skäggetorp. Det är jätteolyckligt för det arbete som vi försöker att bedriva i området för att förbättra situationen”

Notera att det inte är angreppet på demokratin, dvs det fascistiska syftet med demonstrationen, som han vänder sig mot, utan de medel fascisterna använde, att angripa polisen och byggnader. Notera också att det fascistiska angreppet på demokratin kallas ’jätteolyckligt’. Som om det skulle vara ett misstag, en olyckshändelse.

Anton Juhol, som arbetar som ungdomsledare i området i Linköping, säger ”Jag blir ledsen över det här. Bara för två somrar sedan hade vi ett gäng poliser och ungdomar från det här området som grillade och snackade skit, spelade fotboll. Världens idyll och så blir det så här i stället. Det är så jäkla tråkigt. …Och så blir diskussionen att det är polisen som är syndabocken, eller ungdomarna som gjorde fel. Det kan ju lika gärna vara så att ingen är syndabock, men båda är förlorare.”

Det är inte svårt att känna det han upplever, att alla är förlorare. Men det är samtidigt anmärkningsvärt att han inte ser fascismen i agerandet. Det är också ytterst anmärkningsvärt att han kallar fascisterna, de som med sitt våld segrade den natten, som förlorare. Förlorare är ord som signalerar att man skall tycka synd om någon, men vilken nu levande människa kan förmå sig att tycka synd om dessa satans fascister?

Han fortsätter ”Problemet blir att när konvojen [av poliser, mitt klargörande] åker in då visar de att dansken har rätt här, den här personen som kommer hit har rätt, ni som bor här har fel – och då blir det en slags gnista” Han tycks således mena att poliserna närvaro, deras försvar av demokratin, var fel, då det visade att de tog ställning för demonstranten, inte att de var demokratins förkämpar. Juhol undviker helt aspekten av försvar av demokrati och yttrandefrihet. Hos honom skall man böja sig för fascisterna, de som skall ges rätt, rätt att hindra demokratin.

Betydligt mer accepterande är följande uttalande: ”Idag segrade galenskapen i Linköping. Kvar står resterna av hat och våld. Det är så oerhört sorgligt, så fruktansvärt onödigt.”

Ett fascistiskt angrepp på demokratin reduceras i uttalandet till galenskap och onödigt. Detta uttalande görs av kommunalrådet Muharrem Demirok (C) i Linköping, som, skall tilläggas, själv är muslim. Han har inte ryggradsreaktionen, som ett kommunalråd måste ha, att försvara demokratin. Den som han är vald och betald för att försvara. När våldet och antidemokratin i hans överideologi islam gör sig påmind, då glömmer han sitt uppdrag.

Detta är de uttalanden jag funnit fram till klockan 9:12 den 15 april.

Notera avsaknaden av uttalande som direkt och tydligt hänvisar till demokrati och till yttrandefrihet. Notera också den snabba glidning som görs med förringande, till att ursäkta den grupp som jag kallar fascister. Vilket är en helt rättmätig benämning på de som kväver yttrande genom våldshandlingar.

Medan Sverige idag är beredd att ansluta sig till en militär allians, då det kan finnas risk för angrepp mot nationen utifrån, angrips demokratin inne i Sverige. Men när angreppet från den inre svenska fascismen genomförs, då finns inga starka uttalanden om svensk frihet och demokrati. Då kommer några små fördömanden, men samtliga utan den referens som hela tiden görs till behovet av militäralliansen, vår frihet och vår demokrati.

Den som angreps i Linköping och Norrköping den 15 april 2022.

Den 16 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Länkar som är mina referenser:
https://www.svd.se/a/Qybj3J/valdsamt-vid-demonstration-i-linkoping
https://www.expressen.se/nyheter/valdsamma-protester-vid-hogerextremt-tal/
https://www.expressen.se/nyheter/anton-juholt-om-upploppen-i-linkoping-och-norrkoping/
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/z7J89w/valdsamt-upplopp-vid-allman-sammankomst-angrepp-pa-polis
https://www.youtube.com/shorts/EIMdSInkF9Y
Dagen efter, den 15 april 2022, hände detta: 
https://www.youtube.com/watch?v=qrwlk7_GF9g

Ryssland drog fram militär till den ukrainska gränsen. Många såg det som ett hot. Men ett hot som inte var trovärdigt, ty idag, 2022, med all vunnen avspänning, där Ryssland skickar gas till Tyskland i två stora ledningar, skulle användandet av militären i strid vara omöjlig.
Den 24 februari försvann den extremt låga sannolikheten för ett militärt agerande, till sannolikheten=1.

Nu sitter vi och tänker att Ryssland alltid varit aggressivt. Att avspänningen var ett spel för galleriet. Vi förbereder oss för många år av ondska, kanske under 1000 år, ty Ryssland, trots den till synes avspänningen, bär sin ondska hela tiden.  

Vi såg det inte komma, det som alltid varit där, men som tillfälligtvis hade varit dolt. Imperielustan i Ryssland.

Svenska Dagbladets kultursida, med Under strecket som främsta bastion, har varit en tummelplats för fria skribenter. En plats för Upplysningens ideal, att våga tänka, adderat med att våga tala, även i en tidning som egentligen är konservativ, eller som de själva kallar det, fristående moderat. Även här har funnits förhoppningarna om den vackra framtiden, ledd av Upplysningens kraft.

Men så kom dagen den 14 april 2022, en dag innan de kristna, dvs företrädare för en religion som förslavar, förtryckt och mördat, skall samlas för att minnas hur deras gud lät en folkhop mörda hans egen son. Långfredagen, som avslutas med mordet på Jesus, en minnelse om kristnas rot i våld och blodspillan. Hur de, som de andra semitiska totalitära lärorna, hyllar våld och mord som steg till himlen.

Den dagen publicerades på Under strecket den första artikeln i en serie om jagets förändrade roll i vår kultur (https://www.svd.se/a/pWj97E/antje-jackelen-har-vi-fatt-nog-av-individualismen). Skribentens namn var Antje Jackelén. En ärkebiskop, dvs den högsta företrädaren för den totalitära, våldsgenomförande kyrkan, Svenska Kyrkan. Den som sedan starten stått motståndare till frihet, demokrati och Förnuft. Som fört fram sin gud, den som om några dagar skall firas för sitt rasistiska övergrepp på förstfödda pojkar i hus som inte har lammets blod på sina dörrposter. Denna företrädare för den våldsamma vidskepligheten, får första artikeln i en serie om jaget.

Precis som med Rysslands invasion av Ukraina, var det någon som såg det komma, att den fria debattens främsta plats i Sverige, där ge en vidskeplighetens apostel, Upplysningens motståndare och bekämpare, den första platsen.

Kommer Sverige att invaderas, så som Ryssland invaderar Ukraina, av dessa rövare? Är avkristningen, som jag trott så mycket på, slut och kristandet, och för den delen, islamiseringen, på väg i Sverige? Är detta ett litet, men ändock ett tecken på vidskeplighetens återkomst, en renässans för det ideologiska förtrycket genom de två semitiska religionerna?

På kvällen den 14 april, i Sverige!,  löpte en hop av muslimska antidemokrater och fascister bärsärk i Linköping och Norrköping, för att förhindra en tillståndsgiven demonstration, där en person, genom att bränna koranen, ville visa på islams inneboende våldsamhet. Vilket han verkligen lyckades med. Tre poliser till sjukhus, många bilar i brand, och stulet materiel från polisen. Det religiöst motiverade våldet segrade.  

Jag tycker mig ha sett det komma. Jag har varnat för det här. Jag kommer att bekämpa det tills jag dör.

Men jag framstår som en Ibsen’sk Folkefiende, som egentligen borde fördrivas. Så som ropen skall kring den koranbrännande dansken.

Den 15 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​De flesta idrottsförbund bojkottar ryskt och belarusiskt deltagande. Ryssland och Belarus tillåts inte delta i t ex världsmästerskap. Det innebär att de idrottspersoner som kommer från Belarus och Ryssland, är utestängda.

Det innebär också att de bästa i varje gren inte konkurrerar. Den som t ex i ett världsmästerskap vinner guld, blir inte världsmästare, utan blir blott världsmästare i den värld som omfattar de länder som inte sanktionerats genom utestängning.

Idrott är sedan länge, inte blott en fråga om idrottsprestation, utan är en kraftfull del i nationalstatens gyckel, för att förhärliga nationalstaten.

Vi borde frigöra sporten från nationalismen, och låta personer delta, utan nationalitetsidentitet, utan blott som presterande individer. Först då kan en individ bli världsmästare.

Men, frågar du dig då, hur skall vi göra med lagsporter? Vad skall vara den organiserande principen för att skapa lag som konkurrerar om att vara världens främsta lag?

I fotboll finns redan världslag. Milan är förvisso ett lag som spelar i den italienska ligan. Men det laget spelar också i en övernationell liga, och laget rymmer människor som har medborgarskap i andra länder än Italien. Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna, Zlatan, spelar i Milan.

Således, kan vi inte påbörja rivandet av nationalstatens förhärligande genom att göra sporterna sant internationella, och därigenom kora de sanna världsmästarna?

​Den 14 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin   

Artem Severyukin, en femtonårig rysk go-cart-förare gjorde en rörelse med sin arm som påminde om den romerska hälsningen, den som Mussolini tog upp och som fulländades i tillämpning av Hitler. Pojken sparkas från teamet och utreds av en idrottsorganisation. (https://video.corriere.it/sport/scuse-pilota-russo-kart-il-saluto-romano-mai-supportato-nazismo/a587b664-b9b0-11ec-8b83-29e83193a24c )

Samtidigt kan mången, speciellt ungdom, sträcka den knutna näven i luften, dvs kommunisternas hälsning, utan att det leder ens till en kommentar.

Den sk Hitlerhälsningen fördöms, medan kommunisternas hälsning accepteras. Detta trots att Hitler hade sin Förintelse, och Stalin sin Holodomor, som var lika omfattande i mängder döda. När man räknar in antal döda, vinner Stalin, men framför allt Mao, och de tillsammans som kommunister mot nazister är en mördarkamp som nazisterna är för små för.

Kommunisternas hälsning borde därför leda till minst samma, för att inte säga, avsevärt mer fördömande, men den leder inte ens till en liten notering. Är det för att medelklassen, främst deras unga, alltid har svärmat för kommunismen, och därmed gjort den salongsfähig, medan nazismen varit arbetarklassens berusning? Eller är det för att vi förväntar oss så mycket mer av västs tyskar, än att de skall bete sig som östs slaver och asiater?

Hyckleriet, som detta med hälsningen är, står i dag högt i kurs.

Ryssland har invaderat Ukraina, och får, rättmätigt, för detta utstå enorma sanktioner. Israels invasion och ockupation av Västbanken har inte lett till samma enorma sanktioner, om än några små fjuttiga, som att några inte köper produkter som är producerade på ockuperad mark.

Ryssland för krig i Ukraina. USA och UK, med hjälp av Danmark, förde krig i Irak och förstörde både land och institutioner. Inga sanktioner mot USA, UK eller Danmark.

Ryssland terrorbombar i Ukraina. USA terrorbombade Hanoi, men utan sanktionskonsekvens. Blott fördömande från Sverige och Palme, med effekten att USA tog hem sin ambassadör. Som om Ryssland skulle ta hem sina ambassadörer från länder som protesterar mot kriget i Ukraina.

Ryssland uteslöts från ett FN-råd p g a kriget. Medan Saudiarabien sitter kvar i rådet, trots deras inblandning i kriget mot folket i Jemen.

Detta enorma hyckleri är dock ej en företeelse enbart för i dag. Det fanns i all sin glans tidigare. Västs principiella haveri framkom i all sin tydlighet i Nürnbergrättegångarna, som Göring så korrekt betraktade som rättvisa mot förlorare. Där dömdes förlorarna, nazisterna, medan de ryska och de allierades krigsförbrytare, t ex ansvariga för terrorbombningarna av Hamburg och Dresden, inte ens drogs till skranket.  

Allt detta är monumentalt, ja, pyramidalt hyckleri.

Vi har våra etiska normer och vår folkrätt. De utgör principer. Men hur skall dessa principer tillämpas? Vi ser att tillämpningen är ytterst varierande. Denna variation utgör hyckleri.

Den bärande principen för principernas tillämpning tycks därför vara följande principlösa princip: Det beror på.

Den 13 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​En utredare skulle fundera på hur yngre snabbare skulle kunna få till ett eget boende. Genialt har den kommit fram med Startlånet som förslag. Det innebär att dagens krav på 15% i kontantinsats står kvar, men att 10 av de 15% kommer från ett lån som vanliga kreditgivare ger, men där staten borgar för lånet. Således krävs bara 5% av egen insats för att få låna.

Kravet på 15% har inneburit att man antingen måste spara en lång tid för att få till kontantinsatsen, eller att man, på något sätt, fixar ett lån, som då blir mycket dyrare, eller får pengar av sina föräldrar.

Förslaget innebär att staten säger till bankerna, ge ett lån som täcker skillnaden mellan 85% och 95%. Banken får betala 2500 kronor per lån till staten, för att staten står borgen. Skulle lånet fallera, att den som lånar inte klarar lånet, varvid lägenheten säljs och skillnaden blir mindre än lånet, då täcker staten upp för de där sista 10% gentemot banken. Men inte gentemot låntagaren, ty staten övertar lånet, varvid individen nu häftar i skuld till staten, dock, som man säger, med mjukare villkor, t ex amorteringsfritt de första två åren.

Startlånet innebär att individen snabbare kan komma in i bostadsrättskarusellen, men att kostnadsbördan fortfarande är kvar, då den får bära kostnaden för lånen, oaktat hur det går. I stigande marknadspriser är det fördelaktigt, då sannolikheten för fallerande lån är mindre. I sjunkande priser, är det inte fördelaktigt. Således, ett förslag som bygger på förhoppningen om stigande priser. En förhoppning som tidigare kostat staten stora pengar….

Men förslaget innebär att sannolikheten för att antagandet realiseras ökar, dvs det blir stigande priser då fler potentiella köpare kommer ut på marknaden och driver upp priserna. Dock begränsat till viss del av marknaden, då lånet för enskild blott kan vara maximalt 250000 kronor, vilket torde motsvara en lägenhet för ensam på 2500000 kronor eller för 5000000 för sambos eller ensamstående. Oaktat detta kommer därför det statliga ingreppet att leda till prisökningar och därmed en berikning av de befintliga ägarna.
Då den finansiella risken inte avlastas individen, kommer det kända klassriskbeteendet att spela roll, dvs att arbetarklassen tenderar att ta lägre risk, vilket innebär att lånen sannolikt kommer att utnyttjas mer av de övre klasserna.

Till detta kommer att räntorna fortfarande skall betalas, varför det kan vara mer sannolikt att individer med högre inkomster utnyttjar startlånet mer.

Däremot, de som borde vara experter på riskbedömning, bankerna, de stimuleras inte det minsta att göra ett gott arbete vid lånebedömningen då staten tar hela deras risk. Dock, notera att det nog inte finns någon som tror att de sista lånen, de från 85% till 95%, som staten garanterar, och som därför är helt riskfria för banken, kommer att få en 0-ränta. Banken kommer förvisso att få betala en avgift för att få den statliga garantin på 2500 kronor, vilket sannolikt kommer att återspeglas i räntan, varför låntagaren, inte banken, får betala för den fördel som banken får. Därför kommer bankernas vinster att öka med startlånen eftersom de sannolikt tar ordinär ränta på lånen, som borde ha 0-ränta (med modifiering för de 2500 kronorna) p g a att de för banken är helt riskfria.

Således är Startlånet i huvudsak ett förslag som ökar bankers vinster, ökar vinsterna på dagens bostäder, driver priset på bostäder och tillgängligheten ökar sannolikt mer för ungdomar från övre klass.

Och det skall staten betala genom att reservera 15 miljarder kronor i garantier. Någon kalkyl över kostnaden för staten har jag inte sett.  

Detta är ett förslag som kanske kan motiveras med att det är snabbt genomförbart. Men, det sades om ROT och RUT också, vilka är enorma omfördelningsåtgärder, som fortfarande finns kvar, trots att i alla fall ROT ursprungligen avsågs vara temporärt.

Statens resurs används för att befrämja en marknad. På så sätt är det ett liberalt förslag som troget följer den marknadsideologiska strömningen som hållit på sedan 80-talet. Alternativet hade kunnat vara att reglera marknaden istället för att ge den ytterligare frihet, nu med statligt subventionerade lån. Eller ett statligt initiativ, där kommunerna åläggs att, genom sina bostadsföretag, bygga hyreslägenheter med sådan variation och hyreskostnad att unga människor kan attraheras av dem. Kommunerna kan få kredittryggheter på 15 miljarder kronor, vilket är samma som för Startlånen. Effekten av fler kommunala lägenheter, skulle kunna vara att utbudet ökar, varför det blir en prispress på bostadsrätterna. Givetvis under förutsättning att kommunerna lyckas hålla priserna på bostadsbyggandet nere. Något som vi kanske tvivlar på, trots att storleken på kommunernas beställningar borda vara sådana, att prispress skulle kunna förekomma.

Det finns ett marknadsliberalt förslag på bordet. Idag sitter en socialdemokratisk regering. Om den hade agerat utifrån socialdemokratisk ideologi, hade den fnyst åt förslaget och låtit demokratin komma i rörelse.

Det något märkliga i förslaget är att det kommer från statens utredare, Eva Nordström, som är vd på Stockholms Kooperativa Bostadsförening. Kooperativ bostadsrätt är ett mellanting mellan hyresrätt och bostadsrätt, utan marknadens kapitaltvång och kapitalförmering. Eva talar sannerligen inte i egen sak, som ju vore att föreslå satsningar på det som är mellantinget mellan marknad och demokrati, kooperativa hyresrätter. All heder åt henne, som inte talar i egen sak.

Den 12 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Jag deltog på en solidaritetsdemonstration för Ukraina i Kristianstad den 9 april. Jag hade sett om den genom en annons i den lokala tidningen. Jag blev lite nationalistisk där jag stod. Åhus blåsorkester var där. I annonsen bjöd de in alla med blåsinstrument att komma.

Demonstrationen började med att de spelade den ukrainska nationalsången. Först en gång, som repetition. Därefter sången en gång till. Sedan hölls korta tal, med översättare till ukrainska. Där fanns en som varit valobservatör vid presidentvalet i Ukraina, som intygade att valet gått rätt till. Bibliotekschefen informerade om biblioteken och hälsade alla välkomna till biblioteken. En var från ett studieförbund och informerade om gratis svenskkurser för ukrainare. En var en vanlig volontär som fördömde Rysslands invasion. Det avslutades med att tre barn sjöng nationalsången igen, framför en stor ukrainsk flagga.

Min nationalism väcktes då jag tyckte det hela var ytterst svenskt. En stillsam demonstration, med lokal blåsorkester och med information.

Men när jag såg mig omkring, noterade jag att människorna bestod av två grupper, äldre svenskar, kvinnor och män, där jag kanske sänkte medelåldern. Jag tog ett foto av en gammal man som lutade sig på sin rullator, med en liten ukrainsk flagga i handen. Den andra gruppen var yngre kvinnor och barn, några inlindade i den ukrainska flaggan, och en pojke med den svenska flaggan. Dessa var ukrainare.

Ilskan bubblade i mig. Den initiala stolta nationalismen förändrades till en ilska över de frånvarande. Det fanns inga unga svenskar där, de som strider så hårt mot klimatförändringen. Det fanns inga som bar solidaritetens flagga, den röda fanan. Det fanns inga invandrare där, förutom han som informerade om studieförbundets kurser, som med sitt spanska namn antydde att han var från Latinamerika.

Det är lätt att förklara ukrainarnas närvaro. Den gruppen som jag tillhörde, de äldre svenskarna, var där, kanske för att vi levt med vår Palme och den svenska internationella solidariteten.

Men varför var där inga unga, de som alltid demonstrerar? Och varför var där inga av de nya invandrarna, de som bor i våra två utanförskapsområden i Kristianstad, som själva har erfarenhet av flykt och krig?

Min första tanke var att skälet till deras frånvaro kunde vara att det tycks ha varit kristna organisationer och FN-organisationen som stod som organisatörer, bägge tämligen betydelselösa och marginella organisationer idag. Men de var inte tydliga, vare sig i annonsen eller i själva demonstrationen, så det kan inte ha varit en stark orsak till dessa gruppers frånvaro.

Att invandrarna var frånvarande kunde förklaras med att de inte är integrerade i svenska samhället. Men även den förklaringen fick jag lägga undan, då en del invandrare ju faktiskt har varit ute och demonstrerat mot socialtjänstens sätt att arbeta gentemot dem, dvs de har demonstrerat i egen sak.

Kan det vara så att den äldre generationen av svenska har växt upp med internationell solidaritet, och därför kan sluta upp, medan de frånvarande grupperna inte har känslan av internationell solidaritet, och därför var frånvarande?

Jag lämnade demonstrationen med en oerhörd besvikelse över de frånvarande gruppernas frånvaro.

​Den 11 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin