En professor, Robert Sapolsky, som studerat apor, och blivit en inne-forskare, vilket underlättas av att hans institution är Stanford, hävdar att människans agerande är blott ett resultat av processer i hjärnan som är förutbestämda, varför det inte finns något som kan kallas fri vilja.
https://news.stanford.edu/2017/05/08/biologist-robert-sapolsky-takes-human-behavior-free-will/
Han kommer från en idétradition som förhoppningsvis växer sig starkare, den evolutionära psykologin. Den hävdar att vårt agerande kan förklaras av att våra kroppar, och däri ingår vår hjärna, har skapats i en omgivning dramatiskt skild från idag. Förvisso är vi som människor mycket anpassningsbara, men vi har fortfarande beteende som är kodade i det tillstånd där vi skapades, savannens små människogrupper.
Jag har själv deltagit i ett projekt tillsammans med en doktorand, Jenny Ahlberg, som utförde själva studien, där vi förklarar stämningen i en styrelse med hjälp av individernas genetiska avstånd. I dessa dagar av, hart när totalitär, men i alla fall hegemonisk socialkonstruktivism, så gav det oss givetvis spydigheter som att vi var farligt nära Auschwitz. Sådan är samtalstonen från de som är obildade, genom den blindhet de får genom sin ideologiska enfald.
Men då kan man tro att jag är vansinnig, ty är det möjligt att vara Kantian, och då tro på människans förmåga till moraliskt agerande genom Plikten, och samtidigt hävda människans genetiska programmering?
Vårt samhälle vilar tämligen starkt på tron på en fri vilja. Hela rättssystemet skulle upplösas om vi kunde hävda att ingen är skyldig till sitt agerande eftersom det är determinerat.
Nu tycks inte Sapolsky hävda att vi är totalt determinerade. Vårt agerande i stunden är determinerat, men vi kan förbereda vårt agerande genom att välja att utsätta oss för speciella situationer och för att välja att låta bli att agera omedelbart och låta tanken vandra aningen mer, vilket förändrar beslutet och därmed handlingen. Det förefaller som om han hävdar att agerandet idag är vi inte skyldiga till, men delvis är vi skyldiga till den vi är. Inte mycket, men lite. Ty trots allt, påverkas du av dina gener. Dina gener har du inte valt. Lika lite har du valt dina föräldrar eller den miljö som de levde i. Men efter primära och sekundära socialiseringen, kan du välja mer vad du skall utsätta dig för. Och därmed vem du blir.
Därför tror jag att jag mycket väl kan behålla min tro på Förnuftet. Ty Förnuftet är den eftertanke som Sapolsky hävdar borde utmärka oss i vårt agerande.
Men Sapolsky skulle säkert också hävda att den maxim jag sätter upp för mitt agerande, det som är grunden för min Plikt, är inte tillkommen utifrån mitt val, utan utifrån alla de där processer som bildar mig.
Då hävdar jag att valet att följa Plikten eller ej, ankommer på mig. Då svarar Sapolsky att det valet gör inte du, utan det valet gör det resultat som är de processer som skapat dig.
Kvar blir frågorna: Finns det en Fri Vilja här och nu, som innebär att mitt beslut om agerande här och nu skapas här, av mig, ett autonomt jag, eller är beslutet determinerat genom processer i min hjärna, vilka styrs av villkor som skapats tidigare? Finns det en Fri Vilja, som består i att jag är delaktig i att skapa den maskin som fattar det determinerade beslutet idag?
Kanske vi i framtiden kommer fram till en procentsats, att mitt agerande idag består av 10% Fri vilja, 30% sociala bestämningar, 40% biologiska bestämningar. Kvar finns då 20% som framtidens stackars forskare får kämpa om.
Öllsjö den 19 april 2018
https://news.stanford.edu/2017/05/08/biologist-robert-sapolsky-takes-human-behavior-free-will/
Han kommer från en idétradition som förhoppningsvis växer sig starkare, den evolutionära psykologin. Den hävdar att vårt agerande kan förklaras av att våra kroppar, och däri ingår vår hjärna, har skapats i en omgivning dramatiskt skild från idag. Förvisso är vi som människor mycket anpassningsbara, men vi har fortfarande beteende som är kodade i det tillstånd där vi skapades, savannens små människogrupper.
Jag har själv deltagit i ett projekt tillsammans med en doktorand, Jenny Ahlberg, som utförde själva studien, där vi förklarar stämningen i en styrelse med hjälp av individernas genetiska avstånd. I dessa dagar av, hart när totalitär, men i alla fall hegemonisk socialkonstruktivism, så gav det oss givetvis spydigheter som att vi var farligt nära Auschwitz. Sådan är samtalstonen från de som är obildade, genom den blindhet de får genom sin ideologiska enfald.
Men då kan man tro att jag är vansinnig, ty är det möjligt att vara Kantian, och då tro på människans förmåga till moraliskt agerande genom Plikten, och samtidigt hävda människans genetiska programmering?
Vårt samhälle vilar tämligen starkt på tron på en fri vilja. Hela rättssystemet skulle upplösas om vi kunde hävda att ingen är skyldig till sitt agerande eftersom det är determinerat.
Nu tycks inte Sapolsky hävda att vi är totalt determinerade. Vårt agerande i stunden är determinerat, men vi kan förbereda vårt agerande genom att välja att utsätta oss för speciella situationer och för att välja att låta bli att agera omedelbart och låta tanken vandra aningen mer, vilket förändrar beslutet och därmed handlingen. Det förefaller som om han hävdar att agerandet idag är vi inte skyldiga till, men delvis är vi skyldiga till den vi är. Inte mycket, men lite. Ty trots allt, påverkas du av dina gener. Dina gener har du inte valt. Lika lite har du valt dina föräldrar eller den miljö som de levde i. Men efter primära och sekundära socialiseringen, kan du välja mer vad du skall utsätta dig för. Och därmed vem du blir.
Därför tror jag att jag mycket väl kan behålla min tro på Förnuftet. Ty Förnuftet är den eftertanke som Sapolsky hävdar borde utmärka oss i vårt agerande.
Men Sapolsky skulle säkert också hävda att den maxim jag sätter upp för mitt agerande, det som är grunden för min Plikt, är inte tillkommen utifrån mitt val, utan utifrån alla de där processer som bildar mig.
Då hävdar jag att valet att följa Plikten eller ej, ankommer på mig. Då svarar Sapolsky att det valet gör inte du, utan det valet gör det resultat som är de processer som skapat dig.
Kvar blir frågorna: Finns det en Fri Vilja här och nu, som innebär att mitt beslut om agerande här och nu skapas här, av mig, ett autonomt jag, eller är beslutet determinerat genom processer i min hjärna, vilka styrs av villkor som skapats tidigare? Finns det en Fri Vilja, som består i att jag är delaktig i att skapa den maskin som fattar det determinerade beslutet idag?
Kanske vi i framtiden kommer fram till en procentsats, att mitt agerande idag består av 10% Fri vilja, 30% sociala bestämningar, 40% biologiska bestämningar. Kvar finns då 20% som framtidens stackars forskare får kämpa om.
Öllsjö den 19 april 2018
RSS-flöde
