Då, år 2023, fanns det förvisso ett praktiskt bann på att återge profeter på bild, där den specifika religionen förbjöd bilder av deras profet. Sedan 2038 är även det förbjudet.
Idag, år 2049, är religionsfriheten betydligt starkare försvarad genom lagstiftning och respekten för religioner är grundmurad och självklar. I den respekten finns också tolerans och demokrati, vilket inte fanns år 2023.
Exempelvis måste skolor idag ha delade klassrum mellan pojkar och flickor. Men blott i muslimska skolor, eller i kommunala skolor, om föräldrarna kräver det. Det finns numer, till skillnad från 2023, en tolerans och en demokratisk möjlighet för både könsseparerat och för könsblandat i skolorna.
Ett ytterligare exempel på den demokratiska toleransen gäller om flickor i kommunala skolar skall bära hijab eller ej. Det ligger idag helt på föräldrarnas sida att avgöra. Om en majoritet av föräldrarna önskar att flickorna skall bära hijab, skall alla flickor, oberoende av deras livsåskådning, göra bära hijab när de är på skolans område. Det är föräldrardemokrati som innebär tolerans och respekt för världsåskådningar.
Sedan 2037 finns också en reglering i skollagen som säger att skolans första femton minuter skall reserveras för bön, oaktat vilken livsåskådning man tillhör. Det har berättats om tiden före 1970-talet, då man hade bön i skolan, men då var det en tid av intolerans eftersom bönen endast gällde den kristna bönen. Nu är böntiden öppen för alla erkända livsåskådningar. Toleransen är dock stor mot de som inte har en livsåskådning eller en livsåskådning som inte är erkänd, då de under dessa 15 minuter får sitta i sina skolbänkar och läsa i boken ’Toleransens bok’, där de erkända livsåskådningarna finns beskrivna.
Ett annat exempel på att vårt samhälle idag, år 2049, är mer tolerant än samhället år 2023 är att biograferna idag måste har tre olika salonger, en för män, en för kvinnor, och en blandad salong. Idag används den blandade salongen mest av mycket gamla personer, sannolikt för att de har levt i en tid då man tvingades, så som det var under den intoleranta tiden, att sitta i könsdelade salonger.
Trots att år 2049 är ett betydligt mer tolerant samhälle än tidigare, finns gränser för toleransen. Grunden i toleransen är lagen om erkända livsåskådningar och den myndighet om inrättats, Myndigheten för livsåskådningar, som har som sin främsta uppgift att tolka lagen och att utfärda en lista över erkända livsåskådningar.
De livsåskådningar som betecknas som religiösa, dvs som tillber en eller flera gudomar, tenderar, om de på en global skala har många anhängare, att registreras som erkända. De världsåskådningar som saknar gudomar, men som tillber en totalitär kraft, likt en gud, har också blivit erkända, även om det ses som kontroversiellt, speciellt bland de äldre medborgarna.
Idag finns som erkända livsåskådningar de som betecknas som religioner, t ex kristendom, judendom, islam, hinduism, buddism och asatron, där den senare är under ständig debatt eftersom den anses sakna en allsmäktig gudom, utan har en mångfald av gudar, som var för sig saknar allsmäktighet, vilket många anser borde vara ett kriterium för erkänd världsåskådning.
Bland de världsåskådningar som, enligt en gammal föreställning betecknas som politiska, har kommunism och nazism blivit erkända eftersom de så tydligt uppfyller kriteriet på en allsmäktighet, i kommunismens fall Partiet och i nazismens fall Ledaren. Det var stora debatter under 30-talet om de skulle bli erkända, men då viljan att erkänna hållbarhetsvärldsåskådningen var så stor, där Naturen är den allsmäktiga kraften, fick man i konsekvensens namn också erkänna kommunism och nazism.
Däremot är gamla världsåskådningar, som inte kan uppfylla kriteriet om en allsmäktig kraft, som liberalism och demokratisk socialism, inte erkända, trots att, speciellt mycket gamla medborgare hävdat att de har demokrati som allsmäktig kraft. När debatterna var som hetast demonstrerade motståndare till att erkänna dem som erkända världsåskådningar genom att på torgen bränna böcker, som Karlebys bok ’Socialismen inför verkligheten’ och John Stuart Mills bok ’Om friheten’. Notera att förbudet mot att bränna heliga skrifter, som kom 2032, enbart omfattar de erkända världsåskådningarnas heliga skrifter, och alltså inte omfattar de skrifter som tillhör de icke-erkända världsåskådningarna.
År 2049 är därför ett år då vi kan vara nöjda över att ha utvecklat ett mer tolerant samhälle än vad som tidigare har funnits.
Men utvecklingen fortsätter. Idag debatteras intensivt, och en statlig utredning är tillsatt som skall utreda hur samhället kan utveckla anpassningen av samhället till de erkända livsåskådningarna nazism och kommunism, där sådant som skilda rum i t ex skolor, sjukhus, biografer och bastu för judar och icke-judar, proletärer och borgare, utreds.
Den 1:a maj 2049
Sven-Olof Yrjö Collin