Varför lyder de ortodoxa regler, när reglerna är uppenbart inhumana?
Detsamma med muslimerna. De får inte äta griskött, trots att den svenska staten ser till att det är friskt. De får inte äta under ramadan, trots att vi vet att fasta inte är bra för människokroppen. Muslimerna lyder blint, ty så står det i boken.
Varför lyder muslimerna, när reglerna uppenbart är inhumana och olämpliga och, ja, dumma?
Mellanchefer har ett liknande beteende. De lyder de överordnade cheferna, även om det kan vara till förfång för verksamheten de har att leda. Jag har själv erfarit en mellanchefs blinda lydande, som var till förfång för verksamheten, men som var till gagn för de överordnade cheferna. Jag har själv fått höra av en vicerektor att man skall vara lojal, dvs lyda, de överordnade cheferna. Ja, jag har t o m förbjudits att diskutera just för att inte strö ifrågasättande bland de andra på institutionen.
Att lyda är att ta ställning mot upplysningens ideal, att våga tänka. Muslimen, den ortodoxa juden, mellanchefen och de andra underordnade skall inte tänka, de skall inte ifrågasätta, de skall inte diskutera. De skall inte tänka. De skall lyda.
Det kan finnas, i alla fall, två skäl för att lyda. Amoralen och incitament är två skäl för att lyda.
Amoralen: Den som tänker och som agerar utifrån sin tanke, måste stå tills vars för sitt agerande. Den är ansvarig för sitt agerande. Den har att bära konsekvenserna för sitt agerande. Det är den moraliska personen. Den som bär konsekvenserna av sitt agerande. Den som lyder, överlämnar konsekvenserna till regeln. Den säger, likt Eichmann sade när han ställdes till ansvar för sitt agerande, när han planerade och genomförde Förintelsen, att han blott lydde order. Han följde regeln, men var inte ansvarig för konsekvenserna, eftersom han blott lydde. Han hade inget moraliskt ansvar för Förintelsen. Ansvaret låg i den regel, den order, han följde. Han fick fred i sin själ genom sitt regelföljande. Han slapp ångesten över att tänka och fatta ett eget beslut, och ta ansvar för det. Han blev avlastad ansvaret för sina handlingar. Han var amoralisk.
Incitament: Den som följer regeln förväntar sig att bli belönad för sitt regelföljande, att komma till himmelen, att inte bli bestraffad av guden, att bli befordrad, eller i alla fall, att få behålla sitt arbete som mellanchef och inte bli avskedad. Lydandet är den egoistiskes sätt att värna om sig själv. Eichmann kunde behålla sin position, ja, kanske t o m få en bättre position genom att lyda. Och, som den amoraliske, hade Eichmann inget ansvar för det system, det nazistiska, som satte upp reglerna för att få behålla, eller få bättre position. Mellanchefen duschar av sig det moraliska ansvaret genom att hänvisa till incitamentsstrukturen.
Den lydande får två vinster. Den får frid i sitt sinne och lugn i sitt liv. Den kan få behålla eller t o m vinna något. Till priset av att vara amoralisk.
Vi vill alla vinna något, vi vill vara omtyckta och vi vill ha frid. Mot det står att vi också vill vara autonoma, vi vill vara fria. Den lydande är den som avstår sin frihet mot frid och vinst.
Jag vill vara den som står ansvar för mitt agerande, som avstår resurser och gillande, mot att få vara fri. Att få tänka och att agera.
Falcone sade: ” He who is silent and bows his head dies every time he does so. He who speaks aloud and walks with his head held high dies only once.” Falcone mördades av maffian och Sven-Olof Yrjö Collin blev avskedad. Så dör de tänkande och de moraliskt agerande. Kvar blir de lydande, de som dör ofta. Medan Falcone dog en gång och jag blev avskedad en gång.
Hans pris blev hans liv. Mitt pris blev förlusten av mitt professionella livs essens.
Varje morgon, när jag ser mig i spegeln, undrar jag om min devis, att våga tänka och våga tala, var värt priset jag fått betala.
Öllsjö den 12 maj 2020