Skjutandet i Sverige har tilltagit. Merparten av skyttar och skjutna är unga män, invandrare, från de socialt oroliga områdena. Frågan är, hur mycket av kulorna förklaras av att de är män, att de är unga, att de kommer från socialt oroliga områden, att de är invandrare, att de kommer från vissa kulturer?
 
Ryggradsförklaringen i dagens samhälle är att avtryckaren sitter i de socialt oroliga områdena. Det är underklassen som skjuter. Man lever ut sin vrede, sin underkastelse genom våld. Märkligt nog inte mot de som skapar underkastelsen, utan mot de som är lika underkastade.

Men man kan tänka sig andra förklaringar.

Unga män är en förklaring. Det förklaras genom att de är styrda av sina gener, som säger till dem att det gäller att ta sig högt upp i den manliga hierarkin, då de får fler kvinnor att befrukta. Likt hästarna, som snabbt gör upp hierarkin när de släpps samman i en hage, gör de unga männen upp sin plats i hierarkin. Äldre män behöver inte göra det, ty de har sin plats. Kvinnor, unga som gamla, behöver inte göra det, då det är de som ger acceptans till befruktning för de hierarkiskt höga männen.  

Invandrare är en förklaring. Det förklarar våldsamheten genom att de som brutit upp, som gett sig ut på vägarna, som vågat ta sig från sitt hem, till en hägrande framtid, är starka individer. En del i styrkan är aggressionen. Hos några är aggressionen aningen mer än rimlig. Kvar i flyktinglägren, i de fattiga samhällena befinner sig de timida, de lugna, de som saknar mod, de som inte har den aggressiva ådran som ger möjlighet till flykt. I alla folkgrupper finns mer eller mindre aggressiva personer. Men vid flykt, är det de aggressiva som är överrepresenterade bland dem som vågar fly. Därför är aggressiva personer överrepresenterade bland invandrare.

Kulturen är en förklaring. De normer och värderingar som individerna är uppfödda med, kan innehålla aggressiva moment, som i den kultur där de kom från, kontrolleras med mekanismer som saknas i den kulturen de anländer till. Därför är kriminalitet och speciellt våldsdåd ojämnt fördelade mellan individer, där de aggressiva momenten i kulturen, som inte kontrolleras i den mottagande kulturen, förklarar skotten.

Givetvis är verkligheten inte så dum att den blott har en faktor som sann. Men vi som människor vill ju gärna se en orsak. Och helst en orsak som vi kan göra något åt.

En enkel åtgärd för att reducera skjutandet, är utgår från förklaringen ’unga män’. Därför blir åtgärden att förvägra unga män rätten att stanna i Sverige om de kommer som flyktingar. Vi granskar inte deras flyktingskäl, utan avvisar dem med hänvisning till unga mäns sannolika evolutionära beteende.

En annan åtgärd är att avvisa de unga män som kommer från kulturer, där vi sett i undersökningar att de är överrepresenterade.

En dramatisk åtgärd är att stänga möjligheten för aggressiva att komma till landet genom att helt enkelt stänga gränsen. Istället åker migrationsverket till flyktinglägren, och finner sina flyktingar där, ty då är de ännu inte evolutionärt selekterade genom modet att fly.

Det som vi måste veta, innan vi vidtar så dramatiska åtgärder, är vem det är som skjuter. Därför måste forskningen våga och ges rätt, att formulera alla hypoteser som kan formuleras, hur hjärtlösa de än är. Blott kunskap kan ge svar på vem som trycker på avtryckaren.

​Öllsjö den 20 november 2018  

På Sergels torg hölls en protest mot mördandet genom skjutningarna som försiggår i Sverige. Sedan 2015 har 50 skjutits. Det är ett ansenligt antal. Det är ohyggligt att så många människor fallit offer för mördares kulor.

På demonstrationen samlades människor. Jag har inte funnit något exakt antal. Tidningar uppger några hundra. Det kan vara mellan 200 till 400. Låt oss säga att det var 300.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/offrens-mammor-manifestera-pa-sergels-torg-mot-valdet
 
Om det var 300, då kom 6 personer från familjen till den mördade. Och ingen annan. Eller så kom folk som inte hade med de mördades familjer att göra. Då kom än färre från de mördades familjer.

Den stora frågan är, om det är ett stort problem med så många mördade, varför var det inte större uppslutning?

Vid terrordådet i Stockholm på Drottninggatan, gjordes en manifestation på samma plats, Sergels torg, några dagar senare. Fyra människor mördades. På manifestationen deltog tusentals människor, som du kan se i detta reportage.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ba5r9/tiotusentals-samlades-for-att-visa-sin-karlek

4 dödade, 10.000 i demonstration. 50 dödade, 300 i demonstration.

Visar denna skriande skillnad på rasism? De dödade var invandrarkillar, vilket inte rör oss så mycket. Och de var oftast kriminella och därmed rör de oss än mindre.

Visar denna skriande skillnad på kulturolikhet. Svenskar har i sin kultur en stark känsla för samhället, för en gemensam solidaritet. När några av oss drabbas, så sluter vi oss samman. De flesta invandrare kommer från samhällen med svaga statskulturer, men utvecklade klankulturer. Där sluter man sig samman, inte i samhället, utan i klanen. En samhällelig manifestation spelar därför ingen roll. Därför kom kanske inte ens släktingar till de mördade på manifestationen.

Oaktat förklaring, visar den stora skillnaden i antal, den stora klyftan vi har i samhället idag.

​Öllsjö den 19 november 2018

Ett samlag betecknas som våldtäkt då kvinnan hävdar att hon inte ville, men mannen genomför samlaget. Emellertid fann en domstol på Irland att det som synes vara en våldtäkt inte var det, då hon hade gett sitt medgivande till samlag genom sin klädedräkt. Hon hade stringtrosor med spets på sig. 
https://www.svd.se/trosprotest-pa-irland-efter-valdtaktsdom
 
Evolutionärt är mannens beteende begripligt. Mannen kan sprida sina själviska gener i stor omfattning eftersom han kan göra några kvinnor gravida varje dag. Kvinnan är däremot betydligt mer begränsad då hon kanske kan bära 20 barn under sin levnad. Därtill kommer att hon begränsas i sin egen överlevnadsförmåga under graviditeten. Kvinnan är därför betydligt mer noggrann i sitt val av fortplantare än mannen är av den som skall bära hans gener vidare genom barnet. Man brukar ju säga att kvinnan kontrollerar fortplantningen.

Evolutionärt är det därför riktigt att säga att mannen vill, och kvinnan accepterar. Mannens lust går att förklara. Kvinnans acceptans går att förklara.

Men våldtäkt är i detta perspektiv att förvägra kvinnan hennes evolutionära rätt och skyldighet, att acceptera mannen. En våldtäktsman sprider därför evolutionärt orätt sina gener.

Men kvinnan har ju också lust. Vad menade naturen med att ge henne lust? Hon skall ju bara värdera hannen och acceptera i den mån hon tror att hans gener ger kraft åt hennes barn, och avvisa den som inte är god nog. Så tycks det inte fungera, ty även kvinnan känner lust. Man kan undra om denna lust utlöses av acceptansen, att kvinnan, medvetet eller omedvetet, utvärderar mannen, och lustkanalerna kopplas på vid acceptans.

Har då domstolen på Irland rätt, då de tycks hävda att kvinnan hade lust, vilket uttrycktes, inte genom hennes nekande till samlag, utan genom sina spetstrosor? Menar domstolen att kvinnor skall ha med sig olika plagg, och snabbt byta från spetstrosans acceptans, till vanliga trosor, och på så sätt visa sitt nej till acceptans? Medger domstolen att de extrema muslimerna egentligen är föredöme, där kvinnan, blott genom sin existens är inbjudande, och därför måste allt av henne försvinna, så att blott en stor fladdrande duk avslöjar att det kan finnas en hona under duken?

Domstolen i Cork visar ett förakt mot det självklara, att kvinnan är mannen likvärdig, båda är människor. Man vill gärna förklara det evolutionärt, att mannen har drifter som kvinnan skall kämpa mot. Men för att evolutionen skall fungera, att kvinnan får acceptera eller avvisa, för sina barns framgångs skull, måste det finnas ett element av social kraft, att mannen förhindras, av sitt eget samvete och anständighets skull, eller ytterst, av de mänskliga domstolarna, så att ett nej är ett nej, oaktat kläder och rörelser.

Öllsjö den 18 november 2018

Jag har två foton. De är foton av två kvinnor. Två kvinnor som utnyttjar sin självklara rätt att sig själva beklä. Envar skall ha rätten att uttrycka sig genom sin klädedräkt. Det är ett uttryck för tanken om allas lika värde. Ingen är förmer än någon annan. Ingen är för mindre. Alla är lika och har exakt lika rättigheter. Som rätten att själv få välja sin klädsel.
 
Eller hur?
 
Vad som ligger bakom klädesdräkten spelar ingen roll. Om nu kvinnan har valt sitt uttryck, är det hon och hennes bevekelsegrund som skall respekteras.

Vad du, betraktaren ser, är egalt. Ty kvinnans klädesdräkt är valt av henne, och utifrån hennes världsbild och uppfattning. Vilken den är kan vi inte veta. Det enda vi kan veta är det vi ser.

Men vi tror oss veta mer. Vi tror oss se att kvinnan till vänster bär en svastika. Den är förbjuden i många länder att bära. Man hänvisar till ’hets mot folkgrupp’, att svastikan uttrycker, som tingsrätten i Stockholm säger ” ett meddelande som uttrycker hot och missaktning för andra folkgrupper”. (https://www.metro.se/artikel/d%C3%B6ms-f%C3%B6r-hakkors-xr). Tingsrätten bryr sig således inte alls om bärarens avsikter, utan lägger hela brottet i betraktarens ögon. Om betraktaren ser missaktning, då är det missaktning, oaktat kvinnans avsikter och åsikter.

Låt oss då gå till den andra kvinnan. Här vet vi inte heller ett dugg om hennes avsikter med sin klädsel. Somliga av oss tänker likt som tingsrätten, att hennes klädsel är ett uttryck för ett förakt mot kvinnan. Det är också en muslimsk symbol, där vi som är belästa vet att muslimers heliga bok är ett aktivt dödshot mot oss ateister. Således anser jag att hennes klädsel är ett hot mot människoliv, t ex mitt, att det uttrycker missaktning mot oss, de som hennes klädedräkt kallar de ogudaktiga.

Men vi förstår alla att medan den vänstra kvinnan skulle fällts i domstol, och därmed förvägrats rätten att sig själv bekläda, skulle den andra kvinnan gå fri. Ja, hennes klädedräkt skulle t o m kunna köpas i svenska affärer, Stadium.

Allas lika rätt gäller således inte. Kvinnor har inte rätt att klä sig som de själva vill. Det är en chimär. Rätten till klädedräkten ligger inte hos individen, utan hos betraktaren.

Därför blir nästa fråga, varför man inte accepterar den vänstra kvinnans klädedräkt, medan man acceptera den högra kvinnans.     

Är det p g a denna befängda tradition som folk tycks ha, att oaktat det groteska i en ideologi, om man på dess högsta punkt sätter något man inte kan se, dvs en gud, då accepteras den, medan om man kan se den, t ex Führern i nazismens fall, eller partiet i kommunismens fall, då är den förhatlig?

Är det för att människans minne är så ohyggligt kort, att terrorn som judendomen, kristendomen och islam utverkat, är bortglömd, medan den senaste, nazisternas och kommunisternas, är så nära att vi minns dem?

Eller är skillnaden mellan bilderna blott ett uttryck för rasism? Att en vit kvinna är självständig och fri, och borde ha vett att inte bära den hemska symbolen, medan kvinnan till höger tillhör ett underutvecklat folk, och är underkastad ett groteskt patriarkat, varför hon, i sin nöd, ofrihet och underkastelse, inte kan läggas till last för sin missaktning?

​Öllsjö den 17 november 2018 

Jag är född med klassamhällets ryggsäck. Som alla är. Föga kunde jag ana att man inte tog i vinglasets kropp, utan greppade om den försvinnande lilla halsen. Däremot lärde jag mig hur man slog en enkel slipsknut. Jag spelade ju klarinett och cymbal i ABF:s ungdomsorkester i Hörby, där vi hade gröna uniformer med brun slips, varför den oegentligt kallades gröna gossar, trots att det fanns flickor med i orkester, varav två som jag var så förälskade i att jag fortsatte spela trots att jag förlorat spelintresset.

Det förbannade klassamhället gav mig stenar i ryggsäcken. Politiskt är jag därför socialist, den som vill lyfta bort stenarna.

Men idag inser jag att jag även fick helium i min ryggsäck. Helium som lyfter bäraren av ryggsäcken. Stenarnas tyngd var där, men ryggsäcken blev lättare. Ja, ibland har tyngden av stenarna helt motverkats av lyftkraften i heliumet.

Heliumet fyllde min ryggsäck under den tid som kallas barndom. Den varar än. Förvisso fylls den på ytterligare under livets gång. När jag pratar med mina barn. När jag möter min kvinna i köket på morgonen. När jag träffade mina kollegor och vänner den 17 juni 2018.

Men styrkan i heliumet kommer främst från barndomen. Den stora lyftkraften fick jag av den som idag vilar för evigt på kyrkogården i Södra Rörum. Min far. Jag fick den av den som idag lukar sina rabatter i Höör. Min mor. Jag fick den av den som jag retade till vansinne. Min syster. Jag fick den av den som berättade om det förtryck som försvann och som alltid hade en påse Twist i kylskåpet. Min farmor.

Jag blev en annan än de var och är. Men att det blev så beror på att mitt hjärta bars av dem. De har hållit mitt hjärta och låtit min själ bli den som den blev. De gav mig det helium som burit mig.
https://www.youtube.com/watch?v=k0s9OBza0FM

Med dem har jag blivit den jag är.
Till dem har jag tacksamhet.
Till det stora i detta är att de inte begär min tacksamhet.
Vad jag hoppas, men inte vet, är att också jag har gett det jag fått.

Sundsvall den 16 november 2018

Sedan 1983 har jag arbetat på Lunds Universitet, Linneuniversitet, Mittuniversitetet, Högskolan Kristianstad och Högskolan i Halmstad. Jag har varit delaktig i att utvärdera utbildning på Karlstads Universitet och Högskolan i Gävle. Jag har indirekt erfarenhet från andra svenska läroanstalter. Jag har undervisat på ett antal utländska läroanstalter.
 
Jag har sett goda utbildningar. Jag har sett dåliga utbildningar. Jag har sett utbildningar som borde stängas. Jag har sett utbildningar som omedelbart borde ha stängts.

Jag får tårar av ilska. Kroppen spänns till en kraft som skulle vilja bryta genom alla dessa Potemkinkulisser av ’läroanstalt’, för att visa upp misären bakom den. Misären där man blott producerar godkända betyg och avlönade lärare, men ingen kunskap. Och absolut inte det som skall utmärka en akademiker, den kritiska förmågan.

Jag får tårar av sorg. Kroppen blir slapp och uppgiven inför alla dessa studenter, dessa unga människor som inte får det som de skall ha, en god utbildning och god bildning. En god förmåga att vara en kritiskt agerande individ i samhället och i organisationer. Hur illa man behandlar de som är värda den bästa behandlingen.

Olof Arwidi, numer professor emeritus vid Lunds Universitet, hävdade att utbyggnaden av högskolorna inte var bra för utbildningen, eftersom det inte fanns goda lärare till alla dessa skolor. Jag, som just då lämnade Lunds Universitet, delvis för att jag tyckte att delar av utbildningen var för dålig, för en anställning på en högskola, hävdade att han hade fel, ty god utbildning beror på lärarna, inte storleken på skolan, eller om skolorna var högskolor eller universitet, dvs hade rätt att ge doktorsexamen eller ej.

Idag tror jag mig kunna säga att jag hade rätt. Men Olof Arwidi hade också rätt. Och han hade mer rätt än jag.

Kvaliteten på ’läroanstalternas’ utbildning beror på lärarna. Engagerade akademiska lärare, dvs de lärare som är engagerade i utbildning och forskning, är det som ger god utbildning. Duktiga forskare ger inte bra utbildning, ty de kan mycket men lär inte ut. Duktiga lärare ger inte bra utbildning, ty de lär ut, men de vet för lite. Det är det samtidiga engagemanget som ger den goda utbildningen.

Precis som jag hävdade. Och som jag hade tur och skicklighet att under några lyckliga professionella år kunna bevisa genom att vara medlem i en grupp av engagerade akademiska lärare. Elin, Pernilla, Timur, Tobbe och jag är beviset för det korrekta i min tes.
Men det var ju det som Arwidi hävdade. Dock med hans tillägg att dessa personer var mer sannolika på universitet än på högskolor. Universitet och högskolor kan vara lika dåliga, och ibland kan högskolor vara bättre. Men överlag attraherar universitet fler av de goda akademikerna, de som är engagerade i utbildning och i forskning. Därför är sannolikheten större, men inte lika med ett (1), att universitet ger bättre utbildning än högskolor.

Min grupp har sprängts. Två av dem återfinns på universitet. En på en läroanstalt med universitetsrättigheter. En, jag, har bildat mitt eget universitet. En väljer sig egen väg.

Jag hade rätt. Men mer rätt hade Olof Arwidi.

Men vad hjälper det att ha rätt?

Vad hjälper det att Arwidi hade än mer rätt?

Tårarna är lika salta.

Sundsvall den 15 november 2018

Det finns ett begrepp som heter nolltolerans. Man kan ha nolltolerans mot diverse saker, som mobbning, rasism, diskriminering.

Nolltolerans innebär att inte acceptera något som helst inslag av det man har nolltolerans mot. Minsta tecken på saken, och man slår till.
 
Nolltolerans kan ses som ett hot mot demokrati. Om man har nolltolerans mot t ex sexism, då får ingen agera, ja, knappt yttra en tanke att t ex kvinnor bör tiga i församlingen. Man kan, under nolltolerans mot sexism, inte yppa tanken och vilja föra en diskussion om kvinnan skall tiga. Den tanken är förbjuden.

Frågan är då om en demokratisk organisation eller ett demokratiskt samhälle skall ha nolltolerans mot antidemokratiska tankar. Skall nazisterna få lov att existera? Eller för den delen, kommunisterna, som ju önskar ersätta det demokratiska samhället med partiets diktatur?

islam, som idag i ökad grad penetrerar det svenska samhället, är en antidemokratisk rörelse. Den utgör ett hot mot vår demokrati och vår frihet. Det är en totalitär rörelse, som kräver underkastelse under ett monster som kallas allah, med människor som påstår sig företräda monstret, kallat imamer. 

Frågan är då på vilket sätt vi skall tolerera denna totalitära rörelse.

Skall vi ha en nolltolerans? Inte den minsta ficka av islamism skall tolereras. Den är ett virus som strax sprider sig och skapar de samhällen som våra flyktingar flytt från. Vi vill själva inte komma i den sitsen att vi, likt dem, skall fly från totalitära samhällen. Vi skall beskydda vårt samhälle, vilket vi gör genom nolltolerans. Vi har lärt vår läxa. Vi var en gång toleranta mot den andra semitiska, totalitära ideologin, kristendomen, och se hur det gick. 1000 år av förtryck, kvinnoförnedring och motverkande av vetenskap.

Eller kan vi tro på vår demokrati, att den är så stark att vi tolererar islam, så som vi tolererar de kristna, judarna, kommunisterna och nazisterna? Låt dem hållas. Men! Inget av deras tankegods skall få komma in i samhället. Vill de hata de ogudaktiga och döda judar, får de tycka så. Men vi vill inte ha det i samhället. Dessa vidrigheter får de göra i sina synagogor, kyrkor, partilokaler och moskéer.

Skulle den krypa ut, den totalitära ormen, står vi beredda med all vår demokrati och bekämpar deras ideologi med våra argument.

Men en del av vår demokratis kamp mot det totalitära måste vara intolerant. Vi kan inte acceptera att kött skall vara rituellt slaktat. Vi kan inte acceptera att badtider delas. Vi kan inte accepteras att unga kvinnor hålls fängslade inom släkten. Vi kan inte tolerera att vår gudlösa stat representeras av människor som bär symboler av någon totalitär läran.

Därför måste vi försöka klara att göra åtskillnad mellan vår demokratis tanke- och yttrande-frihet, att allt må yppas, allt må diskuteras. Och vår demokratis handlingsfrihet, ty den måste begränsas genom våra demokratiska värderingar.

Därför kan vi vara vi toleranta i tanke och utsaga mot islam, och andra totalitära föreställningar. Men vi måste ha en nolltolerans i agerande.

Vi har inte kämpat ner en semitisk religion och dess förtryck, för att bli underkastade en annan. Frihetens arbete skall inte ha varit meningslöst. Därför skall vi ha nolltolerans i handling gentemot islam, och de andra totalitära ideologierna, kommunism, kristendom, nazism, judendom.  

​Sundsvall den 14 november 2018   

I dagarna uppmärksammade vi Första Världskrigets slut. Vi uppmärksammar de våldsamma konsekvenser kriget hade. Mest uppmärksammas freden, som var alla Totala krigs moder, hur grunden för Andra Världskriget lades genom den olycksaliga freden i järnvägsvagnen i Versailles. Den som förstördes 1944 i Berlin.
 
Men slutet av kriget såg utbrott av olika former av revolutioner. Mest uppmärksammad är den ryska som ledde till bolsjevikernas terror och sedan diktatur och underkastelse av halva Europa, till dess sammanbrott i slutet av 1980-talet.

I Tyskland innebar revolutionen den ödesdigra delningen av arbetarklassen i en försvagad socialdemokrati och en våldsam kommunism, där den senare inspirerade Hitler till att ta sig fram med hjälp av våld.

I Italien kom Mussolini till makten, med sin fascism.

Vi i Sverige fick förvisso hungerkravaller. Men socialdemokratin lyckades hålla kommunismen stången och lyckades samverka med borgerliga partier. Med tankegods som skapade terror i Tyskland, skapades en av de största framgångarna, folkhemmet.

Då var socialdemokratin mycket tydlig, för att inte säga aggressiv mot anti-demokratiska tendenser. Under kriget t o m fängslades kommunister. Likt Hitler, som gick hårt fram mot kommunisterna, bekämpade socialdemokraterna bolsjevikerna i Sverige. Men medan Hitler bekämpade kommunisterna med sitt eget vapen, våld och en totalitär ideologi, drev socialdemokraterna en demokratisk ideologi.

Medan fasa skapades i Sovjet, Tyskland och Italien, skapades ett samhälle som snart blev genomsyrat av demokrati.

Idag står vi inför en ny ideologi, lika totalitär som nazismen, fascismen och kommunismen. islam.

Men idag verkar socialdemokratin inte kunna stå emot de totalitära tendenserna. Det avslöjas att socialdemokratin infiltreras, och låter sig infiltreras av islamistiska personer och islamistiskt tankegods, såsom kvinnoförtryck och antisemitism.

Socialdemokraterna reagerar inte med den tidigare aggressiva hållningen, som de visade kommunisterna. De mumlar i skägget. Den socialdemokratiske ministern, som för en feministisk utrikespolitik, stormar mot en vetenskapsman från Kanada och anbefaller att han skall krypa ner under sin vetenskapliga sten. Den inre rötan, den kvinnofientliga islamistiska tendensen, utbredd i skånska SSU, ombeds inte krypa under en sten. Den lämnas okommenterad. Det är oroväckande när ledande socialdemokrater inte tydligt och klart, och med lätt aggressiv hållning, likt den som användes när kommunismens bekämpades, tar ställning mot den islamistiska fascismen. 

SSU tycks idag vara så svag i sin ideologi att den inte genomsyrar verksamheten. Den är så svag att den måste skrivas ner på en blankett som alla skall underteckna. Men vi känner alla igen detta undertecknande. Hur många av oss har inte signerat kontrakt utan att läsa dem. Varje dag får man intyga att man tagit del av än det ena och än det andra, som villkor för att man skall kunna genomföra ett köp på internet. Vi har idag lärt oss att intygandet är ett spel för galleriet, gjort, inte för att vi skall lära oss om villkoren, utan för att ha om något går åt pipan.

Så har socialdemokratin idag penetrerats av antidemokratiska element, och en längtan att få islamistiska röster, att de inte klarar av att freda sig från den totalitära ideologin. Och den ideologi som skulle stå mot denna invasion, är så svag att den blott finns på papper.

Vad värre är, är att socialdemokratin idag är röstmässigt så försvagat, att de kan se islamistiska röster som en räddning, undan skammen att få mindre än 20% av rösterna. Därför riskerar vi att få ett parti som är tolerant för antidemokratiska strömningar. Demokratin hotas således genom ett partis strävan att behålla forna glansdagar, till priset av acceptans genom inaktivitet, mot totalitära strömningar.

​Sundsvall den 13 november 2018

Digerdöden var en invasion som började på 1300-talet, och hade sedan sporadiska utbrott under några hundra år. Den påverkade samhället starkt. Men långt ifrån lika starkt som den betydligt mer förödande invasionen vi fick på 1000-talet.

Myten pekar speciellt ut Ansgar, en munk som kom med kristendomen på 800-talet. Men invasionen av kristendomen kom inte blott genom munkar och andra resande. Den togs hem av de resande vikingarna.

Den religion som kristendomen stötte på, Asa-tron, var en rik religion. Mängder av gudar levda runt och härjade, mycket likt den forna grekiska mytologin, där olika gudar bar olika egenskaper. Himmelriket var minsann inte en uppsättning heliga, vita personer och 72 oskulder. Nej, där slogs man och kopulerade och sov ruset av sig, för att börja med allt omigen, dagen efter, när Särimner hade återuppstått. Beroende på vem man var och vilket känslotillstånd man befann sig i, fanns det alltid en gud tillgänglig, att diskutera med, kanske tillbe, eller frukta.

I detta myller av gudar, kommer en ny, Jahve, vandrande. Vikingarna hade en öppen och tolerant religion, varför det inte var så svårt att bjuda in en gud till, till det eviga gästabudet bland gudar och fallna krigare. En polyteistisk religion är en mångfald, och tycks kunna vara en inbjudande religion.  

Men den som bjöds in var en gud av enfald. Det var en monoteistisk gud som inte ville leva med andra gudar. Det första budordet, det första som kommer överst på tavlan, säger det klart ut: Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

Den monoteistiska guden knuffade ut de andra gudarna. Från tolerans och inkluderande, gick man till intolerans och exkluderande. Ett totalitärt förtryck. Som alla semitiska, monoteistiska religioner.

Denna förbannelse har vi levt under, fram till början av 1900-talet, då gudens förtryck började lätta. Under 50-talet utvecklades samhället så starkt att monoteistiska föreställningar förvisades till hemmet och kyrkorna på söndagarna. Den kristna ideologins dominans började erodera, även om de kristna påstod att vårt samhälle vilade på kristna värderingar. Shit no! Den semitiska kvinnosynen började erodera och kvinnan återfick den plats i samhället som hon hade innan kristendomens invasion. Moral började bli något man hade för att det var rätt, inte för att man fruktade monstret gud.

På 1980-talet kunde vi konstatera att 1000 år av kristet förtryck hade släppt. År 2000, så lång tid tog det ändå för allt att verka ut, skiljdes kyrkan från staten och Sverige var till stora delar befriade från det kristna förtrycket.

Men strax därefter kommer en ny invasion. Människor som flyr från krig, förtryck och fattigdom, kommer till oss. Vi är ett öppet och tolerant samhälle, likt vikingarnas religion. Vi öppnar dörrarna och våra hus för flyktingarna.

Men de bär med sig en liknande smitta som invaderade oss för mer än 1000 år sedan, och som det tagit 1000 år att bli av med.  Exakt detsamma som då invaderade oss. En semitisk religion. En intoleransens och förtryckets religion. Speciellt tydligt synligt i dess ohämmade och monstruösa förtryck av kvinnan. I sin monoteism, och därav sin monumentala intolerans. I sitt ohämmade krav på underkastelse. Och i ett fullständigt förnekande av demokrati, dvs att det är vi som bestämmer. Att i vårt hus, bestämmer vi.

allahu akbar, gud är större, är mottot i denna intoleransens och underkastelsens religion. Det är inte demokrati, det är inte vi, utan det är den enväldige, intolerante guden som är större.

Den andra semitiska religionen, som sett sin makt erodera, nappar tag i invasionens valspråk och gör det till sig eget. Ärkebiskopen har numer som valspråk: Gud är större. En total förnekelse av fundamentet i vårt samhälle, demokratin. Hos oss demokrater är ju valspråket, Folket är större.

Frågan jag ställer mig är om vi nu skall erfara 1000 år av ett nytt semitiskt-ideologiskt  förtryck? Skall vi nu lida under islam? Eller under en samverkan av de två totalitära religionerna, islam och kristendomen? Vilket fasansfullt samhälle.

Vi vet vad de semitiska religionerna innebär. 2000 år av bevis för den ena, 1400 år finns av den andra. Förtryck, kvinnoförakt, förakt för vetenskap och förnuft, intolerans. Stelnat blod.

Skall vi erfara hur vår tolerans 2015 belönas med intolerans och förtryck under 1000 år, så som skedde med vikingarnas samhälle?

​Öllsjö den 12 oktober 2018

Skolvalet leder till segregation, där lågutbildades och underklassens barn är på skolor som inte lyckas utbilda dem till goda betyg.

Mängden av undersökningar som visat på detta gör att vi med stor sannolikhet kan hålla det för sant att skolvalet bidrar till segregationen i samhället genom att tidigt påverka individer till vilken klass de sedan skall höra till. Ytterst sannolikt den klass de är födda i.
 
Politiker slår näven i bordet och säger, antingen att alla skolor vara likvärdiga, vilket är ett tomt normativt uttalande, eller så visar de sin valfrihetsfundamentalism och säger att alla föräldrar skall tvingas att välja.

Blott Vänsterpartiet pekar på det uppenbara, att det är det fria skolvalet som ger segregation, varför de vill avskaffa valet.

Inget annat parti vill avskaffa det som alla undersökningar visar producerar ett utfall som, antar jag, få vill ha.

Varför?

Någon hävdar att det är att likna vid alkohol. Vi vet att alkohol skapar många trafikolyckor, kvinnomisshandel och mänsklig misär. Ändock har vi alkohol, men försöker dämpa de negativa effekterna genom olika sociala åtgärder. Det fria skolvalet har så positiva effekter, att vi borde behålla valet, men möta de negativa effekterna, likt vad vi gör med alkoholens effekter.

Vilka positiva effekter har då det fria skolvalet, förutom att medelklassens medvetna gren kan välja bort de skolor som genom det fria skolvalet blir sämre och sämre? Undersökningar har, återigen, visat att friskolorna, efter att ha rensat från deras tjuvstart genom att barnen har föräldrar som ger dem stöd, inte lyckats bättre. Sverige blir inte en bättre kunskapsnation, utan en sämre, med friskolorna.

Alkoholens positiva sidor, gemytet och smaken, finns helt enkelt inte i det fria skolvalet. Dess enda positiva effekt är just det som är dess negativa effekt, segregationen, där den medvetna medelklassen kan undvika de skolor som är på utförslöpan p g a det fria skolvalet.

Men då borde det väl finnas en majoritet för att avskaffa valet?

Kanske den finns, men får den möjlighet att slå igenom?

De främsta producenterna av opinion, journalisterna, tillhör sannolikt den medvetna medelklassen och gör sina val.

Den andra gruppen av opinionsproducenter, de engagerade politikerna, tillhör sannolikt samma grupp som journalisterna.

Den enda spricka som finns i denna kompakta opinionsmur är de forskare som, vägledda av Förnuftet och Kants valspråk, Våga tänka, tar fram data, analyserar data och presenterar vad de ser, segregation.

Till journalisternas ära skall då sägas att de rapporterar om undersökningarna.

Men! Se på antalet ungdomar, vars möjligheter att realisera sina förmågor förspills genom det fria skolvalets effekter, och se på t ex antalet ensamkommande. Hur mycket har det skrivits om ungdomarna vars möjligheter har förspillts, och hur mycket har det skrivits om de ensamkommande? Hur mycket lagstiftningsengagemang har ägnats åt de ungdomar vars förmåga förspills, relativt de ensamkommande?

Alla de som kämpat och arbetat för de ensamkommande, som kallats godhetsknarkare, var är de när Mohammeds och Irinas möjlighet att realisera sina förmågor förspills? Varför finns inget godhetsnarkotikum till gagn Mohammed och Irina?

För att det fria skolvalet står över godhetsknarket. Oviljan att vända på segregationsskutan har sin grund i egoismen i det fria skolvalet. Godhet finns på avstånd.

​Öllsjö den 11 november 2018