Emellertid har det inte gått smärtfritt. Många har valt att inte välja, utan låtit pengarna hamna i den stora statliga fond som tar emot alla de som väljer att inte välja, den statliga Sjunde AP-fonden (AP7). Den har gått oförskämt bra, och är bland de bästa fonderna. Jag har valt att inte välja och har därför fått en bra avkastning.
Skälet till mitt val att inte välja är att jag anser att detta väljande är en stor kostnad för individen, som, om den skall välja rationellt, måste sätta sig in i alla dessa fonder, upprätta egna kriterier för val, utvärdera fonderna utifrån kriterierna, och sedan komma fram till sitt val. Min tid är för värdefull för att jag skall ägna mig åt detta. Men ett andra skäl jag har, är att jag är arg över att jag tvingas välja mellan olika kollektiva fonder, dvs löntagarfonder, och inte kan välja att satsa mitt pensionskapital på t ex enskilda aktier. Det är för mig motbjudande att göda den mellanhandsindustrin som dagens premielöntagarfonder utgör.
Några politiker har förstått att vi icke-väljare i AP7 utgör ett hot mot avsikten med premiepensionsfonder, att ingjuta kapitalismens spekulation och dess anda av finansiell avkastning i folket. De har därför närt tanken att göra det obligatoriskt att göra ett val. Så kan en reform som utger sig för att vara valfrihet bli dess motsats, en tvingande reform, där fåren tvingas in i fållan av val, vilket är en fålla de vill välja att avstå.
Ett annat problem som premiepensionssystemet har fått är att det har varit … en marknad. På den marknaden skulle de intvingade pensionskonsumenter fritt kunna välja den pensionsproducent som den ville, utifrån sina preferenser om risk och andra villkor. Så blev det inte, enligt en artikel jag länkar till sist.
Idag har systemet 1 200 miljarder intvingade kronor i sig. Dessa är fördelade på 400 premiepensionsfonder, varav 399 är aktivt valda av de intvingade pensionsspararna.
Emellertid visade det sig, mycket överraskande för de som t ex aldrig besökt Kiviks marknad, att det uppstod stora problem och missförhållanden på premiepensionsmarknaden, t ex genom att några pensionsfonder har fifflat och haft sig med pensionspengarna, men också att rationella val försvårats genom producenternas trixande med fondkonstruktion och med marknadsföring, dvs producenterna har bettet sig som om de befann sig på an marknad.
Idag skall pensionsfondernas antal minskas, vilket onekligen gör marknaden mer överskådlig. Men denna minskning skall inte ske genom att pensionskonsumenterna får välja sina pensionsfonder. Istället för marknadens val skall reduceringen ske genom att en statlig myndighet, Fondtorgsnämnden, skall välja ut de fonder som skall få vara på pensionsfondsmarknaden. I grunden är det således inte en marknad, utan en statlig reglerad plats där intvingade konsumenter får välja statligt utvalda producenter. Byråkrati före marknad.
Fondtorgsnämnden skall reducera antalet fonder genom att hantera de stora problem och missförhållanden som rått på premiepensionsmarknaden. Detta skall hanteras genom att premiepensionsproducenterna utvärderas av fondtorgsnämnden, både för att få tillgång till marknaden och för att få behålla sin tillgång. Det blir således en grupp tjänstemän och tjänstekvinnor som avgör hur marknadens producentaktörer ser ut. Byråkrati föregår marknad.
Enligt artikeln kommer detta avgörande att ske genom att den väljande byråkratigruppen använder fem kriterier för att ranka de fonder som skall släppas in på marknaden: ”De ska vara ”kostnadseffektiva, hållbara, kontrollerbara och av hög kvalitet” samt ”ge pensionsspararna valfrihet”. Skrattande kan man undra vad kriteriet ’hög kvalitet’ innefattar, eftersom det inte tycks innefatta kvaliteten ’kostnadseffektivitet’, som ju är ett annat kriterium.
Fonderna skall utvärderas utifrån den politiska kategorin ’hållbarhet’, men inte utifrån t ex den politiska kategorin ’internationell solidaritet’ eller ’social rättvisa’. Byråkratin arbetar således under den politiska tidsandan.
Likt den moderna utvärderingen av högskolor, bryr de sig lite om vad som verkligen produceras, utan mer hur det produceras, och kanske då mest, hur det är beskrivet. Däremot tycks det som om de i utvärderingar av fonderna som getts tillträde kommer att kommer att använda information om de transaktioner de gjort under de senaste fem åren.
Eftersom avsikten med byråkratin inte är att blott säkerställa kvalitet på fonderna, utan också att minska antalet fonder, har denna mäktiga grupp av väljande byråkrater bestämt att det finns en kvantitetsgräns. Man har t ex bestämt att inom området Sverigefonder och globalfonder skall det finnas 24 fonder. Helt oaktat kvaliteten på den 25:e fonden, annat än att det har lägre utvärdering, kanske mikroskopiskt lägre, blir den utesluten.
Kostnaden för denna byråkratiska reglering av marknaden täcks genom att myndigheten tar ut en avgift av de fondbolag som ansöker om att få vara med, och av de fonder som blir accepterade. Idag är kostnaden för att få lämna ett anbud 18 000 kronor. Kostnaden för att få vara med på marknaden är ” 0,005 procent årligen av förvaltat kapital på premiepensionens fondtorg för fonder med låg komplexitet, och 0,015 procent för fonder med normal komplexitet.” (se länk sist). Förvisso kan övervakningen vara mer arbetskrävande ju mer komplex fonden är, men det torde vara svårt att visa att arbetsinsatsen för övervakningen är linjärt relaterat till mängden pengar i fonden. Därför blir det de fondsparare som väljer de populära fonderna, som utnyttjas i högre grad för att finansiera marknadsbyråkratin.
Staten har således skapat en ’marknad’ där pensionskonsumenter tvingas in, och där de får välja mellan pensionsproducenter som valts ut av pensionsbyråkratin.
Det som i förstone framställdes, men även nu framställs som valfrihetsreform, är en tvingande statligt reglerad marknad, som kanske inte borde förlänas den för liberala så positiva termen ’marknad’. Att lära folket kapitalismens anda kan inte ske utan kraftig statlig reglering.
Den 15 februari 2025
Sven-Olof Yrjö Collin
Länkar:
https://www.svd.se/a/zAke4r/din-ppm-fond-kan-snart-forsvinna-stenhard-gallring-i-ny-upphandling
https://www.ftn.se/avgifter/framtida-upphandlade-fonder.html