Arpi på Svenska Dagbladet, mannen som just nu har tagit som sin uppgift att visa på att dagens universitet och högskolor sänker sina takstolar, ja, tar bort dem och ersätter dem med stora presenningar som buktar mer och mer nedåt, när presenningarna fylls av den politisk korrekthetens löst rinnande parfymerade smet.
https://www.svd.se/studenters-yttrandefrihet-hotad-pa-kth

En pojke hade skrivit ner statistik och påstående om våldtäkter och flyktingar/invandrare. Pappret spreds vidare. Det är gott, ty skall vi kunna ta ställning, skall vi kunna veta, då måste vi få veta. Därför finns friheten att inte enbart tänka, utan även att säga. Och på en akademisk utbildning är det rätt att säga vad som helst, ty där finns lärare och studenter, väl tränade i kritisk tänkande, som därmed kan värdera utsagorna, debattera dem och komma med motutsagor. Rätt plats, pojke, för ditt blad.

Men så icke på KTH. Där finns yttrandepoliser, som avgör vad som får sägas. Och de tar gärna, precis som på den gamla Stasi-tiden, emot tips om yttranden som strider mot den etablerade ideologin. Vilket du kan höra på denna film.
https://www.youtube.com/watch?v=fGh7sk9KUe0

Notera att ingen. INGEN! protesterar, diskuterar, debatterar det lämpliga i yttrandepolisernas tilltag. Har du någonsin funderat över varför det inte fanns en opposition i Nazi-Tyskland? När inte ens detta angrepp möts av synpunkter, i fria Sverige? Kanske var de flesta chockade till tystnad av tilltaget. Eller så gör studenterna en rationell kalkyl: Tiger jag slipper jag kallas till yttrandepoliserna och undkommer risker vid examination.

Vi har dock en fortsättning på detta. Yttrandepojken, som skall hindras att yttra sig, sitter hos en administratör som skall föra hans ärende vidare. Men personen kunde tydligen välja att inte göra så. Och på denna inspelning ( https://www.youtube.com/watch?v=fGh7sk9KUe0) antyds det mer än väl att hon kanske inte skulle göra det, om hon varit professionell, dvs följt sin egen moral och plikt. Men hon väljer bort sin moral, och lyder vad hon uppfattar vara organisationens krav. Därmed säger hon: Jag har ingen professionell eller mänsklig heder, utan jag lyder blint. Och jag säger: Kunde Eichmann, kunde du.

Förvisso inses att om envar agerar helt efter eget huvud, då skulle organisationer inte fungera. Men vi inser också att lydandet måste ha en gräns. Att det finns en mänsklig värdighet som skall hindra en människa från att organisera tåg till förintelseläger. Att det skall förhindra människor från att föröda en annan människas liv genom att agera vad den anser vara orätt.

En students yttrandefrihet, rätt att debattera, måste stå över alla rutiner och regler i en akademi. När man i en akademi inte får lov att tala, utan att repressalier kopplas på, då finns inte akademin. Och när de andra i den s.k. akademin tiger och inte reagerar, då har de andra monterat ner akademin.

KTH uttalas idag Kungliga Tysta Högskolan. Tystad av sig själv. Därmed är det inte heller en Högskola och skall därför utläsas Kungliga Tysta Höskullen*, där det tidigare så gröna och friska gräset, ligger och torkar.

Öllsjö den 21 april 2018

*Egentligen Kungliga Tysta Högällen, men försvenskat blir det höskullen

En betal-student, dvs en person som inte är EU-medborgare, hade köpt sig en plats på en utbildning på Mälardalens Högskola. Men utbildninen höll inte måttet eftersom den blev underkänd vid Universitetkanslerämbetets granskning. Som vid alla inferiora produkter, begärde hon pengarna tillbaka.
https://www.svd.se/hd-avgor-utlandsk-students-aterbetalningskrav

Nu har Högsta Domstolen konstaterat att produkten de sålde, inte överensstämde med de produktbeskrivningar som getts, och därför skall högskolan gälda sin skuld.

Jag har varit runt i Högskole-Sverige. Jag har sett utomordentliga saker. Jag har sett engagerade lärare som sitter kvar in på kvällskvisten för att förklara för en student skillnaden mellan kostnad, utgift och utbetalning. Jag har sett lärare komma på nya sätt att utvärdera studenters uppfyllande av lärandemålen. Jag har hört studenter säga att det var den värsta, hårdaste kurs de läst, men där de lärde sig mest.

Men jag har också sett kursupplägg som inte ens är roliga, än mindre lämpliga i en verklig akademisk utbildning. Jag har varit på högskolor där jag tyckt att man skulle riva upp järnvägsspåren, så ingen student kunde komma till skolan. Jag har sett kurser där lärarna inte kunde uppfylla de lärandemål man satt upp för studenterna. Lika lite klarade lärarna, … ja! Du läser nu rätt: Lika lite klarade LÄRARNA av att läsa, om de skulle ha försökt, vilket de inte gjorde, att läsa kursens kurslitteratur. Jag har suttit och lyssnat på en föreläsning där läraren berättar om sina värderingar, som om de skulle vara vetenskapliga kunskaper, vilket ju är det som skall meddelas på en akademisk utbildning.

Jag skulle hälsa möjligheten, även om jag inser svårigheterna, att lärosätens utbildningar blev föremål för domstolsprövning. Även om EU-studenterna inte betalar kursavgifter, har de kostnader för resor och kurslitteratur, samt en icke föraktfull alternativkostnad, dvs de hade kunnat tjäna pengar under den tid de följde studierna. Men de har också en kostnad i att de saknar den bildning och utbildning som de skulle kunnat få.

Sedan kan man förvisso säga att det finns studenter som ingått en ohelig allians med de usla utbildningarna. Studenter säger: ”Ni ger mig ingenting. Å andra sidan begär ni ingenting utan ger mig godkänt. Ni får era löner. Jag får mitt diplom.” Och staten får betala.

Frågan jag nu ställer mig är om den programansvarige för det program som studenten följde i Mälardalen, får bära konsekvensen av sitt agerande?

Jag hade gärna sett att den programansvarige just var ansvarig. Att den stod upp för kvaliteten, med juridiskt ansvar. Visst skulle det bli svårare att få programansvariga. Men ett program som inte kan få en programansvarig under dessa villkor, kanske just dömt ut sig själv och skall läggas ner? Om en statligt betald person inte är villig att just ta ansvar, då har en signal om programmets kvalité skapats som är tillräcklig.

Risken för tryck på domstolarna om man kan dra utbildningar inför tinget blir mycket lägre om den programansvarige har ett juridiskt ansvar för sitt program.

Plötsligt skulle den programansvarige kräva, t ex att lärarna på kurserna klarade att läsa kurslitteraturen. Något som borde vara självklart för den akademiker som tar ansvar för en akademisk utbildning. Men som sannerligen inte är självklart i Högskole-Sverige idag.

​Öllsjö den 20 april 2018