Det finns en symbios mellan partier och organisationer. Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/sa-tog-lobbyister-makten-over-liberalernas-agenda) har avslöjat den starka symbios som finns mellan parti och pr-branschen. Det är det liberala partiet, och speciellt partiledaren Nyamko Sabuni’s nära kontakter med arbetare på pr-byrån.
Debattörer reagerar, och mumlar att väljare inte är till salu. Själv mumlar jag, med min vanliga referens, att pr-byråkopplingen visar att politik inte handlar så mycket om innehållet, som hur det är paketerat, med flaggor, massmöten och starka strålkastare som lyser upp i himmeln.
Men symbios mellan parti och andra organisationer är sannerligen inte ett nytt fenomen. Vi hade tidigare ett namn på en symbiotisk konstellation. Vi kallade den arbetarrörelsen.
På toppen av arbetarrörelsen fanns, oftast, partiet, Socialdemokraterna, men med konkurrens från fackföreningar, speciellt tydligt syntes det i den konflikt som kallades Rosornas krig, och i att förslaget om arbetslivets demokratisering, löntagarfonder, kom från och drevs av fackföreningar (och motvilligt av politikerna, så som Feldt skaldade: Är ett jäkla skit men nu har vi tagit det ända hit).
Under denna, arbetarrörelsens duett av fackföreningar, främst LO, och parti, fanns några andra, starkt allierade organisationer. Hyresgästföreningen, som organiserade hyresgäster. HSB, som organiserade bostadskooperationer. Konsum, som organiserade konsumentkooperativ. Folkets Hus- och Folkets Park-föreningar, som organiserade möteslokaler.
Då sågs det som en styrka av oss i arbetarrörelsen, eftersom det gav oss möjligheter att förändra samhället på många olika plan, inte blott genom Riksdagens lagstiftningsmakt. Arbetarrörelsen, konstellationen av organisationer, var en stark del i den socialdemokratiska hegemonin.
Det sågs givetvis av de andra som ett uttryck för ett nästan totalitärt samhälle, likt Sovjet, där partiboken, inte kompetensen, avgjorde din plats. Arbetarrörelsens olika organisationer skapade en intern arbetsmarknad, där folk gick från den ena organisationen till den andra.
Det framställdes som ett demokratiskt problem av högern. Vi försvarade oss då, och gör det fortfarande, med att alla organisationer var demokratiska. Alla kunde delta i dess beslut. Ingen var utestängd från dem, då samtliga byggde på medlemmar och på demokrati som beslutsprincip. Vi SSU:are såg ju den tredje delen i den demokratiska socialismens strategi, där folket deltog i samhällets alla delar och utvecklingen drevs genom demokrati, inte v stat eller av marknad. Vi såg folkets makt, där varje individ räknas genom sin röst.
Idag är arbetarrörelsen död och den socialdemokratiska hegemonin är borta. Man kan säkert hitta rester här och där, men den starka organism som skapades genom symbiosen är försvunnen.
Idag organiserar sig liberalerna (även om partiet som bär namnet håller på att försvinna). De som pläderar för en annan samhällskraft, marknaden och ägandet. För dem bestämmer folket som individer genom sitt köp av bostad och sitt val av skola, inte genom sin röst eller deltagande i produktionen. Pensionen skall inte komma genom staten, utan genom bankers fonder.
I Svenska Dagbladets artikelserie antydde de att ett politiskt förslag från liberalerna ursprungligen kom från ett kapitalistiskt företag. Lobbying framställs som något negativt, då det antyder att den politiska makten kan kidnappas.
Ja, den politiska makten och det politiska initiativet kan kidnappas. Kidnappningen har idag övergått från socialisterna till liberalerna. Det är blott ett uttryck för att hegemonin har övergått från att vara en socialistisk hegemoni, till en liberal hegemoni.
Folkets aktivitet och röst har övergått till folkets köp och penning. Som socialist blir jag självfallet upprörd över det. Individen blir degraderad till konsument och köpkraft, där styrkan i individen inte rör dess förmåga utan dess penning. Socialisten anser ju att den gamle skall sitta och den unge stå, medan liberalen anser att den som betalar mest för stolen skall sitta.
Som samhällsbevakare blir jag däremot inte upprörd, ty det är blott en samhällskraft som ersatt en annan samhällskraft. Arbetarrörelse eller lobbyism, sak samma, ty det handlar om en organisering av makten.
Öllsjö den 15 maj 2020
Debattörer reagerar, och mumlar att väljare inte är till salu. Själv mumlar jag, med min vanliga referens, att pr-byråkopplingen visar att politik inte handlar så mycket om innehållet, som hur det är paketerat, med flaggor, massmöten och starka strålkastare som lyser upp i himmeln.
Men symbios mellan parti och andra organisationer är sannerligen inte ett nytt fenomen. Vi hade tidigare ett namn på en symbiotisk konstellation. Vi kallade den arbetarrörelsen.
På toppen av arbetarrörelsen fanns, oftast, partiet, Socialdemokraterna, men med konkurrens från fackföreningar, speciellt tydligt syntes det i den konflikt som kallades Rosornas krig, och i att förslaget om arbetslivets demokratisering, löntagarfonder, kom från och drevs av fackföreningar (och motvilligt av politikerna, så som Feldt skaldade: Är ett jäkla skit men nu har vi tagit det ända hit).
Under denna, arbetarrörelsens duett av fackföreningar, främst LO, och parti, fanns några andra, starkt allierade organisationer. Hyresgästföreningen, som organiserade hyresgäster. HSB, som organiserade bostadskooperationer. Konsum, som organiserade konsumentkooperativ. Folkets Hus- och Folkets Park-föreningar, som organiserade möteslokaler.
Då sågs det som en styrka av oss i arbetarrörelsen, eftersom det gav oss möjligheter att förändra samhället på många olika plan, inte blott genom Riksdagens lagstiftningsmakt. Arbetarrörelsen, konstellationen av organisationer, var en stark del i den socialdemokratiska hegemonin.
Det sågs givetvis av de andra som ett uttryck för ett nästan totalitärt samhälle, likt Sovjet, där partiboken, inte kompetensen, avgjorde din plats. Arbetarrörelsens olika organisationer skapade en intern arbetsmarknad, där folk gick från den ena organisationen till den andra.
Det framställdes som ett demokratiskt problem av högern. Vi försvarade oss då, och gör det fortfarande, med att alla organisationer var demokratiska. Alla kunde delta i dess beslut. Ingen var utestängd från dem, då samtliga byggde på medlemmar och på demokrati som beslutsprincip. Vi SSU:are såg ju den tredje delen i den demokratiska socialismens strategi, där folket deltog i samhällets alla delar och utvecklingen drevs genom demokrati, inte v stat eller av marknad. Vi såg folkets makt, där varje individ räknas genom sin röst.
Idag är arbetarrörelsen död och den socialdemokratiska hegemonin är borta. Man kan säkert hitta rester här och där, men den starka organism som skapades genom symbiosen är försvunnen.
Idag organiserar sig liberalerna (även om partiet som bär namnet håller på att försvinna). De som pläderar för en annan samhällskraft, marknaden och ägandet. För dem bestämmer folket som individer genom sitt köp av bostad och sitt val av skola, inte genom sin röst eller deltagande i produktionen. Pensionen skall inte komma genom staten, utan genom bankers fonder.
I Svenska Dagbladets artikelserie antydde de att ett politiskt förslag från liberalerna ursprungligen kom från ett kapitalistiskt företag. Lobbying framställs som något negativt, då det antyder att den politiska makten kan kidnappas.
Ja, den politiska makten och det politiska initiativet kan kidnappas. Kidnappningen har idag övergått från socialisterna till liberalerna. Det är blott ett uttryck för att hegemonin har övergått från att vara en socialistisk hegemoni, till en liberal hegemoni.
Folkets aktivitet och röst har övergått till folkets köp och penning. Som socialist blir jag självfallet upprörd över det. Individen blir degraderad till konsument och köpkraft, där styrkan i individen inte rör dess förmåga utan dess penning. Socialisten anser ju att den gamle skall sitta och den unge stå, medan liberalen anser att den som betalar mest för stolen skall sitta.
Som samhällsbevakare blir jag däremot inte upprörd, ty det är blott en samhällskraft som ersatt en annan samhällskraft. Arbetarrörelse eller lobbyism, sak samma, ty det handlar om en organisering av makten.
Öllsjö den 15 maj 2020
RSS-flöde
