En kultur som försöker läsa av den andre och göra den till lags, relativt en kultur som följer sitt eget diktum. En toleransens och ömsesidighetens kultur gentemot en herrekultur som följer sina regler.
För mig är det självklart i kulturmatchen: Svensk kultur – Muslimsk kultur: 1-0.
En bekant till mig, med främlingskritiska tankar, frågade mig hur många hijabklädda kvinnor jag sett i sameland. Nej, medgav jag. Jag tror inte jag någonsin sett hijab i reportage om samernas och deras rennäring. Jag har däremot sett hijab i den svenska kulturen. Det tycks som om den samiska kulturen, som de lever den, är etniskt sluten, det som annars kallas rasism.
Idag, när samhället behöver integrera flyktingarna, ser det ut som om samerna inte gör sin del. De sägs kämpa för sin identitet, att få behålla det som är dem. Etnisk slutenhet. Motsatsen till ett integrerande samhälle.
Svensk kultur – Samisk kultur: 1-0.
Är det då orättvist av mig att peka på minoritetssamhällenas intolerans och etniska slutenhet, medan majoritetssamhället är tolerant och etniskt öppet? Som Pippi säger, att den som är stark måste vara snäll. Men betyder det då att minoritetssamhällena både är elaka och får vara elaka, dvs intoleranta och etniskt slutna, eftersom de är svaga?
Är inte acceptansen av intoleransen och den etniska slutenheten de låga förväntningarnas rasism? Vi, de starka, klarar det som de svaga inte klarar. Begär inte tolerans och etnisk öppenhet av de som är så svaga att de inte klarar det.
Kanske man skulle få lov att framföra den intressanta hypotesen att majoritetssamhället kanske är ett majoritetssamhälle p g a sin etniska öppenhet och sin tolerans? Kan det vara så att den dominanta kulturens tolerans mot en annan kulturs intolerans innebär att minoritetskulturen fångas i sin intolerans och aldrig får möjligheten att bli majoritet, ty den kommer alltid att vara försvagad av sin intolerans och etniska slutenhet?
Vår kulturs tolerans mot minoriteternas kultur är det dominanta samhällets starkaste vapen mot dessa kulturer. Slaven, som är blind för sina bojor, kommer ju aldrig att kunna bli fri, eftersom den inte kan slita bort sina bojor. Blott den som erfar sina bojor som bojor, kan och vill slita bort bojorna.
Herren förstärker slavens bojor genom att förgylla dem. Till slavens glädje.
Öllsjö den 20 maj 2020