Idag är dessa diskussioner utdöda. Trots att debatten borde ha levt hos de som blev mäktiga i socialdemokratiska partiet under 90-talet, blev det inte så. Några av oss mumlar att det beror på att det var politiska broilers som tog sig fram, de utan ideologi, men med makt som intresse. Ty hur kunde självförvaltarna från SSU inte bara missa möjligheten, utan t o m gå med på att låta skolans avreglering ske genom aktiebolag och inte genom föreningar och kooperativ?
Någon sköt Palme, osäkert vem, men de tidigare självförvaltarna från SSU sköt Palmes ideologi, vår ideologi: https://www.youtube.com/watch?v=KUGaFe8U0F0
Men så kommer ett ljus. Högst överraskande. Från ett håll som inte var väntat. Inte från LO-borgen. Inte från Bommersvik. Inte från Tiden, den socialdemokratiska tanketidskriften.
Det kom en upplysande, uppfriskande, som väl kyld Pommac, artikel
https://www.dn.se/debatt/underlatta-for-personal-att-ta-over-nar-agaren-pensioneras/
Det är ytterst uppfriskande eftersom den tar upp socialisternas vision, som en lösning på ett brännande problem idag, alla familjeföretag, där familjen inte står beredd att ta över. Kanske de som ger förslaget ser det begränsat, som en lösning på familjeföretag, så vaknar mina gamla SSU-själ till livs igen, och ser en oberäknelig, men kanske lovande framtid i förslaget.
Vi har idag teori som gör det möjligt att förstå hur arbetarägda företag kan organiseras för att inte fastna i det som tidigare sågs som dess starkaste begränsning, underkapitalisering genom outvecklade kreditorganisationer och genom konflikten mellan arbetarens lön och företagets kapital.
Aktiebolaget, som gett mig mitt forskningsämne under hela mitt yrkesliv, är en fantastisk innovation. Men nu har aktiebolaget tvåhundra år på nacken, och som vi känner det idag, hundra år. Det enda vi vet med grund i vår historia erfarenhet, är att det som finns, inte kommer att finnas. Så låt oss prova andra sätt att finnas.
Ferrara den 1 april 2018