​Hon hade precis blivit vuxen. Hon träffade sin pappa, som alltid hade varit frånvarande. Han gav henne 30.000 kronor. I utbyte ville han att hon aldrig skulle kontakta honom. Aldrig.

I rättssalen sitter ett föräldrapar som skall dömas för att ha plågat sin lilla flicka. De anses ha tvingat henne att dricka ättika och att ha spänt fast henne långa tider i en barnstol, i ett stängt kyffe i huset. Hennes kropp hade märken, ja, t o m frakturer, som anses ha kommit från föräldrarnas misshandel.

Han ville inte träffa sin far. Det sägs ha varit tämligen ömsesidigt. Redan som mycket litet smet pappan iväg och bosatte sig långt från honom och hans syster. Pappan gjorde inte mycket för att ha kontakt med sin son. Redan i ungdomen hade sonen en alkoholists beteende genom att han drack en 75:a Renat, medan vi andra drack 6 mellanöl eller en knatting. I stort sett hela sitt liv berusade han sig. Han dog, på ett sätt som kan ha berott på en berusning. Jag vet inte, men det är inte omöjligt att han hade en upplevelse av att vara lämnad som han dämpade med spriten.

Ett barn som föds har inte bett om att födas. Barnet är helt oskyldigt till sitt liv. Däremot, med undantag av våldtäkt, är barnens föräldrar, bägge två, skyldiga till barnets liv. På föräldrarna ligger därför ansvaret för barnets liv. Föräldrarna är skyldiga att värna barnets liv. En skyldighet som varar livet ut. Ja, kanske t o m fortsätter efter döden, t ex genom att se till att föräldrarna lämnar efter sig sådant som gör att barnet kan leva anständigt.

I de tre fallen jag skrev om ovan, har föräldern smitit från sitt ansvar. I de tre fallen har barnet blivit svikit. I fallen har en person gjort det största svek man kan tänka sig, att svika sitt eget barn.

För mig är det svårt att förstå hur en vuxen människa kan svika den som den skapat. För mig, med min barndom, med föräldrar som tog sitt fulla ansvar, är det omöjligt, trots att jag tror mig ha viss empatisk förmåga, att riktigt och sant uppleva och förstå hur barnet upplever och lever med sveket från föräldern.

Se bilden av den unga kvinnan, som har 30.000 kronor framför sig på bordet. Mittemot sitter han som lagt fram pengarna, pappan. Som säger att pengar är dina om du aldrig kontaktar mig i framtiden. Som vill köpa sig fri från det som han aldrig kan bli fri från, att vara hennes pappa.

Ett barn har alltid, så länge föräldern är i livet, rätten att känna att, vad barnet än säger, vad barnet än gör, står föräldern där och delar med sig av sin mat, sitt husrum, sin säng, sin omsorg och gläds åt att barnet finns. Inte ens om barnet vänder sin rygg åt föräldern, får föräldern vända sin rygg åt barnet. Minns 15 kapitlet i Lukas evangelium, där den slösaktige sonen kommer hem, barskrapad och ber om att få bli tjänare eftersom han inte är värd att vara son. Fadern anställer en fest, ty sonen, den förlorade sonen, har återvänt. Sonen hade vänt fadern ryggen, men fadern vände inte ryggen åt sin son.

En plikt, en skyldighet har föräldern, att aldrig vända sin rygg åt sitt barn, utan precis tvärtom, att alltid värna sitt barn.

​Den 29 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​…men folket skall följa lagen med måtta.

Jag är en brottsling (mja, det visar sig att jag har fel, men om detta senare). Jag gör vad som är förbjudet. Min illegala handling gör jag för att kunna göra en bra produkt som kan glädja mina gäster med. Min illegala handling är fel utifrån lagens synpunkt, men är den fel utifrån människors synpunkt?

Jag köper 95-% alkohol i Italien. Det är fullt lagligt. Den finns till salu i vanliga livsmedelsbutiker. Ofta står de på golvet, medan finare sprit står högre upp. Man kan kalla den 96-% spriten för en helböj.

Att den är så enkelt tillgänglig tror jag beror på den inte används av alkoholister. Däremot används den t ex som jag använder den, för att göra egen likör. Jag tar, helt enligt de italienska recepten, och lägger likörens material, t ex citronskal, i 96-% sprit, där den får ligga allt mellan några dagar och tre veckor. Det sägs att högre alkoholhalt drar ut mer av likörmaterialets goda. Samtidigt innebär hög alkoholhalt att man kan variera alkoholhalten på den färdiga likören efter eget gottfinnande. Därför behöver jag 96%-alkohol. Därför tar jag med mig en flaska 96-% sprit till Sverige. Vilket jag har trott vara förbjudet (vilket det inte är). Jag har trott att mitt likörskapande har gjort mig till kriminell.  

Innan jag förstod att det var lagligt, har jag rättfärdigat det (som jag trott) illegala agerandet med att jag gör det för en god sak och att samhället inte lider under min brottslighet. Land skall med lag byggas, men med förnuft och med måtta och inte om det inte är till gagn för samhället. Vilket min likör är.

Den abdikerade Drottningen av Danmark, Margrethe, tycks ha resonerat på liknande sätt. Jag läser att hon rökte oerhört mycket under 60 år. Hennes favoritciggaret var den grekiska cigaretten Karelia Agriniou. Svårigheten med hennes last var att det är en cigarett som är förbjuden i EU. Likt mig, fick hon importera denna förbjudna vara på egen hand. Hur det gick till, vet jag inte. Hur i all sin dar en Drottning, som skall representera Landet och därmed dess fundament, Lagen, kunde ägna sig åt denna illegala verksamhet, undgår mig. Kanske det var så enkelt att de inte fick saluföras, men väl importeras.

Men även om Drottningen fann en legal väg, var ju tanken med förbudet för cigaretten, att den inte var till gagn för EU. Trots detta, importerade Drottning Margrethe den förbjudna cigaretten.

Kanske hon tänkte som jag, att det förvisso är illegalt, men det är gott och gör inget ont.

Självklart skall man följa lagen. Det gäller alla, men helt otvetydigt de som representerar samhället genom att vara Drottning. Men till måtta, där måttan bestäms av att avvikelse från följandet enbart kan göra gott och intet ont. Som med alla principer som skall hållas.

Svårigheten för envar människa är att hitta en moraliskt giltig princip som kan säga när man kan bryta mot principer.

Den 28 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​En flyktingpolitik som i huvudsak riktar resurser på de som lyckas ta sig över Medelhavet, genom Europa och nå Sverige, är en selekterande flyktingpolitik, där den starke väljs ut. Det är den med själsliga resurser för att ta riskerna, kroppsliga resurser för att ta sig fram och finansiella resurser för att betala flyktingmäklarna. Jag har därför kallat svensk flyktingpolitik för Darwinistisk, med betydelsen att den starke vinner.

En dag, där jag satt och läste min tidning, fann jag Karin Engström, utredare på Folkhälsomyndigheten, som, enligt tidningen, sade: ”Det är inte de svagaste och sjukaste som flyr eller kommer hit för att arbeta. Ju längre flytt du behöver göra desto bättre hälsa krävs det.”
( https://www.svd.se/a/JQz4Vb/healthy-migrant-paradox-invandrare-lever-langre-an-svenskfodda )

Enligt tidningen kallas detta för ’Healthy migrant paradox’. Men vari ligger det paradoxala? Att det är de välbeställda, de med högst riskpreferens, de med starkast kroppar och med mest pengar som tar sig fram är knappast paradoxalt utan helt enligt rimliga förväntningar. Paradoxalt hade det varit om en person, sönderslagen av landets säkerhetspolis, med miserabel hälsa efter år i fängelse och utan pengar, då staten tagit alla dennes tillgångar, skulle ens lyckas komma till Sverige. Utmärglade, utarmade politiska flyktingar är inte sannolika flyktingar vid Sveriges gräns. Trots att det är de som flyktingmottagandet ursprungligen skapades för.

Denna hälsostatus gäller de som anländer till Sverige. Väl på plats får dessa barn. Deras barn ansluter sig till Sveriges hälsoläge, och än mer, och får därmed lika eller sämre hälsa än motsvarande svensk. Den darwinistiska selektionen finns således endast i första generationen.  Den förda darwinistiska migrationspolitiken fungerar därför inte så bra över generationerna då darwinisterna kanske hade hoppats på att starka personer i första generationen skulle ge starka individer i de framtida generationerna.

De hälsomässigt selekterade starkas barn och barnbarn hamnar i utanförskap, framför allt beroende på diskriminering, från omgivningen och från dem själva, vilket tycks leda till dålig fysisk och social hälsa. De klarade den farofyllda färden, men klarade inte att ge sina barn och barnbarn ett gott liv i det nya samhället.

Den stora paradoxen är därför att dessa resursstarka individer inte klarar av överföringen av resurserna till sina barn. De inhemska föräldrarna klarar i allmänhet denna överföring, som t ex att resursstarka ursvenska föräldrar förmår deras barn att ta en universitetsutbildning, eller minst att undvika dåliga skolor och att undvika att dras med i gängvåldet.

Resurserna förgås, vilket sker p g a att de inte kan bli inkluderade p g a integrationens misslyckande, och p g a att de exkluderar sig själva genom vägran att assimileras.

Den darwinistiska migrationspolitiken är effektiv för första generationen, men ett misslyckande för de följande generationerna.

​Den 27 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Bör man ge förutsättningar för data som kan ge kunskap som säger något om samhället, som kan användas för att diskutera samhället och dess utveckling och som kan användas för att styra samhället? Eller bör man avstå från data och därmed från kunskap, om man kan misstänka att den kan användas till något som man själv finner negativt, men som andra kan använda till något som de finner positivt?

Den katolska kyrkan motarbetade den kopernikanska kunskapen, att jorden roterade runt solen. Däremot förefaller det inte som att de motarbetade utvecklingen av linser, vilket var det som möjliggjorde empiriska observationer av himlakropparna i teleskop (refraktorer). Kyrkan gav sig på kunskapen, inte förutsättningarna för kunskapen, hur man samlade in data. Men det var då! 

En statlig utredning gav för något år sedan förslag till regeringen att börja producera statistik över hushållens skulder och tillgångar.
https://www.svd.se/a/dw6zoj/tidigare-riksbankschef-kritiserar-finansmarknadsminister-wykman

Det förefaller rimligt att få sådan data, då den kan användas till angelägen kunskap.

Sverige har en högt skuldsatt hushållssektor. Det anses medföra risker för samhället. Men om dessa skulder finns hos de som har stora tillgångar, kan risken för finansiell kollaps vara mindre än vad blott ett fokus på skulder kan ge vid handen. Den finansiella risken i samhället kan inte bedömas då vi inte känner hushållens nettoskulder och hur skulder och tillgångar är sammansatta, med olika finansiella risker. Med data över hushållens skulder och tillgångar, där riskerna i de specifika skulderna och tillgångarna kan bedömas, kan samhällets finansiella risk bedömas.

Det har skett en markant förändring i samhällets inkomstfördelning och sannolikt också i dess förmögenhetsfördelning. Några hävdar med bestämdhet, andra hävdar sannolikheter, och några förkastar att många processer i samhället påverkas av hur det materiella och finansiella välståndet är fördelat. Om detta hade vi kunnat få mer kunskap om vi hade haft de data som krävs för den kunskapen.

Det kan således anföras dessa två och säkert fler argument för det viktiga i att ha data om hushållens förmögenhetsuppbyggnad. Men, olikt katolska kyrkan, som stred mot kunskapen, men inte dataproduktionen, stämmer den svenska regeringen i bäcken och motsätter sig insamlandet av den data som skulle kunna ge kunskap. 

Det är helt uteslutet att bygga upp infrastrukturen för en förmögenhetsskatt, har Niklas Wykman, finansmarknadsminister, sagt.

Inför risken att en annan regering kan använda data på ett specifikt sätt, en förmögenhetsskatt, motsätter sig regeringen uppbyggnad av dataproduktion som kan ge kunskap om samhället.

Inte ens den starkt repressiva katolska kyrkan kunde komma på vad den svenska borgerliga regeringen kommit på, att förhindra dataproduktion för kunskap.

​Den 26 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Vad är en människa värd?

I Koranen står att en mans vittnesbörd motsvarar två kvinnors. Den humana växelkursen är således 2. Värdet av en kvinna är hälften av en man.

Israel och Hamas genomförde en fångutväxling 2011, där en israelisk soldat byttes mot över tusen palestinska fångar. Växelkurs: Minst 1000. Värdet av en palestinier är dramatiskt lägre än värdet av en israel.

Israel och Hamas genomförde en fångutväxling i november 2023, där 105 personer ur den gisslan som Hamas tagit vid deras angrepp på Israel den 7:e oktober, byttes mot 240 palestinska fångar. Växelkurs: 2,29. Värdet av en palestinier tycks ha gått upp dramatiskt och närmar sig nu den muslimska växelkursen på en kvinna relativt en man.

Kanske du invänder mot de två senare växelkurserna, att de representerar palestiniernas utpressningsmöjligheter, där de kan pressa ut fler palestinier ur varje israel. Så kan man se det, men det är fortfarande korrekt att israelerna är beredda att få hem en israel mot 2,29 palestinier, dvs att israelerna värderar sina människor högre.

Min tolkning understöds av kriget mellan Israel och Hamas. Siffrorna är mycket osäkra eftersom det är de som har intresse av höga siffror som anger antalet döda. Men man kan få en uppfattning om storleken på växelkursen. Cirka 1200 israeler dödades av Hamas, dvs skyddades inte av Israel. Cirka 29 000 palestinier har dödats av Israel, dvs har inte skyddats av Hamas. Växelkursen hitintills är 24. Värdet av en palestinier är 24 gånger lägre än värdet av en israel. Växelkursen, så ohygglig för en man i Öllsjö, är ännu inte alltför skrämmande för att Hamas skall lägga ner vapnen och erkänna sin oförmåga att skydda sin befolkning.

Man gjorde för en tid sedan en bedömning att 120 000 ryska soldater dött i kriget i Ukraina, medan 70 000 ukrainska soldater har dött. Det ger en växelkurs på 1,7, ganska nära växelkursen på man och kvinna i islam.

Totalitära regimer, vare sig de är religiösa, likt islam, eller de är politiska, likt Putins Ryssland, har alltid lägre växelkurs på människor än vad anständiga samhällen har.

Blott profana, demokratiska samhällen har en växelkurs som närmare sig mänsklig värdighet, d v s ett till ett, en växelkurs på 1.

​Den 25 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Känsliga läsare ombedes avsluta läsningen och göra något annat.

De allierade bombade, somliga använder beteckningen terrorbombade, Dresden 13-15 februari 1945, då ungefär 22 700 – 25 000 människor dödades. Det fanns inte stora militära eller industriella mål där bombningarna ägde rum, utan främsta avsikten var sannolikt att inge fruktan och knäcka stridsviljan i Tyskland.

Hamburg utsattes för omfattande bombningar, speciellt kring juli och augusti 1943, då bortåt 45 000 människor dödades. Där fanns militära och industriella mål som kunde motivera bombningarna, men även att inge fruktan och knäcka stridsviljan kunde vara motiv.

Främst i Dresdens fall, men även i Hamburgs fall, var ett starkt motiv ambitionen att bryta tyskarnas krigsvilja och förmå dem att vända sig mot nazisterna och avsluta kriget.

Israel har, efter Hamas’ invasion 7 oktober av Israel, gått in med trupp i Gaza, men framför allt bombat Gaza, där deras uttalade avsikt har varit att slå mot Hamas militära kapacitet genom att angripa deras militära infrastruktur, materiell och soldater. Idag, 5 månader senare, anses 29 000 människor ha dödats i angreppen.

De dödade i Dresden, under de djävulska tre nätterna, utgjorde 78% till 86% av de som dödats under 5 månader på Gaza. De dödade i Hamburg under de djävulska två månaderna 1943 utgjorde 155% av de dödande på Gaza.

Likheterna mellan de allierades agerande och Israels agerande är att deras angrepp kostar oerhört många civila personers liv. En del i deras avsikter har varit att knäcka fiendens militära förmåga, men även att knäcka deras folkliga stöd. Fienden, nazisterna och Hamas, är enligt egen utsago ett hot mot fred, demokrati och folk.  

Skillnaderna är att Israel påstås ha signalerat till civilbefolkningen innan attackerna, vilket de allierade inte gjorde vid sina angrepp på Dresden och Hamburg.

Likheterna mellan de allierade och Israel är slående. Men, även om det förekom kommentarer om de allierades bombningar, drogs de aldrig inför domstol, t ex Nürnbergdomstolen, eller gav upphov till världsomfattande demonstrationer, såsom sker idag mot Israel.

Vad har skett sedan 1945 som innebär att den moraliska värderingen av krigshandlingar har förändrats så mycket att då var de bombande befriare, medan idag är de bombande folkmördare?

Vid krigsslutet fördrevs bortåt 14 miljoner tyskar, där kanske främst Sudettyskarnas fördrivning, med pogromer och urskillningslöst mördande som inte stod nazisterna efter, står som klarast fall av moraliskt förfall. Inte heller den ohyggliga folkfördrivningen fick då eller har idag gett upphov till någon större moralisk uppbragthet. Somliga var då och är idag så moraliskt karga att de anser att alla tyskar var skyldiga, ty de stödde nazisterna.

Med den logiken applicerad på faktumet att en majoritet tycks ha stött Hamas vid krigsutbrottet 2023, kan man hävda att mördandet av de civila på Gaza är det pris palestinierna får betala för att ha stött och för att stödja en organisation som har avsikten att utradera ett land och ett folk.

Ni som stormar mot Israels brutala krig, vad är skillnaden mellan de allierades agerande, med hårda bombningar och fördrivning av tyskar, och Israels agerande, som gör att det t o m kan vara riktigt att benämna Israels agerande för folkmord, det som deras anfäder drabbades av och som de allierade slutligen fick stopp på?

Den 24 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Den 20 februari kom två nyheter som den inbillningssjuke ser ett sammanhang i.

Skolinspektionen drar in skoltillstånd för en grundskola och två gymnasieskolor, efter ingripande av SÄPO. Skälet är att eleverna utsätts för risken att radikaliseras, i riktning mot totalitär islamistisk ideologi.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skolor-mister-tillstand-600-elever-berors

Förskolor i Malmö gör inte den orosanmälan de är skyldiga till när de har anledning misstänka att ett barn lever i en situation av hedersförtryck. Skälet till att personalen bryter mot regleringen är att de är rädda för hot från föräldrarna eller att de själva deltar i och sympatiserar med förtrycket. I nyhetsrapporteringen jag länkar redogörs inte mer specifikt för hedersförtrycket, men det är vanligt förekommande i religiösa sammanhang, speciellt i sexistiska religioner, som ortodox kristenhet och islam. Min misstanke är att det framför allt rör flickor i muslimska familjer.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/hedersfortryck-pa-malmos-forskolor-personalen-anmaler-inte

Samma dag kommer två rapporter som rör islams mörka baksida.

’Ja, som det kan slumpa sig’, säger den initierade, kallt analytiske, objektive gode sanningssägaren.

’Se upp, detta är ytterligare tecken på islams utbredning, dess förgiftning av Sverige och den svenska demokratiska kulturen’, säger den inbillningssjuke, tillika ond i sin sjuka misstänksamhet.  

Detta är de två positioner som är de befintliga idag, där jag tillhör den inbillningssjuke som larmar och gör mig till, för att människor skall se riktningen, där vi avlägsnar oss från ett samhälle med förtroende, jämställdhet och jämlikhet, samt demokrati.  

För den inbillningssjuke gäller ett oomkullrunkeligt faktum, att islam etablerar sig i Sverige. Medan religiösa och politiska symboler har varit undanträngda i offentliga sammanhang, har hijaben etablerat sig som fullständigt normal och utan kontrovers, annat än från extremhögern och Sven-Olof Yrjö Collin. Denna symbol för förtryck har politiskt korrekta institutioner använt i sin marknadsföring av sig och sin mångfaldshetsorientering. T o m i public service förekommer denna symbol för en förtryckande totalitär, antifeministisk ideologi hos en kock som driver en förment mjuk programserie om matlagning. Moskéer byggs här och där, vilket ger islam en fast, materiell manifestation. Islamiska organisationer mottar stort stöd från staten. Skolor har etablerats med islamisk orientering. Och så vidare…

Mot islams etablering finns ingen stark politisk kraft. Blott de inbillningssjuka, oftast extremhögern, Sverigedemokraterna, samt någon förvirrad demokratisk socialist, t ex Sven-Olof Yrjö Collin, försöker driva opinion mot islams etablering. Det populära, frekventa anslaget är att uttala sig initierat, likt de forna socialdemokratiska makthavarna, Löfven och Wahlström, som sade att de har stor respekt för islam och som gjort värdefulla bidrag till mänskligheten.

Svensken i gemen har, sedan 60-talet, vant sig vid en religion, kristendomen, som är menlös, osynlig, och som snart knappt ens begraver folk. De har ännu inte insett att islam aldrig låter sig bli kristet menlös.

I de två nyheterna kan man notera att statens repressiva del, återigen, står för försvaret av Sverige och dess demokrati. Likt vad som skedde med alla de fascistiska muslimer som anställde upplopp, där de dragits inför rätta och blivit inlåsta, är staten alert när det gäller skolorna och reagerar med sin repression mot det odemokratiska. Här tycks staten fungera och göra sitt jobb, försvara demokratin.

Däremot, när det gäller förskolan, är staten antingen fegt undflyende eller korrumperad av de som bär hederskulturen, sannolikt muslimer. Här har staten förlorat sin roll som demokratins försvarare och förkämpe.

Avsaknaden av ramaskri, av räfst och rättarting, inga huvuden som rullar, inga kommissioner som tillsätts, inga bullriga demonstrationer för svensk demokrati, indikerar att den inbillningssjuke är verkligt inbillningssjuk, ty här finns inget att se.

Eller så är det den lugne, initierade, stillade som är den inbillningssjuke, som inbillar sig att här finns inget att se.

Den 23 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Stockholms blodbad ägde rum 1520, då den danske kungen, Kristian II, med bistånd av ärkebiskopen Gustav Trolle och de fjorton prästerna som dömde de anklagade för kätteri, lät avrätta 52 personer, och ytterligare drygt 35 - 40 andra. Totalt var det kanske 90 personer som dödades.

Det vi alla vet och vi alla minns är att det var Kristian II som genomförde avrättningarna. Han som efter detta fick namnet Kristian Tyrann.

Det vi minnas sämre är att blodbadet började med ärkebiskopens anklagelse. Vi minns inte faktumet att det var en kyrkans man, en kristen, som initierade blodbadet.

Det vi minns än mindre är gruppen på de tolv prästerna som dömde de avrättade. Det var således, återigen kyrkans män, kristna män, som såg till att de kunde dömas för kätteri, och därmed bli avrättade.

Man behöver knappast vara ateist för att se hur selektivt minnet tycks vara. Minnet av kyrkans betydelse, och de kristnas helt avgörande betydelse för blodbadet, tycks ha eroderat och lämnat kvar blott den som verkställde de kristnas dom, Kristin II.

155 år senare, den 1 juni 1675, halshöggs och brändes 71 personer, där 65 avrättade var kvinnor. De var alla anklagade för häxeri och trolldom. Den drivande i häxprocessen var Laurentius Hornaeus. Och ja, du gissade rätt. Han var en kristen präst. Han använde två unga pojkar, som ansågs kunna se tecken hos människor om de var häxor. Pojkarna fick betalt för sitt onda arbete, det som hade kunnat kallas Judaspenningar. Häradsrätten dömde dem och Trolldomskommissionen fastställde straffen. Därefter avrättades de,med halshuggning eller genom att brännas.

Jag tror att du flesta som läser detta, inte har hört talas om, eller i alla fall knappast minns ’häxprocessen i Torsåker’. Trots att det var nästan lika många som mördades. Trots att det var samma kraft som initierade blodbaden, kristna präster. Du minns det inte som Torsåkers blodbad,

Det finns en sak i de två fallen som är genomgående. De kristnas oerhörda skuld i bägge blodbaden tenderar att ha eroderat ur minnet. Det blodbad som var distinkt kristet drivet är t o m bortglömt. Kvar dröjer sig blott Kristian II, tyrannen. Det kristna, det avgörande kristna i bägge fallen, är bortglömt. Utsuddat.

Du minns absolut Förintelsen. Och du har kanske själv också sagt: Vi skall aldrig glömma.

De två historier jag har redogjort för har tre saker gemensamt.

• De var blodbad, med mellan 70 till 90 personer som mördades.
• Kristna var mycket drivande, ja, kanske t o m avgörande för blodbaden
• De kristnas betydelse har inte bevarats i minnet.

De kristna har lyckats med det som kanske nazisterna kommer att gå bet på. De kristnas dödande, deras terror, har runnit av dem. Och samhället har glömt. De kristnas skuld, deras aktiva deltagande i blodbad, har glömts. De kristna minns inte. Samhället har glömt.
Visst var det länge sedan. Men mördandet hade sin grund i samma lära som idag finns hos de kristna. Det är samma gud, samma bibel, samma kyrkor. De kristna har inte gjort om sin lära, för att undanröja risker för liknande blodbad i framtiden. Man har inte ändrat skrifterna utan har kvar sin bibel. Och vad värre är, man har inte böjt sina huvuden i skam och bett om förlåtelse.

De kristna initierade och drev mördandet av människorna i Stockholm och i Torsåker. Deras illdåd, baserad i sin fruktansvärda ideologi, i sin tro, grundat på de religiösa hatskrifterna och de kristna föreställningarna, är utraderade från det kollektiva minnet, från den kristna kyrkan och dess historia, från samhället.

Om någon kristen säger, med lätt darr på stämman, med hänvisning till Förintelsen: Vi måste minnas, vi skall aldrig glömma. Då skall du se den kristne i ögonen och säga: Såsom du har glömt, kommer andra att glömma. Nazister kommer att ta hjälp av er kristna för att se till att det glöms. Så som ni, de kristna, har glömt era förbrytelser. Så som samhället har glömt de kristnas förbrytelser.

​Den 22 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Bofors var ett företag som producerade diverse djävulssaker, att använda i krig för att att stoppa motståndarens maskiner, och för att, inte döda, utan helst bara såra, ty det ger störst problem för motståndaren. Det är ett oerhört slöseri och otrevligheter med krigsmateriel. Det är ett förslösande av mänsklig kreativitet att hitta på dessa djävulsleksaker. Idag heter delar av det gamla Bofors, BAE Systems Bofors. Det är de som utvecklade Archer artillerisystem, som idag gör stor nytta i Ukraina, när de försvarar sin rätt att vara egen stat.

På 80-talet var det sannolikt inte en dans på rosor att vara anställd av Bofors. Krigshetsare, förslösare av mänskliga och materiella resurser, skanderades mot dem. Idag är det möjligen lite annat ljud i skällan.

I dessa mörka tider är det inte lätt att bilda sig en uppfattning om vad som skall göras.

Det finns dock de som gör det lätt för sig, där de sitter, mjuka och varma och trånar efter andras behag, det behag som den varme och gode erhåller.

De behagstrånande sjunger naivitetens lov: ”Jag må vara naiv, och du må anklaga mig för det, men den naive ser möjligheterna, den naive när förhoppningarna, den naive har de mänskliga rättigheterna, humanismen, i sitt hjärta. Jag, den naive, är den gode som önskar alla gott”.

De behagstrånande vinner behag. Ty vem är så hjärtlös att den inte vill tro på den som tror på det goda? Den som, i sin oändliga godhet, tänker de goda tankarna och säger de goda orden?

Men när bomberna haglar över Kiev, Kharkiv, Mariupol, då sitter inte de behagstrånande i dessa städer och pratar sig varm för sin naivitet. De sitter i en bostadsrättslägenhet i Stockholm, med det goda georgiska vinet i glaset och marknadsför sin trånande naivitet. När människor i världens största koncentrationsläger, Gaza, eldas på av totalitära, våldsamma läror och invaderar Israel, med ett besinningslöst våld, då höjs glaset i Stockholm och man skålar för det viktiga, dialoga samtalet, där humanitetens röst hörs.

Ty förutsättningen för den behagstrånande naive är att naiviteten inte har någon kostnad. Den naive går inte ut på gatorna i Stockholm, där man skanderar ’From the river to the sea, Palestine will be free’ och för fram sin naiva ramsa ’From the river to the sea, Palestine will be Hamas free’. Den naive reser inte till Gaza och ställer sig som mänsklig sköld mellan den enormt effektivt mördande israeliska armen och de palestinska barnen. Den naive reser inte till Donetsk och förkunnar sin humanitet genom att skandera: Сложите оружие.

För mig låter den naive som det uttryck som falskeligen lagts i Marie Antoinettes mun, men som sannolikt är ett påhitt: ”Qu'ils mangent de la brioche”. Inför hungersnöden, där folket inte hade bröd och de följande hungersupploppen, frågade man naivt varför de inte äter brioche, som på svenska blivit bakelse.

Den behagstrånande naive vänder ryggen åt Bofors produktion och sätter sin tilltro till produktion och distribution av bakelser. Så vinns den eviga freden.

​Den 21 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Handelshögskolan i Stockholm kommer framgent att ta in studenter baserat på betyg, men enbart de som har mer än 1,25 på högskoleprovet. Skälet är att de funnit att gymnasiebetyg inte är så starkt relaterat till förmåga som betyget borde utvisa. Detta beror på en misstanke om betygsinflation, eller snarare, betygskorruption, där gymnasieskolor ger glädjebetyg. Man pekar ut några sk elitskolor som speciellt problematiska.

Jag tror att det finns tre processer som samverkar till att skapa betygskorruption, vinstdrivande friskolor, elitskolor och statlig oförmåga att kontrollera skolor.

Elitskolor tar in de mest priviligierade, med starka föräldrar, med stora resurser, ekonomiska, sociala och kulturella. I undersökningar från olika länder har man funnit att glädjebetyg ges på usla skolor och på elitskolor, medan skolor i mitten är de strängaste. Skälet sägs vara att de usla skolorna måste premiera de som trots allt sökt sig till de usla skolorna, medan elitskolorna skall premiera dem som kämpat om en plats på en sådan skola.

Jag har själv erfarit den skillnaden eftersom jag arbetat på en av de mest prestigefyllda skolorna, på en medelmåttig och på två vars rykte är lågt. Jag och min kollega rapporterade om våra insikter som bl a kan läsas här (https://researchportal.hkr.se/ws/portalfiles/portal/40950300/FULLTEXT01.pdf). När en student lämnar Högskolan Kristianstad för att läsa sin magister vid Lunds universitet med argumentet: ’Jag får hellre väl godkänt i Lund än riskerar underkänt i Kristianstad’, erfar man starkt skillnaden i situation mellan mediokra skolor och deras ambitioner, och prestigefyllda skolors bakåtlutade bekväma attityd.

Vinstdrivkraften hos friskolorna och friskolefenomenet som sådant har pekats ut som drivkraft till betygskorruption. Är man på en marknad, där man drivs av utdelning på satsat kapital, är man lyhörd gentemot sina kunder. Det är ju de som ger vinsten. Därför kan betyg bli en produkt man säljer. Det liknar drivkraften för högskolorna med låg prestige, att de belönar sina kunder med det mest eftertraktade, goda betyg. Vinsten som drivkraft kan mycket väl vara ett skäl, men samma drivkraft, att saluföra höga betyg, finns även på statliga högskolor som saknar vinstdrivkraften. Men de har ju nollresultatet som drivkraft, att gå runt så att lärarna, och inte minst, rektor och andra administratörer kan fortsätta ha anställning. För att överleva ger man goda betyg.

Slutligen hade betygskorruption haft svårt för att etableras om det hade funnits en statlig kontroll av skolorna. Men i den mån den finns, är den svag. Jag har själv varit ansvarig för att producera dokument inför en statlig kontroll, granskningen av det akademiska företagsekonomiämnet. I Sanning! Den granskningen rymde, för att nu uttrycka sig överdrivet verserat och diplomatiskt, en mycket hög grad av osäkerhet. Idag är den hart när helt obetydlig då man granskar administration och inte prestation. Liknande sker sannolikt när det gäller gymnasieskolor, varför betygskorruptionen kan existera, florera och utvecklas.

Det finns dock ett sätt att minska betygskorruptionens effekter på högskolor. Varje universitetsprogram, varje högskolas program, har enormt stora kurser den första terminen, med många studenter, t ex 250 studenter. Där ger man de erkänt svåraste kurserna, i företagsekonomi t ex redovisning och finansiering, och absolut inte organisation eller ledarskap. När terminens sista tentamen är gjord, tar man ut de 50 studenter som sammanlagt gjort bäst resultat. Därvid undviker man de som fått korrupta betyg, men också de som inte passar till akademiska studier. Det senare är väl så viktigt då gymnasium och universitet är två olika studieformer, som kan passa olika. Jag vet. Jag fick 3,1 i slutbetyg från gymnasiet, på en 5-gradig skala, medan jag mestadels fick det högsta betyget, väl godkänt, på universitetsstudierna.

Utifrån Sven-Olof Yrjö Collins erfarenhet skanderar jag: Ge människan en chans! Döm ingen för vad den gjort, utan för vad den gör!

​Den 20 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Vid Israels bildande flydde eller fördrevs, beroende på skribent, en mängd människor (somliga hävdar 1 miljon) från det område som blev Israel. Palestinierna kallar det al-Nakba, katastrofen. Sedan den dagen finns tankar hos palestinier om återvändande. En del flydde till Västbanken och Jordanien, andra till Libanon, Syrien och Gaza. Från Gaza flydde många 1967, vid sexdagarskriget, då Israel ockuperade Gaza. Många av dessa flydde till Jordanien. Nu lever uppskattningsvis 5,9 miljoner palestinier registrerade som flyktingar, utan möjlighet att återvända till sina ursprungliga hem, trots att FN har en resolution (194) som ger dem rätt till återvändande. Många lever i flyktingläger, i Syrien, Libanon, Jordanien, där det varierar i vilken utsträckning palestinierna får rätt till arbete och medborgarskap, och där det varierar i vilken mån de får humana rättigheter. Det numer beryktade UNRWA är för många den främsta källan till överlevnad, sjukvård och skola.

Palestiniern har blivit den evige flyktingen. Delvis gör de sig själva till den evige flyktingen genom att nära drömmen om ett återvändande. Speciellt efter sexdagarskriget, understött av det år 1964 bildade PLO, har det växt fram en palestinsk nationalism som betonar återvändandet. Kanske de säger som judarna i sin diaspora: Vi ses i Jerusalem?

Delvis gör omvärlden palestiniern till den evige flyktingen genom att inte ta emot dem i sina länder och ge dem möjligheter till försörjning och till medborgarskap. Olikt Sverige, som låter sina flyktingar bli en del av samhället, så gott det går, med rätt till bostad, skola och sjukvård, och efter ett litet antal år i Sverige, få bli medborgare, har länder som Syrien, Jordanien och Egypten, i olika utsträckning förvägrat palestinierna dessa möjligheter. Bäst agerande stod Jordanien för, som 1954 inrättade flyktingmedborgarskap, som enligt uppgift gav palestinierna samma medborgerliga rättigheter som en medborgare i Jordanien, men där medborgarskapet upphörde vid ett återvändande. De flyktingar som kom i samband med sexdagarskriget fick emellertid inte tillgång till flyktingmedborgarskap. Dagens ansträngningar av EU, att sprida ut EU:s flyktingar i EU:s medlemsstater, har inte funnits i de arabiska staterna, varför de initialt mottagande länderna, som Syrien, Jordanien och Libanon, inte har kunnat skicka flyktingarna vidare, till andra arabländer, utan har blivit sittande med sina flyktingar. Det tycks inte finnas någon arabisk solidaritet riktad till palestinierna eller till de länder som tagit emot palestinska flyktingar. Huvudtendens är att palestinier är flyktingar och skall så förbli, tills de återvänder.

Även i detta liknar de judarna under forna stränga regimer, där judarna var illa sedda, fick inte ingå i samhället och t o m förföljdes.

Judar och palestinier har onekligen likheter. Drömmar om ett land och ofta illa sedda i länder där de befinner sig. Men det finns också skillnader. Judarna har alltid organiserat sina egna liv, om än ofta fattiga, medan palestinierna, i stor utsträckning, lever på allmosor. Dessa allmosor kommer i stor utsträckning inte från palestiniernas bröder och systrar, utan från västländer och från FN, via UNWRA. De som man skulle förvänta sig vara starka hjälpare, de andra arabfolken, är tämligen ljumma i sin hjälp till palestinierna. Enda distinkta undantaget tycks vara när palestinierna är hemma och organiserar sig som muslimer, dvs antar den arabiska, totalitära ideologin islam, speciellt den våldsamma grenen. Då tycks pengar strömma till, speciellt om det är en militär organisation, likt Hamas.

Tanken hos de omkringliggande araberna kan vara att de är, som de alltid varit, motståndare till Israel. Skulle man suga upp och assimilera palestinierna i de arabiska länderna, skulle trycket mot Israel minska. Palestinierna är ett mänskligt, kroppsligt vapen i handen på araberna, som ständigt utlöses, genom Intifador och nu senast, genom brutal invasion.

Palestiniern som den evige flyktingen är det starkaste vapnet arabstaterna har i sin kamp mot Israel. Att ge stöd till palestinierna som flyktingar är därför att vara en del i denna arabiska strategi mot Israel.

​Den 19 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
PS Läs t ex https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8514646&fileOId=8514651 DS

​Detta är en utsaga som låter sig undersökas och debatteras. Idag! Men sannolikt inte efter att dagens regering fått igenom sitt lagförslag att det skall vara förbjudet att förneka eller förringa Förintelsen. De vill ha ett FörintelseFörnekelseFörbud (FFF).
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/det-ska-bli-straffbart-att-forneka-forintelsen

Regeringen hävdar att FFF-lagen inte strider mot yttrandefriheten. I Sanning, det är ett uttalande i Storebrors Nyspråkliga stil, där krig är fred och frihet är slaveri. Ty varje utsaga som förbjuds är ett ingrepp i yttrandefriheten.

Det svenska förbudet påminner om Turkiet, där det är förbjudet att hävda att förföljelsen och mördandet av den armeniska befolkningen 1915 och framåt var ett folkmord, då det förolämpar turkiskheten. Å andra sidan är det förbjudet i Frankrike att förneka att det var ett folkmord.

Stater tycks ha ett stort intresse i att förbjuda utsagor om folkmord, vare sig om de skett eller om de inte skett. Det är svårt att tro att det ligger ett genuint kunskapsintresse bakom förbuden mot folkmordsutsagor. Det är nog mer fråga om värderingar, politik och legitimitet.

Kanske FFF, förbudet mot förnekelse av Förintelsen, syftar till att hålla tillbaka antisemitism? Men den mångtusenåriga sysselsättningen att förakta judar och deras kultur har varit mycket uppfinningsrik i sina metoder att förringa och att förfölja judar. Ett FFF kommer att kringgås på något, ja, på många kreativa sätt. Antisemitismens mångtusenåriga kreativitet gör sannerligen inte halt inför en lag.

Snarare kommer FFF sannolikt att sporra antisemitismen eftersom FFF, enligt antisemiterna, uppenbart är till för att säkerställa den judiska statens främsta legitimitetsgrund, Förintelsen. Detta hävdande av ett samband mellan Israel och Förintelsen är ett samband som svårligen kan prövas då det är farligt nära Förintelseförnekelse, och därför Förbjudet. Därmed kommer FFF att ge ett martyrskap kring de som vill förneka Förintelsen. Antisemitismen kommer därmed sannolikt att förstärkas och Förintelseförnekarmartyrer kommer att stå som spön i backen.

Copernicus’s verk, De revolutionibus orbium coelestium, det första som presenterade en heliocentrisk världsbild, publicerades strax innan hans död, år 1543. Där hävdade han att jorden rör sig kring sin egen axel och att jorden roterar runt solen. Dessa utsagor stred mot katolska kyrkans kunskap, att jorden var centrum, varför boken år 1616 fördes upp på listan av förbjudna böcker, Index librorum prohibitorum, som innehåller de böcker som katoliker inte fick lov att läsa eftersom böckerna negativt kunde påverka deras tro och moral. Boken avfördes, därom tvistar de lärde, från listan antingen år 1757 eller år 1835.

FFF riskerar att bli likt katolska kyrkans kunskapsförbud, ett hinder i kunskapsutveckling kring Förintelsen och andra folkmord eftersom vissa hypoteser inte får lov att uttalas, t ex att Förintelsen är en legitimerande konstruktion. Även om en sådan undersökning inte behöver förneka Förintelsen, kan blott ansatsen, att studera Förintelsen som en legitimitetsgrund för något, t ex israeliska staten, riskera att komma nära förbudet, och därför undvikas av forskare. FFF kommer därför att menligt påverka vår kunskap om det som är Förintelsen. FFF är därför, likt katolska kyrkans förbud, kunskapsfientligt.

Som med alla lagar som går över gränser som varit heliga, kan denna lag ge blodad tand att förbjuda andra utsagor. Det är inte svårt att se ortodoxa muslimer förbereda lagförslag som förbjuder utsagor som enligt dem är kränkande. T ex kan det bli förbjudet att skriva: Mohammed var pedofil, krigsherre och en lustans lakej. Trots att alla tre epiteten kan troliggöras. När en dammlucka har öppnats, uppstår nya dammluckor.

Slutligen, mitt starkaste argument mot FFF. Att förbjuda utsagor om fenomen visar att demokratin är svag. Demokratin kan inte använda sina frihetliga metoder, rationell debatt, öppenhet, vetenskaplig kunskap, för att stå emot tvivelaktiga utsagor och rena lögner. Istället tillgriper den en metod hämtad från totalitära stater och från de vidskepliga, totalitära organisationerna, som katolska kyrkan och islamiska organisationer, att ha ett yppandeförbud, med åtföljande repression, som i demokratier är böter eller fängelse.

Slutligen hävdar några att förbudet följer EU, vilket Sverige, som medlemsstat, måste följa. Men om det är så att EU kräver en sådan lag, då är det mer rimligt att Sverige, med hänvisning till sin långa tradition av yttrandefrihet, hävdar sin nationella integritet och avstår från att följa EU. Det starkare alternativet är också möjligt, att helt enkelt säga att vi inte önskar vara medlemmar i en organisation som så kraftfullt går emot grundläggande demokratiska värderingar, varför vi pläderar för ett Swexit.

​Den 18 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Jag bär ett egetproducerat märke med texten ’Islam? no thanks’, som omringar ett arabiskt tecken för islams gud, allah, med ett rött streck över symbolen. De flesta ber mig vara rädd om mig, eftersom de anar att det kan väcka muslimskt våld. Några undrar varför jag gör det, då det ju höjer konfliktnivån i samhället. Kvinnan på apoteket, med hijaben på sig, kommer att ta ett steg tillbaka, känna sig illa till mods, och, blir stärkt i sin föresats att bära hijaben, mot dessa rasistiska svenskar.

Själv har jag länge tvekat att bära det, just p g a reaktioner som leder till ett starkare ställningstagande för det som jag är mot. Sådan är samhällsdialektiken, att det man bekämpar, kan bli starkare genom att bekämpas.

I boken ’Ett Sverige för vuxna. Om Tyskland som förebild och varnande exempel’ hävdar författaren Philip Franzén, att majoritetssamhället tog ställning för invandring, men en del i det ställningstagandet emanerade ur ett ställningstagande mot de främlingskritiska. Detsamma skedde när Querdenker-rörelsen for fram i Tyskland, där de motsatte sig de hårda regleringarna kring Coronapandemin. Det blev ett motstånd mot dem, där det delvis yttrande sig i ett starkare ställningstagande för hårda regleringar.

Det tycks som om ett begynnande ställningstagande blir oerhört mycket starkare om det möts av ett starkt motstånd.

Något liknande kan ha skett i Sverige.

Det fanns en grundläggande positiv inställning till invandrare och ett ansvar för flyktingar. Med uppkomsten av Sverigedemokraterna, och dess framgångar, blev den positiva rörelsen till invandring och flyktingmottagande förstärkt genom att det samtidigt innebar ett motstånd mot Sverigedemokraterna. Saken För, förstärktes av ett Mot.

Samhällsdialektiken innebär att ett A skapar ett icke-A. Det blir en polarisering där motsatserna förstärks, inte nödvändigtvis av sig själva och det som de tar ställning För, utan de förstärks genom att vara Mot, att vara motståndare till den andra sidan. A:et blir så oerhört mycket starkare av icke-A:et. Detta icke-A, i sin tur, förstärks av A:et och dess motstånd. Så bildar samhällsdialektiken en förstärkande spiral av motsatser.

I Sverige fanns det en stark opinion för flyktingmottagande 2015. Det hade onekligen sin bas i en positiv inställning till invandring. Men det stärktes av Sverigedemokraternas ställningstagande. Således, Sverigedemokraternas ställningstagande ökade villigheten till det som Sverigedemokraterna kämpade mot. Det SD bekämpade blev starkare genom SD:s bekämpande. Så ser samhällsdialektikens paradoxala verklighet ut.

Därefter kom verkligheten, materialiteten, det verkliga kom och körde över åsikterna, ställningstagandena, visionerna och drömmarna. Löfvens ’vi bygger inga murar’ ersattes av en mild, men ändock mur när han och Åsa Romson, den 24 november 2015 fick meddela att det var slut med det helt öppna hjärtat, som delvis stängdes och tårarna började komma (https://www.youtube.com/watch?v=_vj2ZDjGz-4 , elegant kommenterat av Grotesco: https://www.youtube.com/watch?v=M-0RIpqQ5y0 , och i polariseringsavsikt kommenterat av SD: https://www.youtube.com/watch?v=BR3AFPv6UU0 ).

En position kan därför initialt vara vettig, men när dess motkraft etablerats, förstärks och förvrids positionen, som i sin tur förstärker motståndet, som inte bara förstärks utan också förvrids, vilket i slutändan ger två positioner som t o m kan vara svåra att känna igen relativt de ursprungliga positionerna.

Vad därutöver tillkommer, är att den starka polariseringen mellan de två positionerna, tenderar att leda till att andra positioner har svårt att uppstå och överleva. Uppkommer en annan position, dras den till någon av de två starka polerna, antingen av sig själv, eller tvingas dras in av någon av de två motpolerna. I logikens värld känner vi det som det uteslutna tredje, det som hade kunnat vara alternativet till A och icke-A.

Se på invandringsfrågan. Där finns en position, som vi kan kalla vänster, som är positiv till invandring och flyktingmottagning, där omsorgen om invandrarna visar sig i att de invandrade muslimernas tro, islam, omhuldas. Den andra positionen, som vi kan kalla extremhöger, är negativ till invandring och till islam. Det är ogörligt att vara demokratisk socialist med dessa två positioner. Som demokratisk socialist har jag värderingen internationell solidaritet, vilket innebär att jag är positiv till flyktingmottagande, men är tämligen likgiltig till invandring. Samtidigt innebär min världsåskådning att jag är motståndare till totalitära livsåskådningar, och därmed negativ till islam. I flyktingdelen hamnar jag hos vänstern, i invandring är jag utanför, och i islam hamnar jag hos extremhögern.

En sådan tredje position finns inte, ty samhällsdialektiken ger den inte utrymme. Om jag uttrycker mitt motstånd mot islam blir jag därmed fientlig mot invandring och flyktingmottaglig. Jag är det uteslutna tredje.

Samhällsdialektiken, genom att accentuera två positioner, blir därför fördummande och ensidig.

​Den 17 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Nyheten är en nyhet som slår hårt i magen på den stolte svensken. Korruptionen, den ligan som vi alltid förlorat mest, då vi alltid varit bland de mest usla på korruption, börjar ändras. I år ligger vi på plats 6, som vi delar med Schweiz, men ligger bakom Danmark, Finland, Nya Zeeland, Norge och Singapore. Så lågt har aldrig Sverige legat.

Vad beror det svenska korruptionsförfallet på? Regeringen pekar på gängkriminaliteten och på brister i offentligheten.

Men, korruption beror på att tillfälle för korruption finns och att människor med svaga värderingar mot korruption utnyttjar tillfällena.

Det finns sannolikt fler människor med svaga värderingar mot korruption i Sverige idag. I botten på listan, de länder som vinner titeln ’Mest korrupt land’, finns Somalia, Venezuela, Syrien, Sydsudan och Nordkorea. Notera att två länder, Somalia och Syrien, som Sverige tagit emot många flyktingar ifrån, tillhör de mest korrupta. Sverige har således många människor som fötts i ett system av korruption. Dessa har sannolikt inte i någon större utsträckning nått beslutsfattande funktion i den offentliga sektorn. Däremot kan de ha nått platser i det som regeringen pekar på, de kriminella gängen. Men de kan också ha nått positioner inom de som säljer produkter och service till den offentliga sektorn. Således, invandring utan värderingsförändring via assimilation kan vara en orsak till ökad korruption.

Den andra förklaringen rör möjligheter till korruption. Sådana möjligheter har ökat sedan 70-talet genom privatiseringar. Ju mer staten drar sig tillbaka från att producera, och istället köpa in tjänster och produkter, ju fler relationer är marknadsrelationer och inte hierarkiska relationer.

Med marknad kommer marknadsföring, dvs olika tekniker för att öka köparens benägenhet att välja just en producents service eller produkt. Korruption är en marknadsföringsåtgärd som genom resursöverföring, eller löften om resursöverföring, vill påverka beslutsfattarens beslut.

Normer mot korruption står mot förtjänsten av korruption, både hos säljaren och köparen. Även om säljaren bär normer mot korruption, kan marknadsvillkoren upplevas som premierande korruption, varför säljaren, mån om sin verksamhet och sitt företag, skriver en brasklapp, därtill är jag nödd och tvungen. Den som inte bär starka normer mot korruption ser inget problem, utan har korruption som en marknadsföringskostnad.

För köparen kan företeelsen ses som en etablerad tradition, där blott den dumme upprätthåller korruptionsnormer, till kostnaden av att inte få njuta resurserna som korruptionen kan ge. Rättrådig, dum och relativt fattig.

Marknadsföringsstimulanser har alltid funnits, t ex läkarnas goda resor till konferenser, sällan förlagda på kalla, sunkiga platser utan företrädesvis nära stränder och golfbanor, där medicinbolagen finansierar deltagandet, under sken av vetenskap. Middagen som säljaren ger till köparen, numer kanske i samband med Spa-besök, då flera inköpare numer är kvinnor, gränsar till korruption, men kan legitimeras med att ske efter kontraktsskrivandet och därför utan tydlig påverkan på köpbeslutet.

Smörjandet i köphändelser blir givetvis mer frekvent ju mer frekvent köphändelser blir, vilket de naturligen blir genom privatiseringar.

Således, Sverige förlorar sin korruptionsstatus, delvis genom invandring, men framför allt genom privatiseringar. Som så ofta gäller att värderingsförändringar har materiella grunder.
…sade den marxistiske ekonomen

​Den X
Sven-Olof Yrjö Collin

​Muslimska palestinier, Hamas, invaderade Israel 7 oktober 2023. De attackerade militära, men även civila mål, där de mördade gamla, som unga, män, kvinnor och barn, ja, t o m kibbutzernas socialister. Israel vaknade efter någon timme och slog tillbaka angreppet. Därefter attackerade Israel Gaza, området Hamas kom från och behärskar. 20 gånger fler människor har mördats i det angreppet, med en absolut majoritet som är civila, män, kvinnor och barn. Hamas har inte lyckats skydda sin civilbefolkning och inte heller lyckats slå tillbaka det israeliska angreppet.

I väst och i Sverige förekommer mestadels demonstrationer mot Israels krig. I dessa demonstrationer förekommer krav på en Palestinsk stat, från Jordanfloden till Medelhavet. Nu senast hindrades en vänsterpartistisk riksdagskvinna att tala på en demonstration mot Israels krig, efter att hon betonat att vänsterpartiet inte står bakom en hel palestinsk stat, utan pläderar för en tvåstatslösning.

Så, vilka statslösningar finns det rörande det område som idag består av Israel, palestinska områden samt av Israel ockuperade områden, t ex Golanhöjderna?

En judisk stat. Hela området organiseras som en judisk stat, så som idag Israel är organiserad, som utgör ett hem för judarna, där de kan undkomma pogromer och annan förföljelse, som kan finna stöd i Torans texter om landet som deras gud gav dem. Det är en sionistisk vision och en tydlig etnisk, dvs rasistisk lösning.

En palestinsk stat. Hela området organiseras under palestinsk dominans, kanske med islam som grundläggande ideologi, dit de miljoner palestinier, som idag lever i flyktingläger i Syrien, Libanon och Jordanien, eller tillhör den palestinska diasporan, kan återvända, likt tanken med den judiska staten. Palestinier, trots att de tillhör den arabiska folkgruppen, är inte högt värderade i de andra arabiska länderna, varför de, likt judarna, behöver ett eget land där de kan finna frid. Det är en tydlig etnisk, dvs rasistisk lösning

Två stater. De flesta förespråkar att området delas upp i två delar, enligt den ursprungliga FN-lösningen, där det finns två stater, en palestinsk och en judisk. Det blir mindre områden än i de två förra, men med fördelen att varje etnicitet får sina etniska, dvs rasistiska, hem. Nackdelen är att det riskerar att cementera den grundläggande konflikt som finns mellan judar och palestinier, inte minst uttryckta i deras religiösa ideologier, judendom och islam. En tvåstatslösning innebär därför risken för att vara en konstruktion med inbyggd fiendskap.

En demokratisk stat. Området görs till en stat, med en demokratisk, icke-rasistisk konstitution där religionsfrihet spikas fast. Envar får leva i landet, med sin religion, med sina seder, med sin etnicitet. Ingen etnicitet har några fördelar eller nackdelar, ty etnicitet identifieras inte, utan det är individer som lever i staten. Det vore att arrangera området likt Sverige, som inte är en nation baserad på etniciteten svensk, med protestantisk religion, där en individ, född av forna svenskar, inte har företräde till medborgarskap beroende på släktens tidigare etniska rötter. Kritiken mot en demokratisk stat har främst varit att judarna förlorar den demografiska kampen genom att palestinier, speciellt de muslimska, får fler barn och därför får ett demokratiskt övertag, vilket kan riskera att den initialt demokratiska staten blir likt det andra alternativet ovan, en palestinsk stat.

Det finns således tre rasistiska alternativ och ett demokratiskt alternativ. Så förvriden är dagens debatt och positionerna relativt Israel-Palestina, att det vi håller för sant i vårt land, en demokratisk stat, överhuvudtaget inte övervägs som alternativ.

​Den 15 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Regeringen skulle utreda förekomsten av cancelkultur som hot mot akademisk frihet vid svenska högskolor och universitet. Här kommer jag att använda det mer svenska ordet eliminera för cancel och därmed elimineringskultur för cancelkultur. Via Universitetskanslersämbetet gick frågan om elimineringskultur ut till högskolorna. De har nu lämnat sina rapporter. Den ursprungliga misstanken, att hotet kom internt, från studenter, speciellt nyvänsterstudenter, avvisas och istället pekas extern opinion och forskningsfinansiering ut som krafter som hotar akademisk frihet.
( https://www.svd.se/a/zEaKyr/hogskolor-inte-woke-vanstern-som-hotar-akademisk-frihet )

Det som är mest anmärkningsvärt i denna utredning är att den eliminerar de potentiellt eliminerande. Man har nämligen frågat en av de potentiella elimineringsaktörerna, den ledande administrationen på högskolorna och universiteten. Som om de skulle vara några sanningsvittnen och utan eget elimineringsagerande. Man har bett tuppen i hönsgården att uttala sig om hönornas situation i hönsgården. Man får därmed sannolikt inte några svar som pekar ut dem som förövarna. Tuppen kan förväntas gala om de andra, vilket den gärna gör, men sannerligen inte om sig själv.

Högskolorna, speciellt deras ledargarnityr, kan vara elimineringsaktörer. Men frågar man dem om elimineringskultur är det föga förvånande att de inte nämner sig själva som elimineringsaktörer.

Eliminering
Högskolans rektor beslöt, över huvudet på alla, utan minsta hörande, diskussion eller strategidebatt med berörd institutions lärarlag, att ansluta högskolans ekonomprogram till den politiska organisationen FN:s hållbarhetsinitiativ, PRME.

Jag, anfäktad av tron på akademisk frihet, dvs att det är lärarna som avgör utbildningens innehåll, tog upp saken i mitt programs lärarlag, i en kombination av demokratisk och professionell akademisk anda, genom att i agendan till ett möte i lärarlaget skriva att vi skulle diskutera om vi skulle ansluta vårt nya, ännu ej utvecklade men beslutade bank- och finans-program till den politiska organisationens program och låta Hållbarhetsideologin bli en politisk ide som genomsyrade programmet, och därmed följa rektorns beslut.

Detta initiativ eliminerades på följande sätt av institutionens sk chefer via ett e-mail ställt till mig den 6 mars 2018, avsänt kl. 8:30.
” Hej Sven‐Olof!
På agendan till B&F‐mötet imorgon, onsdag finns en punkt om omröstning bland lärarna i gruppen om deras inställning till PRME samt huruvida ni ska arbeta enligt detta eller inte. Vi vill uppmärksamma dig på att detta inte är något som B&F‐inriktningen kan ta beslut om. Du har inte heller rätt att avkräva några ställningstaganden från enskilda medarbetare. Därmed ska programpunkten strykas.
Naturligtvis måste inte alla gilla PRME, men eftersom Ekonomprogrammet vid Högskolan Kristianstad anslöt sig till PRME redan då X [min anonymisering] var PoA. är det detta vi har att förhålla oss till.
Hälsningar
Eva o Erling”.

Eva och Erling är tydliga: Tig Collin! Debatt om ideologisk penetration av akademiska program elimineras!

Den 20 februari 2018 presenterades detta politiska initiativ i lokaltidningen av en person som rektorn m fl utsett som det politiska initiativets företrädare på institutionen. (http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/hogskolan-kristianstad-far-nyckelroll-i-fn/) )

Jag reagerade givetvis starkt på detta offentliga och skamlösa angrepp på den akademiska friheten. I min värld, den akademiska frihetens värld, är det jag, som professor i företagsstyrning, som avgör innehållet och inriktningen på mina kurser i företagsstyrning (givetvis underkastat en kollegial granskning). Jag skrev svar i form av en debattartikel till lokaltidningen. Den infördes den 26 februari 2018.
(https://www.kristianstadsbladet.se/debatt/ekonomutbildningarna-vid-hogskolan-kristianstad-ar-akademiska-utbildningar )

Den 1 juni 2018 var jag Persona non Grata, med att avtal som gav mig ett antal månaders lön, och med krav att lämna allt mitt engagemang på högskolan och inte visa mig där (se PS nedan).

Två gånger eliminerad, den sista gången på effektivast möjligaste sätt, avsked.

Högskolan är ingalunda unik eliminator av Sven-Olof Yrjö Collin. Liknande elimineringsintermezzon hade jag kunnat tynga redogörelsen med, från ett ungt och ett relativt ungt universitet. Men poängen torde vara klar.

Om de sk högskolechefernas och universitetschefernas elimineringskultur rapporteras inte. Denna elimineringskultur är eliminerad från utredningen genom att man frågat de som har intresse av eliminerande. Eller som kanske inte ens förstår att de eliminerar.

​Den 14 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
PS Vid avskiljandemötet mellan mig, min bisittare och högskolans ledargarnityr presenterades högskolans skäl för avskiljandet. Högskolan framförde önskemålet att vi skulle följa traditionen vid avskiljande, att skälen inte offentliggöras. Eftersom jag accepterade tystnadstraditionen vid mötet, kan jag varken bekräfta eller dementera att mitt agerande som jag återgett här, ingick i högskolans skäl för elimineringen av min professorstjänst vid högskolan. DS

​Det finns tre sätt att integrera migrantgrupper, dvs individer som tillhör en kultur och som ankommit ett område i sådan mängd att de själva utgör en folkgrupp, om än i minoritet.

Assimilering: Den ena kulturen ger upp sin dominans och domineras av den andra kulturen. Muslimer i Sverige får inte bränna koranen, inte avbilda mohammed och kvinnor bär ofta hijab. De kräver att dessa normer skall gälla i Sverige, dvs det är deras kulturs normer som skall gälla och inte den svenska kulturens normer, där man får avbilda gudar, bränna böcker och inte gärna går med vare sig ideologiska symboler på arbetsplatsen, eller bär huvudbonad inomhus. Assimilering skedde på 1000-talet i Sverige då de kristna kom och tryckte bort den tidigare kulturen genom att de byggde sina kyrkor på de forna heliga platserna. Assimilering tycks vara typiskt för kulturer som är totalitära eller har totalitära drag.

Syntetisering: Bägge kulturer bidrar till en ny, gemensam kultur. På vikingatiden kunde den kristna tron tas upp och föras in eftersom Asatron innebar att man hade flera gudar. Många forntida platser vittnar också om hur kulturer utvecklats med inslag av tidigare kulturer. Matkultur har ofta inslag av syntetisering, där Sverige tidigare hade tyska inslag, t ex spiddekagan, men idag anammar italienska inslag, t ex spagetti.

Segregering: Bägge kulturer bevarar sig i ett samhälle med få samhörigheter, där grupperna lever åtskilda. Det är det som kallas mångkultur, där t ex en lag gäller en grupp och en annan lag gäller en annan grupp. Det är det som finns med vissa inslag i Sverige, där vissa invandrargrupper löser sina konflikter inom sig, istället för att vända sig till staten.

Med en del av de exempel jag gett, syns det att integration kan ske på olika sätt, i olika delar av samhället, där yttrandefrihet kan utsättas för assimilering, matkultur för syntetisering och konflikthantering för segregering. Integration behöver därför inte vara ensidig, dvs blott ske på ett sätt, utan integration kan vara mångfaldig, dvs olika samhälleliga områden kan få olika integrationsformer.

Sverige var tidigare ett mycket homogent samhälle, där den dominerande integrationen var assimilering. Av äldre invandrare jag mött, har jag stött på en kraftig betoning på assimilering till svensk kultur, medan kanske främst judarna stod för starkare element av segregation, genom t ex egna skolor. Idag erfar jag att muslimerna står för assimilering till muslimsk kultur, och för segregation, med egna bostadsområden och ambition till egna skolor, vilket dock förhindras idag av svenska statens Skolverk.

Med de folkgrupper vi nu fått i Sverige borde diskussionen inte vara vilken form av integration vi skall ha, utan vilken form av integration vi skall ha på olika samhällsområden.

Sverige har två normer som jag tror tjänat oss väl, demokrati och konfliktundvikande. Det kunde innebära att vi skulle använda assimilering när det gällde demokratins yttrandefrihet, där svenska normer används, dvs rätt att avbilda vem och hur vi vill och rätt att uttrycka avsky genom att bränna böcker. Konfliktundvikandet skulle också innebära assimilering, där religionens plats i samhället undertrycks, för att därmed minska konflikttrycket i samhället, vilket innebär att vi inte accepterar bärande av religiösa symboler på t ex statliga områden, och religion utövas på avskilda platser.

Däremot kunde vi glatt använda syntetisering i vår kaffekultur, där vi redan syntetiserat det italienska kaffet, varför det arabiska kaffet, vilket väl kallas turkiskt kaffe, gärna kunde tas in. Likaså kan jag lätt föredra syntetiserande genom att anamma de starkt söta arabiska kakorna till vårt kaffebord.  

Således skall integrationsdebatten handla om vilken form av integration som skall användas i ett samhällsområde.

​Den 13 februari 2014
Sven-Olof Yrjö Collin

​I min ungdom, före internet, kunde man komma till tals offentligt främst genom att skriva en insändare till tidningen. Ibland intervjuade tidningen eller Tv-kanalen, sedermera de två Tv-kanalerna vanligt folk. Vanligt folks uttryck fanns blott där. Dock filtrerade genom redaktörer och klippande journalister. 1:a maj och kyrkobesök var de kollektiva manifestationer av sympati för en sak man kunde utföra, där dock inslaget av tradition fanns och grumlade sympatiuttrycket.

Vid skolavslutningar och Lucia fotograferades det. Korten framkallades och fotografen tittade på dem, kanske visade dem för de i familjen som hade blivit fotograferade. Sedan lades de ner i en box eller klistrades upp i en bok, som sedan sällan eller aldrig öppnades.

En stor del av folket hördes inte och syntes inte för varandra.

Internet har helt förändrat detta. Idag både förekommer och kommer vanligt folk till tals i offentligheten.

Det har medfört ganska oskyldiga saker, som att svenska folket har numer sett oerhört många fotograferade middagstallrikar. Men det har också haft andra effekter.

Luciatågen på dagis kan nu ske utan föräldrars beundrande blickar eftersom föräldrar fotograferar en masse och sedan sprider fotografierna av sina egna barn och andras barn på sk sociala medier. Den lätta invändningen är att barns integritet inte respekteras. Den mer dramatiska invändningen är att barn med skyddad identitet kan identifieras.

Idag kan individer identifieras genom ansiktsigenkänning, varför man kan spåra individer på publika nät genom alla de fotografier som finns uppladdade, av den själv och av andra. Det har förvisso hjälpt staten att hitta semestrande personer i utlandet som dansar kring en stekt gris, men som borde vara hemma, gravt handikappad i en rullstol. Men även de som önskar vara inkognito på en plats, kan inte vara säker på att ha en sådan skyddad tillvaro när man är ständigt omgiven av små kameror, förklädda till telefoner.

Andra gör åtkomsten till envars liv till en affär och blir sk influencers, där de filmar sitt eget liv, helst ett liv i lyx, mer sällan en uteliggares liv blir viralt, och kan dra åt sig betald reklam och därvid finansiera sitt luxuösa liv. 

Internet har också inneburit att envar som så önskar, som t ex jag, kan skapa en sida på internet, som denna, där allehanda åsikter och uttryck formuleras och sprids. Många sociala medier och sidor har också kommentatorsfält, där envar hyfsat fritt kan ge utlopp för sina åsikter. Det kan hävdas vara en demokratisering ty nu behöver vanligt folk inte gå igenom redaktörers gallring, även om sociala media och sidor numer har inrättat granskningar som hejdar de mest vilda uttrycken.

Det mest märkliga fenomen som jag erfar är X, forna Twitter. Med ett fåtal nedslag, 280 stycken, kan envar uttrycka sin åsikt. Numer kan man få fler nedslag via prenumeration. X har märkligt nog blivit en plats där etablerade politiker och andra opinionsbildare för ut sina kommentarer och ibland t o m beslut och besked. Det är märkligt ty X är, vad jag erfar, en intellektuell avskrädeshög, där uttryck som man möjligen muttrar i sin ensamhet på morgonen när man läser tidningen, får en oerhörd spridning.

Att etablerade politiker och organisationer använder X innebär en degradering och vulgarisering av det politiska samtalet. Det är sannerligen inte en demokratisering av det politiska samtalet när det sker med 280 tecken långa slagdängor.

Vidare, och än mer anmärkningsvärt är när speciellt politiker använder X och får mothugg i kommentatorsfälten och därvid blockerar dem, dvs stänger av en persons deltagande i diskussionen på X. Det är som en politisk debatt där en opponent yttrar sig, varvid talaren kan tysta opponenten och visa ut den från rummet. Det är en monologisering av den politiska debatten och innebär ett partiellt återtåg till tiden före internet.

Det återstår att se om vi får en internetkultur där integriteten värnas. Som med alla innovationer, tar det ett tag innan vi människor vänjer oss och etablerar ett socialt accepterat sätt att hantera innovationerna.

​Den 12 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Min gamle släkting, som likt alla på den släktsidan var socialdemokrater, sade, på tal om att motboken kunde återinföras: ’Om det leder till att färre kvinnor blir slagna av sina män och om färre familjer går sönder, då kan jag ta det besväret’.

Motboken, att ha en bok där varje liter sprit, vin och starköl bokfördes, och där man blott fick en specifik mängd varje månad, hade onekligen inneburit en rejäl tröghet i tillvaron och ett irritationsmoment. Den hade också inneburit ett rejält ingrepp i den personliga integriteten, då staten, ja, vem som fick tag på den personliga motboken, skulle kunna se hur mycket sprit man köpte ut.

Visitationszoner, dvs polisens rätt att i definierade zoner få visitera en person utan att ha grund för misstanke om brott, påminner om motboken. De blir ett potentiellt irritationsmoment i vardagen och ett ingrepp i den personliga integriteten. Till det kan läggas att det sannolikt är vissa grupper av människor som blir underkastade visitation, medan andra går fria. Jag, lätt grånad, lång, tydlig svensk, tydligt äldre, skulle ha betydligt mindre sannolikhet för att bli visiterad relativt en ung mörkhårig kille, med mörka solglasögon, senaste italienkeps och dyr klocka. Man misstänker således att s.k. profilering skulle ske, där polisen visiterar de som liknar banditer.

Visitation med drag av profilering kan skada de boendes förtroende för Polisen, hävdar debattörer. Malmö och Göteborg stad, där kommunorganisationerna är kända för sitt flum medan de religiösa och kriminella grupperna i utanförskapsområdena är kända för sin hårdhet, är motståndare. Bägge städer domineras av socialdemokrater.

De forna Socialdemokraterna var etatister. De trodde på staten som en god kraft, som vill oss alla väl, och som både ger och försvarar vår frihet. De forna Socialdemokraterna trodde, som min släkting, på samhällssolidaritet, att alla hjälper varandra så gott det går, att man själv kan göra en uppoffring för någon annan, och att staten är en viktig medhjälpare i denna solidaritet.

Mot de forna Socialdemokraterna stod den forna högern, dagens moderater, som tror på privategendomen som skapare och värnare av friheten, där individen i störst möjliga utsträckning står fri från staten.  

Sedan 80-talet har staten demonterats av samtliga politiska krafter inklusive den nya socialdemokratin.

Nu lägger Moderaterna ett förslag om visitationszoner. De som varit de främsta att demontera staten, som attackerat etatismen och undergrävt förtroendet för staten som god aktör. De moderna Socialdemokraterna, som övergett sin etatism och samhällssolidaritet, är mot visitationszoner. Bägge är eniga i att visitationszoner är repressiva och innebär ett högt pris att betala för säkerhet.  

Min släkting hade nog sagt så här om visitationszoner: ”Visst är det en olägenhet, speciellt för de som sannolikt ofta kommer att bli visiterade, de som ser ut som Zlatan. Men jag är övertygad om att de som har rent mjöl i påsen gärna tar den olägenheten eftersom det kan innebära ett lugnare område att bo i. Kanske de också kan tänka på sig själva, att de med rent mjöl i påsen får lägre risk att råka skjutas. Det är en litet pris för en stor sak.”

Min släkting, buren av etatism och samhällssolidaritet, hade förringat profilering och integritetskränkning relativt den stora saken, lugn och ro i området, inga skjutna pojkar och inga mammor som gråter över en skjuten son.

Två saker har skett i Sverige. Befolkningen, eller i alla fall de politiska partierna och debattörerna, har svängt ideologiskt och in i landet har strömmat personer med liknande ideologiska drag, med låg grad av förtroende för staten och avsaknad av samhällssolidaritet.

Därmed blir visitationszoner inte en akt av solidaritet med de som hukar under våldet i utanförskapsområdena, utan blir ett angrepp på den personliga integriteten och på en social identitär grupp.

​Den 11 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin

​Adolf Hitler görs skyldig till 1900-talets värsta katastrof, Förintelsen, och, tillsammans med Josef Stalin, för Andra världskriget. Det har gjort att få föräldrar väljer att ge sina små, oskyldiga pojkar, namnet Adolf. 

År 1923 var det mest populära pojknamnet Noah.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/elsa-och-noah-i-topp-har-ar-de-mest-populara-barnnamnen-2023

Vem var Noah, som getts äran att ge sitt namn till flest pojkar i Sverige 1923?

Judarnas, men då även de kristnas och muslimernas gud, hade bestämt sig för att utplåna allt kött på jorden eftersom jorden var fylld av våld. Han sade till Noa att bygga en ark, och i den leda sju par av alla rena djur och ett par av alla orena. Därtill skulle han föra sitt hus, dvs Noa och hans hustru, hans söner och deras hustrur. Noa lydde och gjorde så. Därvid anställde gud förintelsen med stort, starkt F, den ultima Förintelsen: ”Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.” (1:a Mosebok, 7:21).

Noah var således en absolut förutsättning för den stora, ultima Förintelsen, då mänskligheten förgjordes. Förutom Noa, den lydande, och hans familj.

Hur hade du själv agerat? Hade du, med berått mod, i full vetskap om den kommande ultima Förintelsen, lytt guden?

Eller hade du tänkt och gjort en moralisk bedömning och slutligen vägrat lyda utifrån två skäl:

1.) Det är inte rätt och riktigt att alla skall dö, även om de beter sig illa, ty vi kan göra så det blir bättre. Att mörda mänskligheten är ett barbariskt och monstruöst agerande. Jag kan inte vara en avgörande del i denna Förintelse.

2.) Jag kommer aldrig att vilja leva efter att ha sett hur arken lyfts av vattenströmmarna, där mina vänner och bekanta, och alla människor, kämpar för sina liv i vattnet, och strax drunknar och flyter döda på vattnet. Tanken på att arken bryter sig väg genom alla drunknade människor i havet är en fruktansvärd tanke. Bilden av mänsklighetens Förintelse kommer för alltid av vara på min näthinna. Jag kommer för alltid att minnas att det var jag som gjorde det genom att lyda gud. De efterlevande, av mitt hus och bara av mitt hus, kommer alltid att se mig och denna bild. Jag kommer för alltid att vara förknippad med Förintelsen.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Syndafloden#/media/Fil:World_Destroyed_by_Water.png

Kan jag anta att du är som jag, att mot lydnadens amoralitet hade du vägrat med de två argumenten?

Noah hade däremot ingen mänsklig moral, utan blott den abrahamitiska amoraliska lydnaden. Därför gjorde han sig till en oundgänglig, absolut förutsättning för Förintelsen.

Noah kvalar in i topp-tre-listan, om inte på första plats, över mänsklighetens värsta as.

Hur kan man idag namnge ett litet oskyldigt gossebarn efter mänsklighetens värsta as?

​Den 10 februari 2014
Sven-Olof Yrjö Collin