En ung människa gör sitt livs investering genom att gå en akademisk utbildning. Den förväntar sig, och lika mycket förväntar sig samhället i gemen, skattebetalarna som betalar, staten som övervakar akademierna, organisationerna som anställer den färdige studenten, att akademierna gör ett bra jobb.
Det finns en förväntan om lojalitet hos de anställda på en akademi. En lojalitet mot de förväntningar som studenten, samhället, skattebetalarna, staten och organisationerna har, att studenten får en bra utbildning. Lojalt skall en anställd göra sitt yttersta för att ge studenten en bra utbildning.
Lojalitet innebär bl a att i den mån den anställde inte kan fullgöra sin plikt att ge en bra utbildning, skall den anmäla att så är fallet, så att arbetsgivaren, eller den själv, kan ingripa och säkerställa att akademin fullgör sitt åtagande, en god utbildning. I den mån arbetsgivaren, dvs akademin, inte kan säkerställa detta, har den en lojalitetsplikt gentemot intressenterna och skall anmäla att den inte kan fullgöra sin plikt.
Jag har själv varit, och är fortfarande åsyna vittne till hur denna lojalitetsplikt åsidosätts. Å det grövsta.
En studentgrupp fick sig tilldelad en handledare inför sitt examensarbete. Deras empiriska metod bestod i att genom enkät förklara ett fenomen. De gjorde en enkät, skickade ut den och fick svar. Enkäten var emellertid miserabelt gjord, deras analys var miserabel, och ut kom resultat som var meningslösa.
Förvisso är ett examensarbete ett självständigt arbete. Men det är inte ett oberoende arbete, utan görs i ett utbildningsberoende till en handledare. Handledarens uppgift är att hjälpa studenterna framåt, på kunskapens väg. Ett examensarbete är därför ett uttryck för studenternas förmåga att utnyttja sin förmåga, vari ingår att tillgodogöra sig handledarens handledning.
I studentgruppens fall hade de en handledare som inte kunde den sköna konsten att skapa en enkät, t ex att inse att man inte har två faktorer i en fråga. Handledaren kunde inte heller den sköna konsten att analysera en enkät, t ex avseende reliabilitet genom alfa-tester och faktoranalys. Handledaren kunde inte heller den sköna konsten att via multivariat analys, få fram eventuella korrelationer, t ex genom multivariat regressionsanalys, mellan variabler.
Examensarbetet blev ett misslyckande, både genom att studenterna inte vann kunskap och genom att den resulterade uppsatsen inte innehöll någon kunskap. Förvisso beror misslyckandet på studenterna, då de inte hade förmåga att själv skapa den kunskap som skulle göra det möjligt att realisera examensarbetet. Men än mer ansvar för misslyckandet ligger hos handledaren, som genom att undandra sig sin lojalitetsplikt, inte gav dem möjlighet att vinna den nödvändiga kunskapen.
Handledaren svek sin lojalitetsplikt genom att inte informera studenterna och kursledningen att den saknade förmåga att handleda. En lojal medarbetare skulle avträda handledningen, eller kalla in en hjälphandledare som kunde ge studenterna det som studenterna, samhället, staten, och organisationer hade skäl att förvänta sig, att studenterna skulle få en god utbildning.
Handledaren fick ersättning för handledning, den som inte gavs, vilket är bedrägeri, då handledaren tog, utan att ge.
Handledare. bedrog och svek sin lojalitetsplikt. Vad jag vet, så är inte handledaren avskedad eller, som jag blev, arbetsbefriad. Arbetsgivaren har således också svikit sin lojalitetsplikt, att ge förutsättningar för en god utbildning.
Denna brist på lojalitet försiggår idag. Utan straff. Utan sanktioner. De som bär bördan av sveket är studenterna, samhället, staten och organisationerna.
Den stora frågan ekar i mitt huvud: Varför accepteras svek mot lojaliteten och bedrägeri?
Öllsjö den 26 maj 2020
Det finns en förväntan om lojalitet hos de anställda på en akademi. En lojalitet mot de förväntningar som studenten, samhället, skattebetalarna, staten och organisationerna har, att studenten får en bra utbildning. Lojalt skall en anställd göra sitt yttersta för att ge studenten en bra utbildning.
Lojalitet innebär bl a att i den mån den anställde inte kan fullgöra sin plikt att ge en bra utbildning, skall den anmäla att så är fallet, så att arbetsgivaren, eller den själv, kan ingripa och säkerställa att akademin fullgör sitt åtagande, en god utbildning. I den mån arbetsgivaren, dvs akademin, inte kan säkerställa detta, har den en lojalitetsplikt gentemot intressenterna och skall anmäla att den inte kan fullgöra sin plikt.
Jag har själv varit, och är fortfarande åsyna vittne till hur denna lojalitetsplikt åsidosätts. Å det grövsta.
En studentgrupp fick sig tilldelad en handledare inför sitt examensarbete. Deras empiriska metod bestod i att genom enkät förklara ett fenomen. De gjorde en enkät, skickade ut den och fick svar. Enkäten var emellertid miserabelt gjord, deras analys var miserabel, och ut kom resultat som var meningslösa.
Förvisso är ett examensarbete ett självständigt arbete. Men det är inte ett oberoende arbete, utan görs i ett utbildningsberoende till en handledare. Handledarens uppgift är att hjälpa studenterna framåt, på kunskapens väg. Ett examensarbete är därför ett uttryck för studenternas förmåga att utnyttja sin förmåga, vari ingår att tillgodogöra sig handledarens handledning.
I studentgruppens fall hade de en handledare som inte kunde den sköna konsten att skapa en enkät, t ex att inse att man inte har två faktorer i en fråga. Handledaren kunde inte heller den sköna konsten att analysera en enkät, t ex avseende reliabilitet genom alfa-tester och faktoranalys. Handledaren kunde inte heller den sköna konsten att via multivariat analys, få fram eventuella korrelationer, t ex genom multivariat regressionsanalys, mellan variabler.
Examensarbetet blev ett misslyckande, både genom att studenterna inte vann kunskap och genom att den resulterade uppsatsen inte innehöll någon kunskap. Förvisso beror misslyckandet på studenterna, då de inte hade förmåga att själv skapa den kunskap som skulle göra det möjligt att realisera examensarbetet. Men än mer ansvar för misslyckandet ligger hos handledaren, som genom att undandra sig sin lojalitetsplikt, inte gav dem möjlighet att vinna den nödvändiga kunskapen.
Handledaren svek sin lojalitetsplikt genom att inte informera studenterna och kursledningen att den saknade förmåga att handleda. En lojal medarbetare skulle avträda handledningen, eller kalla in en hjälphandledare som kunde ge studenterna det som studenterna, samhället, staten, och organisationer hade skäl att förvänta sig, att studenterna skulle få en god utbildning.
Handledaren fick ersättning för handledning, den som inte gavs, vilket är bedrägeri, då handledaren tog, utan att ge.
Handledare. bedrog och svek sin lojalitetsplikt. Vad jag vet, så är inte handledaren avskedad eller, som jag blev, arbetsbefriad. Arbetsgivaren har således också svikit sin lojalitetsplikt, att ge förutsättningar för en god utbildning.
Denna brist på lojalitet försiggår idag. Utan straff. Utan sanktioner. De som bär bördan av sveket är studenterna, samhället, staten och organisationerna.
Den stora frågan ekar i mitt huvud: Varför accepteras svek mot lojaliteten och bedrägeri?
Öllsjö den 26 maj 2020
RSS-flöde
