https://www.dagensarena.se/opinion/systemet-var-aldrig-till-for-dem/?
En sak som debattören tar upp, är forskningens inriktning på en, och blott en sjukdom. De mycket gamla har emellertid sällan blott en sjukdom, utan kännetecknas av multisjukdom. Debattören antyder att det finns kunskapsluckor. Vi vet bra om enskilda sjukdomar och enskilda behandlingar av enskilda sjukdomar.
Men de gamla har en speciell sjukdom som kallas för multisjuk, dvs flera sjukdomar finns i samma kropp. Behandlar man en sjukdom, kan de andra påverkas. Inte sällan, förefaller det på debattörens inlaga, behandlas inte multisjukdomen, utan de enskilda sjukdomarna, var för sig.
Detta är en begränsning i vetenskapen. Sjukdomen är ett och man söker en orsak, eller möjligen några avskilda orsaker. Detta sker genom ganska primitiva analysmetoder, oftast med hjälp av regressionsanalys, vilket innebär att man försöker fånga en korrelation mellan två variabler, samtidigt som man, i det tänkta, antar att de andra variablerna man inkluderar i analysen är konstanta. Möjligen kan man bli lite mer avancerad genom sk interaktionstermer, dvs man analyserar två termer som interagerar med varandra. Men mer blir det inte.
Samtidigheten, att flera variabler varierar samtidigt, och påverkar samtidigt varandra, har vi ännu inga goda analysverktyg för, än mindre goda teorier. Och multisjuk är just samtidigheten, när flera sjukdomar härjar en kropp samtidigt.
I företagsekonomi har vi försökt bli lite moderna och några av oss arbetar nu med konfigurationer, dvs en mängd faktorer finns samtidigt och deras variation finns samtidigt. Vi använder då vad som kallas fuzzy-set analys, som egentligen är ganska primitiv, men det krävs för att klara analysen. Den arbetar med de olika konfigurationer som kan uppstå i ett set av variabler och ser hur konfigurationen av variabler relateras till en variabel, den beroende variabeln, den vi vill förklara. Till detta kommer dock ytterligare en komplikation, nämligen det ganska rimliga antagandet att flera olika typer av konfigurationer kan producera samma resultat. Det som kallas equifinalitet.
I normalvetenskapens regressionsanalys, där man analyserar en variabel i taget, fann jag och min kompanjon (Yuliya Ponomareva) att ju fler kvinnor som fanns i en styrelse, ju högre ersättning fick varje ledamot. Det gick mot tidigare erfarenhet, att kvinnor innebär lägre ersättningar. Det var oförklarligt. Sedan gjorde hon och en kompanjon till henne, en konfigurationsanalys, och fann att fler kvinnor, parat med fler oberoende ledamöter och fler internationella ledamöter, gav högre ersättning. Det är således inte kategorierna enskilt som förklarar hög ersättning, utan dem tillsammans, en samtidighet.
Man kan kalla det multipåverkan, att tre faktorer tillsammans och samtidigt, förklarar ett fenomen, i vårt fall hög styrelseledamotsersättning. Våra problem är numer inte empiriska, utan teoretiska. Vad förklarar att dessa tre, och inte andra konfigurationer, skapar hög ersättning? Vi behöver en teori som förklarar hur konfigurationen påverkar ersättning. Och det är inte lätt. Vi har några förslag, men jag skall inte tynga framställningen med dem.
Företagsekonomin befinner sig således i startgroparna att försöka hantera det som är trivialt i våra liv, att många saker finns samtidigt, att det aldrig är en faktor som påverkar, medan de andra ligger still, utan att många faktorer samverkar, och motverkar, samtidigt och skapar ett resultat.
Det tycks som om medicinvetenskapen också måste starta sin färd till en mer empiriskt relevant vetenskap. På det att vi inte lämnar de gamla i sticket. Så som har skett idag.
Öllsjö den 18 maj 2020