​Flyktingarna under 2015 var främst män, speciellt från Somalia, men även från Syrien. Flyktingarna från Ukraina som nu kommer in i Polen är kvinnor och barn.

Varför denna enorma skillnad i flyktingarnas kön?

Ukraina har fortfarande kontroll över sina gränser, där de har förbjudit män i vapenför ålder att lämna landet. Jag vet inte om Syrien och Somalia hade kontroll över sina gränser, men hade de inte det, kan det förklara varför så många män lyckades komma ut ur länderna.

Medan kriget i Ukraina är ett anfallskrig där befolkningen står bakom regimen i Kiev, var Syrien och Somalia en blandning, med stora inslag av inbördeskrig, där många hotades av statsledningen. Lojalitet mot statsledningen kan göra att män stannar, men utan den lojaliteten, flyr de.

Men dessa förklaringar till trots, går det inte att undvika att se att det är kvinnor som flyr från Ukraina, medan de inte var så benägna att fly från Syrien och Somalia.

Den könsmässiga skillnaden hos flyktingarna visar standardskillnaden på kulturen mellan de muslimska länderna och utvecklade, civilisatoriska länder, som Ukraina och Polen. Kvinnorna i Europa har en ställning i samhället som är otänkbar i arabiska, muslimska länder.

Dessa länder domineras av barbarer och barbarisk kultur, som förtrycker kvinnor så hårt att de inte kan fly. I civiliserade kulturer har kvinnor möjlighet att fly.

Den ryska arméns övergrep på Ukraina, blottlägger politisk barbarism i Ryssland och kulturell barbarism i muslimska länder.   

​Den 28 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Svensken blir fetare. År 2004 var 11% i åldersgruppen 16-84 år feta, dvs BMI större än 29,9. Mest har ökningen skett bland unga. Orsaken sägs ligga en aning i minskad fysisk rörlighet, men mer i att de äter sämre mat. Underklassen är den tyngsta klassen, vilket antyder en social dimension i övervikten. Åtgärder som diskuteras är förvisso den gamla vanliga, skolan, men där görs redan mycket. Skatter på dålig mat tas upp som ett styrmedel.

Medan överklassfamiljen tar sig ut till Arlanda, för att åka på en aningen utsträckt helgresa till Nice, tar killen i underklassfamiljen hissen ner tre trappor, för att gå in i nästa trappuppgång, åka hissen upp fyra trappor, för att spela datorspel hos sin kompis. När middagens serveras, bjuds överklassbarnen på en fantastisk juice, i en flaska på 0,5 liter, sprungen från Helsingborg, gjord på frukt som annars skulle ha kastats och kryddad med goda kryddor. På underklassens bord sätts det fram en Coca-Cola-flaska på 1,5 liter på bordet. Möjligheterna att bli fet är små i överklassens liv, medan möjligheterna i underklassfamiljen är övermäktiga.

Medan överklassen dricker ett litet glas med juice, dricker underklassen två bägare med coca-cola. Kostnaden blir kanske densamma, men nyttigheten i underklassens dryck är obefintlig, ja, kanske t o m skadlig.

Vad händer om man beskattar coca-colan, men inte juicen? Eller om man t o m subventionerar juicen? Förändras då beteendet?

Det har skett en kraftig förändring i svenskens alkoholkonsumtion. Halvböjen vodka har ersatts med vin, cider och öl. Man tror att det beror på att svenskan numer har stor utlandserfarenhet, speciellt från södra Europa, där man har den barbariska böjelsen att möjligen dricka en, blott en snaps, sk grappa. Efter maten! Upplevelse av alternativ, sprunget ur ekonomisk välmåga, som gör att man kan erfara alternativ, har förändrat alkoholkonsumtionen. Inte skatterna på spriten. Inte propagandan.

Rökningen har gått ner, mest i de övre klasserna, tycks det. Här kanske skatterna gjort sitt, då det är oerhört dyrbart att röka. Kanske också propagandan. Jag vill rätt gärna tro att det är den övertygande kunskapen om rökningens hälsoeffekter som nått fram. 

Svenskan sägs också vara den som äter mest industriprocessad mat. Det är emellertid något som alla tycks göra, oavsett klass. Det kan ha sin grund i att vi alla arbetar, män som kvinnor, varför vi inte har tid att laga mat från grunden. Det finns inte längre en hemmafru som kan skala potatisen, göra långkoket och tillräckligt marinera. Blott på helgen står sådan mat som en möjlighet.

Mathållningen är således en funktion av kultur, som delvis är sprungen ur ekonomiska förhållanden, men då inte som överskott, dvs pengar, utan position i produktionsprocessen, där främst kvinnan har lämnat den familjära produktionen till förmån för den samhälleliga produktionen, dvs blivit löneanställd.

Man kan förvisso beskatta klassamhället och kulturen. Men historien med spriten antyder att det kan vara oerhört svårt. Kanske kortsiktigt, om coca-colan gjordes till en lyxprodukt med en skattesats på 2000%. Men behoven och vanan finns fortfarande där, och söker sig andra vägar.

Kan man inte tänka aningen annorlunda?

När det gäller kosthållning, med industrimaten. Tänk om staten kunde använda alla RUT- och ROT-pengar till att subventionera en specifik typ av restauranger. Staten definierar kvarterskrogar, som får subventioner i den utsträckning de saluför färdig mat, vid bord eller hemkörning, till frukost, middag och kvällsvard, där den färdiga maten preciseras utifrån vad som är bra och god mat. Visst, det blir ett rysligt reglerande. Men, man kan vinna god kosthållning, lokalt producerade råvaror, till gagn för de lokala producenterna, med ökad samhällskänsla genom att man träffar sina grannar på kvarterskrogen, där en del sk okvalificerat arbete erbjuds, inte minst till våra invandrare, kanske främst den stora arbetslöshetsarmé som idag finns i form av arbetslösa utländska kvinnor.

Coca-colan har jag ingen lösning på för tillfället. Kanske du har det?

​Den 27 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​I Sverige finns det flyktingar som kom när det var krig i Afghanistan.

Asylrätt borde innebära att ett land är skyldig att ge uppehållstillstånd så länge som asylskäl finns, dvs så länge det finns fara för människans liv. När den faran är över, borde asylrätten upphöra och människan återvänder till sitt land.

Kriget i Afghanistan är över. Faran är över. Afghanska flyktingar borde därför återvända.
Men, invänder då någon, ekonomin fungerar inte i landet och det är en muslimsk förtryckarregim som styr, där speciellt kvinnor drabbas av förtryck.

Det första argumentet, att ekonomin inte fungerar, gäller många platser på vår jord. Men fattigdom och t o m svält, är inte asylberättigande skäl. Skulle alla människor som svälter i världen ha asylrätt i Sverige, då skulle det finnas oerhört många människor i Sverige. Det är djupt förståeligt att folk inte vill åka tillbaka till fattigdom, men det är omöjligt för Sverige att lösa världens fattigdom. I Sverige tror vi på alla människors lika rätt, vilket innebär att en människa som bor i Sverige, men är från Afghanistan, har samma rätt till vårt beskydd som en fattig människa i Kongo. Att Afghanen har haft styrkan att komma till Sverige, skall inte vara skäl för att den skall få vårt ekonomiska beskydd relativt människan i Kongo. Ty det är ojämlikt, det är inte lika rätt, utan innebär att ge resurser till de starka, de som är starka och kan ta sig till Sverige, och inte till de behövande.

Det andra argumentet gäller de som inte är muslimer, ty de skulle förtryckas av en ideologi som inte är deras. Men det gäller inte muslimer. Ty är den som är muslim, får acceptera de olika varianter av muslimskt styre som finns. Afghanistan är muslimskt, och är därför lämpligt för muslimer. Ja, det finns olika former av islam, men de är fortfarande islam. Den som är muslim får ta konsekvenserna av sitt val, och åka till det muslimska landet, även om den variant som där tillämpas, inte är den variant som den helst skulle vilja se tillämpas.

Detta argument framstå som oerhört hårt. Det innebär att liberala muslimer, speciellt kvinnor, skall sändas till ett land som är förmedeltida i sin behandling av kvinnor. Ja, visst är det hårt. Men det måste också finnas ett ansvarstagande för ideologin. Det går inte att bära en ideologi, islam, och sedan välja och vraka i den. Är du muslim, får du ta konsekvenserna av islam, så länge konsekvenserna är av islam. Och islam i Afghanistan är förvisso en obehaglig form av islam, men det är islam.

Så, afgansk muslim, stå upp för ditt islam, oaktat formerna, och bär konsekvenserna av ditt val. Du har ju hela tiden valet att avsäga dig islam, att avsluta ditt liv som muslim. Men stannar du kvar i din ideologi, ta då konsekvenserna av ditt val och åk tillbaka till ditt muslimska Afghanistan, även om varianten av islam inte är din. Det är fortfarande islam.  

​Den 26 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Chihuahuan utmärks av att vara liten, ja, nästan löjligt liten hund. Den kan vara ganska aggressiv, vilket man förstår som ett kompensatoriskt beteende grundat i dess litenhet. Men det beteendet blir så oerhört mycket mer utvecklat när man lyfter upp hunden. Då kan den bli hur tuff som helst. Inte mot den som lyfter upp hunden, utan mot alla de andra.

Känns karakteristiken igen? En liten typ, som, när den lyfts upp, blir tuffare och tuffare, mot de andra, inte mot den som lyfter upp, ty mot den är Chihuahuan nästan löjligt lojal.
När det gäller urval av ledare eller chefer i akademin har jag två erfarenheter som kan förklara de ledare och chefer som finns på högskolorna. Min erfarenhet kommer från universitetsvärlden i företagsekonomi, där jag haft anställning på fyra högskolor och fått intryck från flera andra.

Första erfarenheten säger att duktigt folk tenderar att lämna sämre högskolor, för att få arbete på bättre. Du har invändningar? Ja, det gäller inte alla. Ja, det finns gott folk på sämre högskolor. Jag känner några. Ja, det finns dåligt folk på goda universitetet, oftast internrekryterade. Men tendensen är att bättre högskolor rekryterar bättre akademiker, varför det överlag finns bättre akademiker på bättre högskolor.

Andra erfarenheten säger att de som inte kan eller vill vara forskare eller lärare, har alltid en utväg, administrationens väg. Den vägen ses oftast inte som så stimulerande av de som är goda forskare och lärare, varför de ytterst motvilligt antar sådana positioner. Därför tenderar de goda akademikerna, dvs lärare och forskare, att vara lärare och forskare, medan de sämre akademikerna går in på administrationens bana. Och JA! Det är en kraftig generalisering. Det förstår t o m dumbommar. Men det är tendenser.

Sammantaget innebär detta att de som har administrativa tjänster tenderar att vara de sämre akademikerna, och ju sämre högskola, ju sämre akademiker.

Detta hade knappast varit ett problem om det antingen hade varit så, att administrativa tjänster blott är administrativa eller om de som inte är duktiga akademiker, är duktiga ledare, med förmåga att få med sig folk på högkvalitativ akademisk verksamhet.

Min erfarenhet är att de som slår in på den administrativa banan sällan är ledare, utan oftast är chefer, dvs styr, inte med vision, utan med sanktioner och pengar.

Och där kom ordet som är det riktigt tragiska. Ordet är Styr. Ty de administrativa tjänsterna är inte längre administrativa, utan styrande. Administratörerna har gjort revolution och kastat ut sin huvudman, akademikerna, från makten, och tagit den själv. Den som inte ankommer dem, då de varken är ledare eller akademiker.

De är blott Chihuahuaor, som lyfts upp till en position de inte kan ha, eller skall ha, p g a för korta ben, dvs varken vara akademiker eller ledare. Från den positionen skäller de. Och är blint lojala mot den som lyfter upp. Därför kryper prefekter för dekaner, som kryper för rektorer, som kryper för styrelsen. Ja, det kan se ut som om hierarkin fungerar. Men en akademi är inte en hierarki, utan 1. En professionell organisation, 2. Som lyder under akademisk frihet, och som har ett 3. Ett kollegium.

Slutsatsen är att högskolor tenderar att vara en kennel med skällande Chihuahuaor.

​Den 25 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Jag läser i tidningen att folk i Rinkeby samlas och beklagar sig över att polisen inte lyckas finna de som sköt deras barn. Jag läser om invandrarnas demonstrationer på Möllevångstorget, där de kritiserar socialtjänsten för att ta deras barn.

I mitt hjärta sköljer känslorna. De säger:
Ni kom till oss, med er förmedeltida primitiva muslimska kultur, kryddat med skamkulturen. Vi gav er mat, husrum, utbildning, pengar, skola till era barn. Ni skapar utanförskapsområden, social oro, där speciellt era pojkar går bärsärk. Ni kräver att ni skall få bära skammens huvudbonad på arbetsplatser, att era förmedeltida normer skall reglera vad för mat som finns i skolan och på daghem. Nu gnäller ni över att situationen ni skapar, inte kan hanteras av staten. De stekta sparvarna som varsamt läggs i er mun är inte tillräckligt. Ni skall ha mer och mer, men skapar intet själva, annat än de problem som ni vill vi skall lösa åt er. Sluta gnäll och visa den styrka som tog er från ert land till vårt land. Gör något, annat än gnälla och skälla. Ta tag i er situation. Den är mindre skapad av oss, och mestadels skapad av er. Var inte otacksamma utan var tacksamma och kavla upp ärmarna och gör något. Starta med er själva. Ta hand om era pojkar. Lägg av med att kräva, kräva, kräva. Sätt igång och var lite svenskt ödmjuk och bidragande.

Så talar min själ. Där känslorna finns. Där minnet av min släkt finns. Där, inte minst, min far finns.

Men förnuftet säger att känslorna bör bäras inneslutna. Ty att framställa känslorna är inte lämpligt. Om jag gör det kommer jag att kategoriseras som än mer än en Sverigedemokrat.
Och visst, känslorna är inte noga med att se att människors agerande skapas i ett sammanhang, där Sverige, och inte bara invandrarna, skapar sammanhanget. Medan känslorna tycks fokusera på invandrarnas skuld och invandrarnas skyldigheter.

Men Förnuftet ger också känslorna rätt. Det har varit ett daltande utav guds nåd med invandrarna. Det svenska samhället har varit alltför tolerant mot invandrarnas kultur och beteende. Kanske det ändras sakta. Kanske snart kan en sådana som jag, som hävdar att hijaben är ett uttryck för en nästan fascistisk kultur, och därför får bäras som svastikan, på gatan, men inte på arbetsplatsen, som något annat än vidrig rasist. Men nej, vi är inte där än.

Numer tycker jag inte synd om invandrarna. Jag känner några. Deras svenskkunskaper är sådana att jag anser att de inte ansträngt sig tillräckligt mycket för att bli en del av det samhälle som ger dem mat, husrum, pengar och utbildning. Det är rimligt att, efter ett tag, då en person inte visar respekt, att bjuda tillbaka med samma kort, med bristande respekt.

​Visst skall staten och samhället bjuda till. Men det skall också invandrarna. Vi är alla i samhället. Det svenska samhället. Där vi alla har ömsesidiga skyldigheter att lösa problemen eller att undkomma problemen. Att hävda det är varken främlingsfientlighet eller rasism. Det är att kräva samhällsansvar. Av alla.

Den 24 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Igår kallade jag Ryssland för skurkstat då den ockuperat en del av Ukraina. En del där många vill se sig som ryssar och inte som ukrainare. Men som jag skrev igår, det ankommer inte Ryssland att avgöra utbrytarregionernas identitet och anslutning. Jag krävde att alla skall blockera allt ryskt. En hård åtgärd mot ett hårt agerande.

Men jag begärde inte att USA och Storbritannien skulle blockeras när de 2003 ockuperade Irak. Deras ockupation byggde på lögnen om Iraks förråd av kemiska vapen. Ryssland har ännu inte producerat en lögn med samma omfattning.

En annan betydande skillnad är att, vad jag vet, önskade inte en stor del av Iraks befolkning att landet skulle invaderas.

Således var USA:s och Storbritanniens invasion mycket mer allvarlig än Rysslands invasion av utbrytardelarna av Ukraina. Ändock planeras sanktioner mot Ryssland, och en obetydlig svensk bullrar om total bojkott av Ryssland.

Vilket gränslöst hyckleri! När USA och Storbritannien gör skurkstreck diskuteras det, det opponeras, men inte på ett trovärdigt sätt, t ex genom sanktioner. När däremot Ryssland gör något, då tycks den gamla rysskräcken väckas till liv och bullrandet stöds av sanktioner, ja t o m med krav på blockad.

Är detta hyckleri blott ett tecken på det som Gustafsson, en forna centerpartistisk försvarsminister sade: ”…men vi vet ju var vi hör hemma”? Även om vi vet hur illa de beter sig, kanske speciellt USA, med deras Vietnam, Kuba, Chile, Afghanistan och Irak, så vill vi gärna tro att de över lag befrämjar en livsposition som vår, demokrati och marknadsekonomi.

Men om tillhörigheten gör en något blind, förstärks blindheten genom den egna närheten till skurkstrecken. Vi tänker på våra egna gränser och kan då uppfatta Ryssland som ett större, om än inte betydande, hot mot oss än vad USA eller NATO någonsin kan vara. Ja, det finns väl mycket få svenskar som kan föreställa sig att NATO skulle angripa Sverige?

Blindheten, och därmed hyckleriet, kommer av tillhörighet och närhet. Men det tillkommer ytterligare en faktor, som nog spelade en avgörande roll för mitt hyckleri igår. Det finns en skillnad mellan Ukraina och Irak. Iraks invasion var en principiell sak. Det var blott en principiell sak. Igår höljde jag grunden för mitt fördömande i principer om nationalism och demokrati.    

Men Ukraina är inte blott en fråga om principer. Ukraina är ett land som har våra färger i sin flagga. Ett land som likt oss ligger mellan supermakterna. Ett land som är alliansfritt, men där Ukraina, till skillnad från Sverige, vill vara med i NATO. Ukraina är också ett land där Sverige tidigare spelade en avgörande, men negativt avgörande roll, där vi, den 28 juni 1709, vid Poltava, hade kunnat se till att Ukraina inte kom under ryskt inflytande. Men Karl XII klarade inte uppgiften, utan blev slagen av Peter I.

På detta lägger sig min fascination för Ukraina, som ledde mig till att, tillsammans med några andra, organisera en resa till Ukraina, som lett till att jag idag har en, och endast en akademisk anställning, vid Kharkiv University of Humanities “People’s Ukrainian Academy”. Ett universitet som ligger cirka 30 mil från staden Donetsk, och kanske 20 mil från gränsen som idag hålls ’fredsbevarande’ av Ryssland.

Ja, jag erkänner mitt hyckleri. Som jag delvis förklarar med tillhörighet och närhet, men än mer av att Ukraina inte är ett land, utan är en vän och en upplevelse, som får min själ att överflygla förnuftets krav på principer. Det är inte en föredömlig grund för att hävda blockad. Men det är en mänsklig grund.

Och glöm för all del inte Grevinnans klokskap, där ordet kvinna kan ersättas med människa.
https://www.dailymotion.com/video/xs1rwt

​Den 23 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Ryssland har erkänt, oklart om det är hela eller blott de delar som är under kontroll av utbrytare, Luhansk och Donetsk. Enligt tidningsuppgifter (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Rr2XRA/ryssland-ukraina-putins-trupper-gar-over-gransen) har ryska trupper gått över gränsen, sannolikt för att säkerställa att utbrytarna har kontroll över territoriet.

Oavsett vad man anser om utbrytarna, så kan det, denna morgon, vara så att Ryssland har invaderat Ukraina.

Vi känner igen Rysslands agerande från Sudetenkrisen 1938, då Nazityskland tog ett landområde från Tjeckoslovakien där tyskar var i stor majoritet. Dåtidens stormakter accepterade ockupationen, mestadels för att undvika ett omfattande krig.

Det finns emellertid en grundläggande principfråga i dessa konflikter. Vem äger rätten till mark och till den befolkning som befinner sig på marken?

Nationalister, dvs de som står bakom tanken på en stark nationalstat, hävdar att det är nationalstaten som äger marken och äger dess befolkning. Det är de som hävdar att Krim är ukrainskt, eftersom marken, och därmed dess befolkning, överfördes på 50-talet till Ukraina. Nationalisterna hävdar att hela Donetsk och Luhansk är ukrainskt, eftersom det är ukrainskt territorium.

Demokraterna anser att ett landområde tillhör den befolkning som bor där, och en befolkning tillhör inte en nation, utan sig själv. Det är befolkningen på att landområde som avgör sitt öde, om de vill vara självständiga eller de vill ansluta sig till ett annat land. Det finns många skottar som inte vill vara med i Storbritannien längre. Vi demokrater anser att under ordnade demokratiska former, t ex två på varandra följande val, där en tydlig majoritet föredrar självständighet, då skall Skottland vara fritt från Storbritannien.

Den demokratiska principen tillämpas ibland, dock ytterst svagt. En svag tillämpning var när Sverige hade en folkomröstning där anslutningen avgjordes med röstsiffrorna 52,3% för och 46,8% mot. Dock är det inte mycket till demokrati då ett val visar så små majoriteter. Därför betraktar vi demokrater inte EU-omröstningen som uttryck för den demokratiska principen.

Man hade en folkomröstning på Krim. Den ansågs vara uppgjord och således inte demokratisk. Men själva förfarandet, att låta befolkningen på marken avgöra sitt öde, följde den svagare varianten av den demokratiska principen.

Om demokrati hade varit principen i världen, då hade FN, denna numer helt impotenta organisation, kunnat vara en valorganisation, som organiserar val i de områden där en tillräckligt stor befolkning kräver förändring av dess territoriums anslutning. Då hade Ukraina-konflikten inte uppkommit. Att den uppkommit beror på FN:s totala impotens, och att det är nationalister som styr världen, men som, när det passar dem tillfälligtvis, t ex vid Sveriges anslutning till EU, tillgriper en folkomröstning.

Men nationalister och demokrater är eniga i en sak, att det inte ankommer annan nation att påverka anslutningen av ett territorium och dess befolkning. Rysslands nuvarande agerande är likt Hitlers, en skurkstats agerande.

Putin är, precis som Hitler var en gång i tiden, demokratiskt vald. Kanske tyskarna och ryssarna i gemen ser anslutningen som rimlig, dvs det finns ett stöd i befolkningen för anslutningen, dvs man kan hävda att den är demokratisk i betydelsen att minst 50% av villiga väljare hade stött den i en omröstning.

Med den misstanken blir därför åtgärden från oss, vare sig vi är nationalister eller demokrater, att landet, inte ledaren, skall utestängas. Det anstår den ryska befolkningen att ta bort de ledare som agerar som skurkar. Vårt sätt att övertyga ryssarna om att gå ut på gator och torg, blir att utesluta dem, dvs blockera Ryssland. Så länge ryssarna accepterar skurkarna genom att inte kasta ut dem från makten genom att ta till gatorna, så länge får de finna sig i att vara utestängda från de civiliserade.

Luhansk och Donetsk skall, enligt demokrater, avgöra sitt eget öde, genom öppna, fria folkomröstning, två på varandra. Alternativen borde vara tre, Självständig nation, Ukraina, Ryssland. För en förändring borde ett alternativ vinna med övertygande majoritet, t ex minst 66,7% i bägge valen. Då följer regionerna det alternativet. Utan starkt stöd, som t ex likt Sveriges 52,3%, stannar det vid det gamla.

Men en ensidig, icke-demokratisk deklaration om självständighet, som utbrytarna gjort, är inte civiliserat. Att ta upp den skurkdeklaration och använda som skäl för anslutning, som ryssarna kallar fredsbevarande styrkor, är att fortsätta skurkstrecken.

Därför skall Ryssland blockeras. Med följd att t ex den ryska gasen inte tas in i den civiliserade delen av Europa. Då prövas Europas solidaritet med Ukraina. Bullra och hålla tal kan folk göra, men den som är villig att frysa för Ukraina, den är trovärdigt solidarisk mot Ukraina.

Ukraina är angripet av skurkar. Vare sig du är nationalist eller demokrat, måste du göra ditt för Ukraina och civilisatoriska konventioner: Blockera Ryssland!
https://www.youtube.com/watch?v=7D4qgR3TsRc

​Dådens dag den 22 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Svenska kyrkan bad samerna om ursäkt för att kyrkans präster hade varit en aktiv del i rasundersökningarna, men också i förtrycket av samernas kultur genom att skolan som barnen fick gå i, drevs på svenska, med svensk kultur förmedlad, där, inte minst, de kristna föreställningarna drevs, på bekostnad av samisk tro.

Kyrkan var hos samerna, precis som i resten av riket, en medaktör i manifestationen och befrämjandet av en stat, med en kultur, nationalstaten. Precis samma hände mig. Mitt språk, skånskan, förtrycktes till förmån för svenskan. Min historia, den danska fram till 1658, nämndes aldrig. Och kyrkans förtryck fanns där, med bön och psalm varje morgon.
Men vad innebär kyrkans ursäkt? Ja, de inser att de gjorde fel. Bra, det är första steget. Men det är värt ingenting.

Det andra steget, det som innebär att ett liknande misstag inte görs igen, nämndes inte. Vad gör kyrkan för att misstaget inte skall upprepas? Vad har kyrkan lärt sig av misstaget, och därvid vidtagit åtgärder?

Nej, kyrkan tycks nöja sig med att be om ursäkt. Grunden för deras agerande, som de bett om ursäkt för, ligger emellertid kvar. Det som skapat de handlingar som man bett om ursäkt för, har man inte undanröjt, eller ens hanterat.

Ty den kristna kyrkan är som den muslimska, missionerande och kulturintolerant. Det var ju deras intolerans mot samernas väsen och naturtro, som gjorde att man ansåg dem som, om inte barbarer, så i alla fall som outvecklade. De behövde höra guds röst. Det är samma totalitära tanke i islam, att de utanför är mindre värda och behöver ljuset från deras tro.

Den totalitära tanken överger inte de kristna. När de bad om ursäkt, sade inte ärkebiskopen att kyrkan lärt sig och därför tänkte revidera lärosatserna och bibeln.

Nej, kyrkan bad om ursäkt, men har inte lärt sig. Det är som pojken som kastar bollen genom ett fönster. Han ber om ursäkt, och går sedan ut och kastar bollen, som om inget hade hänt. Ingen lärdom. Ingen insikt i att agerandet skall ändras. Inget fel i kyrkan, som skapade gärningen. Blott ett misstag, ja nästan oavsiktligt. Som pojkens förflugna boll som slog sönder fönstret.

Men kyrkan övergrepp är ingen förflugen boll. Kyrkan har gjort dessa övergrepp under hundratals år. De kommer att göra det igen, men under den närmsta tiden, på mindre flagrant sätt. Ty de kristna kan be om ursäkt för en handling, men de kan inte be om ursäkt för att de är kristna och agerar som kristna. Ty det är otänkbart för dem att ändra sin kristendom.

Därför ekar ursäkten tom. Vad hon sade var följande:
”Vi ber om ursäkt. Men vi lär oss inte.”

​Den 21 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Den 5 januari, på Svenska Dagbladets näringslivsdels förstasidan återfanns följande två nyheter:

• Fd bankdirektör från Swedbank anklagas vid svensk domstol för grovt svindleri, alternativt grov marknadsmanipulation.
• Theranos-grundaren fälls i amerikansk domstol för bedrägeri.

Det säregna med dessa nyheter är att bägge är kvinnor.

I den vanliga nyhetsdelen, samma dag, stod om personen som åtalas för krigsbrott i Sverige. En muslim som tagit sina barn till Syrien, för att ansluta sig till den fascistiska gruppen IS, och där förmått sina barn att delta i IS’ folkbrott. Personen är inte en skäggig, ung man, hänförd över islams våldsamhet och utfästelser om paradiset här och nu, på jorden. Nej, den anklagade är en kvinna. En till Sverige invandrad kristen från Syrien, som konverterat till islam och tagit till sig all fascism som finns lagrat i islam.

Alla tre är kvinnor. De är misstänkta för kriminalitet.

Till detta kan läggas att det börjat dyka upp våldsamheter bland unga kvinnor i Sverige. Det verkar inte vara så mycket rån, som förödmjukelse inblandat, dvs där våldet är målet och inte medlet.

Vetenskapliga undersökningar, t ex inom revision, har antytt att kvinnor har högre regelefterlydnad. Undersökningar inom etik visar att kvinnor är mer idealistiska, dvs har en tro att man, oaktat omgivningens förutsättningar, kan göra andra gott.

I kulturen är vi benägna att tro att kvinnor är mer omsörjande, kanske för att de oftast har mer hand om barnen och äldre.

Kvinnor framstår som godare än män.

Men det finns också en populär föreställning att kvinnor är svagare än män, vilket gör att de kan förledas av män, för att agera utifrån mäns onda sidor. Försvaret av den fascistiska kvinnan försöker exploatera den föreställningen. De hävdar att hon blott löd under sin äldre son, som med islams patriarkala rätt hävdade att han, som var familjens äldste man, var familjens överhuvud.

Det finns också en föreställning att kvinnor är emotionella varelser. Det används i försvaret av kvinnan i USA, som sades vara ’kontrollerad’ av mannen hon hade ett kärleksförhållande med.

Kvinnor är förblindade av kärlek och familj, och kan därför förmås till vad som helst av exploaterande män. Ja, ty det är ju männen som är de onda, och kvinnan den goda. Om de inte är helt förblindade, varför ser de inte brottsligheten och går därifrån? Jo, för att över kvinnors regelefterlevnad finns beroendet, som kanske kallas kärlek, till mannen, till förhållandet, till familjen. Även om kvinnan är en förnuftsvarelse, som kan inse det felaktiga, så lyder hon under sina känslor.

Detta låter 1800-tal, och bl a anfördes det som skäl för att kvinnan skulle förvägras rösträtt. Hon leds av känslor och inte av förnuftets tanke. Se bara vem som sitter i kyrkorna och på kulturevenemang.

Men tänk om det nu är så, att kvinnan faktiskt är människa, och därmed tillhör samma grupp som mannen, och därmed har lika tillgång till det onda som det goda. Kanske dessa fall blott visar att vi nått jämställdhet till den grad att även kvinnor kan leva ut sin ondska. Det som används i försvaret av dem, är nattståndna attityder som det civiliserade och utvecklade samhället lade bakom sig för många årtionden sedan.

Kvinnan är en människa, ond och god. Precis som mannen.

​Den 20 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Liberalerna vill ha privat ägande med individuellt beslutsfattande, medan socialisterna vill ha kollektivt ägande med demokratiskt beslutsfattande. Men vad i all sin dar menar de?

Löntagarfonderna stred liberalerna mot och hävdade privat ägande. Idag har vi i stället pensionsfonder, där individer stoppar in kapital och får ut avkastning. Det individuella beslutsfattandet består således i att stoppa in och ta ut pengar. Däremot, all den makt som kommer genom aktier, som löntagarfondsförespråkarna ville få tag på och genom dem, utöva makt, ligger idag hos manschettarbetarna på fonderna, utan det demokratiska inflytande som löntagarfonderna skulle vara utrustade med. Således, makten till organisationen fick liberalerna betala till manschettarbetarna, för att vinna individuell insättning och uttag.

Så, vad i all sin dar är privat äganderätt? Om jag äger en cykel, får jag använda den efter eget huvud. Till viss gräns. Jag får inte framföra den under mörker om den saknar lyse. Således har staten en restriktion på min användarrätt. En restriktion som förefaller vara motiverad av att mitt ägandeutövande påverkar andra. Jag får däremot cykla på min cykel på min tomt när det är mörkt, eftersom det inte påverkar någon annan.

Om man har en pool på sin tomt, som man betalt dyrt för, så måste den vara skyddad från intrång, trots att den är på min tomt och att således ingen annan än min familj har rätt att vara där. Du döms till fängelse för vållande till annans död om en knarkpåverkad inbrottstjuv, efter att ha tömt ditt hus på dina juveler, ramlar i din pool och drunknar. Återigen, om det du äger påverkar annan, trots att den som påverkas inte har rätt att bli påverkad, påverkas din äganderätt.

Äganderätt kan därför inte sägas vara något du har gentemot din sak, utan gentemot andra. Äganderätt är på det sättet aldrig privat utan kollektiv, eller jag skall kanske kalla det social. Att hävda naturrätten, att ditt ägande är en sak mellan dig och saken, är därför att dra den sociala maktens slöja över äganderätten och förminska dess sociala natur.

Aktiebolagets aktier är utmärkta som exempel på ägandet sociala natur. Liberaler försöker framställa det som att aktieägaren äger företaget och styr det i kraft av sitt ägande.

Men, för det första, aktieägaren äger bolaget men inte företaget. Jag äger mitt hus och har därför rätt att använda spisen i huset till min matlagning. Jag äger aktier i SSAB, men jag har ingen som helst rätt att gå in i personalrummet på stålverket i Oxelösund och laga till min middag. Ty spisen i personalrummet ägs av företaget, inte av bolaget.

För det andra, även om jag är ägare av SSAB, är rysligt många andra också ägare. Närmare bestämt 155 536 stycken ägare finns det. Jag skall då dela makten över bolaget med 155 536 andra aktieägare. Men inte ens detta visar på mitt inflytande, ty inflytandet är inte demokratisk, dvs en ägare - en röst. Inflytandet är kapitalistiskt, dvs står i proportion till hur många aktier jag har och de andra har.  Mitt röstinnehav, som jag har genom mina 18750 B-aktier, är 1875 röster, eftersom B-aktier har 1/10 röst. Totalt finns 376 748 475,6 röster i bolaget. Jag har därför en andel av 0,000497% röster i bolaget. När vi går till omröstning på stämman förslår mina 0,000497% röster aningen lite mot den största ägaren, LKAB, med sina 10,5%. Visst finns ett privat ägande, men det är socialt, ty jag delar det med andra, och den delningen är inte demokratisk, en ägare-en röst, utan kapitalistiskt, dvs relaterat till min andel av aktiers röstetal.

Till detta kommer sedan att jag, och vi som är aktieägare, kan besluta om styrelsens bemanning, och om bolagets utdelning. Men vi får t ex inte besluta om en så viktig sak som vem som skall vara VD i bolaget, ty den rätten ligger hos styrelsen.

Jag har således aningen privat ägande av mina aktier, ty jag får sälja dem någorlunda som jag vill. Men för all raps i Skåne och för allt smör i Småland, tro inte att jag äger företaget som tillverkar stål under namnet SSAB. SSAB, bolaget, är inte utsatt för ett privat ägande. Det är i högsta grad ett socialt, kollektivt ägande, med kapitalistisk demokrati, där de som inte nödvändigtvis äger, styrelsen, avgör vem som skall driva företaget som VD.

Privat och kollektivt ägande är i alla fall ett socialt bestämt ägande. Det finns ingen äganderätt som staten kan inskränka, ty det är den som, i stor utsträckning, definierar äganderätten.   

​Den 19 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Någon har konstaterat att av alla Nobelpristagare under åren 1901 till 2000, var 65,4% kristna, 21,1% var judar och 7% var ateister och agnostiker, 0,8% var muslimer och 0,7% var hinduer.
(https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Religion_of_Nobel_Prize_winners.png)

Av de 13 muslimerna, var det sju som fick fredspriset, vari ingår Yasser Arafat och Anwar al-Sadat. Blott två muslimer har under dessa 100 år fått pris inom vetenskaperna. 

Ser man på andelen människor, så anses jordens befolkning består av 31,1% kristna, 24,9% muslimer,, 15,6% är sekulära, 15,16% är hinduer, 5,06% är buddister samt 0,18% är judar (https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_religious_populations)

Dessa siffror, som onekligen har enorma fel i sig, men som ändock kan antyda, ser man att det finns överrepresentation i nobelpris, där kristna har 110% överrepresentation, judar har hisnande 11622% i överrepresentation, medan de underrepresenterade är agnostiker -55% och muslimer -97%.  

Det som slår mig är att de som tillhör en brutal, rasistisk religion, judendomen, är så extremt överrepresenterade. Uppenbarligen anfrätts inte judar av den fanatism som deras grundfader, abraham, hade. De förefaller vara betydligt mer tänkande än fanatismen i judendomen. Men kan det ligga andra saker bakom, som t ex att många judiska intellektuella flydde från tyska områden till det land som producerat flest Nobelpristagare, USA. Utan nazismen hade de stannat i Tyskland, kanske blivit framgångsrika, men inte i den utsträckningen som de blev i USA. 

Sedan är alltid frågan, i vilken grad är de som karakteriseras som judar, religiösa judar och i vilken grad de är etniska judar? Men den kritiken gäller ju samtliga karakteriseringar. Dock tror jag att agnostiker är mer tydligt ideologiska agnostiker, medan de som klassas som religiösa har mer av etnicitet och vana i klassificeringen. Det kan också ha varit så att, speciellt för de kristna, det var mer accepterat att kalla sig kristen än t ex agnostiker, varför andelen kristna är överrepresenterade. Det innebär då att agnostiker kanske mindre kan jämföras med de andra, då felet i det talet är av annan karaktär än felet i de andra, där karaktären kan vara lika.

Ser vi blott på de totalitära monoteistiska religionerna, då sticker således judarna ut genom att, helt utan konkurrens, producera flest Nobelpristagare. Muslimerna sticker ut genom att, helt utan konkurrens, i stort sett inte alls producera Nobelpristagare, och, absurt nog, när de gör det, blir det som fredspristagare, där några har blod på sina händer.
Detta kanske också återspeglar utbildning, då muslimer är den lägst utbildade befolkningsgruppen, medan judar är den näst högsta, blott slagen av agnostikerna och ateisterna. Många muslimer kommer inte i kontakt med möjligheten att överhuvudtaget komma ifråga för Nobelpris, medan ateisterna, som är överrepresenterade i de utvecklade länderna, har mer nära till möjligheterna.

Det tycks som om religiös tillhörighet minskar med utbildningsnivå. Däremot, inom de religiösa, så ökar deltagande i religiösa ceremonier med utbildningsnivå. Kanske det antyder att de som dröjer sig kvar i religionen, trots utbildning, blir mer avancerade i sin religiositet, medan de outbildade har det som en tillhörighet, men inte mer.

Kanske sambandet religion och pris, går genom välstånd, där det framför allt är välstånd som ger pris. Förvisso är judarna överrepresenterade, men det är amerikanska judar, inte israeliska judar, som är överrepresenterade. Och då kommer man tillbaka till en mer grundläggande fråga, vad är relationen mellan religion och välstånd? Förvisso tycks det finnas en korrelation, där muslimerna och deras gravt underutvecklade länder, visar upp korrelationen. Men finns kausaliteten, och åt vilket håll går den? Har muslimer så lågt antal Nobelpris för att de lever i underutvecklade muslimska länder, dvs islam ger underutveckling, men nödvändigtvis inte dålig förmåga till nobelpris. Men…om muslimer förekommer, förekommer de som fredspristagare. Kommer det av islams våldsamma natur, där de lyckats motverka dess natur?

​Den 18 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Uppsala Auktionskammare marknadsför sig med att de ger höga priser på möbler. Här ser du en sådan sak.
https://www.uppsalaauktion.se/auktioner/?auction_name=20211109&catalog_nr=696&type=filter&auctions=267%2C266%2C259%2C258%2C254%2C272&estimate_max=100000000&estimate_min=1000&hammer_max=100000000&hammer_min=40000&query=Axel%20Einar%20Hjorth%20furu

Ett rustikt bord av en högt uppskattad designer, Einar Hjort, betalas med 460.000 kronor.

Jag har själv ett rustikt bord, med något bättre funktion är det bordet, då jag kan förlänga mitt bord med två skivor. Det köptes för 12.000 kronor, vilket jag tyckte var mycket pengar. Men det var rustikt. Det skulle ta lång tid innan det började bli rickigt som ett IKEA-bord. Nu är det 20 år gammalt, och är fortfarande lika stabilt som det var när vi köpte det.

Funktionellt förefaller mitt bord vara överlägset Hjorts bord, då det är mer flexibelt med de två skivornas möjlighet.

Dock är mitt bord behäftat med två saker, som gör det aningen usligt.

Jag vet inte vem som gjort mitt bord. Det finns ingen designer knuten till bordet, som jag vet om. Ja, jag minns inte ens var det köptes. Det enda jag kan säga är: Detta är inte ett Hjortbord. Till skillnad från den som köpte Hjortbordet, som kan säga: Detta är ett Hjortbord.

Mitt bord betingade blott priset 12.000 kronor, till skillnad från Hjortbordet, som är en dyrgrip och en investering, då det kostade 460.000 kronor.

Priset innebär också att Hjortbordet torde förlora i funktionalitet. På mitt bord kan man slinta med kniven och göra en rispa. Det förändrar vare sig funktionen på bordet eller dess värde. Hjortbordet torde falla i värde, kanske 150.000 kronor om en kniv slinter och raspar skivan. Hjortbordet har därför mindre funktion som bord.

Således, ett bord med lägre flexibilitet och lägre användbarhet kostar 448.000kronor mer.
Dessa 448.000 kronor hade kunnat användas till annat, t ex att ge lidande byar i Afrika brunnar. Dessa pengar hade kunnat användas till att befrämja ett ekologiskt och socialt hållbart jordbruk i fattiga länder. Men de används för att köpa ett mindre funktionellt bord än mitt.

Uppsala Auktionskammares verksamhet är således ett bidrag till en mindre hållbar värld.

​Den 17 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Det är inte populärt att döpa sitt barn till Adolf. I landet finns ungefär 2000 personer med det namnet, varav 10% har det som tilltalsnamn. Även om namnet tycks ha varit på nedgång innan Führern med det namnet befläckade namnet, så är det troligt att föräldrar tänker sig för, med referens till nazismen, om de överväger Adolf som namn.

Det mest populära namnet idag, främst för pojkar, är Noah. Något fler än 11000 har det namnet, varav 9000 har det som tilltalsnamn.

Hur är det möjligt?

Namnet Noah förknippas främst med den Noa som på gudens uppmaning, inför den största Förintelse som beskrivits, byggde det stora skeppet som hyste hans familj och två av varje djurart.

Den vänliga tolkningen av Noas agerande var att han räddade mänskligheten och djuren från gudens Förintelse.

Men den mer korrekta beskrivningen är att de som ger namnet Noah, ger det efter en person som i moralisk höjd befinner sig på Hitlers, dvs Adolfs, nivå.

Noah är namnet på den person som, för att rädda sitt eget skinn och sin egen familjs skinn, den satans egoisten, villigt böjde sig för ett monster, som ville förgöra allt. Av berättelsen att döma var han en god abrahamit, dvs utan diskussion böjde han sig för monstret. En fanatiker som utan reflektion följde ett mördande monster blint.

Hade Noah varit en människa med minsta moralisk resning, hade han gett sig in i diskussion med monstret. Ja, med risk för att själv gå under. Men vad är väl det liv värt som gett upp alla andras liv?

Om Noah sagt till monstret, att jag gör det inte. Då hade monstret stått inför risken att radera ut hela sin skapelse, vilket han sannolikt inte skulle vilja. Noah hade, framstår det som, en stark förhandlingsställning.

Men kanske det fanns en annan Noah, som gud hade vänt sig till? Ja, då hade Noah gått under. Men han hade inte deltagit i, och varit en absolut förutsättning för den största Förintelsen som mänskligheten känner.

Tänk er också bilden, där Noah står vid relingen, när regnet kommer, när människor flyter omkring och ropar på hjälp. Hur han står där och ser människa på människa drunkna. Utan att göra något. Han, detta moralisk vacuum, klarar av det som vi vanliga människor aldrig skulle klara, förneka att hjälpa en människa i nöd. Adolf lär aldrig ha sett ett förintelseläger. Han stod inte inför sitt oerhörda beslut. Det gjorde Noah. Och fortsatte med sitt beslut. Intet kunde mjuka upp hans hjärta. Barn, kvinnor, män, djur, drunknade inför hans ögon. Han hade kunnat agera. Men han valde att låta dem alla dö. Noah representerar den stora Förintelsen, Adolf den lilla Förintelsen.

Att döma, förlåt, att döpa ett barn till Noah är att ge sitt barn ett namn efter mänsklighetens störste medbrottsling till den totala Förintelsen. Det är som att ge barnet namnet Abraham, likt Noah en man utan moral, utan minsta grad av mänsklighet i sin karaktär. Ett monster.  

Stackars 11000 människor, som bär namnet efter en Förintare.

Själv heter jag Olof, vilket också kan vara en börda, ty det namnet hade Olof Skötkonung, mannen som såg till att ett av mänsklighetens gissel hållbart drabbade Sverige, kristendomen. Men han stod i alla fall inte bakom svenskarnas, eller mänsklighetens förintelse, så som Noah.  

​Den 16 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Idag bjuder jag inte på något annat än ett stort gapflabb.

I Sverige idag har vi problem med befolkningen. Vi vet inte hur många som bor i Sverige. Ingen folkräkning är planerad.

Vi vet inte var somliga bor. Folk är skrivna lite varstans. Det öppnar för bidragsfusk.

Vi har ett stort antal personer som befinner sig i Sverige, men utan rätt att vara i Sverige. De exploateras av mörka krafter, men staten ingriper inte resolut och sätter dem på en båt.

Det finns onekligen ett problem med befolkningen.

Den mänskliga befolkningen.

Riksdagen ingriper nu med styrka!

Det skall bli ordning på befolkningen!

Den 24 februari förväntas Riksdagen agera starkt för att få kontroll på befolkningen.

Befolkningen av katter….

Då förväntas de besluta att alla katter skall skattskrivas, förlåt, alla katter skall ID-märkas.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/snart-kan-det-bli-krav-att-id-marka-sin-katt

Nej, det går inte att kommentera Riksdagen prioriteringar avseende landets olika befolkningar vidare.

Riksdagen är roligare än den bästa stand-up-komedianten.  

Riksdagen är värd dagens stora gapflabb.

​Den 15 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

När en lärare gör ett moment med en pedagogisk finess, skall den vara stolt över sin gärning, och ta emot diskussion om momentet med tacksamhet, ty då sprids pedagogiken. Skulle det visas sig att det var en dålig pedagogik, då får läraren be om ursäkt och lära sig av sitt misstag.

Så enkelt är det.

Katerina Janouch är en skribent som skrev om en namngiven lärares tilltag (länkar nedan), där läraren gav 9-åriga elever uppgiften att skriva som om de var muslimer, där de skulle skriva om vad det innebar att vara muslim. En flicka, som är kristen, reagerade och ville inte skriva som om hon var muslim. Men hon var tvungen att göra det.

Det hävdas att läraren ville att eleverna skulle träna på stor bokstav i början av mening och att sätta punkt. Om det var avsikten, är uppgiften besynnerlig. Låt dem skriva om sin dag, är en enklare och helt odramatisk uppgift.

Men, det riktigt märkliga i detta är att Janouch åtalas för grovt förtal. Förtalet skall bestå i att hon namngivit läraren.     

Förtal är att peka ut en person på ett sätt som avser att skapa missaktning hos andra. Det är knappast ämnat att skapa missaktning, när man kritiserar pedagogiska metoder. Det är tvärtom utomordentligt att diskutera pedagogiska metoder. Jag publicerar en del av min pedagogik, ty jag är stolt över den och önskar dess spridning. Den som kritiserar mig, kommer jag knappast att anmäla för förtal.

Men var det nödvändigt av Janouch att namnge läraren? Ja, vad i herrans namn är annars läraren för lärare? Om dess pedagogiska metoder inte tål att granskas, och att relateras till läraren, då är läraren knappast professionell. Som jag skrev inledningsvis, som lärare skall du vara stolt över din metod eller be om ursäkt. Inget tredje. Och absolut inte dra in folk inför domstol för att de vill diskutera just din metod.

Jag tycker det är en utmärkt metod i livsåskådningsundervisning. Att varje elev får erfara vad det är att vara nazist, muslim, kommunist, kristen eller jude, är ett utomordentligt bra sätt att skapa förståelse hos eleverna vad det innebär att tillhöra dessa livsåskådningar.

Det som är så intressant med att be dem skriva om hur det är att vara muslim, är att islam är en totalitär religion. Den omfattar allt, från universums början, till dess slut, och omfattar varje del av människan och varje hörn av samhället. Det är en mycket speciell typ av livsåskådning som den delar med andra totalitära religioner, som kristendom och judendom, och totalitära politiska åskådningar, som nazism och kommunism.

Det är en god idé att låta varje elev försöka, med empatins och kunskapens hjälp, föreställa sig vad det är att ha en totalitär livsåskådning.

Jag använder liknande pedagogiska metoder i min undervisning. Då kallas de rollspel, där studenter får ikläda sig olika roller, som ekonomichef, controller, VD, styrelseordförande och får spela dem, och därvid erfara vad det innebär.  

Medan lärarens pedagogiska upplägg är mycket bra, måste det emellertid kritiseras- För det första är knappast 9-åringar så mentalt utvecklade att de är i positionen att kunna sätta sig in i vad det innebär att ha en totalitär livsåskådning. Kanske den kan användas på högstadiet, kanske i 8:e eller 9:e klass, men definitivt på gymnasiet. Men på nioåringar är den olämplig.

Den andra kritiken gäller uppgifterna att läraren inte använt pedagogiken avseende de andra totalitära livsåskådningarna. Det innebär att eleverna inte får en balanserad upplevelse och därmed förståelse för livsåskådningarna.

En lärare skall stå upp för sina metoder och inte kräva anonymitet. Och definitivt inte dra kritiker av pedagogiska metoder inför domstol. En domstol är inte rätt plats att diskutera pedagogiska metoder.

Den 14 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Länkar:
https://web.archive.org/web/20210108123914/https://katerinamagasin.se/9-aringar-tvingas-skriftligt-erkanna-sig-till-islam-av-larare-pa-bruksskolan-i-tierp/
https://web.archive.org/web/20200310060105/https://katerinamagasin.se/fallet-tierp-jag-kommer-aldrig-acceptera-att-barn-indoktrineras-politiskt-eller-religiost-i-sveriges-skolor/
https://expo.se/2022/02/janouch-atalad-for-grovt-fortal
https://www.youtube.com/watch?v=CtKGgol9vJY
​

​Är inte skönhetsoperationer en del i Upplysningstidens ideal, att bilda sig? Så frågar Lena Andersson i en krönika (https://www.svd.se/skonhetsoperationernas-filosofi ). Det moderna upplysningsprojektet innebar att inte finna sig i sin plats. Utveckling var ledordet. För människan innebär utveckling att bilda sig, att realisera sina möjligheter och förmågor.

Skönhetsoperation kan förefalla att vara inom utvecklingskategorin, och väl ansluta till bildningsidealet. Att inte nöja sig med den som man råkar vara, utan att ta sig fram, att utvecklas, att bilda sig.

Men hon noterar att det finns de som skäms över sin skönhetsoperation. trots att den var bildande. Hon tror att den skammen kanske kommer av att skönhetsoperationen är ett lättjefullt sätt att bilda sig. Den lilla smärtan som kan erfaras är inte mycket relativt den ansträngning som krävs av den som bildar sin själ.   

Förvisso kan det vara behagligt att läsa Jane Eyre, den vackra engelskan, tidvis den vackra kärlekshistorian. Men det behagliga i upplevelsen är inte bildning. Det är blott upplevelse. En upplevelse bildar inte själen. För bildning krävs tanken, reflektionen, försöket att med förnuft och förstånd begripa vad som egentligen sker i romanen, och att sedan dra slutsatser som gäller en själv, ens egen själ och ens egen moral.

Bildning, för att vara bildning, kräver arbete, ansträngning, uppoffring. Upplysningen tycks vara väl gift med den protestantiska läran om att realisera gud genom arbete, den Lockska egendomsidéen att något blir mitt genom att jag lägger mitt arbete i det, vilket sedan blommade ut i arbetsvärdeläran, att blott arbete skapar värde.

Skönhetsoperation innebär inget större arbete. Därför är det inte en bildande aktivitet.

Men Lena noterar en annan sak, att de skönhetsopererade liknar varandra, de tycks ha liknande skönhetsideal. Det till synes individualistiska ter sig kollektivistiskt, att bli lik andra. Bildningstanken är däremot starkt individualistisk, ty bildning innebär inte att bli lik någon annan, utan att realisera sina möjligheter, att realisera den individ som döljer sig bakom bråte av traditioner och institutioner som en potentialitet. Bildning är att bli Jag.

Bildning är en formlig explosion av individen, där den under bildningens gång realiserar sig. Medan skönhetsoperationen innebär att individen försvinner, till förmån för en kollektiv skönhet.

Skammen i skönhetsoperationen kommer därför av dess lättja och dess kollektivism, medan den upphöjda bildningen når sin upphöjdhet genom arbete och individualism.

​Den 13 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin  

​Varje förälder har att skicka sina barn till skolan. Det kallas skolplikt. I landet av frihet och val, där man t o m kan välja vilken skola barnen skall gå på, får man absolut inte välja om barnen skall gå i skola. Där säger staten nej! till individers anspråk på frihet att få göra ett eget val. Det kallas skolplikt. Det är en plikt gentemot barnet, för dess utveckling, och en plikt gentemot samhället, för samhällets utveckling.

Varje ung medborgare måste vara beredd att ställa upp på tjänstgöring för staten genom värnplikten. Det är inte ett val, utan en plikt. Kanske inte så mycket för individen, utan mest för samhället.

Varje medborgare har plikten att följa lagarna. Ingen har friheten i ett samhälle att välja att följa lagen. Det är en samhällsplikt att följa lagen.

Varje medborgare måste erlägga skatt till staten. Om det finns ingen förhandling. Där finns ingen frihet. Skatt är en samhällsplikt.

Frågan som idag är på tapeten är om det skall finnas en vaccinationsplikt.

Med hänvisning till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, kan man motivera vaccinationsplikt. Ty i artikel 29 står det:
”2. Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast sådana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.”

Med hänvisning till ’allmän välfärd’, där det osvikligen är så att det allmännas välfärd ökar med vaccinationsgrad, kan man rimligen hävda att friheten att välja får stå tillbaka.

Emellertid är FN:s deklaration knappast något att ta efter. Det är en ohygglig gummiparagraf, där muslimernas krav på heltäckande kvinnlig klädsel kan ingå, då man ju kan hänvisa till moral. Allmän ordning är också ett gummibegrepp, där idag Putin med enkelhet kan motivera sina truppers plats i Kazakstan, som upprätthållande av allmän ordning. Nej, FN:s gummirättigheter till individer och stater kan nog inte användas som argument för vaccinationsplikt.

Man kan ställa frågan: Om du vill ha frihet att välja, vad är din frihet till för? Detta sätter fingret på frågan om friheten måste ha ett syfte, dvs om individen kan uppnå något genom sin frihet, eller om friheten är sitt eget syfte, att det kvittar lika vad individen uppnår genom sin frihet, ty det är friheten som är saken.

I vaccinets fall kan man hävda att riskerna med vaccinering är så små, att det rimligen inte kan vara skäl för att inte vaccinera sig. Här hänvisar man till vilket värde friheten kan ge, men inte till att friheten som sådan, oaktat vad den ger, har ett värde. Värdet av friheten är mindre än värdet av ofriheten, varför friheten kan åsidosättas.

Yttrandefriheten brukar man argumentera för som en frihet i sak, där effekterna inte beaktas, förutom i fall där individer ärekränks eller sk hets mot folkgrupp. Det är likgiltigt om yttrandefriheten leder till samhällsuppror och elände, ty friheten är en frihet där dess effekter inte vägs in.

Men i den liberala friheten ligger ett effektresonemang, ty den säger att du må ha din frihet, i den mån den inte inskränker på andras frihet. Friheten är således inte absolut, utan en funktion av dess effekter på andras frihet. Liberalt är det därför att hävda att i den mån man kan visa att icke-vaccinerade innebär en negativ effekt på andra människor, vaccinerade som ovaccinerade, då är vaccineringsfriheten en frihet som inskränker andra individers frihet, och är därmed legitim att begränsa.

​Den 12 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

I en artikel (https://reason.com/2022/01/01/against-champagne-socialists/)  skriver två akademiker om champagne-socialisters hyckleri, som de kallar det. Om nu dessa välavlönade, rika champagnesocialister vill ha högre skatter för en mer aktiv stat, varför ger de inte mer i välgörenhet? Implicit tycks de säga att det är lätt att kräva av andra, men att göra det själv, utan statens tvång, är svårt, även för en god champagnesocialist.

Socialister, som vill så gott, gör det inte självmant, och kan därför inte föregå som gott exempel, annat än som ett exempel av hyckleri.

Men…om man tar något liknande, från den andra sidan? Högern vill alltid ha ett starkt försvar och en stark polis. Om man nu vill det så mycket, finns det inget som batonghögern kan göra, likt socialistens välgörenhetsgivande?

Jo, batonghögern kan gå i vapenutbildning i en skytteklubb och skaffa sig vapenlicens, ett eget vapen, ammunition och vederbörligt vapenskåp. Precis som socialistens välgörenhet är en piss i Mississippi, är batonghögerns vapenförmåga obetydligt relativt Rysslands väldiga krigsmakt. Men lika fullt, dennes vapen kan skada eller fälla någon ryss. Och, inte minst, batonghögern är en modell för alla.

Jo, batonghögern kan ta självförsvarsträning och sedan, som civila, patrullera gatorna, och se till att det är lugnt, och t o m göra civilingripanden. Visst, de värsta gängutbrotten kanske inte förhindras, men man föregår som god modell, och man är på plats, vilket kan ge ett litet piss i Mississippi. Många bäckar små, snart flödar de civila på gator och torg, och skapar sådan trängsel att skjutning inte är möjlig.

Nej, batonghögerns krav på mer militär och polis, ekar av hyckleri i den mån de inte själva deltar i vapenutbildning och går på gatorna.

Eller så menar de att den aktiviteten inte löser problem. Kanske det ger lite lindring, men problemet är strukturellt och kan bara lösas på statens nivå. Ett argument som champagnesocialisterna också använder.

Man bör nog förhålla sig lite mindre sträng och erkänna att ett visst mått av hyckleri alltid finns, ty annars går man över gränsen till dogmatism och fundamentalism. Men samtidigt, en princip som inte kan efterlevas, eller som man inte vill efterleva, är noll och intet värd, även om det bara är en själv som lever efter den.

En sak delar champagnesocialisterna och betonghögern, hyckleriet. Och de skall, som artikeln gör, häcklas för det.

​Den 11 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Vi hade en gång en högst egen fascism. Den lyckades vi bekämpa och kämpa ner. Det var en ganska god och ansträngande bedrift, ty den kom från Tyskland, ett land vi haft starka band med och starkt influerats av. Fascismen hade nära band med den tyska socialismen, då den norpade en del saker från den, och delvis med hjälp av det, men också genom sina fascistiska metoder, dvs att driva politik med våld, lyckades konkurrera ut socialdemokratin.

Vi hade börjat få en socialdemokratisk tradition i Sverige, importerad från Tyskland av August Palm. Vi hade vår beundran för Tyskland som industrination och, inte minst, som kulturnation. Detta till trots lyckades vi vända ryggen åt den galenskap som drabbade Tyskland på 20-, 30- och 40-talet.

Återigen har vi fått in fascism i Sverige. Men denna gång har den inte kommit som en kulturinfluens, från en beundrad kultur som vi haft mycket utbyte med. I stället har vi fått in människor som är bärare av en fascism. Denna gång en religiöst motiverad fascism, islam, det som ibland kallas islamism, för att skilja den från en förment fredlig islam.

Lyssna på dagens fascister i Sverige:
https://doku.nu/wp-content/uploads/2022/01/Jiro-Mehho.mp3

Då var det lättare att bekämpa fascismen. Den bars av ett fåtal personer, förvisso en del på betydande positioner i samhället. Idag bärs den av ett fåtal personer, men de blandas upp i en betydligt större grupp, de som kanske är religiösa muslimer, eller bara etniska muslimer.

Flertalet av dessa personer är i sitt eget agerande fredliga och utan sin religions fascism. Flertalet är också i samhällets lägre grupper, om de har arbeten, är de okvalificerade, och de bor i områden som kallas utanförskapsområden. De väcker därför det civiliserade samhällets solidaritetsomtanke, att vi och samhället skall hjälpa dem till det välstånd och den kulturnivå som majoritetssamhället har.

Men fascismen profiterar på solidariteten. Den rider på solidariteten. Solidariteten gör sig blind för den fascism som dessa personer bär på. Den som kan blossa upp, så som den gjort i Iran och Saudiarabien. Som den gjorde i IS och dess kalifat. Vi ser spår av den i vårt samhälle. Skolor som delar upp barnen utifrån islams perversa sexualitetsfokus. I utanförskapsområdena där blott män vandrar på gatorna på kvällen. Hos flickor som inte ens får lära sig simma. Och i dess mest synliga, men trots det, i ett till synes oskyldig acceptans av religionens fysiska manifestation, den kvinnliga huvudduken på arbetsplatser.

Sakta, sakta impregneras det svenska samhället av fascismen. Den som blott är ett frö, men som slagit rot, och kan växa sig stark, och snart blomma ut än värre fenomen är begränsade kvinnor och barn som inte får lära sig simma.  

Det svenska motståndet mot fascismen var framgångsrikt. Idag är det inte framgångsrikt, ty fascismen döljer sig under vår solidaritet.

Och den som ser detta, föraktas och ges epitetet islamofob. Det är kanske den dolda fascismens främsta triumf, att skapa ett samhälleligt förakt mot den som bekämpar dagens gryende fascism. 

​Den 10 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Tove Lifvendahl skriver i en ledartext i Svenska Dagbladet att en uppenbar lösning, hämtad från Timbros VD:s tidigare inlägg, på de låga pensionerna är att öka andelen av den valbara pensionen, från 2% till 5% eller 10%. Mot bakgrund av börsens utveckling, skulle pensionärerna få en god pension, ja, kanske t o m bli miljonärer.
https://www.svd.se/hur-stor-del-av-din-pension-bestar-av-politisk-makt

Detta ter sig som dagsblindhet, okunskap eller som ideologisk blindhet.

I min skolby, Södra Rörum, erfor man under mitten av 1800-talet en stor befolkningstillväxt. Kyrkan, den lilla fina medeltida kyrkan, skulle inte räcka till inför befolkningsutvecklingen. Men man insåg att man inte skulle få tillstånd att riva kyrkan, varför man sprängde den, och begärde tillstånd att bygga en ny. Den nya kyrkan var betydligt större. När den nya kyrkan invigdes, stod befolkningstalet på sin högsta punkt. Lika snabbt som befolkningen hade ökat, sjönk nu befolkningen då många utvandrade, främst till Danmark. Snart ekade kyrkan tom. Sedan kom avkristningen, varför kyrkan idag är ett beläte över människans starka framtidsförhoppning, där man drar ut linjerna, de goda, rakt ut i intet.

Denna dagsblindhet kan vara en förklaring till att borgerliga debattörer drar ut börsens utveckling, och därvid finner att alla på börsen blir miljonärer. Följer man deras råd kan framtidens pensionärer stå där, som miljonärer, eller med tomma pensioner.

Okunskap kan vara den andra förklaringen. Ty som ekonom kan man inte se avkastning, utan att se risken i avkastningen, dvs dess variation. Börsen kan ge högre avkastning, men också lägre avkastning. Och framför allt, den avkastningen kan variera oerhört över åren. Den som är stadd vid kassa kan lättare ta dessa risker, eftersom en nedgång inte innebär att den inte har råd med bröd och smör. Men den som saknar marginaler, den får dra ner på värmen och övergå till makaroner och ketchup. Debattören tycks helt oproblematiskt föreslå en ökning av risken i pensionen, utan att beakta dess konsekvenser. Kanske hon gör som de flesta borgare, när risken blir för stor, då är det inte de initiala risktagarna som skall ta risken, utan staten, dvs alla skattebetalare.

Ideologisk blindhet består i det heliga valet. Ty borgare önskar valmöjligheter till individer. Det låter bra, ja, fullt rimligt eller hur? Inte fasingen vill du att staten skall bestämma vilken mjölk du skall köpa? Men det gör staten. Ty staten har reglering kring mjölk som gör att den inte kan produceras hur som helst. Den regleringen är ett ingrepp i din valfrihet. Ett ingrepp som emellertid undgår dig.

Men borgarna önskar valmöjlighet. För människor som har kunskap och som har intresse, är valfrihet bra. För de som inte har kunskap, eller, likt mig, saknar intresse, finns ingen fördel. Därför har jag valt att inte välja min valfria pensionsdel. Vilket gett mig genomsnittligt högre avkastning är de som valt att välja. Men jag har kunskapen att välja att inte välja. De som inte har kunskapen, hur skall de agera?

Statens ansvar över pensioner gör det möjligt för individer att slippa ha kunskap i kapitalistisk placeringslogik, de slipper ha intresse i kapitalism, och de är inte utsatta för kapitalismens risk.

Min misstanke är att borgarna struntar i risken, utan önskar i första hand, en egen frihet att utöva sin kunskap, men kanske än mer, att alla, alla blir tvingade att lära sig kapitalism. Och denna skola i kapitalism, när den fallerar, som den alltid gör då och då, är försäkrad. Av staten. Som alltid. Glöm inte bankkrisen i början av 90-talet, då staten räddade kapitalismens centrala aktörer, de stora bankerna.

Kapitalismen klarar sig inte utan staten, om kapitalismen skall befinna sig i ett någorlunda uthärdligt mänskligt samhälle. Och en god stat klarar sig inte utan kapitalism. Balanser i dessa skall förstås och debatteras. Blott fradgan från fanatikerna gör att den diskussionen blir okunnig, ja dum.

​Den 9 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin