Men man kan tänka sig en tredje kategori. Första kategorin är den som har råd att välja, och som därför har valfrihet. Andra kategorin är den som inte har råd att välja en Ferrari, och därför saknar valfrihet. Men den tredje kategorin finns också, den som inte känner till den röda Ferrarin, som därför inte kan ha åtrå till den, och som därför inte ens känner till möjligheten att ha eller att inte ha valfrihet.
På Marxistiskt grundkurs I, på SSU i Lund, fick jag lära mig att en grundläggande skillnad mellan högern (som vi kallade liberalerna) och oss, var att högern var för formell valfrihet, dvs att ha möjlighet att välja, medan socialisterna var för reell valmöjlighet, att ha kapacitet att välja.
Den som inte känner till Ferrari, kan inte åtrå en röd Ferrari. Det ser ut som om den har möjlighet att välja, och att den väljer att avstå. Men det som verkligen sker, är att den inte har kapacitet att välja, då den inte känner till Ferrari.
Den som känner till Ferrari och som har möjlighet att välja Ferrari, ser inte den okunniges okunnighet, utan blott att den inte har en Ferrari, dvs att den tycks ha valt att inte ha en Ferrari eller att den inte har råd att välja.
När socialisten kommer och anmärker på detta förhållande, då drar högern sitt avundskort, ty den tror att alla kan välja, men att de som inte har råd, får avstå valet, och de då blir avundsjuka för att de inte kan välja att köpa Ferrarin. Därigenom försöker de dölja, eller kanske de inte förstår att det finns en tredje kategori, den som inte har kapacitet att välja. Den som inte ser valet, ty den kan inte uppfatta alternativen.
I dessa dagar, med det fria skolvalet, framstår det onekligen som helt obegripligt hur usla skolor kan ha elever. Högern måtte anse att föräldrarna har valt den skolan, i utbudet av olika skolor. Medan socialisten känner av den instängslade människan, som trots att valen är uppenbara, inte erfar valets möjligheter.
Socialisten befinner sig därmed i en knepig situation. Den kan, men rätta, hävda att valfrihet är en myt som de upprätthåller som har kapaciteten att utnyttja valfriheten, ty de ser och kan utnyttja dess möjligheter, medan det finns de som inte erfar valfriheten, och därför inte heller har den.
Två vägar finns för socialisten.
Avskaffa den valfrihet som den resursstarke kan utnyttja, medan den resurssvage inte ens erfar. Gör valet åt alla. När det gäller skolans värld har det en stor samhällelig vinst, då den som gör valet, staten, därmed kan med styrka motverka skolvalets starkt segregerande effekt. De kan skapa ett samhälle där alla träffar alla, och förhindra det som vi i ökad utsträckning erfar idag, ett land där mångfalden motverkas genom det fria skolvalet.
Ge enormt starkt stöd till dem som inte erfar valet. Hjälp folk välja. Varför ta bort en frihet, för att det finns människor som inte erfar friheten? Hjälp dem som inte erfar friheten, att erfara friheten. Detta är en framkomlig väg för somliga socialister som de delar med sina politiska grannar, socialliberalerna.
Medan socialliberalen ytterst sällan kan göra mer än att informera om valfriheten (dock finns undantag, ty den deltar ju gärna i förbud mot droger, trots att de kan väljas bort), kan socialisten tänka sig att all världens information och utbildning ändå inte biter och skapar möjligheter att utnyttja valfriheten, samtidigt som valfriheten, oaktat omfattningen av kunskapen om valfriheten, skapar effekter som är djupt oönskvärda, såsom segregationen och dess våldsamma effekter, varför den går till förbudet.
Det tycks som om valfriheten och den sociala freden står mot varandra. Om det är så, var ställer sig du? Och varför gör du det? Är det i omtanke om dig själv och vilka effekter ditt val har för dig och din familj, eller är det i omtanke om andra? Eller i omtanke om att det ena är er rätt än det andra?
San Bernardo den 30 oktober 2019