Den 20 februari kom två nyheter som den inbillningssjuke ser ett sammanhang i.
Skolinspektionen drar in skoltillstånd för en grundskola och två gymnasieskolor, efter ingripande av SÄPO. Skälet är att eleverna utsätts för risken att radikaliseras, i riktning mot totalitär islamistisk ideologi.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skolor-mister-tillstand-600-elever-berors
Förskolor i Malmö gör inte den orosanmälan de är skyldiga till när de har anledning misstänka att ett barn lever i en situation av hedersförtryck. Skälet till att personalen bryter mot regleringen är att de är rädda för hot från föräldrarna eller att de själva deltar i och sympatiserar med förtrycket. I nyhetsrapporteringen jag länkar redogörs inte mer specifikt för hedersförtrycket, men det är vanligt förekommande i religiösa sammanhang, speciellt i sexistiska religioner, som ortodox kristenhet och islam. Min misstanke är att det framför allt rör flickor i muslimska familjer.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/hedersfortryck-pa-malmos-forskolor-personalen-anmaler-inte
Samma dag kommer två rapporter som rör islams mörka baksida.
’Ja, som det kan slumpa sig’, säger den initierade, kallt analytiske, objektive gode sanningssägaren.
’Se upp, detta är ytterligare tecken på islams utbredning, dess förgiftning av Sverige och den svenska demokratiska kulturen’, säger den inbillningssjuke, tillika ond i sin sjuka misstänksamhet.
Detta är de två positioner som är de befintliga idag, där jag tillhör den inbillningssjuke som larmar och gör mig till, för att människor skall se riktningen, där vi avlägsnar oss från ett samhälle med förtroende, jämställdhet och jämlikhet, samt demokrati.
För den inbillningssjuke gäller ett oomkullrunkeligt faktum, att islam etablerar sig i Sverige. Medan religiösa och politiska symboler har varit undanträngda i offentliga sammanhang, har hijaben etablerat sig som fullständigt normal och utan kontrovers, annat än från extremhögern och Sven-Olof Yrjö Collin. Denna symbol för förtryck har politiskt korrekta institutioner använt i sin marknadsföring av sig och sin mångfaldshetsorientering. T o m i public service förekommer denna symbol för en förtryckande totalitär, antifeministisk ideologi hos en kock som driver en förment mjuk programserie om matlagning. Moskéer byggs här och där, vilket ger islam en fast, materiell manifestation. Islamiska organisationer mottar stort stöd från staten. Skolor har etablerats med islamisk orientering. Och så vidare…
Mot islams etablering finns ingen stark politisk kraft. Blott de inbillningssjuka, oftast extremhögern, Sverigedemokraterna, samt någon förvirrad demokratisk socialist, t ex Sven-Olof Yrjö Collin, försöker driva opinion mot islams etablering. Det populära, frekventa anslaget är att uttala sig initierat, likt de forna socialdemokratiska makthavarna, Löfven och Wahlström, som sade att de har stor respekt för islam och som gjort värdefulla bidrag till mänskligheten.
Svensken i gemen har, sedan 60-talet, vant sig vid en religion, kristendomen, som är menlös, osynlig, och som snart knappt ens begraver folk. De har ännu inte insett att islam aldrig låter sig bli kristet menlös.
I de två nyheterna kan man notera att statens repressiva del, återigen, står för försvaret av Sverige och dess demokrati. Likt vad som skedde med alla de fascistiska muslimer som anställde upplopp, där de dragits inför rätta och blivit inlåsta, är staten alert när det gäller skolorna och reagerar med sin repression mot det odemokratiska. Här tycks staten fungera och göra sitt jobb, försvara demokratin.
Däremot, när det gäller förskolan, är staten antingen fegt undflyende eller korrumperad av de som bär hederskulturen, sannolikt muslimer. Här har staten förlorat sin roll som demokratins försvarare och förkämpe.
Avsaknaden av ramaskri, av räfst och rättarting, inga huvuden som rullar, inga kommissioner som tillsätts, inga bullriga demonstrationer för svensk demokrati, indikerar att den inbillningssjuke är verkligt inbillningssjuk, ty här finns inget att se.
Eller så är det den lugne, initierade, stillade som är den inbillningssjuke, som inbillar sig att här finns inget att se.
Den 23 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Skolinspektionen drar in skoltillstånd för en grundskola och två gymnasieskolor, efter ingripande av SÄPO. Skälet är att eleverna utsätts för risken att radikaliseras, i riktning mot totalitär islamistisk ideologi.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skolor-mister-tillstand-600-elever-berors
Förskolor i Malmö gör inte den orosanmälan de är skyldiga till när de har anledning misstänka att ett barn lever i en situation av hedersförtryck. Skälet till att personalen bryter mot regleringen är att de är rädda för hot från föräldrarna eller att de själva deltar i och sympatiserar med förtrycket. I nyhetsrapporteringen jag länkar redogörs inte mer specifikt för hedersförtrycket, men det är vanligt förekommande i religiösa sammanhang, speciellt i sexistiska religioner, som ortodox kristenhet och islam. Min misstanke är att det framför allt rör flickor i muslimska familjer.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/hedersfortryck-pa-malmos-forskolor-personalen-anmaler-inte
Samma dag kommer två rapporter som rör islams mörka baksida.
’Ja, som det kan slumpa sig’, säger den initierade, kallt analytiske, objektive gode sanningssägaren.
’Se upp, detta är ytterligare tecken på islams utbredning, dess förgiftning av Sverige och den svenska demokratiska kulturen’, säger den inbillningssjuke, tillika ond i sin sjuka misstänksamhet.
Detta är de två positioner som är de befintliga idag, där jag tillhör den inbillningssjuke som larmar och gör mig till, för att människor skall se riktningen, där vi avlägsnar oss från ett samhälle med förtroende, jämställdhet och jämlikhet, samt demokrati.
För den inbillningssjuke gäller ett oomkullrunkeligt faktum, att islam etablerar sig i Sverige. Medan religiösa och politiska symboler har varit undanträngda i offentliga sammanhang, har hijaben etablerat sig som fullständigt normal och utan kontrovers, annat än från extremhögern och Sven-Olof Yrjö Collin. Denna symbol för förtryck har politiskt korrekta institutioner använt i sin marknadsföring av sig och sin mångfaldshetsorientering. T o m i public service förekommer denna symbol för en förtryckande totalitär, antifeministisk ideologi hos en kock som driver en förment mjuk programserie om matlagning. Moskéer byggs här och där, vilket ger islam en fast, materiell manifestation. Islamiska organisationer mottar stort stöd från staten. Skolor har etablerats med islamisk orientering. Och så vidare…
Mot islams etablering finns ingen stark politisk kraft. Blott de inbillningssjuka, oftast extremhögern, Sverigedemokraterna, samt någon förvirrad demokratisk socialist, t ex Sven-Olof Yrjö Collin, försöker driva opinion mot islams etablering. Det populära, frekventa anslaget är att uttala sig initierat, likt de forna socialdemokratiska makthavarna, Löfven och Wahlström, som sade att de har stor respekt för islam och som gjort värdefulla bidrag till mänskligheten.
Svensken i gemen har, sedan 60-talet, vant sig vid en religion, kristendomen, som är menlös, osynlig, och som snart knappt ens begraver folk. De har ännu inte insett att islam aldrig låter sig bli kristet menlös.
I de två nyheterna kan man notera att statens repressiva del, återigen, står för försvaret av Sverige och dess demokrati. Likt vad som skedde med alla de fascistiska muslimer som anställde upplopp, där de dragits inför rätta och blivit inlåsta, är staten alert när det gäller skolorna och reagerar med sin repression mot det odemokratiska. Här tycks staten fungera och göra sitt jobb, försvara demokratin.
Däremot, när det gäller förskolan, är staten antingen fegt undflyende eller korrumperad av de som bär hederskulturen, sannolikt muslimer. Här har staten förlorat sin roll som demokratins försvarare och förkämpe.
Avsaknaden av ramaskri, av räfst och rättarting, inga huvuden som rullar, inga kommissioner som tillsätts, inga bullriga demonstrationer för svensk demokrati, indikerar att den inbillningssjuke är verkligt inbillningssjuk, ty här finns inget att se.
Eller så är det den lugne, initierade, stillade som är den inbillningssjuke, som inbillar sig att här finns inget att se.
Den 23 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
