På 80-talet var det sannolikt inte en dans på rosor att vara anställd av Bofors. Krigshetsare, förslösare av mänskliga och materiella resurser, skanderades mot dem. Idag är det möjligen lite annat ljud i skällan.
I dessa mörka tider är det inte lätt att bilda sig en uppfattning om vad som skall göras.
Det finns dock de som gör det lätt för sig, där de sitter, mjuka och varma och trånar efter andras behag, det behag som den varme och gode erhåller.
De behagstrånande sjunger naivitetens lov: ”Jag må vara naiv, och du må anklaga mig för det, men den naive ser möjligheterna, den naive när förhoppningarna, den naive har de mänskliga rättigheterna, humanismen, i sitt hjärta. Jag, den naive, är den gode som önskar alla gott”.
De behagstrånande vinner behag. Ty vem är så hjärtlös att den inte vill tro på den som tror på det goda? Den som, i sin oändliga godhet, tänker de goda tankarna och säger de goda orden?
Men när bomberna haglar över Kiev, Kharkiv, Mariupol, då sitter inte de behagstrånande i dessa städer och pratar sig varm för sin naivitet. De sitter i en bostadsrättslägenhet i Stockholm, med det goda georgiska vinet i glaset och marknadsför sin trånande naivitet. När människor i världens största koncentrationsläger, Gaza, eldas på av totalitära, våldsamma läror och invaderar Israel, med ett besinningslöst våld, då höjs glaset i Stockholm och man skålar för det viktiga, dialoga samtalet, där humanitetens röst hörs.
Ty förutsättningen för den behagstrånande naive är att naiviteten inte har någon kostnad. Den naive går inte ut på gatorna i Stockholm, där man skanderar ’From the river to the sea, Palestine will be free’ och för fram sin naiva ramsa ’From the river to the sea, Palestine will be Hamas free’. Den naive reser inte till Gaza och ställer sig som mänsklig sköld mellan den enormt effektivt mördande israeliska armen och de palestinska barnen. Den naive reser inte till Donetsk och förkunnar sin humanitet genom att skandera: Сложите оружие.
För mig låter den naive som det uttryck som falskeligen lagts i Marie Antoinettes mun, men som sannolikt är ett påhitt: ”Qu'ils mangent de la brioche”. Inför hungersnöden, där folket inte hade bröd och de följande hungersupploppen, frågade man naivt varför de inte äter brioche, som på svenska blivit bakelse.
Den behagstrånande naive vänder ryggen åt Bofors produktion och sätter sin tilltro till produktion och distribution av bakelser. Så vinns den eviga freden.
Den 21 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin