Handelshögskolan i Stockholm kommer framgent att ta in studenter baserat på betyg, men enbart de som har mer än 1,25 på högskoleprovet. Skälet är att de funnit att gymnasiebetyg inte är så starkt relaterat till förmåga som betyget borde utvisa. Detta beror på en misstanke om betygsinflation, eller snarare, betygskorruption, där gymnasieskolor ger glädjebetyg. Man pekar ut några sk elitskolor som speciellt problematiska.
Jag tror att det finns tre processer som samverkar till att skapa betygskorruption, vinstdrivande friskolor, elitskolor och statlig oförmåga att kontrollera skolor.
Elitskolor tar in de mest priviligierade, med starka föräldrar, med stora resurser, ekonomiska, sociala och kulturella. I undersökningar från olika länder har man funnit att glädjebetyg ges på usla skolor och på elitskolor, medan skolor i mitten är de strängaste. Skälet sägs vara att de usla skolorna måste premiera de som trots allt sökt sig till de usla skolorna, medan elitskolorna skall premiera dem som kämpat om en plats på en sådan skola.
Jag har själv erfarit den skillnaden eftersom jag arbetat på en av de mest prestigefyllda skolorna, på en medelmåttig och på två vars rykte är lågt. Jag och min kollega rapporterade om våra insikter som bl a kan läsas här (https://researchportal.hkr.se/ws/portalfiles/portal/40950300/FULLTEXT01.pdf). När en student lämnar Högskolan Kristianstad för att läsa sin magister vid Lunds universitet med argumentet: ’Jag får hellre väl godkänt i Lund än riskerar underkänt i Kristianstad’, erfar man starkt skillnaden i situation mellan mediokra skolor och deras ambitioner, och prestigefyllda skolors bakåtlutade bekväma attityd.
Vinstdrivkraften hos friskolorna och friskolefenomenet som sådant har pekats ut som drivkraft till betygskorruption. Är man på en marknad, där man drivs av utdelning på satsat kapital, är man lyhörd gentemot sina kunder. Det är ju de som ger vinsten. Därför kan betyg bli en produkt man säljer. Det liknar drivkraften för högskolorna med låg prestige, att de belönar sina kunder med det mest eftertraktade, goda betyg. Vinsten som drivkraft kan mycket väl vara ett skäl, men samma drivkraft, att saluföra höga betyg, finns även på statliga högskolor som saknar vinstdrivkraften. Men de har ju nollresultatet som drivkraft, att gå runt så att lärarna, och inte minst, rektor och andra administratörer kan fortsätta ha anställning. För att överleva ger man goda betyg.
Slutligen hade betygskorruption haft svårt för att etableras om det hade funnits en statlig kontroll av skolorna. Men i den mån den finns, är den svag. Jag har själv varit ansvarig för att producera dokument inför en statlig kontroll, granskningen av det akademiska företagsekonomiämnet. I Sanning! Den granskningen rymde, för att nu uttrycka sig överdrivet verserat och diplomatiskt, en mycket hög grad av osäkerhet. Idag är den hart när helt obetydlig då man granskar administration och inte prestation. Liknande sker sannolikt när det gäller gymnasieskolor, varför betygskorruptionen kan existera, florera och utvecklas.
Det finns dock ett sätt att minska betygskorruptionens effekter på högskolor. Varje universitetsprogram, varje högskolas program, har enormt stora kurser den första terminen, med många studenter, t ex 250 studenter. Där ger man de erkänt svåraste kurserna, i företagsekonomi t ex redovisning och finansiering, och absolut inte organisation eller ledarskap. När terminens sista tentamen är gjord, tar man ut de 50 studenter som sammanlagt gjort bäst resultat. Därvid undviker man de som fått korrupta betyg, men också de som inte passar till akademiska studier. Det senare är väl så viktigt då gymnasium och universitet är två olika studieformer, som kan passa olika. Jag vet. Jag fick 3,1 i slutbetyg från gymnasiet, på en 5-gradig skala, medan jag mestadels fick det högsta betyget, väl godkänt, på universitetsstudierna.
Utifrån Sven-Olof Yrjö Collins erfarenhet skanderar jag: Ge människan en chans! Döm ingen för vad den gjort, utan för vad den gör!
Den 20 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag tror att det finns tre processer som samverkar till att skapa betygskorruption, vinstdrivande friskolor, elitskolor och statlig oförmåga att kontrollera skolor.
Elitskolor tar in de mest priviligierade, med starka föräldrar, med stora resurser, ekonomiska, sociala och kulturella. I undersökningar från olika länder har man funnit att glädjebetyg ges på usla skolor och på elitskolor, medan skolor i mitten är de strängaste. Skälet sägs vara att de usla skolorna måste premiera de som trots allt sökt sig till de usla skolorna, medan elitskolorna skall premiera dem som kämpat om en plats på en sådan skola.
Jag har själv erfarit den skillnaden eftersom jag arbetat på en av de mest prestigefyllda skolorna, på en medelmåttig och på två vars rykte är lågt. Jag och min kollega rapporterade om våra insikter som bl a kan läsas här (https://researchportal.hkr.se/ws/portalfiles/portal/40950300/FULLTEXT01.pdf). När en student lämnar Högskolan Kristianstad för att läsa sin magister vid Lunds universitet med argumentet: ’Jag får hellre väl godkänt i Lund än riskerar underkänt i Kristianstad’, erfar man starkt skillnaden i situation mellan mediokra skolor och deras ambitioner, och prestigefyllda skolors bakåtlutade bekväma attityd.
Vinstdrivkraften hos friskolorna och friskolefenomenet som sådant har pekats ut som drivkraft till betygskorruption. Är man på en marknad, där man drivs av utdelning på satsat kapital, är man lyhörd gentemot sina kunder. Det är ju de som ger vinsten. Därför kan betyg bli en produkt man säljer. Det liknar drivkraften för högskolorna med låg prestige, att de belönar sina kunder med det mest eftertraktade, goda betyg. Vinsten som drivkraft kan mycket väl vara ett skäl, men samma drivkraft, att saluföra höga betyg, finns även på statliga högskolor som saknar vinstdrivkraften. Men de har ju nollresultatet som drivkraft, att gå runt så att lärarna, och inte minst, rektor och andra administratörer kan fortsätta ha anställning. För att överleva ger man goda betyg.
Slutligen hade betygskorruption haft svårt för att etableras om det hade funnits en statlig kontroll av skolorna. Men i den mån den finns, är den svag. Jag har själv varit ansvarig för att producera dokument inför en statlig kontroll, granskningen av det akademiska företagsekonomiämnet. I Sanning! Den granskningen rymde, för att nu uttrycka sig överdrivet verserat och diplomatiskt, en mycket hög grad av osäkerhet. Idag är den hart när helt obetydlig då man granskar administration och inte prestation. Liknande sker sannolikt när det gäller gymnasieskolor, varför betygskorruptionen kan existera, florera och utvecklas.
Det finns dock ett sätt att minska betygskorruptionens effekter på högskolor. Varje universitetsprogram, varje högskolas program, har enormt stora kurser den första terminen, med många studenter, t ex 250 studenter. Där ger man de erkänt svåraste kurserna, i företagsekonomi t ex redovisning och finansiering, och absolut inte organisation eller ledarskap. När terminens sista tentamen är gjord, tar man ut de 50 studenter som sammanlagt gjort bäst resultat. Därvid undviker man de som fått korrupta betyg, men också de som inte passar till akademiska studier. Det senare är väl så viktigt då gymnasium och universitet är två olika studieformer, som kan passa olika. Jag vet. Jag fick 3,1 i slutbetyg från gymnasiet, på en 5-gradig skala, medan jag mestadels fick det högsta betyget, väl godkänt, på universitetsstudierna.
Utifrån Sven-Olof Yrjö Collins erfarenhet skanderar jag: Ge människan en chans! Döm ingen för vad den gjort, utan för vad den gör!
Den 20 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
