I väst och i Sverige förekommer mestadels demonstrationer mot Israels krig. I dessa demonstrationer förekommer krav på en Palestinsk stat, från Jordanfloden till Medelhavet. Nu senast hindrades en vänsterpartistisk riksdagskvinna att tala på en demonstration mot Israels krig, efter att hon betonat att vänsterpartiet inte står bakom en hel palestinsk stat, utan pläderar för en tvåstatslösning.
Så, vilka statslösningar finns det rörande det område som idag består av Israel, palestinska områden samt av Israel ockuperade områden, t ex Golanhöjderna?
En judisk stat. Hela området organiseras som en judisk stat, så som idag Israel är organiserad, som utgör ett hem för judarna, där de kan undkomma pogromer och annan förföljelse, som kan finna stöd i Torans texter om landet som deras gud gav dem. Det är en sionistisk vision och en tydlig etnisk, dvs rasistisk lösning.
En palestinsk stat. Hela området organiseras under palestinsk dominans, kanske med islam som grundläggande ideologi, dit de miljoner palestinier, som idag lever i flyktingläger i Syrien, Libanon och Jordanien, eller tillhör den palestinska diasporan, kan återvända, likt tanken med den judiska staten. Palestinier, trots att de tillhör den arabiska folkgruppen, är inte högt värderade i de andra arabiska länderna, varför de, likt judarna, behöver ett eget land där de kan finna frid. Det är en tydlig etnisk, dvs rasistisk lösning
Två stater. De flesta förespråkar att området delas upp i två delar, enligt den ursprungliga FN-lösningen, där det finns två stater, en palestinsk och en judisk. Det blir mindre områden än i de två förra, men med fördelen att varje etnicitet får sina etniska, dvs rasistiska, hem. Nackdelen är att det riskerar att cementera den grundläggande konflikt som finns mellan judar och palestinier, inte minst uttryckta i deras religiösa ideologier, judendom och islam. En tvåstatslösning innebär därför risken för att vara en konstruktion med inbyggd fiendskap.
En demokratisk stat. Området görs till en stat, med en demokratisk, icke-rasistisk konstitution där religionsfrihet spikas fast. Envar får leva i landet, med sin religion, med sina seder, med sin etnicitet. Ingen etnicitet har några fördelar eller nackdelar, ty etnicitet identifieras inte, utan det är individer som lever i staten. Det vore att arrangera området likt Sverige, som inte är en nation baserad på etniciteten svensk, med protestantisk religion, där en individ, född av forna svenskar, inte har företräde till medborgarskap beroende på släktens tidigare etniska rötter. Kritiken mot en demokratisk stat har främst varit att judarna förlorar den demografiska kampen genom att palestinier, speciellt de muslimska, får fler barn och därför får ett demokratiskt övertag, vilket kan riskera att den initialt demokratiska staten blir likt det andra alternativet ovan, en palestinsk stat.
Det finns således tre rasistiska alternativ och ett demokratiskt alternativ. Så förvriden är dagens debatt och positionerna relativt Israel-Palestina, att det vi håller för sant i vårt land, en demokratisk stat, överhuvudtaget inte övervägs som alternativ.
Den 15 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin