Liberalerna vill ha privat ägande med individuellt beslutsfattande, medan socialisterna vill ha kollektivt ägande med demokratiskt beslutsfattande. Men vad i all sin dar menar de?
Löntagarfonderna stred liberalerna mot och hävdade privat ägande. Idag har vi i stället pensionsfonder, där individer stoppar in kapital och får ut avkastning. Det individuella beslutsfattandet består således i att stoppa in och ta ut pengar. Däremot, all den makt som kommer genom aktier, som löntagarfondsförespråkarna ville få tag på och genom dem, utöva makt, ligger idag hos manschettarbetarna på fonderna, utan det demokratiska inflytande som löntagarfonderna skulle vara utrustade med. Således, makten till organisationen fick liberalerna betala till manschettarbetarna, för att vinna individuell insättning och uttag.
Så, vad i all sin dar är privat äganderätt? Om jag äger en cykel, får jag använda den efter eget huvud. Till viss gräns. Jag får inte framföra den under mörker om den saknar lyse. Således har staten en restriktion på min användarrätt. En restriktion som förefaller vara motiverad av att mitt ägandeutövande påverkar andra. Jag får däremot cykla på min cykel på min tomt när det är mörkt, eftersom det inte påverkar någon annan.
Om man har en pool på sin tomt, som man betalt dyrt för, så måste den vara skyddad från intrång, trots att den är på min tomt och att således ingen annan än min familj har rätt att vara där. Du döms till fängelse för vållande till annans död om en knarkpåverkad inbrottstjuv, efter att ha tömt ditt hus på dina juveler, ramlar i din pool och drunknar. Återigen, om det du äger påverkar annan, trots att den som påverkas inte har rätt att bli påverkad, påverkas din äganderätt.
Äganderätt kan därför inte sägas vara något du har gentemot din sak, utan gentemot andra. Äganderätt är på det sättet aldrig privat utan kollektiv, eller jag skall kanske kalla det social. Att hävda naturrätten, att ditt ägande är en sak mellan dig och saken, är därför att dra den sociala maktens slöja över äganderätten och förminska dess sociala natur.
Aktiebolagets aktier är utmärkta som exempel på ägandet sociala natur. Liberaler försöker framställa det som att aktieägaren äger företaget och styr det i kraft av sitt ägande.
Men, för det första, aktieägaren äger bolaget men inte företaget. Jag äger mitt hus och har därför rätt att använda spisen i huset till min matlagning. Jag äger aktier i SSAB, men jag har ingen som helst rätt att gå in i personalrummet på stålverket i Oxelösund och laga till min middag. Ty spisen i personalrummet ägs av företaget, inte av bolaget.
För det andra, även om jag är ägare av SSAB, är rysligt många andra också ägare. Närmare bestämt 155 536 stycken ägare finns det. Jag skall då dela makten över bolaget med 155 536 andra aktieägare. Men inte ens detta visar på mitt inflytande, ty inflytandet är inte demokratisk, dvs en ägare - en röst. Inflytandet är kapitalistiskt, dvs står i proportion till hur många aktier jag har och de andra har. Mitt röstinnehav, som jag har genom mina 18750 B-aktier, är 1875 röster, eftersom B-aktier har 1/10 röst. Totalt finns 376 748 475,6 röster i bolaget. Jag har därför en andel av 0,000497% röster i bolaget. När vi går till omröstning på stämman förslår mina 0,000497% röster aningen lite mot den största ägaren, LKAB, med sina 10,5%. Visst finns ett privat ägande, men det är socialt, ty jag delar det med andra, och den delningen är inte demokratisk, en ägare-en röst, utan kapitalistiskt, dvs relaterat till min andel av aktiers röstetal.
Till detta kommer sedan att jag, och vi som är aktieägare, kan besluta om styrelsens bemanning, och om bolagets utdelning. Men vi får t ex inte besluta om en så viktig sak som vem som skall vara VD i bolaget, ty den rätten ligger hos styrelsen.
Jag har således aningen privat ägande av mina aktier, ty jag får sälja dem någorlunda som jag vill. Men för all raps i Skåne och för allt smör i Småland, tro inte att jag äger företaget som tillverkar stål under namnet SSAB. SSAB, bolaget, är inte utsatt för ett privat ägande. Det är i högsta grad ett socialt, kollektivt ägande, med kapitalistisk demokrati, där de som inte nödvändigtvis äger, styrelsen, avgör vem som skall driva företaget som VD.
Privat och kollektivt ägande är i alla fall ett socialt bestämt ägande. Det finns ingen äganderätt som staten kan inskränka, ty det är den som, i stor utsträckning, definierar äganderätten.
Den 19 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Löntagarfonderna stred liberalerna mot och hävdade privat ägande. Idag har vi i stället pensionsfonder, där individer stoppar in kapital och får ut avkastning. Det individuella beslutsfattandet består således i att stoppa in och ta ut pengar. Däremot, all den makt som kommer genom aktier, som löntagarfondsförespråkarna ville få tag på och genom dem, utöva makt, ligger idag hos manschettarbetarna på fonderna, utan det demokratiska inflytande som löntagarfonderna skulle vara utrustade med. Således, makten till organisationen fick liberalerna betala till manschettarbetarna, för att vinna individuell insättning och uttag.
Så, vad i all sin dar är privat äganderätt? Om jag äger en cykel, får jag använda den efter eget huvud. Till viss gräns. Jag får inte framföra den under mörker om den saknar lyse. Således har staten en restriktion på min användarrätt. En restriktion som förefaller vara motiverad av att mitt ägandeutövande påverkar andra. Jag får däremot cykla på min cykel på min tomt när det är mörkt, eftersom det inte påverkar någon annan.
Om man har en pool på sin tomt, som man betalt dyrt för, så måste den vara skyddad från intrång, trots att den är på min tomt och att således ingen annan än min familj har rätt att vara där. Du döms till fängelse för vållande till annans död om en knarkpåverkad inbrottstjuv, efter att ha tömt ditt hus på dina juveler, ramlar i din pool och drunknar. Återigen, om det du äger påverkar annan, trots att den som påverkas inte har rätt att bli påverkad, påverkas din äganderätt.
Äganderätt kan därför inte sägas vara något du har gentemot din sak, utan gentemot andra. Äganderätt är på det sättet aldrig privat utan kollektiv, eller jag skall kanske kalla det social. Att hävda naturrätten, att ditt ägande är en sak mellan dig och saken, är därför att dra den sociala maktens slöja över äganderätten och förminska dess sociala natur.
Aktiebolagets aktier är utmärkta som exempel på ägandet sociala natur. Liberaler försöker framställa det som att aktieägaren äger företaget och styr det i kraft av sitt ägande.
Men, för det första, aktieägaren äger bolaget men inte företaget. Jag äger mitt hus och har därför rätt att använda spisen i huset till min matlagning. Jag äger aktier i SSAB, men jag har ingen som helst rätt att gå in i personalrummet på stålverket i Oxelösund och laga till min middag. Ty spisen i personalrummet ägs av företaget, inte av bolaget.
För det andra, även om jag är ägare av SSAB, är rysligt många andra också ägare. Närmare bestämt 155 536 stycken ägare finns det. Jag skall då dela makten över bolaget med 155 536 andra aktieägare. Men inte ens detta visar på mitt inflytande, ty inflytandet är inte demokratisk, dvs en ägare - en röst. Inflytandet är kapitalistiskt, dvs står i proportion till hur många aktier jag har och de andra har. Mitt röstinnehav, som jag har genom mina 18750 B-aktier, är 1875 röster, eftersom B-aktier har 1/10 röst. Totalt finns 376 748 475,6 röster i bolaget. Jag har därför en andel av 0,000497% röster i bolaget. När vi går till omröstning på stämman förslår mina 0,000497% röster aningen lite mot den största ägaren, LKAB, med sina 10,5%. Visst finns ett privat ägande, men det är socialt, ty jag delar det med andra, och den delningen är inte demokratisk, en ägare-en röst, utan kapitalistiskt, dvs relaterat till min andel av aktiers röstetal.
Till detta kommer sedan att jag, och vi som är aktieägare, kan besluta om styrelsens bemanning, och om bolagets utdelning. Men vi får t ex inte besluta om en så viktig sak som vem som skall vara VD i bolaget, ty den rätten ligger hos styrelsen.
Jag har således aningen privat ägande av mina aktier, ty jag får sälja dem någorlunda som jag vill. Men för all raps i Skåne och för allt smör i Småland, tro inte att jag äger företaget som tillverkar stål under namnet SSAB. SSAB, bolaget, är inte utsatt för ett privat ägande. Det är i högsta grad ett socialt, kollektivt ägande, med kapitalistisk demokrati, där de som inte nödvändigtvis äger, styrelsen, avgör vem som skall driva företaget som VD.
Privat och kollektivt ägande är i alla fall ett socialt bestämt ägande. Det finns ingen äganderätt som staten kan inskränka, ty det är den som, i stor utsträckning, definierar äganderätten.
Den 19 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
