Svenska kyrkan bad samerna om ursäkt för att kyrkans präster hade varit en aktiv del i rasundersökningarna, men också i förtrycket av samernas kultur genom att skolan som barnen fick gå i, drevs på svenska, med svensk kultur förmedlad, där, inte minst, de kristna föreställningarna drevs, på bekostnad av samisk tro.
Kyrkan var hos samerna, precis som i resten av riket, en medaktör i manifestationen och befrämjandet av en stat, med en kultur, nationalstaten. Precis samma hände mig. Mitt språk, skånskan, förtrycktes till förmån för svenskan. Min historia, den danska fram till 1658, nämndes aldrig. Och kyrkans förtryck fanns där, med bön och psalm varje morgon.
Men vad innebär kyrkans ursäkt? Ja, de inser att de gjorde fel. Bra, det är första steget. Men det är värt ingenting.
Det andra steget, det som innebär att ett liknande misstag inte görs igen, nämndes inte. Vad gör kyrkan för att misstaget inte skall upprepas? Vad har kyrkan lärt sig av misstaget, och därvid vidtagit åtgärder?
Nej, kyrkan tycks nöja sig med att be om ursäkt. Grunden för deras agerande, som de bett om ursäkt för, ligger emellertid kvar. Det som skapat de handlingar som man bett om ursäkt för, har man inte undanröjt, eller ens hanterat.
Ty den kristna kyrkan är som den muslimska, missionerande och kulturintolerant. Det var ju deras intolerans mot samernas väsen och naturtro, som gjorde att man ansåg dem som, om inte barbarer, så i alla fall som outvecklade. De behövde höra guds röst. Det är samma totalitära tanke i islam, att de utanför är mindre värda och behöver ljuset från deras tro.
Den totalitära tanken överger inte de kristna. När de bad om ursäkt, sade inte ärkebiskopen att kyrkan lärt sig och därför tänkte revidera lärosatserna och bibeln.
Nej, kyrkan bad om ursäkt, men har inte lärt sig. Det är som pojken som kastar bollen genom ett fönster. Han ber om ursäkt, och går sedan ut och kastar bollen, som om inget hade hänt. Ingen lärdom. Ingen insikt i att agerandet skall ändras. Inget fel i kyrkan, som skapade gärningen. Blott ett misstag, ja nästan oavsiktligt. Som pojkens förflugna boll som slog sönder fönstret.
Men kyrkan övergrepp är ingen förflugen boll. Kyrkan har gjort dessa övergrepp under hundratals år. De kommer att göra det igen, men under den närmsta tiden, på mindre flagrant sätt. Ty de kristna kan be om ursäkt för en handling, men de kan inte be om ursäkt för att de är kristna och agerar som kristna. Ty det är otänkbart för dem att ändra sin kristendom.
Därför ekar ursäkten tom. Vad hon sade var följande:
”Vi ber om ursäkt. Men vi lär oss inte.”
Den 21 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Kyrkan var hos samerna, precis som i resten av riket, en medaktör i manifestationen och befrämjandet av en stat, med en kultur, nationalstaten. Precis samma hände mig. Mitt språk, skånskan, förtrycktes till förmån för svenskan. Min historia, den danska fram till 1658, nämndes aldrig. Och kyrkans förtryck fanns där, med bön och psalm varje morgon.
Men vad innebär kyrkans ursäkt? Ja, de inser att de gjorde fel. Bra, det är första steget. Men det är värt ingenting.
Det andra steget, det som innebär att ett liknande misstag inte görs igen, nämndes inte. Vad gör kyrkan för att misstaget inte skall upprepas? Vad har kyrkan lärt sig av misstaget, och därvid vidtagit åtgärder?
Nej, kyrkan tycks nöja sig med att be om ursäkt. Grunden för deras agerande, som de bett om ursäkt för, ligger emellertid kvar. Det som skapat de handlingar som man bett om ursäkt för, har man inte undanröjt, eller ens hanterat.
Ty den kristna kyrkan är som den muslimska, missionerande och kulturintolerant. Det var ju deras intolerans mot samernas väsen och naturtro, som gjorde att man ansåg dem som, om inte barbarer, så i alla fall som outvecklade. De behövde höra guds röst. Det är samma totalitära tanke i islam, att de utanför är mindre värda och behöver ljuset från deras tro.
Den totalitära tanken överger inte de kristna. När de bad om ursäkt, sade inte ärkebiskopen att kyrkan lärt sig och därför tänkte revidera lärosatserna och bibeln.
Nej, kyrkan bad om ursäkt, men har inte lärt sig. Det är som pojken som kastar bollen genom ett fönster. Han ber om ursäkt, och går sedan ut och kastar bollen, som om inget hade hänt. Ingen lärdom. Ingen insikt i att agerandet skall ändras. Inget fel i kyrkan, som skapade gärningen. Blott ett misstag, ja nästan oavsiktligt. Som pojkens förflugna boll som slog sönder fönstret.
Men kyrkan övergrepp är ingen förflugen boll. Kyrkan har gjort dessa övergrepp under hundratals år. De kommer att göra det igen, men under den närmsta tiden, på mindre flagrant sätt. Ty de kristna kan be om ursäkt för en handling, men de kan inte be om ursäkt för att de är kristna och agerar som kristna. Ty det är otänkbart för dem att ändra sin kristendom.
Därför ekar ursäkten tom. Vad hon sade var följande:
”Vi ber om ursäkt. Men vi lär oss inte.”
Den 21 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
