I dagens upphettade ’kalla kriget’-miljö, där Ryssland står mot västerlandet, är det gaphalsarnas som får utrymmet. Inte de eftertänksamma, inte de reflekterande. Det är synd, ty mycket står att lära, bara man ger sig tid. T ex borde man noga gå igenom och jämföra Kubakrisen med dagens Ukrainakris. Likheterna är ju slående. Två supermakter som förnekar en liten stat sin självständighet.

Men längre historiska linjer kan sökas.

I en utomordentlig artikel, så befriade från journalistisk aktivism och tyckande, skriver Terese Küchler om hur delar av en europeisk elit umgås med Putin och hans anhang. Inte bara umgås, utan gärna tar toppjobb inom den ryska administrationen. Schröder, den forna tyska kanslern, är styrelseordförande i ett ryskt oljebolag. Det framstår som att de som är i rysk tjänst, oftast är tyskar. Men det finns även finländare, tex Lipponen, forna statsminister i Finland, som arbetar i Nord Stream-projektet, dvs gasledningen som dras till Tyskland från Ryssland.

Det kan framstå som att Ryssland söker legitimitet inom den europeiska eliten. Som att delar av den europeiska eliten gärna låter sig köpas av ryssarna.

Men det kan också förklaras med att ryssar gärna tar in personer från Europa, och då mestadels från Tyskland.

Alltsedan familjen Romanov kom till makten, har Europa och dess bästa arbetskraft, använts i Ryssland. Många kaptener från Nederländerna har använts. Många arkitekter från Frankrike har använts.

Men även kvinnor har tagits in, då främst som gemål, mestadels för att skapa allianser med europeiska makter.

Höjden av den importen heter Katarina den Stora. En av de mest framstående ryska tsarer, som kvinna heter det tydligen tsaritsa, var Katarina II, den stora. Hon hette, innan hon flyttade till Ryssland och gifte sig med Peter III, som hon själv avsatte, Sophie Friederike Auguste av Anhalt-Zerbst. Hon kom således från en tysk stat, där äktenskapet med Peter III var kanske ett sätt att skapa goda förbindelser med Preussen. Hennes inflytande över den ryska utvecklingen är enorm. Hon tycks ha spelat väl med att behålla ryska traditioner och, i alla fall, inledningsvis, föra in upplysningens idéer. Men denna väldiga tsaritsa, där Ryssland fortfarande bär spår av henne, var tyska.

Man kan således se européer i rysk sold som ett sätt för Ryssland att föra in europeisk vitalitet och att vara uppkopplad till Europa, och sannolikt också betraktas som legitim av européer. Det handlar kanske mindre om att korrumpera Europa, utan mer att låta sig inspireras av Europa.

Européer i Ryssland kan ses som en rysk mångfaldhetsstrategi. Det är en synpunkt som inte hörs i dagens stridslarm.

Den 7 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​…som kräver absolut lydnad
…som är totalitär
…som skrämmer motståndare, så att folk böjer sig
….som utövar våld för att etablera sig
…som är antisemitisk
…som är sexistisk, där kvinnans plats är i hemmet
… som säger sig vara fredens ideologi
…som har en bok där hatet presenteras utan skam
…som kräver deltagande från barnsben
…som har en gudom som är allt

Det erbjuder ingen svårighet att känna igen en forna, hemsk ideologi, med ohyggliga konsekvenser. Beskrivningen passar väl in på både kommunism och nazism.

Men läs igenom satserna en gång till och se om du inte kan finna en ideologi idag, som bär samma satsers sanning.

Den andra läsningen är mycket skrämmande.

​Den 6 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​I stallet där jag hade min häst, tyckte ägaren att det var ett problem med att boxinnehavarna gjorde fel. Istället för att köra gödselkärran upp på plankorna på gödselkurran och tippa det där, valde de den lätta vägen, att tippa precis vid början av gödselkurran, med resultat att det blev överfyllt där, och med gödselläckage som effekt. Hon klagade på att hon säger till, om och om igen, men ändock, en dag senare, tippas gödsel vid början av gödselstaden.

Som tur var, hade hon en professor i företagsstyrning i stallet, vars avhandling bl a rymde diskussioner om olika kontrolltyper. Den i kontroll lärde mannen noterade att hon försökte kontrollera människornas beteende genom byråkrati, dvs att ställa upp regler som folk sedan skall följa. Problemet var att de inte följde reglerna. Hon hade då kunnat tillgripa resultatkontroll, att när hon såg någon tippa gödsel på fel plats, skulle den få en kostnad, t ex 20 kronor för varje feltippning.

Både handlingskontrollens byråkrati och resultatkontrollens finansiella incitament leder emellertid till att folk tycker att hon gnäller och bestraffar. Det ger en negativ stämning, vilket kan leda till t o m motstånd mot andan, att få till en god gödselstad.

Jag drog linor, och ställde saker i vägen, där gödselstaden började. Det innebar att det blev svårt att tippa vid gödselstadens början, och att det blev naturligt och lättare att rulla fram till platsen där gödseln skulle tippas. Linorna fick ändras, med mycket liten insats, efter en vecka. Jag förklarade för ägaren att det här var teknisk kontroll, att begränsa människors handlingsutrymme genom att tekniskt begränsa utrymmet så att blott den rätta handlingen var möjlig att utföra. Rätt sköt, upptäcker inte människorna att de är kontrollerade, varför risk för negativ stämning inte uppkommer. Att göra rätt blir naturligt.

Teknisk kontroll är vad som avhandlades i en artikel om våldtäkter och hur de kan förhindras (https://www.svd.se/inte-dyrt-att-stoppa-utomhusvaldtakter ). Det sägs att tillfället gör tjuven. Det gäller även våldtäktsmannen. I artikeln tas fram en del åtgärder som inte direkt rör gärningsmannen, utan förutsättningen för brottet. Våldtäkt genomförs när mannen och den våldtagna är ensamma. Ensamhet kan undvikas genom att bostäder och arbetsplatser är på samma plats, vilket ger kontinuerligt flöde av människor, och därmed lägre risk för den ensamhet som våldtäkten kräver. Undvik blinda väggar, dvs stora partier av väggar där det saknas fönster, och därmed ger ensamhet. Mörkret ger en ensamhet, varför t ex belysning som tänds vid minsta rörelse, både avslöjar våldtäktsmannen, och förhindrar hans övergrepp. Det finns också miljöförutsättningar av mer överraskande slag, t ex att smutsiga, nedskräpande, nedgångna miljöer är mer brottsutsatta än rena, fina miljöer.

Professorn i företagsstyrning tänker att det förvisso är gott med premisskontroll, att se till att människor har sådan uppväxtmiljö och sådan skola, att de inte kommer på tanken att begå brott. Vänstern och socialisterna brukar se detta som huvudmedlet mot brott. Det är också bra med resultatkontroll och handlingskontroll, t ex genom stränga straff och de horder av poliser som högern vill skall övervaka varje medborgares agerande.

Men gödselkurrans problem löstes med teknisk kontroll. Och våldtäkterna, i alla fall de som utförs utomhus och oftast av främmande män, kan reduceras genom teknisk kontroll. Det har den fördelen att människorna inte upplever att de är kontrollerade. Ja, de kanske upplever kontrollen, t ex att det är upplyst, att det finns folk som rör sig på platsen, att vägarna inte är tomma, utan upplysta, med fina gardiner och blommor, som behaglig, ja, kanske t o m vacker.

​Den 5 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​På 60-talet vurmade extremvänster för arbetarklassen. Arbetare och studenter skulle enas, sade de. Ja, extremvänstern var ju företrädesvis studenter, medelklassungdomar som hade kommit in på universiteten när universiteten öppnades i en demokratiseringsiver, kanske mest tänkt för arbetarbarn, men som exploaterades framgångsrikt av medelklassen.

Den varma omsorg extremvänstern visade arbetarklassen, fick inget gehör hos de som skulle ombesörjas. De anslöt sig inte. Ja, några av de som skulle ombesörjas ägnade sig t o m åt att spionera på extremvänstern. Ett skäl till att deras omsorg inte togs emot, var att arbetarna var oerhört bra på att organisera sig och stå för sin egen omsorg. Arbetarna behövde inte extremvänsterns omsorg och vände den ryggen.

Extremvänsterns kärlek blev aldrig besvarad.

Hur själva förändringen gick till, vet jag inte, och har inte heller noterat. Men idag är det annat ljud i skällan. Omsorgen riktas nu till en annan stackars grupp som extremvänstern anser behöver deras varma omsorg. Den nya vänstern har blivit, likt katolska och islamiska kyrkan, hängiven sexualitet. Alla de som inte faller inom det heterosexuella spektrat visas idag största omsorg. Idag har de däremot lyckats bättre, ty i deras traditionella demonstrationståg, där den röda fanan har ersatts av regnbågsfanan, tågar nu även de som man visar omsorg.  

Samtidigt vänder extremvänstern med största förakt ryggen mot arbetarna. Nu spottar de och fräser mot arbetarna. De tidigare så omhuldade, så ombesörjda, blir idag, med största förakt, förskjutna och ges hatiska epitet som rasister. Kärleken till arbetaren har förbytts till hat. Arbetaren idag hatas med en målarpensel som drar tunga bruna sjok över arbetaren.

Detta hat har t o m spridit sig till det forna arbetarpartiet, som stämmer in i extremvänsterns förakt. Det forna arbetarpartiet, som en gång i tiden stod för jämlikhet och solidaritet, benämner sitt folk som rasister. Istället för att försöka förmå arbetarna att komma tillbaka till deras naturliga hem, den demokratiska socialismen, där envar gör rätt för sig och är solidarisk, förskjuts deras folk genom det föraktfulla brunsmetandet.

​Den 4 februari 2022
​Sven-Olof Yrjö Collin 

​Skolan har marknadsfierats. Genom skolvalet, där föräldrar och barn kan välja vilken skola de skall gå i, samt genom företagisering, där skolor har blivit företag, där den stora debatten gäller de som är vinstdrivande aktiebolag.

Politiskt tycks företagiseringen vara i skottlinjen. Företagiseringen hade kunnat vara intressant, om den inneburit att producentkooperativ hade startats. Då hade man fått skolor som leds av den professionella personalen. Men vad som skett är i stället att vinstdrivande aktiebolag har skapats, som tjänat oerhört mycket pengar, och som dragit på sig en hård kritik.

Man hävdar att vinsten dränerar skolan från resurser som annars kommit eleverna till godo. Det är förvisso sant om man blott relaterar till just den skolan. Men, om man relaterar till andra skolor, så kanske en annan skola är dåligt skött, och ger ingen vinst, men också sämre utbildning. Vinsten behöver därför inte stå i motsats till god utbildning.

Däremot är det självklart att vinsten leder till ett agerande där vinsten, inte utbildningens kvalité, är den främsta drivkraften. Utbildningens kvalité, som borde vara mål, blir reducerat till ett medel. Således är det inte resursdräneringen via vinsten, som är vinstskolans akilleshäl, utan just vinstmotivets dominans. Kritikerna, som kanske hävdar att man skall begränsa utdelningen, angriper därför en yttring, men inte en orsak. Det är vinsten som sådan, som måste angripas.

Men det värre problemet i marknadsfieringen är sannolikt inte företagiseringen, utan skolvalet. Ty med skolvalet ges förvisso föräldrar möjlighet till val. Men genom skolvalet skapas också en marknad, där de skolor som vill attrahera elever, för att kunna existera eller för att få vinst, börjar påverka de faktorer som de tror föräldrar reagerar på. Skolvalet leder därför till, inte en kunskapsorientering, utan en kundorientering, där man ger kunden vad den vill ha.

Vad vill kunden ha? Ja, givetvis kunskap, säger alla i kör. Men är det sant? Är det inte mer sant att grundskolan ger förutsättningar för valmöjligheter till gymnasiet, och gymnasiet ger förutsättningar för valmöjlighet till universitetet. Kunden väljer då den skola som ger bäst valmöjligheter i framtiden. Den valmöjligheten beror till stor del på betygen som eleven får i skolan. Det beror mindre på vilken kunskap den får, ty i väldigt få utbildningar konkurrerar eleverna med förmåga och kunskap. Man konkurrerar med betyg.

I en marknad som består av skolval, skall man därför inte förvånas över vad som tycks ha skett, att det blivit en betygsinflation. Det finns inga tecken på att eleverna fått bättre kunskap Snarare finns starka indikationer på att elevernas kunskaper och förmågor har minskat över åren, även om man bortser från de många invandrarna de senare åren.

Ytterst beror en god betygssättning på lärarnas professionalism. Den kan förstärkas på en mängd sätt. Ett nödvändigt sätt, för att få till en rättvis betygssättning, är att reducera marknadsinslagen i så stor utsträckning som är möjligt. Därefter kan man granska i vilken mån vinstorientering är ett problem.

Men att inte fokusera på skolvalet, det som sannolikt driver betygsinflation, är röstfiskeri, till en oerhörd kostnad, nämligen kostnaden för en kunskapsnation.

​Den 3 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin  

Biskopen på Gotland avkragas, dvs avskedas som biskop och som präst. Enligt SvT beror det på att han under några år haft en utomäktenskaplig relation med en annan anställd. (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/biskopen-i-visby-stift-avsatts-historiskt-beslut)

Man kan ha synpunkten att han haft en relation med en anställd. Det framgår inte om han varit överordnad denne. I så fall är det högst olämpligt. Men att förlora sin tjänst p g a det, är en oproportionerlig åtgärd. Först samtalar man med biskopen. Sedan utdelar man en varning. Om biskopen hade varit ihärdig i sin kärleksaffär, hade kanske avsked kunnat övervägas.

Men detta är inte en arbetsrättslig fråga eller en fråga vilken moral man har på jobbet. Det är en fråga om vilken relation biskopen har till sin kallelse, att vara en kristen präst.

Paulus skriver till sin församling i Korinth (1:a Korinthierbrevet, 13:13): ”Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.”

Det citatet används för att motivera att kyrkan idag inte tillämpar 3:e moseboken, 20:13: ” Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.”

Homosexualitet är en stor synd och skall straffas med döden. Det är det kristna budskapet. Förlåt, det har varit det kristna budskapet. Över tiden har man mjuknat upp och inte slagit ihjäl den homosexuelle, men väl använt annat straff.

Tills den moderna utvecklingen innebar att man accepterade samhällets moral och förkastade den kristna moralen, och accepterade de homosexuella. Lyckligtvis fanns det en vers som var så otydlig, att den kunde användas för att rättfärdiga den tvära omvändningen, att överge den kristna moralen till förmån för den samhälleliga moralen.
Att vara kristen är att vara opportunist.

Men det bibelstället säger, tämligen klart, att kärleken står över tron. Dock är det bibelstället inte det som åberopas när det gäller biskopen. Istället säger t ex en ledarskribent på en kristen tidning: ” För en biskop ska evangeliet genomsyra allt man gör, det finns egentligen inget privatliv, utan det hänger så nära ihop med tjänsten, och då blir otrohet en allvarlig sak.”

Således sätter man undan Paulus förkunnelse, att kärleken är större än tron. Jag har inte funnit i intervjuerna vad de grundar avskedet på, annat än att det framstår som att det är hans kärlek till två personer, där den ena relationen är en utomäktenskaplig relation, som är skälet. Otrohet är skälet till hans avkragning.

Om det kan vi också läsa i bibeln, t ex i 2:a moseboken. 20:14: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”. Precis som med regleringen mot homosexualitet, upprepas detta några gånger i bibeln.

Varför övertrumfar Paulus starka ord, att störst är kärleken, de upprepande fördömande mot homosexualitet i bibeln, men kan inte förmå att övertrumfa de upprepande fördömandena av otrohet?

Jo, av det enkla skälet att otrohet fortfarande, olikt synen på homosexuella, är något som moraliskt fördöms i samhället. Samhällets moral fördömer otrohet. Därmed fördömer också kyrkan. Det handlar inte det minsta om tron eller om evangelierna, utan om hur samhällets moral är. Ty kyrkans moral är en spegling av samhällets moral.

Att vara kristen är att hålla upp fingret och känna vinden. Att vara kristen är att vara opportunist. Att vara kristen är att vara en moralisk vindflöjel, som följer samhällets vindar. Bibeln är en möjlighet, inte en förkunnelse.

Att vara kristen är att vara hycklare.

Däremot, vill jag hävda, var inte Kristus en hycklare. Han hade vänt sig till ärkebiskopen och de andra biskoparna och sagt: Den av er som är fri från synd kaste förste stenen”. Sedan hade han vänt sig till biskopen och sagt: ”Gå nu och synda inte mer” Varför i herrans namn anförs inte Johannesevangeliet 8:2-11? Kan ärkebiskopen kaste förste stenen eftersom hon är utan synd?

Men den kristna kyrkan bär inte det kristna kärleksbudskapet. Det vågar den inte. Den följer samhällsmoralen. Olikt Kristus, räds den korsfästelsen. Den böjer sig hellre än hävdar tron, att störst av allt är kärleken. Den kristna kyrkan är Petrus, han som förrådde Kristus tre gånger. Varvid tuppen gol. Långt och ihärdigt, för att förkunna förräderiet mot Kristus.
https://www.youtube.com/watch?v=tyzD54G98kI

Den 2 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Giovanne Falcone, maffiautredaren som fått ge ett annat citat till min hemsida, som var utsatt för mordhot under långa tider av sin levnad, och som slutligen mördades av maffian, sade så här om sin rädsla:
” L'importante non è stabilire se uno ha paura o meno, è saper convivere con la propria paura e non farsi condizionare dalla stessa. ”

Mer eller mindre översatt, säger han ungefär:
Det viktiga är inte att fastställa om man är rädd eller inte, utan det är att veta hur man lever med sin rädsla och inte blir bestämd av den.

En människa formas av sin uppväxt, säger vi. Med det menas att vår historia ligger lagrat i oss och bestämmer eller påverkar vårt agerande. En del av vår uppväxt, vår historia, har växt in i oss och kan endast med stora uppoffringar av självreflektion, och kanske av andras reflektion, bli förstått och därmed möjligt för oss att hantera, t ex genom att göra oss oberoende av det, så som Falcone säger, att veta om det, men att inte låta det bestämma oss.

Notera skillnaden i uttrycket bestämma och påverka, ty bestämma är att avgöra, utan pardon, utan självbestämmande, medan att påverkas är att ta intryck, med ett visst mått av självbestämmande. 

Det mer uppenbara Falcone kan peka ut är de historiska händelser som omger oss, som vi vet om, och som vi låter påverka oss. Ja, som vi fullt medvetet ställer framför oss, som fullt medvetet och med all insikt, tar upp vår tid och som hindrar oss. Trots att de inte finns längre utan blott är minnen. De bestämmer inte, men de påverkar.

Förvisningen från min tjänst som vid professor vid Högskolan Kristianstad den 1 juni 2018 var den värsta händelsen i mitt professionella liv. Som du förstår av denna text, är avskedet fortfarande levande i mig, eftersom jag sannerligen inte glömt det, och sannerligen, fortfarande tänker på det. Frågan är om det bestämmer mig, eller blott påverkar mig.

Falcone säger att jag skall leva med det, ty det har skett och går inte att göra ogjort. Det är en så stor händelse i mitt liv och i min uppfattning om vad akademi är, att jag inte kan glömma det. Men jag skall leva med det. Det skall inte bestämma, utan blott påverka.

Dock är det inte helt lätt att blott leva med något som kränkt mig personligen, men än mer, kränkt och förödmjukat min vision om akademi. Mig och mitt görande är sekundärt, ty det har jag, i stort sett, lyckats att fortsätta med. Tills idag, då jag inser att nästa vårtermin blir första terminen sedan cirka 1985 som jag inte möter en student som dennes handledare.

Vad värre är, är kränkningen av min vision, en högkvalitativ akademisk utbildning. Den kränkningen riskerar att inte bara påverka mig, utan också bestämma mig, på så sätt att jag kan göra något idag som inte är baserat av erfarenheten från avskedet, utan som riktar sig mot avskedet. Hämnden.

Vendettans gyllene regel säger: Allt vad andra gjort mot dig, skall du göra mot dem. Den primitiva abrahamitiska moralen, öga för öga, avsked för avsked. Den vallgrav som grävdes av de sk cheferna på högskolan, riskerar jag att fortfarande vandra i, och riskerar att leda min gång. Att jag påverkas så mycket av det, att min gärning idag kan härledas till en önskan att skapa en balans. Hämndens bestämning av mitt agerande. Att låta sig bestämmas, konditioneras, condizionare.

Falcone hade emellertid metoder för att låta sig undgå att bestämmas av hotet. Den främsta metoden var nog det skydd som staten gav, genom livvakter och bunkrar. Genom det skyddet kunde han fortgå i sin strävan att avslöja och dra maffian inför rätta. Han kunde fortsätta sin vision. En gång misslyckades det, och Falcone dog. Men innan dess, kunde skyddet ge honom friheten att inte bestämmas av hotet.

Ett av mina skydd, som ger mig friheten att inte determineras, att bestämmas av avskedet, är ett dokument som heter Exodus, som är på 282kb, 52847 ord, 130 sidor och tio inspelningar. Ingen annan än jag har sett dokumentet Exodus. Ingen annan än jag har läst Exodus eller lyssnat på inspelningarna. Exodus ligger utskrivet på papper i mitt hemmakontor. Exodus och dess material finns sparat på en extern hårddisk och ett antal USB-minnen och ligger i min dator.

Exodus är en berättelse om min tid på Högskolan Kristianstad, med dokument och inspelningar som styrker min berättelse. Jag arbetade på det månaden innan avskedet, och några gånger efter, då händelser skedde som förklarade vad som skett.

Exodus är min möjlighet till öga för öga, till vendettans syrliga angrepp, så som de angrepp mig och min vision. Allt vad andra gjort mot dig, skall du göra mot dem.      

Exodus ger mig frihet från avskedet. Med Exodus i min hand kan jag undvika att bli bestämd, om än fortfarande kraftigt påverkad, av angreppet på min vision. Vetskapen att jag har möjligheten att lägga ut Exodus på internet, och därvid få en snabb och kostnadsfri spridning, ger en lindring i smärtan, som reducerar den från bestämmande till påverkande.

Jag tror inte, och jag hoppas innerligt att jag inte kommer att sprida Exodus. Ty en vendetta är ett dubbelt förfall. Det innebär att du som utför vendettan mot dem, agerar som dem, dvs att du blivit som dem. Det innebär att du låter deras agerande bestämma ditt agerande, dvs att de bestämmer vad du gör. Inte nog med att du är lika primitiv som dem, du låter också deras primitiva agerande bestämma ditt.

Det stora är således att låta sig påverkas, men inte bestämmas. Att lära sig och att behålla sin frihet.

​Den 1 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin