Tove Lifvendahl skriver i en ledartext i Svenska Dagbladet att en uppenbar lösning, hämtad från Timbros VD:s tidigare inlägg, på de låga pensionerna är att öka andelen av den valbara pensionen, från 2% till 5% eller 10%. Mot bakgrund av börsens utveckling, skulle pensionärerna få en god pension, ja, kanske t o m bli miljonärer.
https://www.svd.se/hur-stor-del-av-din-pension-bestar-av-politisk-makt
Detta ter sig som dagsblindhet, okunskap eller som ideologisk blindhet.
I min skolby, Södra Rörum, erfor man under mitten av 1800-talet en stor befolkningstillväxt. Kyrkan, den lilla fina medeltida kyrkan, skulle inte räcka till inför befolkningsutvecklingen. Men man insåg att man inte skulle få tillstånd att riva kyrkan, varför man sprängde den, och begärde tillstånd att bygga en ny. Den nya kyrkan var betydligt större. När den nya kyrkan invigdes, stod befolkningstalet på sin högsta punkt. Lika snabbt som befolkningen hade ökat, sjönk nu befolkningen då många utvandrade, främst till Danmark. Snart ekade kyrkan tom. Sedan kom avkristningen, varför kyrkan idag är ett beläte över människans starka framtidsförhoppning, där man drar ut linjerna, de goda, rakt ut i intet.
Denna dagsblindhet kan vara en förklaring till att borgerliga debattörer drar ut börsens utveckling, och därvid finner att alla på börsen blir miljonärer. Följer man deras råd kan framtidens pensionärer stå där, som miljonärer, eller med tomma pensioner.
Okunskap kan vara den andra förklaringen. Ty som ekonom kan man inte se avkastning, utan att se risken i avkastningen, dvs dess variation. Börsen kan ge högre avkastning, men också lägre avkastning. Och framför allt, den avkastningen kan variera oerhört över åren. Den som är stadd vid kassa kan lättare ta dessa risker, eftersom en nedgång inte innebär att den inte har råd med bröd och smör. Men den som saknar marginaler, den får dra ner på värmen och övergå till makaroner och ketchup. Debattören tycks helt oproblematiskt föreslå en ökning av risken i pensionen, utan att beakta dess konsekvenser. Kanske hon gör som de flesta borgare, när risken blir för stor, då är det inte de initiala risktagarna som skall ta risken, utan staten, dvs alla skattebetalare.
Ideologisk blindhet består i det heliga valet. Ty borgare önskar valmöjligheter till individer. Det låter bra, ja, fullt rimligt eller hur? Inte fasingen vill du att staten skall bestämma vilken mjölk du skall köpa? Men det gör staten. Ty staten har reglering kring mjölk som gör att den inte kan produceras hur som helst. Den regleringen är ett ingrepp i din valfrihet. Ett ingrepp som emellertid undgår dig.
Men borgarna önskar valmöjlighet. För människor som har kunskap och som har intresse, är valfrihet bra. För de som inte har kunskap, eller, likt mig, saknar intresse, finns ingen fördel. Därför har jag valt att inte välja min valfria pensionsdel. Vilket gett mig genomsnittligt högre avkastning är de som valt att välja. Men jag har kunskapen att välja att inte välja. De som inte har kunskapen, hur skall de agera?
Statens ansvar över pensioner gör det möjligt för individer att slippa ha kunskap i kapitalistisk placeringslogik, de slipper ha intresse i kapitalism, och de är inte utsatta för kapitalismens risk.
Min misstanke är att borgarna struntar i risken, utan önskar i första hand, en egen frihet att utöva sin kunskap, men kanske än mer, att alla, alla blir tvingade att lära sig kapitalism. Och denna skola i kapitalism, när den fallerar, som den alltid gör då och då, är försäkrad. Av staten. Som alltid. Glöm inte bankkrisen i början av 90-talet, då staten räddade kapitalismens centrala aktörer, de stora bankerna.
Kapitalismen klarar sig inte utan staten, om kapitalismen skall befinna sig i ett någorlunda uthärdligt mänskligt samhälle. Och en god stat klarar sig inte utan kapitalism. Balanser i dessa skall förstås och debatteras. Blott fradgan från fanatikerna gör att den diskussionen blir okunnig, ja dum.
Den 9 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svd.se/hur-stor-del-av-din-pension-bestar-av-politisk-makt
Detta ter sig som dagsblindhet, okunskap eller som ideologisk blindhet.
I min skolby, Södra Rörum, erfor man under mitten av 1800-talet en stor befolkningstillväxt. Kyrkan, den lilla fina medeltida kyrkan, skulle inte räcka till inför befolkningsutvecklingen. Men man insåg att man inte skulle få tillstånd att riva kyrkan, varför man sprängde den, och begärde tillstånd att bygga en ny. Den nya kyrkan var betydligt större. När den nya kyrkan invigdes, stod befolkningstalet på sin högsta punkt. Lika snabbt som befolkningen hade ökat, sjönk nu befolkningen då många utvandrade, främst till Danmark. Snart ekade kyrkan tom. Sedan kom avkristningen, varför kyrkan idag är ett beläte över människans starka framtidsförhoppning, där man drar ut linjerna, de goda, rakt ut i intet.
Denna dagsblindhet kan vara en förklaring till att borgerliga debattörer drar ut börsens utveckling, och därvid finner att alla på börsen blir miljonärer. Följer man deras råd kan framtidens pensionärer stå där, som miljonärer, eller med tomma pensioner.
Okunskap kan vara den andra förklaringen. Ty som ekonom kan man inte se avkastning, utan att se risken i avkastningen, dvs dess variation. Börsen kan ge högre avkastning, men också lägre avkastning. Och framför allt, den avkastningen kan variera oerhört över åren. Den som är stadd vid kassa kan lättare ta dessa risker, eftersom en nedgång inte innebär att den inte har råd med bröd och smör. Men den som saknar marginaler, den får dra ner på värmen och övergå till makaroner och ketchup. Debattören tycks helt oproblematiskt föreslå en ökning av risken i pensionen, utan att beakta dess konsekvenser. Kanske hon gör som de flesta borgare, när risken blir för stor, då är det inte de initiala risktagarna som skall ta risken, utan staten, dvs alla skattebetalare.
Ideologisk blindhet består i det heliga valet. Ty borgare önskar valmöjligheter till individer. Det låter bra, ja, fullt rimligt eller hur? Inte fasingen vill du att staten skall bestämma vilken mjölk du skall köpa? Men det gör staten. Ty staten har reglering kring mjölk som gör att den inte kan produceras hur som helst. Den regleringen är ett ingrepp i din valfrihet. Ett ingrepp som emellertid undgår dig.
Men borgarna önskar valmöjlighet. För människor som har kunskap och som har intresse, är valfrihet bra. För de som inte har kunskap, eller, likt mig, saknar intresse, finns ingen fördel. Därför har jag valt att inte välja min valfria pensionsdel. Vilket gett mig genomsnittligt högre avkastning är de som valt att välja. Men jag har kunskapen att välja att inte välja. De som inte har kunskapen, hur skall de agera?
Statens ansvar över pensioner gör det möjligt för individer att slippa ha kunskap i kapitalistisk placeringslogik, de slipper ha intresse i kapitalism, och de är inte utsatta för kapitalismens risk.
Min misstanke är att borgarna struntar i risken, utan önskar i första hand, en egen frihet att utöva sin kunskap, men kanske än mer, att alla, alla blir tvingade att lära sig kapitalism. Och denna skola i kapitalism, när den fallerar, som den alltid gör då och då, är försäkrad. Av staten. Som alltid. Glöm inte bankkrisen i början av 90-talet, då staten räddade kapitalismens centrala aktörer, de stora bankerna.
Kapitalismen klarar sig inte utan staten, om kapitalismen skall befinna sig i ett någorlunda uthärdligt mänskligt samhälle. Och en god stat klarar sig inte utan kapitalism. Balanser i dessa skall förstås och debatteras. Blott fradgan från fanatikerna gör att den diskussionen blir okunnig, ja dum.
Den 9 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
