Är inte skönhetsoperationer en del i Upplysningstidens ideal, att bilda sig? Så frågar Lena Andersson i en krönika (https://www.svd.se/skonhetsoperationernas-filosofi ). Det moderna upplysningsprojektet innebar att inte finna sig i sin plats. Utveckling var ledordet. För människan innebär utveckling att bilda sig, att realisera sina möjligheter och förmågor.
Skönhetsoperation kan förefalla att vara inom utvecklingskategorin, och väl ansluta till bildningsidealet. Att inte nöja sig med den som man råkar vara, utan att ta sig fram, att utvecklas, att bilda sig.
Men hon noterar att det finns de som skäms över sin skönhetsoperation. trots att den var bildande. Hon tror att den skammen kanske kommer av att skönhetsoperationen är ett lättjefullt sätt att bilda sig. Den lilla smärtan som kan erfaras är inte mycket relativt den ansträngning som krävs av den som bildar sin själ.
Förvisso kan det vara behagligt att läsa Jane Eyre, den vackra engelskan, tidvis den vackra kärlekshistorian. Men det behagliga i upplevelsen är inte bildning. Det är blott upplevelse. En upplevelse bildar inte själen. För bildning krävs tanken, reflektionen, försöket att med förnuft och förstånd begripa vad som egentligen sker i romanen, och att sedan dra slutsatser som gäller en själv, ens egen själ och ens egen moral.
Bildning, för att vara bildning, kräver arbete, ansträngning, uppoffring. Upplysningen tycks vara väl gift med den protestantiska läran om att realisera gud genom arbete, den Lockska egendomsidéen att något blir mitt genom att jag lägger mitt arbete i det, vilket sedan blommade ut i arbetsvärdeläran, att blott arbete skapar värde.
Skönhetsoperation innebär inget större arbete. Därför är det inte en bildande aktivitet.
Men Lena noterar en annan sak, att de skönhetsopererade liknar varandra, de tycks ha liknande skönhetsideal. Det till synes individualistiska ter sig kollektivistiskt, att bli lik andra. Bildningstanken är däremot starkt individualistisk, ty bildning innebär inte att bli lik någon annan, utan att realisera sina möjligheter, att realisera den individ som döljer sig bakom bråte av traditioner och institutioner som en potentialitet. Bildning är att bli Jag.
Bildning är en formlig explosion av individen, där den under bildningens gång realiserar sig. Medan skönhetsoperationen innebär att individen försvinner, till förmån för en kollektiv skönhet.
Skammen i skönhetsoperationen kommer därför av dess lättja och dess kollektivism, medan den upphöjda bildningen når sin upphöjdhet genom arbete och individualism.
Den 13 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Skönhetsoperation kan förefalla att vara inom utvecklingskategorin, och väl ansluta till bildningsidealet. Att inte nöja sig med den som man råkar vara, utan att ta sig fram, att utvecklas, att bilda sig.
Men hon noterar att det finns de som skäms över sin skönhetsoperation. trots att den var bildande. Hon tror att den skammen kanske kommer av att skönhetsoperationen är ett lättjefullt sätt att bilda sig. Den lilla smärtan som kan erfaras är inte mycket relativt den ansträngning som krävs av den som bildar sin själ.
Förvisso kan det vara behagligt att läsa Jane Eyre, den vackra engelskan, tidvis den vackra kärlekshistorian. Men det behagliga i upplevelsen är inte bildning. Det är blott upplevelse. En upplevelse bildar inte själen. För bildning krävs tanken, reflektionen, försöket att med förnuft och förstånd begripa vad som egentligen sker i romanen, och att sedan dra slutsatser som gäller en själv, ens egen själ och ens egen moral.
Bildning, för att vara bildning, kräver arbete, ansträngning, uppoffring. Upplysningen tycks vara väl gift med den protestantiska läran om att realisera gud genom arbete, den Lockska egendomsidéen att något blir mitt genom att jag lägger mitt arbete i det, vilket sedan blommade ut i arbetsvärdeläran, att blott arbete skapar värde.
Skönhetsoperation innebär inget större arbete. Därför är det inte en bildande aktivitet.
Men Lena noterar en annan sak, att de skönhetsopererade liknar varandra, de tycks ha liknande skönhetsideal. Det till synes individualistiska ter sig kollektivistiskt, att bli lik andra. Bildningstanken är däremot starkt individualistisk, ty bildning innebär inte att bli lik någon annan, utan att realisera sina möjligheter, att realisera den individ som döljer sig bakom bråte av traditioner och institutioner som en potentialitet. Bildning är att bli Jag.
Bildning är en formlig explosion av individen, där den under bildningens gång realiserar sig. Medan skönhetsoperationen innebär att individen försvinner, till förmån för en kollektiv skönhet.
Skammen i skönhetsoperationen kommer därför av dess lättja och dess kollektivism, medan den upphöjda bildningen når sin upphöjdhet genom arbete och individualism.
Den 13 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
