Men jag begärde inte att USA och Storbritannien skulle blockeras när de 2003 ockuperade Irak. Deras ockupation byggde på lögnen om Iraks förråd av kemiska vapen. Ryssland har ännu inte producerat en lögn med samma omfattning.
En annan betydande skillnad är att, vad jag vet, önskade inte en stor del av Iraks befolkning att landet skulle invaderas.
Således var USA:s och Storbritanniens invasion mycket mer allvarlig än Rysslands invasion av utbrytardelarna av Ukraina. Ändock planeras sanktioner mot Ryssland, och en obetydlig svensk bullrar om total bojkott av Ryssland.
Vilket gränslöst hyckleri! När USA och Storbritannien gör skurkstreck diskuteras det, det opponeras, men inte på ett trovärdigt sätt, t ex genom sanktioner. När däremot Ryssland gör något, då tycks den gamla rysskräcken väckas till liv och bullrandet stöds av sanktioner, ja t o m med krav på blockad.
Är detta hyckleri blott ett tecken på det som Gustafsson, en forna centerpartistisk försvarsminister sade: ”…men vi vet ju var vi hör hemma”? Även om vi vet hur illa de beter sig, kanske speciellt USA, med deras Vietnam, Kuba, Chile, Afghanistan och Irak, så vill vi gärna tro att de över lag befrämjar en livsposition som vår, demokrati och marknadsekonomi.
Men om tillhörigheten gör en något blind, förstärks blindheten genom den egna närheten till skurkstrecken. Vi tänker på våra egna gränser och kan då uppfatta Ryssland som ett större, om än inte betydande, hot mot oss än vad USA eller NATO någonsin kan vara. Ja, det finns väl mycket få svenskar som kan föreställa sig att NATO skulle angripa Sverige?
Blindheten, och därmed hyckleriet, kommer av tillhörighet och närhet. Men det tillkommer ytterligare en faktor, som nog spelade en avgörande roll för mitt hyckleri igår. Det finns en skillnad mellan Ukraina och Irak. Iraks invasion var en principiell sak. Det var blott en principiell sak. Igår höljde jag grunden för mitt fördömande i principer om nationalism och demokrati.
Men Ukraina är inte blott en fråga om principer. Ukraina är ett land som har våra färger i sin flagga. Ett land som likt oss ligger mellan supermakterna. Ett land som är alliansfritt, men där Ukraina, till skillnad från Sverige, vill vara med i NATO. Ukraina är också ett land där Sverige tidigare spelade en avgörande, men negativt avgörande roll, där vi, den 28 juni 1709, vid Poltava, hade kunnat se till att Ukraina inte kom under ryskt inflytande. Men Karl XII klarade inte uppgiften, utan blev slagen av Peter I.
På detta lägger sig min fascination för Ukraina, som ledde mig till att, tillsammans med några andra, organisera en resa till Ukraina, som lett till att jag idag har en, och endast en akademisk anställning, vid Kharkiv University of Humanities “People’s Ukrainian Academy”. Ett universitet som ligger cirka 30 mil från staden Donetsk, och kanske 20 mil från gränsen som idag hålls ’fredsbevarande’ av Ryssland.
Ja, jag erkänner mitt hyckleri. Som jag delvis förklarar med tillhörighet och närhet, men än mer av att Ukraina inte är ett land, utan är en vän och en upplevelse, som får min själ att överflygla förnuftets krav på principer. Det är inte en föredömlig grund för att hävda blockad. Men det är en mänsklig grund.
Och glöm för all del inte Grevinnans klokskap, där ordet kvinna kan ersättas med människa.
https://www.dailymotion.com/video/xs1rwt
Den 23 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin