Så ser vi att vi lever i en ideologiserad tid. En tid där litterär förmåga underordnas den politiska viljan, där kunskap underordnas viljan, det som kallas fake news, det som finns, det som är kunskap, är det jag vill. Det jag själv erfarit genom min arbetsbefrielse, där jag ansåg att högskolan skall vara fri från ideologi, må vara den är skapad av FN och kallas hållbarhet.
I en bokpresentation skriver Ida Österberg om Sverker Sörlin’s bok ”Till bildningens försvar”. Här skall sägas att jag blott har läst hennes presentation, att jag inte läst hans bok, och att jag, inför alla de böcker som jag vill läsa, inte kommer att läsa hans bok. Utsagor om kvalitéer i hans bok kommer därför från Idas presentation.
Så här står det i presentationen:” Bildning skall, enligt Sörlin, betraktas som ett gemensamt försvar mot invandringsfientlighet, klimatförnekelse och högernationalism. “
https://www.svd.se/ett-stridsrop-mot-samtidens-bildningsbrist
Bildning kan man definiera som att det är människans frihet att ge sig själv form, att bilda sig, att utforma sig, med hjälp av sitt Förnuft, när hon tar del av andras kunskaper och erfarenheter. Detta kan emellertid inte vara Sörlins definition, ty enligt honom anges bildning också av ett specifikt innehåll. Blott den som nått till insikt i sin bildningsresa avståndstagande från invandringsfientlighet, klimatförnekelse och högernationalism har uppnått ett bildat tillstånd.
Bildning är således inte en process där man utformar sig under frihet, utan där man tillgodogör sig de för tillfället lämpliga attityderna. Mitt begrepp om bildning, där friheten utgör förutsättningen för bildningsprocessen, blir hos Sörlin ersatt av en hegemonisk ideologis förtryck.
I mitt bildningsbegrepp vet man inte var man kommer fram. Man vet bara att man är på väg. Förnuftet bearbetar ständigt de intryck man tar och får under sin bildningsresa genom livet. Det gör bildning så oerhört spännande. Varje bok, varje möte med en människa, ger material till Förnuftet, och formar individen sakta, sakta. Det är det som gör resans möda värd.
Hade jag vetat att jag skulle ända i attityder mot ”…invandringsfientlighet, klimatförnekelse och högernationalism ” hade jag slutat, ty då förlorar Bildningen sin grundläggande motivation i upptäckandet som formar mig.
Bildningen innehåller en klar vilja, viljan att bli vis, att bli insiktsfull, att inte bli följsam utan självständig, att bli autonom. Därmed realiserar man också Bildningens förutsättning, Friheten. Sörlins bildade människa är inte fri, utan underkastad kravet att nå fram till den dagsaktuella hegemonins värderingar. Sörlins individ är Homo Sovieticus. Den är den raka motsatsen till den bildade människan.
Att Sörlins bok anmäls i den stora svenska dagstidningen är ytterligare ett tecken på den kraftfulla ideologiseringen i vårt samhälle. Dock skall sägas att anmälaren, Ida, framför liknande kritik mot hans bildningsbegrepp som jag här framfört. Kanske, kanske är anmälan därför ett tecken på att ideologiseringen motarbetas, genom att avslöjas i en anmälan.
Visst kan jag tycka som Sörlin, att det är lite sorgligt om en människa bildar sig till främlingsfientlighet, klimatförnekelse och högernationalism. Men det är lika fullt ett bildande, av en fri människa, under sitt ansvar att bli Bildad.
Öllsjö den 24 oktober 2019