I förordet kunde jag inte hålla mig från att politisera. Att ange att en av mina huvudkrafter var mitt klasshat, speciellt i slutfasen på avhandlandet, då arbetet med avhandlingen är så tungt och tröstlöst att man vill släppa hela avhandlandet och ta ett jobb, vilket som helst. I det tröstlösa arbetet fann jag min kraft i mitt klasshat, inte hat mot en klass, utan mot klassamhället, som hindrar individer från att realisera de förmågor naturen gett dem.
Nyligen läste jag i ett förord till en avhandling, en liknande handling, som också angav var doktoranden fått sin handlings kraft från. Lika personligt, men riktat mot akademins huvudsak.
Jag läste följande: ”I have been fortunate enough to keep my positions as a lecturer at Kristianstad University and combine my PhD studies with teaching. For me the days of teaching have been extremely important. Thank you students! You motivate me to learn more, you challenge me and you always make my workweek fun.” (Källström 2019:10; https://portal.research.lu.se/portal/files/68928535/Lisa_K_llstr_m_HELA.pdf)
Som länken anger, texten från förordet finns i Lisa Källströms doktorsavhandling, där hon berättar att hon funnit kraften hos studenterna.
Så talar en akademiker! Så talar en sann akademiker, som följer den akademiska normen att akademin görs av lärarna och studenterna tillsammans. Hon visar en mognad och en insikt som jag inte hade när jag var på väg att färdigställa min avhandling.
Jag känner att min tid som akademiker börjar bli all. Jag rädds för närvarande att akademins normer eroderar under det ideologiska trycket och flamset, där universitet och högskolor blir politiska aktivister, och akademin fördärvas av sk akademiska chefer, som saknar akademins normer och visioner.
I det som ser så mörkt ut, finns emellertid ljus. Jag kan namnge de som jag ser som akademins ljus. Men här nöjer jag mig att namnge en, Lisa Källström. De andra jag ser som ljus, vet att jag ser dem som ljus. Och de som jag ser som akademins mörker vet också att jag ser dem som mörker.
Och i min glädjefyllda, aldrig sinande naivitet, sätter jag min förhoppning till akademins ljus. Ty medan mörker inte kan släcka ljuset, kan ljuset fördriva mörkret.
Öllsjö den 22 oktober 2019