Jag kallar dem beslöjade kvinnor, ty det är fel att kalla dem muslimska kvinnor, då det finns kvinnor som är muslimer som inte är beslöjade, samtidigt som det finns beslöjade kvinnor som är beslöjade av tradition och kultur, utan att vara troende muslimer.
I centrum såg jag många beslöjade kvinnor. De gick i grupper av kvinnor, där de flesta, men inte alla var beslöjade. Det var många unga kvinnor, men även grupper av äldre kvinnor.
På gallerian i Kristianstads utkant fanns signifikant färre beslöjade kvinnor, och de flesta var tillsammans med barn och en man.
Om detta är en riktig observation, vad kan vara skälet till denna olikhet i förekomst av beslöjade kvinnor?
Jag tror att det finns en kulturell förklaring. Beslöjade kvinnor har lägre tillgång till eget körkort och än mindre tillgång till bil, samtidigt som de ogärna rör sig ensamma. Till stadens centrum är det enklare att komma med kollektiva färdmedel. Det möjliggör att de beslöjade kvinnorna enklare kan komma till centrum än till stadens utkant. De rör sig i sällskap med varandra, varför de kommer i grupper till stadens centrum.
Till stadens utkant kommer blott de kvinnor som med mannens bilkörning kan komma dit, och då i sällskap med mannen, och därmed med familjen, med sina barn.
Jag anser mig därför ha observerat en manifestation av ett kulturellt betingat beteende, där deras patriarkala kulturs kvinnoförtryck manifesteras genom kvinnors frekvens och vilket sällskap kvinnorna har.
Det är en sorglig syn för en demokratisk socialist, med jämlikheten, och därmed jämställdheten som rättesnöre.
Och jag tänker: ”Inte i mitt land.”
Öllsjö den 13 oktober 2019