I dagens valrörelse hörs utrop om än det ena och än det andra. Men det är svårt att urskilja visioner om ett framtida samhälle, där man har medel för att inte bara hantera dagens problem, utan också kan skapa ett utvecklat, framtida samhälle.
Det finns några fenomen som borde vara brännande, och som därför alltid borde finnas i visionen, där visionen är inte bara lösningen på problemet, utan också visar på en utveckling. Trots allt vill vi ju inte bara lösa problem, vi vill ju också komma någonstans. Vi vill också ha en utveckling.
Ett långsiktigt problem, som innefattar mänskligheten, är klimatförändringen. Oaktat om grunden för klimatförändringen är naturlig, eller framkallad av människan, kan människan, med all sin uppfinningsrikedom och enorma resurser, påverka klimatet och försöka få klimatet så att mänskligheten får goda förutsättningar att leva på jorden tills solen slocknar. Vi vet att fossila förbränningar kan vara delaktig i att påverka klimatet. Det minsta man kan begära av mänskligheten är då att se till att den fossila förbränningen inte bara minskar, utan helt tar bort sin påverkan på klimatet.
Ett samhälleligt hot, som idag erfars i Sverige, är islamism-hotet, dvs en nedmontering av den svenska profana kulturen, och en återintroduktion av vidskepliga och speciellt, kvinnofientliga idéströmningar. Vår sociala framgång, där vi lyckats trycka tillbaka vidskeplighet och förtryck, pådrivet främst av religiösa föreställningar, hotas idag genom flyktingarnas import av islam och muslimsk kultur. Detta är ett hot som måste undanröjas, och som helst skall vändas till en positiv utveckling.
Ett annat samhälleligt hot är segregationen, som idag skapar hundratusentals av individer som känner att de inte är med i samhället. Ett utanförskap som får extrema uttryck genom brinnande bilar, gängmord och stenkastning på statens företrädare. Men som också leder till mindre synliga företeelser, som en parasitär inställning till välfärdsstaten, och ett lågt förtroende för staten, som uttryck för en gemenskap i Sverige.
Dessa tre är hot, och måste finna sina lösningar. Men att finna lösningar på hot är blott defensivt, då det inte pekar på utveckling. Vi vill ju inte bara släcka bränderna som hoten skapar, att värna det vi har, att få behålla det vi har, utan också få mer. Vi vill ta ett steg fram, inte bara förhindra att vi tar ett steg tillbaka.
Socialdemokratin fann sin oerhörda makt genom att inte bara erbjuda lösningar på problemen, t ex den omfattande arbetslösheten och de dåliga bostäderna, utan också för att de utlovade ett nytt samhälle, karakteriserat av demokrati. De hade redan under 20-talet och 30-talet tankar om framtiden som inte löste de hot som fanns för dagen.
Men, jag är som alla andra. Jag ser dagens hot och ser möjliga enskilda lösningar på dem. Jag är förvisso ortodox socialdemokrat, vilket innebär att jag sannerligen inte förlorat tron på staten, och på det civila samhället, som kraften som skapar det goda samhället.
Men det kan hävdas att staten har getts sin chans, och klarade det mycket bra till slutet av 60-talet. Sedan gavs marknaden större utrymme. Och idag, genom bostadssegregationen, främst genom privatiseringen av bostäderna, och det fria skolvalet, har marknaden visat sin oförmåga.
Med uteslutningsmetoden återstår då att bygga ett samhälle på civilsamhället. Vi har varit duktiga där en gång i tiden. Vi tränar fortfarande våra flickor i demokrati och ansvarstagande på ridklubbar. Kanske där vi har framtiden?
Öllsjö den 18 augusti 2018
Det finns några fenomen som borde vara brännande, och som därför alltid borde finnas i visionen, där visionen är inte bara lösningen på problemet, utan också visar på en utveckling. Trots allt vill vi ju inte bara lösa problem, vi vill ju också komma någonstans. Vi vill också ha en utveckling.
Ett långsiktigt problem, som innefattar mänskligheten, är klimatförändringen. Oaktat om grunden för klimatförändringen är naturlig, eller framkallad av människan, kan människan, med all sin uppfinningsrikedom och enorma resurser, påverka klimatet och försöka få klimatet så att mänskligheten får goda förutsättningar att leva på jorden tills solen slocknar. Vi vet att fossila förbränningar kan vara delaktig i att påverka klimatet. Det minsta man kan begära av mänskligheten är då att se till att den fossila förbränningen inte bara minskar, utan helt tar bort sin påverkan på klimatet.
Ett samhälleligt hot, som idag erfars i Sverige, är islamism-hotet, dvs en nedmontering av den svenska profana kulturen, och en återintroduktion av vidskepliga och speciellt, kvinnofientliga idéströmningar. Vår sociala framgång, där vi lyckats trycka tillbaka vidskeplighet och förtryck, pådrivet främst av religiösa föreställningar, hotas idag genom flyktingarnas import av islam och muslimsk kultur. Detta är ett hot som måste undanröjas, och som helst skall vändas till en positiv utveckling.
Ett annat samhälleligt hot är segregationen, som idag skapar hundratusentals av individer som känner att de inte är med i samhället. Ett utanförskap som får extrema uttryck genom brinnande bilar, gängmord och stenkastning på statens företrädare. Men som också leder till mindre synliga företeelser, som en parasitär inställning till välfärdsstaten, och ett lågt förtroende för staten, som uttryck för en gemenskap i Sverige.
Dessa tre är hot, och måste finna sina lösningar. Men att finna lösningar på hot är blott defensivt, då det inte pekar på utveckling. Vi vill ju inte bara släcka bränderna som hoten skapar, att värna det vi har, att få behålla det vi har, utan också få mer. Vi vill ta ett steg fram, inte bara förhindra att vi tar ett steg tillbaka.
Socialdemokratin fann sin oerhörda makt genom att inte bara erbjuda lösningar på problemen, t ex den omfattande arbetslösheten och de dåliga bostäderna, utan också för att de utlovade ett nytt samhälle, karakteriserat av demokrati. De hade redan under 20-talet och 30-talet tankar om framtiden som inte löste de hot som fanns för dagen.
Men, jag är som alla andra. Jag ser dagens hot och ser möjliga enskilda lösningar på dem. Jag är förvisso ortodox socialdemokrat, vilket innebär att jag sannerligen inte förlorat tron på staten, och på det civila samhället, som kraften som skapar det goda samhället.
Men det kan hävdas att staten har getts sin chans, och klarade det mycket bra till slutet av 60-talet. Sedan gavs marknaden större utrymme. Och idag, genom bostadssegregationen, främst genom privatiseringen av bostäderna, och det fria skolvalet, har marknaden visat sin oförmåga.
Med uteslutningsmetoden återstår då att bygga ett samhälle på civilsamhället. Vi har varit duktiga där en gång i tiden. Vi tränar fortfarande våra flickor i demokrati och ansvarstagande på ridklubbar. Kanske där vi har framtiden?
Öllsjö den 18 augusti 2018
RSS-flöde
