https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/man-atalas-for-valdtakt-mot-barn-9
I notisen får man veta att förövaren är en man, han är i 40-årig, att han befinner sig i Västmanland, och att brotten skett på den skola där han var anställd.
Journalister har ju som krav att rapportera det som är väsentligt i fallet. Det jag ovan angav anser journalisten vara väsentligt. Jag inser att skolanställd är väsentligt, då det är det som möjliggör brottet. Jag kan förstå att de anger könet man, ty det tycks vara det könet som är mer disponerat till pedofili. Då utgår man i rapporteringen från att en personlig egenskap, man, är mer förbundet med brottet än egenskapen kvinna. Varför man anger åldern inser jag inte, men kanske även detta, att vara 40 år, är en frekvent egenskap för pedofiler.
Jag blir nyfiken om andra personliga egenskaper kan anges. Självfallet, i dessa tider av kulturförklaringar från extremhögern, lockas jag att söka i Flashback, som är ett tillhåll för nyfikna, som jag, och för högerextrema.
Där får jag veta namnet på förövaren och skolans namn.
https://www.flashback.org/t2939721p6
Jag söker då Internet med hjälp av namnet och får träff på en extremhögers publikation.
https://www.nordfront.se/skolanstalld-rasframling-haktad-valdtakt.smr
Där får jag veta att förövaren sannolikt inte har en gedigen svensk bakgrund genom flera års generationer av svensk uppfostran och bildning. Det rapporteras som det gör, med en stark antydan till att förövaren agerar utifrån sin kultur, som är främmande för den svenska kulturen. Likt den första journalistens rapportering med grund i frekvens, tar den högerextrema tidningen upp kultur som en möjlig förklaring till agerandet, baserat på en föreställning att agerandet är mer frekvent förbundet med förövarens kultur.
Den mycket stora frågan är vad som bör finnas inom vår yttrandefrihet och vad som bör undantas. Den något mindre frågan är vad en journalist bör rapportera om, och vad den bör tiga om. Den första journalisten har föreställningen att kön och ålder är väsentligt för att berätta om brottet. Den sista journalisten har föreställningen att kulturbakgrund är väsentligt för att berätta om brottet.
Bägge journalister gör en bedömning utifrån sina värderingar som journalist.
Det enklaste ställningstagandet är att anse att allt kan och bör sägas, och överlåta bedömningen till den bildade läsaren. Att undanhålla någon känd information, är att säga att läsaren är ur stånd att bedöma informationen. Det är en förmyndarkultur.
Samtidigt vet vi att fördomar dominerar i samhällets debatt, och att fördomar har utnyttjats av politiska krafter för det mest ohyggliga.
Men skall vår insikt om fördomarnas ohygglighet göra att vi omyndigförklarar offentligheten?
Öllsjö den 19 augusti 2018