Någon som kan säga: ”Aha, det här känner jag igen!”?
De långa knivarnas natt ägde rum den 30 juni 1934. Då organiserade Hitler en aktion, riktad mot Röhm och de som ingick i hans lojala skara av ledare över SA (Sturmabteilung). Han lät fängsla Röhm och många av ledarna, samt mörda några av dem redan under natten.
Bakgrunden till aktionen var att Röhm var en ledare med starka åsikter, med radikal framtoning, som han inte blygdes att uttala offentligt. Han utgjorde ett hot, främst mot krigsmakten, då han ansåg att hans SA skulle vara grunden i krigsmakten. Men han utgjorde också ett hot mot andra nazistiska ledare.
Förmodligen såg inte Hitler honom som ett direkt hot mot honom själv, men han insåg att andra ledare kände sig hotade, och därmed kunde Röhm, och hans radikala idéer i förlängningen utgöra ett hot mot honom. Röhm utgjorde ett hot mot den bestående maktkonstellationen.
Hitler insåg att han behövde skapa respekt för sig och hans ledare. Det gjordes genom aktionen som kallas De långa knivarnas natt.
Röhm arbetsbefriades. Så radikalt arbetsbefriades Röhm att han avrättades några dagar senare. De som hade stött honom, och som stött hans idéer, avrättades, fängslades eller helt enkelt avlägsnades från staten och partiet.
När makten hotas, agerar makten. Det milda agerandet är att genom påverkan vinna de lojala, så att de som hotar makten, förlorar sitt stöd, och därmed blir betydelselösa. Vi känner igen det förfarandet som debatt. Hitler hade kunnat propagera för en annan syn, och därvid vunnit Röhms lojala medarbetare för sin sak.
Det något mer hårda agerandet vore att avsätta Röhm och ge honom mindre arbetsuppgifter, som innebar att han inte skulle ha tillgång till de kanaler som kan skapa lojala medarbetare till honom.
Men Hitler gjorde inte detta. Skälet kan vara att Röhm, oaktat sin plats och position, skulle ha skapat lojalitet. Kanske p g a att han hade idéer som var mycket attraktiva för de lojala. Hitler insåg att, oaktat plats, skulle Röhm vara en orosunge, en källa till uppror mot makten, ytterst honom själv. Han kanske tänkte: ’vi måste visa respekt för oss som ledare', 'vi har vårt varumärke som ledare att tänka på’.
Den respekten insåg Hitler och hans ledare, kunde inte skapas genom milda eller hårdare metoder. Röhm skulle ut. Han var ett hot i organisationen. Han hotade makten genom att visa sig vara i stånd att samla egen makt, de lojalas understöd och engagemang. Han skulle få den eviga arbetsbefrielsen.
Känns detta igen? Finns det någon organisation i dagens Sverige som agerar på liknande sätt? Idag agerar vi inte med det våld som det innebär att fysiskt gå på någon, att slå den, att tortera den med våld, eller att döda den. Så kan man inte avlägsna orosungar i organisationer idag.
Men vi lever i Sverige, den djupa demokratins land. Där agerar vi aldrig med avskiljande, likt Hitler gjorde. Eller hur? Där tystar vi aldrig folk genom att förbjuda dem att diskutera. Eller hur? Här tar vi debatten. Upprorsungar bekämpas med intensiv debatt. Med förnuftsargument. Vi inser att om det är dugliga personer som är lojala mot orosungen, mot Röhm, är deras lojalitet ett tecken på att något är fel i organisationen. Istället för att avlägsna orosungen och därmed de lojala, försöker man vinna de lojala, med åtgärder som accepteras, ja, som t o m hälsas välkomna av de lojala. Därmed förlorar orosungen de lojala och organisationen kan återgå till att fokusera på sitt arbete istället för interna strider.
Så går det självfallet till. I det demokratiska Sverige. Självfallet.
Det är därför du inte alls kan känna igen dig i berättelsen om De långa knivarnas natt. Det är därför du känner denna berättelse som helt främmande. Helt främmande. Helt....
Öllsjö den 17 augusti 2018
De långa knivarnas natt ägde rum den 30 juni 1934. Då organiserade Hitler en aktion, riktad mot Röhm och de som ingick i hans lojala skara av ledare över SA (Sturmabteilung). Han lät fängsla Röhm och många av ledarna, samt mörda några av dem redan under natten.
Bakgrunden till aktionen var att Röhm var en ledare med starka åsikter, med radikal framtoning, som han inte blygdes att uttala offentligt. Han utgjorde ett hot, främst mot krigsmakten, då han ansåg att hans SA skulle vara grunden i krigsmakten. Men han utgjorde också ett hot mot andra nazistiska ledare.
Förmodligen såg inte Hitler honom som ett direkt hot mot honom själv, men han insåg att andra ledare kände sig hotade, och därmed kunde Röhm, och hans radikala idéer i förlängningen utgöra ett hot mot honom. Röhm utgjorde ett hot mot den bestående maktkonstellationen.
Hitler insåg att han behövde skapa respekt för sig och hans ledare. Det gjordes genom aktionen som kallas De långa knivarnas natt.
Röhm arbetsbefriades. Så radikalt arbetsbefriades Röhm att han avrättades några dagar senare. De som hade stött honom, och som stött hans idéer, avrättades, fängslades eller helt enkelt avlägsnades från staten och partiet.
När makten hotas, agerar makten. Det milda agerandet är att genom påverkan vinna de lojala, så att de som hotar makten, förlorar sitt stöd, och därmed blir betydelselösa. Vi känner igen det förfarandet som debatt. Hitler hade kunnat propagera för en annan syn, och därvid vunnit Röhms lojala medarbetare för sin sak.
Det något mer hårda agerandet vore att avsätta Röhm och ge honom mindre arbetsuppgifter, som innebar att han inte skulle ha tillgång till de kanaler som kan skapa lojala medarbetare till honom.
Men Hitler gjorde inte detta. Skälet kan vara att Röhm, oaktat sin plats och position, skulle ha skapat lojalitet. Kanske p g a att han hade idéer som var mycket attraktiva för de lojala. Hitler insåg att, oaktat plats, skulle Röhm vara en orosunge, en källa till uppror mot makten, ytterst honom själv. Han kanske tänkte: ’vi måste visa respekt för oss som ledare', 'vi har vårt varumärke som ledare att tänka på’.
Den respekten insåg Hitler och hans ledare, kunde inte skapas genom milda eller hårdare metoder. Röhm skulle ut. Han var ett hot i organisationen. Han hotade makten genom att visa sig vara i stånd att samla egen makt, de lojalas understöd och engagemang. Han skulle få den eviga arbetsbefrielsen.
Känns detta igen? Finns det någon organisation i dagens Sverige som agerar på liknande sätt? Idag agerar vi inte med det våld som det innebär att fysiskt gå på någon, att slå den, att tortera den med våld, eller att döda den. Så kan man inte avlägsna orosungar i organisationer idag.
Men vi lever i Sverige, den djupa demokratins land. Där agerar vi aldrig med avskiljande, likt Hitler gjorde. Eller hur? Där tystar vi aldrig folk genom att förbjuda dem att diskutera. Eller hur? Här tar vi debatten. Upprorsungar bekämpas med intensiv debatt. Med förnuftsargument. Vi inser att om det är dugliga personer som är lojala mot orosungen, mot Röhm, är deras lojalitet ett tecken på att något är fel i organisationen. Istället för att avlägsna orosungen och därmed de lojala, försöker man vinna de lojala, med åtgärder som accepteras, ja, som t o m hälsas välkomna av de lojala. Därmed förlorar orosungen de lojala och organisationen kan återgå till att fokusera på sitt arbete istället för interna strider.
Så går det självfallet till. I det demokratiska Sverige. Självfallet.
Det är därför du inte alls kan känna igen dig i berättelsen om De långa knivarnas natt. Det är därför du känner denna berättelse som helt främmande. Helt främmande. Helt....
Öllsjö den 17 augusti 2018
RSS-flöde
