Den 15 Mars 1939 bröt Hitler avtalet genom att fortsätta med att knapra i sig Tjeckoslovakien genom att ansluta Böhmen-Mähren.
Chamberlain var den gode, som försökte göra gott med gott, med avtal. Han fick snabbt ändra sig och förklarade krig mot Tyskland den 2:e september 1939, då Tysklands landhunger innebar invasionen av Polen. Snart ersattes Chamberlain av Churchill, han som ansåg att man inte skulle pratat med Hitler, och som ytterst var ansvarig för terrorbombningen av Dresden. Det onda krävdes för att möta det onda.
Det Chamberlain’ska misstaget är att tro gott om det onda, och inte se ondskan förrän det är för sent. Det hemska med det Chamberlain’ska misstaget är att man blott kan inse det i backspegeln, när allt är för sent.
Vi har nyligen sett det Chamberlain’ska misstaget hos Merkel och Steinmeier, som arbetat för avspänning med Ryssland genom kontakter och handel, där Steinmeier kallat de som velat möta Ryssland med hårda tag och upprustning för krigshetsare, och menat att de inte ser komplexiteten i situationen. Den situation som slutligen innebar Rysslands brutala invasion av Ukraina.
Merkel och Steinmeier gjorde det Chamberlain’ska misstaget, att med godhet bekämpa det onda, och tro att det onda skulle visa sig vara, eller bli gott. Men det onda visade sig vara än mer ont.
Jag deltog i Språkbanken 2015, där jag skulle lära flyktingar, där de flesta var muslimer, svenska. Jag blev god vän med några av dem, och blev t o m stolt plastfarfar till en av mina muslimska vänners första barn.
Idag, när de muslimska fascisterna kastar sten och utövar ett enormt våld mot polis och egendom, då känns det som att även jag gjort gott mot det onda, där jag skulle gjort ont, dvs jag sällar mig till dem som gjort det Chamberlain’ska misstaget.
Men på en front anser jag mig vara den insiktsfulle, där mina motståndare är på väg att göra det Chamberlain’ska misstaget. Medan de som gör misstaget, är trött på mina angrepp på religionen och anser att jag har en fixering vid religion, hävdar jag att kravallerna vi drabbats av förvisso har grund i socioekonomiska faktorer, men lika mycket är drivna och legitimerade av religionen. Att inte se islams ondska och hur islam ständigt producerar våldsamma, förtryckande och fattiga länder, är ett Chamberlain’skt misstag.
För att parafrasera, hävdar jag ” Vi ska strida i Sverige, vi ska strida i byarna och i städerna, vi ska strida med växande självförtroende och växande styrka i den ideologiska luften, vi ska försvara vårt Sverige, hur högt priset än blir. Vi ska strida på stränderna, vi ska strida på torgen, vi ska strida på fälten och på gatorna, vi ska strida på kullarna; vi ska aldrig kapitulera, och om, vilket jag inte för ett ögonblick tror, Sverige eller en större del av den blev underkuvad och tvingades svälta under islam, då skulle våra allierade fortsätta kampen, tills den fria världen med all sin kraft och makt, stiger fram för att rädda och befria vårt land.”
Så talade, nästan, den onde, som fick rätt. Så talar jag, och jag måste få rätt, ty denna gång gör jag inte det Chamberlain’ska misstaget.
Den 19 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin