En lektor, som jag hade mycket respekt för, sade att ’man ställer inte in en föreläsning, men att man har rätt att vara sjuk’. Därför sjukskriver du dig efter kursen och är sjukskriven de antal dagar som du rimligen borde ha varit sjukskriven, men var tvungen att ha dina föreläsningar. Man har således en plikt att göra sitt arbete, men man hade också en rätt att vara sjuk. Dock skulle man aldrig låta sjukdomen påverka arbetet.
Fackföreningsfolk för fram i en debattartikel (https://www.svd.se/a/JxyzpJ/lo-avskaffa-karensavdraget-for-alltid ) att karensdagen, dvs den första dagen du är hemma p g a sjukdom, som sjukförsäkringen inte täcker, skall avskaffas, ty det är en klassförsäkring. De som, likt jag som lärare, kan omdisponera sin tid, eller som många tjänstepersoner kan idag, arbeta hemifrån, kan undkomma karensdagen, medan de som har mindre förmånliga arbetsförhållanden, drabbas av utebliven ersättning om den blir sjuk.
Samtidigt kan karensdagens ekonomiska effekt av utebliven lön, medföra att en sjuk person, likt lektorn, går till jobbet. I dessa dagar av Corona, kan sådant beteende vara t o m livsfarligt. Karensdagens ekonomiska incitament att inte vara sjuk, kan därför innebära farligare arbetsplatser.
Karensdagens funktion är att ge ekonomiska incitament att känna efter och inte ge efter för minsta åkomma. Eller för att bestraffa de som lättjefullt vill dröja sig kvar i sängen. Tar man bort karensdagen försvinner det ekonomiska incitamentet. Kvar blir plikten och ansvaret.
Lektorn hade känslan av ansvar gentemot sina studenter. Därför gick han till arbetet. Andra kan känna att jag har ett arbete, och därmed har jag en plikt att utföra arbetet. I bägge fallen övervinns både sjukdom och lättja, till förmån för arbetet.
Men lättja, frånvaro av ansvar gentemot arbetet och frånvaron av plikten att arbeta, kan medföra att personer exploaterar sjukförsäkringen och sjukskriver sig, utan någon annan effekt för den personen än att den slipper arbeta den dagen. I debattartikeln tas inte upp vilka mekanismer som krävs för att ingjuta ansvar och plikt hos den som är sjukförsäkrad. Som om exploatering av sjukförsäkringen skulle vara ett försumbart fenomen.
Det är onekligen bra om karensdagen försvinner, då det är en klassförsäkring. Men samtidigt går det inte att ta bort den, utan att anföra mekanismer som är likvärdiga till den ekonomiska förlust den sjukskrivne gör idag. Vad är alternativet till ekonomiska incitament, förutom ansvar och plikt? Utan svar på det, går det inte att ta bort karensdagen.
Den 24 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Fackföreningsfolk för fram i en debattartikel (https://www.svd.se/a/JxyzpJ/lo-avskaffa-karensavdraget-for-alltid ) att karensdagen, dvs den första dagen du är hemma p g a sjukdom, som sjukförsäkringen inte täcker, skall avskaffas, ty det är en klassförsäkring. De som, likt jag som lärare, kan omdisponera sin tid, eller som många tjänstepersoner kan idag, arbeta hemifrån, kan undkomma karensdagen, medan de som har mindre förmånliga arbetsförhållanden, drabbas av utebliven ersättning om den blir sjuk.
Samtidigt kan karensdagens ekonomiska effekt av utebliven lön, medföra att en sjuk person, likt lektorn, går till jobbet. I dessa dagar av Corona, kan sådant beteende vara t o m livsfarligt. Karensdagens ekonomiska incitament att inte vara sjuk, kan därför innebära farligare arbetsplatser.
Karensdagens funktion är att ge ekonomiska incitament att känna efter och inte ge efter för minsta åkomma. Eller för att bestraffa de som lättjefullt vill dröja sig kvar i sängen. Tar man bort karensdagen försvinner det ekonomiska incitamentet. Kvar blir plikten och ansvaret.
Lektorn hade känslan av ansvar gentemot sina studenter. Därför gick han till arbetet. Andra kan känna att jag har ett arbete, och därmed har jag en plikt att utföra arbetet. I bägge fallen övervinns både sjukdom och lättja, till förmån för arbetet.
Men lättja, frånvaro av ansvar gentemot arbetet och frånvaron av plikten att arbeta, kan medföra att personer exploaterar sjukförsäkringen och sjukskriver sig, utan någon annan effekt för den personen än att den slipper arbeta den dagen. I debattartikeln tas inte upp vilka mekanismer som krävs för att ingjuta ansvar och plikt hos den som är sjukförsäkrad. Som om exploatering av sjukförsäkringen skulle vara ett försumbart fenomen.
Det är onekligen bra om karensdagen försvinner, då det är en klassförsäkring. Men samtidigt går det inte att ta bort den, utan att anföra mekanismer som är likvärdiga till den ekonomiska förlust den sjukskrivne gör idag. Vad är alternativet till ekonomiska incitament, förutom ansvar och plikt? Utan svar på det, går det inte att ta bort karensdagen.
Den 24 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
