Trist, trist. Det gnys och gnälls överallt.
Men den enes kostnad, den andres intäkt. Räntorna på bankmedel borde komma efter, varför de som avstår sin konsumtion genom att låna in pengar till bankerna, får nu mer i börsen. Samtidigt får staten mer pengar genom att räntor är skattepliktiga.
Gott, gott, för de som sparar.
Men!
Glöm inte bort inflationen. Idag lär den vara på 6%.
Stackars bankinlånare. Den lägger in 100000 kronor på banken i början av året. I slutet av året står där fortfarande 100000 kronor på kontot, och den har kanske fått 2% ränta, dvs intäkt på 2000 kronor. Men köpkraften i de 100000 kronorna är nu 94000, dvs 6000 kronor mindre. Bankinlånaren har det året förlorat 4000 kronor.
Den gnällande låntagaren har erfarit samma sak, men tvärtom. Den får kanske betala 3% i ränta, dvs 3000 kronor, men å andra sidan behöver den bara 94000 kronor i köpkraft för att amortera lånet i slutet av året. Låntagaren är på plus 3000 kronor vid årets slut.
Men, säger du, inflationen äter ju också på lönens köpkraft. Förvisso sant, men inflationen slår lika på låntagare som långivare, varför det är egalt.
Således, panikstämningen är blott från de som vill ha mer och mer och mer.
Fortfarande gäller:
Låna, och dig skall vara givet!
Spara, och du får inte ens ett tack för din välgörenhet.
Den 29 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin