Nyliberalen ekar av Adam Smith och hans osynliga hand. Om var och en ser till sitt, får man den bästa av världar. Dock korrigerat med det goda samvetet som sitter på axeln och korrigerar en så att egenintresset bärs av en moralisk kompass.
Nysocialdemokraten har en ton av gammal socialdemokrati, tron på demokratin, dvs den synliga handens förnuft som fördelar resurser utifrån det gemensamma intresset, så som det uttrycks genom demokratin.
Det är lätt att vara på bägges sida. Egenansvar, att bära sig själv, göra sin plikt och därmed erövra de medborgerliga rättigheterna, kan ingen vända sig mot. Ingen vill ha ett samhälle där man lutar sig tillbaka och precis lyckas öppna munnen, för att ljudligt kräva de stekta sparvarna.
Å andra sidan har aldrig Smiths osynliga hand visat att den alltid kan fungera. Staten, dvs den synliga handen, har tvingats gripa in för att få saker att fungera. Det är förvisso privata företag som tagit fram vaccinet. Men det har skett efter att staterna både finansierat dem, och köpt in det och fördelat det. Det är svårt att tänka sig pandeminkampen utan en stat. Och där staten är frånvarande, som i utanförskapsområdena, där är också vaccineringsgraden märkbart lägre.
Men Aftonbladets synpunkt är relevant, att spilla tid på sig själv. Jag spiller inte tid på att lära mig elmarknaden, för att få lägst pris på elen. Jag spiller inte tid på att lära mig om sparfonderna, för att få hög avkastning. Däremot spiller jag tid på att informera mig om ett antal bolag, där jag har intresse, både av deras avkastning, men också vad deras produkter gör för oss människor.
Demokrati innebär att vi tar ansvar, inte blott för oss själva, utan för oss alla, det samhälle vi lever i. Den som blott följer sitt egenintresse, tar inte ansvar för oss. Visst skall envar ta ansvar för sig, men den skall också ta ansvar för oss. Ingen av dem har rätt, ty de har bägge rätt.
Den 26 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin