Sverige kommer, genom SIDA, att ge ytterligare pengar än de redan beslutade 100 miljoner i understöd till Afghanistan. Landet står inför en potentiell total kollaps, delvis p g a det avslutade kriget och dess konsekvenser, delvis p g a att staten bärs av en av mänsklighetens mest ohyggliga ideologi, islam, som i afghansk tappning innebär terror gentemot befolkningen, speciellt mot den halva som är kvinnor.
Det moraliska problemet är att människorna behöver hjälp, men genom att ge dem hjälp, minskar trycket på regimen att minska sin terror. I stället för revolterande människor, får den totalitära muslimska regimen understöd att rädda befolkningen.
SIDA intygar, med ett ganska absurt uttalande, att stödet inte kommer att gå till samhällsterror: ”Det kommer under inga som helst omständigheter att gå till diskriminerande verksamheter, som till exempel skolor som inte tillåter flickor. Där går det en röd linje för oss “ (https://www.svd.se/a/KzmpOM/sida-ger-mer-stod-till-fn-i-afghanistan ). Ja, vi är såååååååååå tacksamma för att Sverige inte stöder den muslimska terrorn mot unga kvinnor.
Men vad skall man göra? Finns det bara två alternativ? Antingen låter man folk lida enormt under den muslimska regimen, varpå de vänder sig mot regimen och börjar en färd mot civilisation. Eller så hjälper man de lidande, och därmed förblir de lugna och på så sätt stödjer man den muslimska terrorregimen.
Nej, det kanske finns ett tredje. I den refererade artikeln antyder de möjligheten av en tredje väg. Man skriver: ”Det kan till exempel handla om att kvinnliga företagare utbildas för att kunna livnära sig på tillverkning av till exempel mattor, kläder, smycken, hem-inredning och matproduktion för lokala marknader. ” Om stödet inriktas på dem som aktivt förtrycks, kvinnorna, där de får erfara att de kan göra något, att de kan klara sin försörjning, då får familjerna mat, samtidigt som kvinnorna erfar sin kraft.
Dock kan mot den revolutionära förhoppningen om att ge kraft till kvinnorna, anföras att kvinnor ofta är starka befrämjare av religiös terror, inte minst i muslimska länder. Man kan också anföra att kvinnor tycks ha en svårighet att organisera sig, vilket deras svaga fackföreningar och kvardröjande löneskillnader antyder.
Man kanske skall behålla revolutionära satsningar på kvinnorna, men se sig om efter andra grupper som kan undergräva regimens muslimska terror?
I väst har medelklassen varit den klass som tillsammans med den organiserade arbetarklassen, har burit demokratin och den goda samhällsutvecklingen. Afghanistan är ett jordbrukarland, varför de sannolikt saknar en arbetarklass vi kan uppvigla. Kvar blir då att satsa på medelklassen.
Ett sätt, av många, kan vara att be universitet ha utbyte med afghanska universitet. Om medelklassens telningar kommer till väst, får de inspiration som kan leda till politisk förändring i deras land. Mot det kan invändas att den strategin sannolikt inte är framgångsrik. Kina har under många år skickat sina telningar till väst, men har lyckats hålla dem i den ideologiska fållan, och undvika politiska förändringar mot demokrati i Kina.
Andra får fortsätta skapa idéer om hur man skall vinna medelklassen. Men kontentan är att det onda vinner eftersom vi inte kan sitta och åse hur människor lider, även om vår hjälp understöder ondskan.
Den 23 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Det moraliska problemet är att människorna behöver hjälp, men genom att ge dem hjälp, minskar trycket på regimen att minska sin terror. I stället för revolterande människor, får den totalitära muslimska regimen understöd att rädda befolkningen.
SIDA intygar, med ett ganska absurt uttalande, att stödet inte kommer att gå till samhällsterror: ”Det kommer under inga som helst omständigheter att gå till diskriminerande verksamheter, som till exempel skolor som inte tillåter flickor. Där går det en röd linje för oss “ (https://www.svd.se/a/KzmpOM/sida-ger-mer-stod-till-fn-i-afghanistan ). Ja, vi är såååååååååå tacksamma för att Sverige inte stöder den muslimska terrorn mot unga kvinnor.
Men vad skall man göra? Finns det bara två alternativ? Antingen låter man folk lida enormt under den muslimska regimen, varpå de vänder sig mot regimen och börjar en färd mot civilisation. Eller så hjälper man de lidande, och därmed förblir de lugna och på så sätt stödjer man den muslimska terrorregimen.
Nej, det kanske finns ett tredje. I den refererade artikeln antyder de möjligheten av en tredje väg. Man skriver: ”Det kan till exempel handla om att kvinnliga företagare utbildas för att kunna livnära sig på tillverkning av till exempel mattor, kläder, smycken, hem-inredning och matproduktion för lokala marknader. ” Om stödet inriktas på dem som aktivt förtrycks, kvinnorna, där de får erfara att de kan göra något, att de kan klara sin försörjning, då får familjerna mat, samtidigt som kvinnorna erfar sin kraft.
Dock kan mot den revolutionära förhoppningen om att ge kraft till kvinnorna, anföras att kvinnor ofta är starka befrämjare av religiös terror, inte minst i muslimska länder. Man kan också anföra att kvinnor tycks ha en svårighet att organisera sig, vilket deras svaga fackföreningar och kvardröjande löneskillnader antyder.
Man kanske skall behålla revolutionära satsningar på kvinnorna, men se sig om efter andra grupper som kan undergräva regimens muslimska terror?
I väst har medelklassen varit den klass som tillsammans med den organiserade arbetarklassen, har burit demokratin och den goda samhällsutvecklingen. Afghanistan är ett jordbrukarland, varför de sannolikt saknar en arbetarklass vi kan uppvigla. Kvar blir då att satsa på medelklassen.
Ett sätt, av många, kan vara att be universitet ha utbyte med afghanska universitet. Om medelklassens telningar kommer till väst, får de inspiration som kan leda till politisk förändring i deras land. Mot det kan invändas att den strategin sannolikt inte är framgångsrik. Kina har under många år skickat sina telningar till väst, men har lyckats hålla dem i den ideologiska fållan, och undvika politiska förändringar mot demokrati i Kina.
Andra får fortsätta skapa idéer om hur man skall vinna medelklassen. Men kontentan är att det onda vinner eftersom vi inte kan sitta och åse hur människor lider, även om vår hjälp understöder ondskan.
Den 23 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
