Kravet på 15% har inneburit att man antingen måste spara en lång tid för att få till kontantinsatsen, eller att man, på något sätt, fixar ett lån, som då blir mycket dyrare, eller får pengar av sina föräldrar.
Förslaget innebär att staten säger till bankerna, ge ett lån som täcker skillnaden mellan 85% och 95%. Banken får betala 2500 kronor per lån till staten, för att staten står borgen. Skulle lånet fallera, att den som lånar inte klarar lånet, varvid lägenheten säljs och skillnaden blir mindre än lånet, då täcker staten upp för de där sista 10% gentemot banken. Men inte gentemot låntagaren, ty staten övertar lånet, varvid individen nu häftar i skuld till staten, dock, som man säger, med mjukare villkor, t ex amorteringsfritt de första två åren.
Startlånet innebär att individen snabbare kan komma in i bostadsrättskarusellen, men att kostnadsbördan fortfarande är kvar, då den får bära kostnaden för lånen, oaktat hur det går. I stigande marknadspriser är det fördelaktigt, då sannolikheten för fallerande lån är mindre. I sjunkande priser, är det inte fördelaktigt. Således, ett förslag som bygger på förhoppningen om stigande priser. En förhoppning som tidigare kostat staten stora pengar….
Men förslaget innebär att sannolikheten för att antagandet realiseras ökar, dvs det blir stigande priser då fler potentiella köpare kommer ut på marknaden och driver upp priserna. Dock begränsat till viss del av marknaden, då lånet för enskild blott kan vara maximalt 250000 kronor, vilket torde motsvara en lägenhet för ensam på 2500000 kronor eller för 5000000 för sambos eller ensamstående. Oaktat detta kommer därför det statliga ingreppet att leda till prisökningar och därmed en berikning av de befintliga ägarna.
Då den finansiella risken inte avlastas individen, kommer det kända klassriskbeteendet att spela roll, dvs att arbetarklassen tenderar att ta lägre risk, vilket innebär att lånen sannolikt kommer att utnyttjas mer av de övre klasserna.
Till detta kommer att räntorna fortfarande skall betalas, varför det kan vara mer sannolikt att individer med högre inkomster utnyttjar startlånet mer.
Däremot, de som borde vara experter på riskbedömning, bankerna, de stimuleras inte det minsta att göra ett gott arbete vid lånebedömningen då staten tar hela deras risk. Dock, notera att det nog inte finns någon som tror att de sista lånen, de från 85% till 95%, som staten garanterar, och som därför är helt riskfria för banken, kommer att få en 0-ränta. Banken kommer förvisso att få betala en avgift för att få den statliga garantin på 2500 kronor, vilket sannolikt kommer att återspeglas i räntan, varför låntagaren, inte banken, får betala för den fördel som banken får. Därför kommer bankernas vinster att öka med startlånen eftersom de sannolikt tar ordinär ränta på lånen, som borde ha 0-ränta (med modifiering för de 2500 kronorna) p g a att de för banken är helt riskfria.
Således är Startlånet i huvudsak ett förslag som ökar bankers vinster, ökar vinsterna på dagens bostäder, driver priset på bostäder och tillgängligheten ökar sannolikt mer för ungdomar från övre klass.
Och det skall staten betala genom att reservera 15 miljarder kronor i garantier. Någon kalkyl över kostnaden för staten har jag inte sett.
Detta är ett förslag som kanske kan motiveras med att det är snabbt genomförbart. Men, det sades om ROT och RUT också, vilka är enorma omfördelningsåtgärder, som fortfarande finns kvar, trots att i alla fall ROT ursprungligen avsågs vara temporärt.
Statens resurs används för att befrämja en marknad. På så sätt är det ett liberalt förslag som troget följer den marknadsideologiska strömningen som hållit på sedan 80-talet. Alternativet hade kunnat vara att reglera marknaden istället för att ge den ytterligare frihet, nu med statligt subventionerade lån. Eller ett statligt initiativ, där kommunerna åläggs att, genom sina bostadsföretag, bygga hyreslägenheter med sådan variation och hyreskostnad att unga människor kan attraheras av dem. Kommunerna kan få kredittryggheter på 15 miljarder kronor, vilket är samma som för Startlånen. Effekten av fler kommunala lägenheter, skulle kunna vara att utbudet ökar, varför det blir en prispress på bostadsrätterna. Givetvis under förutsättning att kommunerna lyckas hålla priserna på bostadsbyggandet nere. Något som vi kanske tvivlar på, trots att storleken på kommunernas beställningar borda vara sådana, att prispress skulle kunna förekomma.
Det finns ett marknadsliberalt förslag på bordet. Idag sitter en socialdemokratisk regering. Om den hade agerat utifrån socialdemokratisk ideologi, hade den fnyst åt förslaget och låtit demokratin komma i rörelse.
Det något märkliga i förslaget är att det kommer från statens utredare, Eva Nordström, som är vd på Stockholms Kooperativa Bostadsförening. Kooperativ bostadsrätt är ett mellanting mellan hyresrätt och bostadsrätt, utan marknadens kapitaltvång och kapitalförmering. Eva talar sannerligen inte i egen sak, som ju vore att föreslå satsningar på det som är mellantinget mellan marknad och demokrati, kooperativa hyresrätter. All heder åt henne, som inte talar i egen sak.
Den 12 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin