Avunden kommer av det lugn och den övertygelse som de religiösa har. Deras leende munnar, deras vilja att tillsammans genomföra missionsresor och korståg. Att vara religiös innebär att vara tillsammans med så många andra, som är likadana. Att vara religiös är att känna den enorma kraft som varje tysk kände när Hitler samlade dem. Det är gemenskapen under en kraft.
Avunden kommer också från insikten att den som vet i varje sekund, den kan vara lugn. Även när den faktiskt inte vet. Istället för att bråka med sitt förnuft och sin moraliska känsla, går den religiöse till boken eller till uttolkaren och får veta vad som är sant. Det är som känslan man hade när man var liten och kunde lita på sina föräldrar i allt. Man var lugn och trygg ty det fanns någon som tog hand om en och som visste allt.
Men det är också det som ger mig avsky. Det som får mig att se dem som untermensch, som människor som inte uppnår värdighet att vara människa.
Jag drömmer och finner behag i tanken om kollektivet, men har en frän individualistisk syn. Jag klarar inte av fotbollsarenans kollektivism. Jag inordnar mig aldrig, utan ställer frågor och kritiserar. Hitler hade inte kunnat samla mig. Jag älskar och söker gemenskapen, men kan inte vara i den. Eftersom priset för gemenskapen är individualismen, att du som subjekt försvinner och blir en del av massan.
Visst är det ett behag att vara i massan. Speciellt när den har en ledare, om det är Hitler eller gud spelar ingen roll. Ty du undkommer det som är det mänskliga. Osäkerheten. Okunskapen. Rådvillheten. Som existentialisterna skulle ha sagt, ångesten inför din egen frihet. Och framför allt undkommer du moralen.
Untermenschen säljer ut sin frihet, med ett leende, och underordnar sig en kraft en Führer, en gud, en bok, en präst.
Avskyn kommer också från att den religiöse tycks njuta av att den sålt ut sin frihet. Den njutningen heter amoralen. Ty den religiöse är amoralisk, dvs utan moral. Ty den som inte har frihet, den har heller ingen moral. Moralen leder dig till agerande när du fritt kan agera. Den religiöse frågar sig inte hur den skall agera, utan den frågar vad prästen säger, vad profeten säger, vad boken säger. Den släcker ut sin egen individualitet och därmed sin moral.
Dessa två saker, i kombination, den religiöses totala tro i sin religion och sin amoralitet, gör den religiöse ytterst farlig. Det behövs bara en mohammed, en kåt och galen krigsherre, för att den religiöse skall gå igång och följa.
Eftersom den har viljan till underkastelse, följer den. Eftersom den saknar moral, kan den inte bedöma sitt eget handlande. Den religiöse blir en blind maskin som kan förmås att förgöra. Så som Hitler kunde få till stånd Förintelsen. Så som islam kunde få tillstånd is (islamiska staten).
Den religiöse befriar sig från det djupt mänskliga, ångesten inför friheten, genom att underkasta sig. Befriad från sin ångest kan den le och känna ett lugn. Utan att se att den har lagt undan det som är utmärkande för en människa, moralen.
Det paradoxal är att denna untermensch framträder som en ûbermensch. Den anser sig förmer än de icke-religiösa. Den odlar myten att de religiösa, inte bara uppfann moralen, utan har monopol på moralen. Den religiöse står över andra. Det är deras lära som skall styra. När dessa untermensch får styra, som vi sett i de religiöst färgade samhällen, står människolivet lågt i kurs och tolerans är ett ord som inte ens får nämnas.
Den religiöse är übermensch, den är övermänniskan som med sin fullkomliga visshet krossar oss andra.
Min avund och avsky slutar därför i en rädsla för dessa untermensch som tror sig vara übermensch. Medan vi andra blott och enbart är fria individer som med vårt förnuft och vårt hjärta försöker vara människor.
Se Riefenstahl ’Viljans Triumf’ (https://www.youtube.com/watch?v=wLYWhsVccwk ), och du ser essensen i alla totalitära religioners essens. Där untermensch blir übermensch.
Öllsjö den 27 mars 2019