https://www.aftonbladet.se/debatt/a/P3bMeX/sloseri-att-polisanmala-de-17-ensamkommande
Advokaten i debattartikeln menar att kommunen hävdar att flyktingarna begått brott, och hon för ett resonemang i artikeln om att fel i ålder kan uppstå utan uppsåt, vilket är ett kriterium för att fällas för bidragsbrott. För det första menar debattören att det är svårt att fastställa rätt ålder. För det andra, angående uppsåtet, man kan ha fått fel uppgift om sin födsel från sina föräldrar.
Advokaten hävdar ” Att polisanmäla de 17 ensamkommande barnen innebär ett ogrundat tagande av polisens, åklagarens och domstolens resurser i anspråk.”
Advokaten menar således att den som misstänker brott, skall själv göra en kvalificerad brottsanalys, innan den anmäler sin misstanke. Det är ganska hårda krav att ställa på någon som misstänker brott. Det är också svårt att inse vad vi skall med rättvisans maskineri till, om den som misstänker brott, skall göra det arbete som vi betalar rättvisan för att utföra.
Advokaten tror att bevisläget är så svårt att det inte kommer att leda till åtal. Det är mycket möjligt, men återigen, det är inte den som misstänker brott, som skall göra den bedömningen, utan rättvisan. Det är väl utomordentligt bra om sådana fall av misstanke prövas, så att det blir domstolarna som avgör skulden, och inte debatterande advokater eller kommuner?
Men egentligen har jag ett argument, som kanske rättvisans människor struntar i, men som jag tror är viktigast: Samhällsfreden.
Genom att dra dessa flyktingar inför rättvisan, under misstanke att de ljugit för att erhålla fördelar av staten, visar vi att vårt samhälle är till för de goda och inte för de onda. Det är till för dem som talar sanning och inte till för de förljugna. Vi visar upp att vårt samhälle, vår gemensamma del, är solidariskt, men inte dumt.
Alla inser att incitamenten att ljuga är mycket stora. Vi inser att incitamenten att ljuga är än större om man vet att det är svårt att bevisa motsatsen, och skulle det ske, finns inget pris att betala för sin lögn. Att ljuga inför staten är således helt fritt.
Ett sådant samhälle vill många av oss andra, olikt advokaten, absolut inte ha. Vi vill inte att staten skall mjölkas på resurser p g a att folk ljuger. Vi vill att det klart och tydligt skall framgå att lögn inte lönar sig, att det beivras, och straffas hårt, i den mån lögnen kan bevisas.
Rättvisa har vi av tre skäl. För att straffa de som bryter mot lagen. För att förhindra människor att begå lagbrott. Och, det som jag här skriver om, för att skapa en legitimitet för staten och dess agerande i samhället. Ty, om staten inte är legitim, då kommer skatteflykt och medborgargarde som brev på posten. Demokratin eroderar, förtroendet försvinner, samhällskittet upplöses.
Vi i samhället måste kunna lita på att staten används till det den skall användas till. Att anmäla flyktingarna och få misstanken om deras lögn prövad, är ett sätt att signalera till samhällsmedborgarna att vi gör vårt yttersta för att statens medel används så som vi kommit överens om.
Advokaten ser att den rättsliga prövningen är en kostnad. Men hon tycks inte uppfatta alternativet, vilken kostnad som uppstår om flyktingarna inte prövas. Jag tror att den rättsliga kostnaden är ringa relativt den kostnad som vi får när lögn och bedrägeri och våld och hat lämnas fritt.
Öllsjö den 10 mars 2019