Aktiemarknaden, som ständigt prissätter bolagets framtid, satte ner priset 12% igår. Huvudägarna, Sparbanksgruppen och Folksam, har sagt sig ha förtroende för VD och styrelse.
Sverige som finansiell aktör, med stora, stabila banker och frånvaro av korruption, ser sitt rykte skakat i sina grundvallar. Statsministern får frågor om den finansiella tillsynen, som tycks ha varit för svag, och om lagstiftningen, som kanske måste skärpas.
När någon lyckas, finns alltid mängder av folk som villigt tar på sig ansvaret för succén. Det beteendet såg jag på nära håll när folk villigt tog på sig ansvaret för att ekonomutbildningen på Högskolan Kristianstad, på kandidatnivå, fick det högsta betyget i den statliga utvärderingen, tillsammans med blott högskolorna i Stockholm och Jönköping. När något misslyckats, som idag i Swedbank, ägnas lika mycket energi till att peka ut andra som ansvariga.
Men vem skall hållas ansvarig och vad skall göras?
Givetvis är VD ansvarig, eftersom den bär ansvaret för operationerna. Hej då till VD.
Givetvis är styrelsen ansvarig, ty den har till uppgift att tillsätta och granska VD:n, men också säkerställa att bolaget agerar inom lagstiftningen. Hej då till styrelsen.
Är Finansinspektionen, den granskande statliga myndigheten ansvarig? I detta fall tycks det vara det så, då Finansinspektionen hade information, men agerande inte kraftfullt på informationen. Hej då till Finansinspektionens ledning.
Men skall bördan av att organisationer följer lagen och bördan av att vara en moraliskt agerande organisation ligga på staten? Är det vi skattebetalare som skall säkerställa att organisationerna är goda aktörer i ekonomin?
Swedbank är ytterst aktieägarnas. Det är de som drar vinsterna från bolaget. Förvisso har de begränsat finansiellt ansvar genom aktieägarnas begränsade ansvar för bolags förpliktelser. Men har också ägarna begränsat ansvar för sitt bolags agerande?
Nej!
Ytterst skall och bör ägarna vara ansvariga för sina organisationer. Det är ägarna som tillsätter och avsätter styrelsen. Det är de som njuter organisationens finansiella resultat. Det är de som är ytterst ansvariga för ett bolags agerande. Inte staten.
Staten kan förvisso skärpa sin tillsyn, och därigenom ge signalen att de kontrollerar. Med högre kostnader för staten. Och med effekt att skicka ut signalen att staten tar ansvar för bolags elände.
Staten kan dra in Swedbanks oktroj, dvs rätt att vara bank. Det är dock inte en lämplig åtgärd då Swedbank är en alltför viktig del i det finansiella systemet.
Staten kan, och bör, säga att ägarna har misslyckats att sköta sitt bolag på ett för samhället acceptabelt sätt. Ägarna är inte värdiga, de är inte dugliga ägare av en bank. Staten måste skicka ut en signal till alla ägare, att sköter inte ni ert arbete, blir ni avskedade.
Staten skall avskeda ägarna, med argument att de är ytterst ansvariga. Därför skall Swedbank förstatligas, omstruktureras och sedan säljas ut till nya ägare.
Visst drabbar det även småsparare. Men de har köpt aktier i ett bolag med dåliga huvudägare, och har att bära risken av dåliga ägare. Varje småsparare måste inse att när de köper en aktie i ett bolag, köper de också huvudägare. De har helt enkelt gjort ett dåligt köp och får plikta genom att förlora sin investering.
Signalen i det kapitalistiska systemet måste vara tydlig. Ägarna har ansvar. Tar de inte ansvar, blir de avskedade.
Därför, avskeda ägarna genom att förstatliga Swedbank.
Öllsjö den 28 mars 2019