Hundratals människor slår en ring kring en moské i Stockholm. En fin och tydligt talande demonstration som riktar sig mot terrorn på Nya Zeeland, där en terrorist mördade 50 människor som kommit till sina moskéer, enbart för att samlas och för att be.
En ring slås kring allas vår rätt, vare sig man är frimärkssamlare, muslimer, socialister, basketspelare, nazister, skådespelare, allas rätt att samlas för att utöva sin aktivitet utan den minsta rädsla för att bli angripen.
Men det finns något som inte står rätt till.
På Nya Zeeland har man snabbt förbjudit automatvapen. Som om det krävdes 50 mördade människor för att inse vad automatkarbiner kan användas till. Men bättre sent än aldrig. En reaktiv, kanske mer symbolisk handling än reell, ty Breivik, den norske terroristen, kunde beväpna sig.
Premiärministern vill visa att hon slår sin ring kring människorna som mördades under sin sammankomst. Då tar hon på sig en huvudduk, som vi känner som en stark symbol för det abrahamitiska kvinnoförtrycket, som är så vanligt förekommande i islam. Det blir mer en manifestation för islam, än för de samlade mördade människornas rätt att samlas i fred, fjärran från rädsla.
Vi får veta att man förbjudit terroristens manifest, och att den dominerande bokkedjan inte saluför en populär bok, skriven av Jordan Peterson, en av högern främsta intellektuella idag. Däremot får man sprida, använda och saluföra både gamla testamentet och koranen, vilka i sitt hat, i sin beskrivning av folkmord, rasism, och i det senare fallet, anti-semitism, säkert inte står i blyg skugga av terroristens manifest. Så reagerar inte ett fritt samhälle, baserat på yttrandefrihet och tilltro till Förnuftets kritik.
Omsorgen om mördade människorna och deras självklara rätt till sammankomst har blivit omsorg om islam. Ringen slås kring islam, inte individerna som skall skyddas.
Och det blir så ytterst tydligt om man, som jag, är prenumerant på Svenska Dagbladet. Ty exakt samtidigt som ringen slås kring moskén i Stockholm, av hundratals människor, publicerar Svenskan en intervju, gjord av Stina Oscarson, med Lars Vilks.
https://www.svd.se/vilks-genialt-nar-sd-ville-visa-mina-bilder-i-riksdagen
Vilks är konstnären som gav oss Nimis, ett fantastiskt konstverk, som lockar fram den enklaste, djupt mänskliga leklusta hos hur gamla människor som helst, men som också är ett övergrepp på svensk lag, eftersom det är uppfört i ett naturskyddat område, där ingen mänsklig aktivitet får ske. Han gav oss också en rondellhund, med mohammeds ansikte. Ett konstverk som muslimer stormat mot eftersom muslimer anser att man inte får avbilda honom och eftersom han förknippas med en hund, som är ett mindervärdigt djur enligt dem. Denna teckning har medfört att han är dödshotad och terrorister har två gånger försökt mörda honom. Därför lever han idag skyddad, med säkerhetsvakter och är underkastad en extrem säkerhetsnivå. Han har ingen frihet, den som vi andra har.
Vilks har betalat ett extremt högt pris för sin rätt att gestalta sin värld som konstnär.
Jag avslutar detta inlägg med ett direkt citat från slutet av artikeln, och med en avslutande fråga, som du själv får fundera över, med ditt Förnuft och med dina värderingar.
Jag ber dig, när du läser citatet, att se två bilder samtidigt. Den bild som artikelns text frammanar, och bilden av de hundratals personer som slog ring kring moskén i Stockholm.
”När Lars Vilks ska fotograferas efteråt utanför polisstationen är det ett enormt pådrag. Vi får inte reda på vart vi ska och tvingas åka i olika bilar. Väl på plats hinner fotografen bara med ett par bilder innan livvakterna upptäcker två personer en bit bort. Man väljer då att bryta. In i bilarna igen. Och iväg. Längre bort. Ute regn och blåst. Är detta priset för konstens frihet? Hur många är i så fall beredda att betala det?”
Min fråga: Var är ringen av människor runt Vilks?
Öllsjö den 23 mars 2019
En ring slås kring allas vår rätt, vare sig man är frimärkssamlare, muslimer, socialister, basketspelare, nazister, skådespelare, allas rätt att samlas för att utöva sin aktivitet utan den minsta rädsla för att bli angripen.
Men det finns något som inte står rätt till.
På Nya Zeeland har man snabbt förbjudit automatvapen. Som om det krävdes 50 mördade människor för att inse vad automatkarbiner kan användas till. Men bättre sent än aldrig. En reaktiv, kanske mer symbolisk handling än reell, ty Breivik, den norske terroristen, kunde beväpna sig.
Premiärministern vill visa att hon slår sin ring kring människorna som mördades under sin sammankomst. Då tar hon på sig en huvudduk, som vi känner som en stark symbol för det abrahamitiska kvinnoförtrycket, som är så vanligt förekommande i islam. Det blir mer en manifestation för islam, än för de samlade mördade människornas rätt att samlas i fred, fjärran från rädsla.
Vi får veta att man förbjudit terroristens manifest, och att den dominerande bokkedjan inte saluför en populär bok, skriven av Jordan Peterson, en av högern främsta intellektuella idag. Däremot får man sprida, använda och saluföra både gamla testamentet och koranen, vilka i sitt hat, i sin beskrivning av folkmord, rasism, och i det senare fallet, anti-semitism, säkert inte står i blyg skugga av terroristens manifest. Så reagerar inte ett fritt samhälle, baserat på yttrandefrihet och tilltro till Förnuftets kritik.
Omsorgen om mördade människorna och deras självklara rätt till sammankomst har blivit omsorg om islam. Ringen slås kring islam, inte individerna som skall skyddas.
Och det blir så ytterst tydligt om man, som jag, är prenumerant på Svenska Dagbladet. Ty exakt samtidigt som ringen slås kring moskén i Stockholm, av hundratals människor, publicerar Svenskan en intervju, gjord av Stina Oscarson, med Lars Vilks.
https://www.svd.se/vilks-genialt-nar-sd-ville-visa-mina-bilder-i-riksdagen
Vilks är konstnären som gav oss Nimis, ett fantastiskt konstverk, som lockar fram den enklaste, djupt mänskliga leklusta hos hur gamla människor som helst, men som också är ett övergrepp på svensk lag, eftersom det är uppfört i ett naturskyddat område, där ingen mänsklig aktivitet får ske. Han gav oss också en rondellhund, med mohammeds ansikte. Ett konstverk som muslimer stormat mot eftersom muslimer anser att man inte får avbilda honom och eftersom han förknippas med en hund, som är ett mindervärdigt djur enligt dem. Denna teckning har medfört att han är dödshotad och terrorister har två gånger försökt mörda honom. Därför lever han idag skyddad, med säkerhetsvakter och är underkastad en extrem säkerhetsnivå. Han har ingen frihet, den som vi andra har.
Vilks har betalat ett extremt högt pris för sin rätt att gestalta sin värld som konstnär.
Jag avslutar detta inlägg med ett direkt citat från slutet av artikeln, och med en avslutande fråga, som du själv får fundera över, med ditt Förnuft och med dina värderingar.
Jag ber dig, när du läser citatet, att se två bilder samtidigt. Den bild som artikelns text frammanar, och bilden av de hundratals personer som slog ring kring moskén i Stockholm.
”När Lars Vilks ska fotograferas efteråt utanför polisstationen är det ett enormt pådrag. Vi får inte reda på vart vi ska och tvingas åka i olika bilar. Väl på plats hinner fotografen bara med ett par bilder innan livvakterna upptäcker två personer en bit bort. Man väljer då att bryta. In i bilarna igen. Och iväg. Längre bort. Ute regn och blåst. Är detta priset för konstens frihet? Hur många är i så fall beredda att betala det?”
Min fråga: Var är ringen av människor runt Vilks?
Öllsjö den 23 mars 2019
RSS-flöde
