Nej, jag är inte patriarkatets företrädare. Jag stormar mot den muslimska schalen. Feministen ser kritiken mot schalen som patriarkatets traditionella kritik av den kvinnliga klädedräkten. Jag ser hur religionerna har lyckats med det främsta förtrycket, att plantera förtryckaren i människans bröst. Vänsterfeministerna har, av skäl som undkommer mig, lyckats bortse från ett viktigt begrepp i den äldre vänsterns begreppsvärld, det falska medvetandet. Plötsligt har alla blivit fullt insiktsfulla och vet sitt eget bästa och gör sina fria val. Den nya vänstern har övertagit extremliberalernas tro på den oändliga rationaliteten.
Nej, jag är inte rasist. Jag stormar mot den svenska flyktingpolitiken, som jag kallar darwinistisk. Den delar generöst ut miljarder till starka, modiga, unga män, utan asylskäl, medan svaga, vankelmodiga unga kvinnor i flyktinglägren blir sålda till män som hustru i unga år, för att finansiera sin familjs mediciner.
Nej, jag är inte anti-Greta och därmed anti-klimatbeaktandet. Jag tycker hennes demonstration, och alla hennes medföljare, som frågar: vad lämnar ni efter er? är en utmärkt fråga, som pekar på behovet av långsiktig politik. Men jag tycker exakt samtidigt att symboliken i att göra det genom en skolstrejk är direkt motsägande, då det är kunskap och inte bara politisk handling, som krävs.
Mina politiska positioner är med distinktioner. Men dessa distinktion försvinner i den twitter-aktiga debatten idag. Jag är en ’priviligierad vit man’.
Jag är en man, och har därmed pliktat mitt köns kostnad genom att göra min värnplikt.
Jag är vit, något som jag är av befruktningens genetiska orsak.
Jag är priviligierad, ty jag råkar vara född i ett anständigt samhälle.
Men jag står för och arbetar för ett anständigt samhälle, där varje individ, fri från förtryck, kan realisera sina inneboende förmågor. Därför ser jag den tysta individen som står bakom gaphalsarna. Därför ser jag hur ideologier invaderar individen och i hennes bröst förtrycker henne. Därför försöker jag, genom min förmåga och mina möjligheter, göra så att vårt samhälle fortsätter. Jag är inte privilegierad längre, ty jag har arbetat för det samhälle vi har.
Jag bär idag en stor sorg genom mitt livs politiska misslyckande, att jag misslyckades att skapa förutsättningar för att ge mitt folk möjligheter till en fantastisk utbildning. Jag är arbetsbefriad, vilket är ett fint ord som borde stavas, förbjuden, att utveckla en god akademisk utbildning på Högskolan Kristianstad.
Jag är barn av den Collinska släktens tanke att alla här rätt, genom att göra sin samhälleliga plikt, att vara en värdig deltagare i samhället. Den tanken ryms bäst, så som jag uppfattar det, i den demokratiska socialismen.
Den twitter-influerade lyssnaren, utan förmåga till distinktioner, hör sverigedemokratiska åsikter. Men det är en tämligen traditionell demokratisk socialist som uttrycker sig. Hör du annat, behöver du hörapparat.
Öllsjö den 20 mars 2019