Går vi till olikheterna så var förvisso bägge förtjusta i unga flickor, mohammed i de yngsta, men enligt vad vi vet, var det blott mohammed som var pedofil. mohammed och hitler var bägge krigsherrar och antisemiter, men medan hitler förlorade sitt krig, vann mohammed sina krig. Ingen befriade världen från monstret mohammed, utan han dog genom en mystisk resa från tempelberget i Jerusalem till himlen (enligt sagorna) medan det fanns en som befriade världen från monstret hitler, nämligen hitler, ty han begick självmord.
De två har gett världen vars en monstruös ideologi som bekämpats framgångsrikt i fallet med hitlers ideologi, nazismen, men erbarmligt dåligt i mohammeds fall, islam, till pris av död, förtryck, antisemitism och dåliga samhällen under mer än 1400 år.
Med detta som bakgrund kommer terrorattacken på Nya Zeeland. Där, som alltid, gäller det att vara noga med distinktionerna. Alla, även muslimer och nazister, har rätt till sina sammankomster. Alla har rätt att tänka och uttrycka sina meningar. Alla har rätt, om de inte menligt påverkar andra, inkluderat sina barn, att leva med sina föreställningar, hur groteska och inhumana de än är. Och, vad som är oerhört viktigt, ingen skall behöva vara det minsta rädd för sig, sin familj och vänners välbefinnande, för de tankar man håller.
INGEN SKALL BEHÖVA VARA RÄDD FÖR ATT MAN HYSER OCH GER UTTRYCK FÖR EN TANKE!
Att skjuta tecknare på en tidningsredaktion eller att skjuta bedjande i en moské är exakt en och samma sak. Det är vidriga terrordåd.
Men det hävdas att kritiken mot islam, som felaktigt ibland nämns islamofobi, vilket det per definition inte kan vara då det baseras på kunskap och insikt och inte på fördomar, har skapat och skapar en grogrund för extremism. Som om vi, ateister som stormar mot alla totalitära ideologier, skall känna den minsta skuld över terrordådet.
Nej, vi piskar inte upp hat mot muslimer. Vi säger aldrig att muslimer skall dödas. Lika lite som goda kritiker av nazismen skulle tystas, på den tiden det begav sig. Fruktansvärda ideologier måste få bekämpas med det fria ordet.
Turkiets president, erdogan, med liten bokstav eftersom han inte är värd respektens stora bokstav, stormade mot vad han kallade den uppiskade islamofobin som en orsak till terrordådet. Det är ett smaklöst sätt att utnyttja en fruktansvärd händelse, att på kropparna av de döda människorna, ställa sig och försöka förhindra kritiken av en omänsklig ideologi.
Men han klarade inte en hel dag själv, utan att bli den värsta sorten, en hatare. En såningsman av hat och av död. Han sade i ett tal, enligt Aftonbladet:”…alla som kom till Turkiet med antimuslimska känslor skulle skickas tillbaka i kistor ”som deras far- och morföräldrar blev” under slaget vid Gallipoli år 1915.” (https://www.svt.se/nyheter/utrikes/australisk-ilska-efter-erdogan-kommentar).
En europeisk president uttalar dödshot mot en grupp människor. Den enda som ännu reagerat är den som känner sig mest träffad, Australien. Men dödshotet mot icke-muslimer, mot ateister, gäller alla, inte blott dem från Australien.
Att döma av rapporteringen till nu (190322, kl. 6:22) har varken Sveriges statsminister eller utrikesminister (se t ex hennes twitter: https://twitter.com/margotwallstrom ), uttalat sitt förakt för hans uttalande. Än mindre börjat vidta åtgärder för att genom diverse bojkotter, straffa en president för att uttala dödshot. Ja, på UDs lista över platser som svenska medborgare rekommenderas att inte besöka, finns inte Turkiet som land med, blott regioner där det förs krig. Jag fårgade UD om de skulle ändra sin rekommendation, mot bakgrund av presidentens dödshot mot ateister. De svarade att de inte gör det. Trots att Turkiets president uttalat ett dödshot mot alla besökare som har anti-muslimska tankar.
Regeringen kommer sannolikt inte att agera. Och, vill jag hävda, det beror på den muslimska diskrimineringen.
Den muslimska diskrimineringen är helt enkelt att vi accepterar att muslimer beter sig ovärdigt våra normer. Vi ser den muslimska kulturen, oftast tyst, som en inferior kultur. Vi säger det aldrig, men vi visar det i frånvaron av handling, genom att vi inte använder våra vanliga normer på dem. Vi har speciella normer gentemot dem. Storbritanniens statsminister May får absolut inte uttala något dödshot mot någon grupp. Vi förväntar oss att hon inte gör det. Hade hon gjort det, hade vi aldrig trott på det utan trott att hon var felciterad. Ty så uttalar sig ingen vettig människa.
Men muslimer är inte vettiga människor. erdogan är en turkisk muslim, och kan därför få säga groteska saker, utan att vi ens reagerar. Ty han gör vad som är rimligt förväntat av muslimer.
Det är den muslimska diskrimineringen. Vidrig, som all diskriminering.
Öllsjö den 22 mars 2019