Det var då. Tillståndet i Riket är inte friskt. Och det gäller också rätten.
Medan journalister debatterar om IS-krigarna, att vi måste hålla på civilisationens rättssäkerhet och inte införa retroaktiva lagar, så sker andra sker som gör att rättssamhället är historia.
Vi läste om kvinnan som pryglade sina barn, men som undgick straff, med hänvisning att hon inte kände till förbudet i Sverige. Och jag som trodde att det ganska orimliga antagandet gäller, att vi förutsätts känna till alla lagar. Det skulle ju bli orimligt om domstolarna måste bevisa varje gång att brottslingen kände till lagen. Men i detta fallet undkom kvinnan straffet. En kulturrelativism och en upplösning av rättsstatens fundament.
Och nu kommer nästa tydliga angrepp på rättsstatens princip att alla är lika inför lagen. En man döms för bokföringsbrott. Men slipper straff. Med argumentet att han är så gammal, och att det skulle vara stöttande att straffa en så gammal människa.
https://www.svd.se/100-aring-falls-av-tingsratten-slipper-straff
Man kan då undra var straffet för ett brott försvinner, vid vilken ålder kan man börja busa omkring, och bli fälld, men undkomma straffet? När kan jag, äntligen, köra som en dåre, i 200 km/timmen, bli dömd för fortkörning, men slippa straffet?
Vad är det som är stöttande i att en gammal man, som bevisligen är en brottsling, inte skall straffas?
Vi får anta att domstolen bedömt om han är vid sina sinnes fulla bruk. Vi får anta att de bedömt hans fysiska tillstånd, så att han inte befrias p g a att det kan vara livshotande. Om han inte är vansinnig och om han inte riskerar att dö i finkan, så är det där han skall vara. Enligt lagen.
Att få straffbefrielse p g a ålder undergräver rättsstatens princip att alla är lika inför lagen.
Idag vet vi att vi inte är lika. Kommer vi från inferiora kulturer och om vi är mycket gamla, då undgår vi straff för våra brottsliga gärningar.
Det är motbjudande och oroande.
Öllsjö den 19 mars 2019