Är man född i arbetarklassen, utan studietraditioner, behövs lite tur för att bli professor. Men jag tror att den turen var större då, 1971 när jag började högstadiet, och 1978, när jag började på ekonomprogrammet vid Lunds Universitet.
Idag, 2019, när högskolorna byggts ut en masse och målet är att 50% av ungdomarna skall få akademisk utbildning vid en högskola, borde man inte behöva ha så mycket tur, ty nu finns så många fler platser att få visa sin förmåga och att få god utbildning. Och, om man får tro två professorer från Lund, Alvesson och Olsson ( https://www.svd.se/lurendrejeri--hogskolor-sviker-sin-huvuduppgift ), så är en orsak till högskolornas sämre kvalité, att de förslösar sina resurser på breddad rekrytering, dvs pengar och arbete förslösas på sådana som mig.
Men jag tror att det är tvärtom. Att vi idag har backat in i framtiden. Idag, mer än under 70-talet, gäller sentensen ”Du skall veta din plats, underklasslyngel”
Har du, underklasslyngel, gjort som jag först gjorde, valt arbetarklassens väg till arbetarklass, finns sannolikt ingen lärare som fångar upp dig på högstadiet, då lärarna är fullt upptagna med möten och att rädda det som räddas kan. Skulle du komma till slutet av gymnasiet, finns inte den turen att du kan komma in på en god utbildning, om du, som jag gjort bort dig på gymnasiet. Då blir du hänvisad till högskolor med låg antagningspoäng.
Jag vill hävda, men har inga bevis, att det finns en korrelation mellan antagningspoäng och kvalificerade akademiska lärare. Och därmed finns det också en korrelation mellan låga antagningspoäng och kvalificerad akademisk utbildning.
Har du låga antagningspoäng, då är det mer sannolikt att
- du får grundutbildning av lärare som möjligen läst kurslitteraturen, men som vare sig har praktisk erfarenhet, eller än värre, forskningserfarenhet från det ämne som den undervisar i.
- du blir godkänd på kurserna, eftersom okvalificerade lärare ger dig godkänt på kurserna, följande den forna sovjetiska devisen: Vi låtsas undervisa, du låtsas lära dig, och tillsammans låtsas vi att du är godkänd.
- när du når tidpunkten för det självständiga examensarbetet, uppsatsen, får du en handledare som behöver avräkning på sin tjänst, men som saknar kvalificerad kunskap i det ämne ditt examensarbete omfattar, och än mer, saknar t o m grundläggande kunskaper i vetenskaplig metod, då den inte genomgått forskarutbildning och än mindre, själv genomfört kvalificerade undersökningar, med publicerade vetenskapliga artiklar i kvalificerade vetenskapliga tidskrifter.
Men du blir godkänd, ty att underkänna dig vore ju att erkänna utbildningens misslyckande att ge dig kvalificerad utbildning.
Generösa informatörer skickar mig examensarbeten som godkänts, vanligast från högskolor, men även några från universitet, speciellt de yngre, där kvaliteten är sådan, att jag skulle önska att man kunde polisanmäla läroanstalten (sic!) för bedrägeri.
Ja, du får en ’akademisk examen’, men du har inte fått en akademisk träning. Pappret visar blott att du stått ut, att du varit uthållig nog att genomgå bedrägeriet, att ’vi låtsas undervisa, du låtsas kunna’.
På senare tid har jag tagit plats. Rejält med plats. I min iver att möjliggöra för alla med studiebegåvning att få en akademisk utbildning. Kanske därför som jag idag inte har någon plats. Ty bedrägeriet skall inte avslöjas. Och underklassens pojkar och flickor skall veta sin plats, att vara en del i bedrägeriet. De skall inte ha tur.
Öllsjö den 29 mars 2019
Och jag, numer fri från omtanken om en arbetsgivare och dennes sk chefer, uttalar mig, tillsammans med meningsbroder, någorlunda fritt i Svenskan, som svar på Alvessons och Olssons angrepp på mig och mitt folk, underklassarna (https://www.svd.se/stora-brister-i-lararnas-akademiska-kompetens/om/debatten-om-hogskolan )