I vårt tidigare samhällssystem fanns en jordägande klass som fick sin legitimitet från kyrkans konservativa ideologi, som sade till människorna att ta sin plats och gör gott från den. Kungen är av gud. Adeln har tilldelats sin makt och plats i samhället av gud. Där gör den sin tjänst. Legitimiteten är av gud. Så såg den riktiga ordningen ut.
Guden som legitimitet har idag ersatts av meriten, där den kan vara formell, genom akademisk examen och karriär, eller entreprenöriell, som i Kamprads fall, dvs de den gruppen av entreprenörer som lyckas. Vi tror på den meritokratiska ordningen, så som de före oss trodde på den aristokratiska ordningen.
Vi människor lyckas alltid ha en ideologi som rättfärdigar den ordning vi lever i. Mången intellektuell bidrar med det ideologiska stödet för den rådande ordningen. Pangloss ord råder: Det som finns, är det rätta.
Idag finner vi aristokratins dåtida legitimitet löjeväckande. Eftersom gud har dött, finns ingen legitimitet för de av gud utvalda.
Men självkritiskt måste vi då inse att morgondagens människor sannolikt kommer att skratta åt vår legitimeringsgrund, meritokratin. Men vi kan inte se vad det är de kommer att skratta åt. ty den är ju legitim för oss. Den är rättvis. Inget kan vara på något annat sätt. Under alla tider före oss hade de ideologi som rättfärdigade deras samhälle. Idag, inbillar vi oss, har vi ingen ideologi som rättfärdigar, ty det är, ja, just, det ÄR rättfärdigt.
Med oss slutar samhällets legitimitet, eftersom vårt samhälle inte kräver legitimitet, eftersom det är rättfärdigt, korrekt, rättvist.
Med oss slutar historien om system som har befängda, absurda ideologier som rättfärdigar, ty vårt system är det sista, det korrekta, det rättvisa.
Eller hur?
Den 28 april 2023
Sven-Olof Yrjö Collin