Som du ser på bilden, hälsar Vänsterpartiet muslimerna en god avslutning på ramadan. Det kan ses som en vänligt gest, likt glad påsk, god jul, gott 1:a maj. Men det är mer sannolikt ett uttryck för att muslimer i ökad utsträckning blir svenska medborgare och därmed får rösträtt. Som exempel tror jag inte att det forna Vänsterpartiet, då vpk, hälsa muslimerna år 1989.
Detta hälsande har blivit vanligare bland politiker. Men också polisen hälsar dem. Polisens hälsning, som, vad jag vet, inte görs till judarna under deras påsk, skall nog ses som ett uttryck för polisens önskan att hålla sig på god fot med den muslimska folkgruppen, som, olikt judarna, har visat sig ha ett avsevärt våldskapital, större än någon annan totalitär fascistisk rörelse tidigare uppvisat i Sverige, vilket framkom under koranupploppen förra påsken.
Men, hur kan ett forna kommunistiskt, numer ett socialistiskt parti, framföra en hälsning som innebär att legitimera en totalitär, fascistisk religion?
Karl Marx, en judisk-tysk filosof och ekonom, som är en förgrundsgestalt hos både socialister och kommunister, lär ha sagt att religionen är ett opium för folket. Det är lätt att förstå att himmelska löften tas emot av den som i det jordiska, verkliga livet har föga av något. Religionen är en sorts Kiviks marknad, som säljer tingel-tangel, till människors förtjusning. Men med högst avsevärda skillnaden att man får se Kiviks tingel-tangel, men man får aldrig får se produkten som religionen säljer, himmelriket. Man köper verkligen grisen i säcken. Trots faktumet att det inte finns en gris i säcken.
Som demokratisk socialist är det svårt, ja omöjligt att vara hängiven en religion med en gud, eftersom den högsta principen för en demokratisk socialist är demokratin, medan för den totalitära religionen är det gud. Man kan inte lyda under två herrar. Antingen böjer du dig för människorna i demokratin eller för guden i religionen.
Detta till trots har den socialdemokratiska varianten av demokratisk socialism i Sverige växt fram tillsammans med kristna. De har varit så intimt förknippade att det t o m finns en speciell organisation inom socialdemokratin där de kristna organiseras. De kallades tidigare för Broderskapsrörelsen, men kallas idag för Tro och solidaritet, för att kunna attrahera andra religiösa, inte minst, muslimer. Sannolikt inte asatroende.
Socialismen har haft en ådra som ansluter nära till de kristna, men även judar har haft lätt för att vara socialister. I Sverige växte socialdemokratin fram i nära kontakt med en del deltagare i frikyrkor. Dock har kristna setts som konservativa, varför de kristna har hållits i strama tyglar. Paradoxalt nog, när Sverige började sin magnifika profana resa, med början på 50-talet, och som mest magnifikt på 60-talet, gavs Broderskapsrörelsen 1969 en plats i partiets verkställande utskott. Det var onekligen en helt otidsenlig åtgärd.
Men socialisten behöver inte ha så stor svårighet att vara kristen, ty som Jesus sade: ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.” (Markus 12:17) Det har tagits som intäkt för den åtskillnad som kristna gör mellan kyrka och stat. På det sättet kan kristna socialister tjänar två herrar, gud och demokratin.
Värre är det med den religion som inte sökte sig österut, mot romarriket, och därför var villig att ge tillkejsaren. Medan de kristna etablerade sig i Romarriket, och inte angrepp den profana makten, utan lärde sig leva vid dess sida, och sedan blev ett magnifikt stöd åt den världsliga makten, etablerade sig islam i österled, utan åtskillnad mellan stat och religion. Islam blev därmed en totalitär religion där allt skulle underkasta sig islam. Kejsaren fick inget av muslimerna, utan blev ett huvud kortare.
Vänsterpartiet i Sverige har sina rötter i en liknande totalitär ideologi, kommunismen, där den islamiska kyrkan är ersatt av det kommunistiska partiet, som, likt allah, alltid har rätt och därför alltid skall åtlydas. De har aldrig haft svårt för att smickra, ja, t o m krypa för det totalitära. Den 7:e oktober 1989 skickade Lars Werner, forna vpk-ledaren, följande telegram till diktatorn i DDR, Honecker: ”Kamrat Erich Honecker. Inför denna 40-årsdag önskar vi kamraterna i SED och medborgarna i DDR stor framgång i socialismens byggande. Med kommunistisk hälsning”. En månad senare, den 9:e november, föll en del av den byggnaden, nämligen Berlinmuren. Som jag skrev ovan: ”Det var onekligen en helt otidsenlig åtgärd.”
Idag fortsätter Vänsterpartiet krypa för och smickra det totalitära genom att skicka en hälsning till muslimerna, inför deras avslutning av ramadan, vilket var den månad då allah talade till mohammed och gav världen koranen. Eid Mubarak tillhör en tid som förvisso rymmer ödmjukhet, men som i grunden handlar om ett etablerande av förtryck genom en förment helig skrift.
Den hyllningen motsvarar att Vänsterpartiet hade skickat en hyllning den 18 juli. Den hälsningen hade gått till nazisterna, eftersom nazisterna firar den 18 juli som dagen då nazisternas koran, Mein Kampf, av nazisternas profet Adolf Hitler, publicerades.
Jag missunnar inga folkgrupper deras högtider. Fira på! Men jag deltar inte i de högtider som är uttryck för en förminskning av människan och som etablerar totalitära principer. Den som deltar i dem, och som t ex erkänner dem genom att hälsa dem, legitimerar det avskyvärda.
Den X
Sven-Olof Yrjö Collin
Detta hälsande har blivit vanligare bland politiker. Men också polisen hälsar dem. Polisens hälsning, som, vad jag vet, inte görs till judarna under deras påsk, skall nog ses som ett uttryck för polisens önskan att hålla sig på god fot med den muslimska folkgruppen, som, olikt judarna, har visat sig ha ett avsevärt våldskapital, större än någon annan totalitär fascistisk rörelse tidigare uppvisat i Sverige, vilket framkom under koranupploppen förra påsken.
Men, hur kan ett forna kommunistiskt, numer ett socialistiskt parti, framföra en hälsning som innebär att legitimera en totalitär, fascistisk religion?
Karl Marx, en judisk-tysk filosof och ekonom, som är en förgrundsgestalt hos både socialister och kommunister, lär ha sagt att religionen är ett opium för folket. Det är lätt att förstå att himmelska löften tas emot av den som i det jordiska, verkliga livet har föga av något. Religionen är en sorts Kiviks marknad, som säljer tingel-tangel, till människors förtjusning. Men med högst avsevärda skillnaden att man får se Kiviks tingel-tangel, men man får aldrig får se produkten som religionen säljer, himmelriket. Man köper verkligen grisen i säcken. Trots faktumet att det inte finns en gris i säcken.
Som demokratisk socialist är det svårt, ja omöjligt att vara hängiven en religion med en gud, eftersom den högsta principen för en demokratisk socialist är demokratin, medan för den totalitära religionen är det gud. Man kan inte lyda under två herrar. Antingen böjer du dig för människorna i demokratin eller för guden i religionen.
Detta till trots har den socialdemokratiska varianten av demokratisk socialism i Sverige växt fram tillsammans med kristna. De har varit så intimt förknippade att det t o m finns en speciell organisation inom socialdemokratin där de kristna organiseras. De kallades tidigare för Broderskapsrörelsen, men kallas idag för Tro och solidaritet, för att kunna attrahera andra religiösa, inte minst, muslimer. Sannolikt inte asatroende.
Socialismen har haft en ådra som ansluter nära till de kristna, men även judar har haft lätt för att vara socialister. I Sverige växte socialdemokratin fram i nära kontakt med en del deltagare i frikyrkor. Dock har kristna setts som konservativa, varför de kristna har hållits i strama tyglar. Paradoxalt nog, när Sverige började sin magnifika profana resa, med början på 50-talet, och som mest magnifikt på 60-talet, gavs Broderskapsrörelsen 1969 en plats i partiets verkställande utskott. Det var onekligen en helt otidsenlig åtgärd.
Men socialisten behöver inte ha så stor svårighet att vara kristen, ty som Jesus sade: ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.” (Markus 12:17) Det har tagits som intäkt för den åtskillnad som kristna gör mellan kyrka och stat. På det sättet kan kristna socialister tjänar två herrar, gud och demokratin.
Värre är det med den religion som inte sökte sig österut, mot romarriket, och därför var villig att ge tillkejsaren. Medan de kristna etablerade sig i Romarriket, och inte angrepp den profana makten, utan lärde sig leva vid dess sida, och sedan blev ett magnifikt stöd åt den världsliga makten, etablerade sig islam i österled, utan åtskillnad mellan stat och religion. Islam blev därmed en totalitär religion där allt skulle underkasta sig islam. Kejsaren fick inget av muslimerna, utan blev ett huvud kortare.
Vänsterpartiet i Sverige har sina rötter i en liknande totalitär ideologi, kommunismen, där den islamiska kyrkan är ersatt av det kommunistiska partiet, som, likt allah, alltid har rätt och därför alltid skall åtlydas. De har aldrig haft svårt för att smickra, ja, t o m krypa för det totalitära. Den 7:e oktober 1989 skickade Lars Werner, forna vpk-ledaren, följande telegram till diktatorn i DDR, Honecker: ”Kamrat Erich Honecker. Inför denna 40-årsdag önskar vi kamraterna i SED och medborgarna i DDR stor framgång i socialismens byggande. Med kommunistisk hälsning”. En månad senare, den 9:e november, föll en del av den byggnaden, nämligen Berlinmuren. Som jag skrev ovan: ”Det var onekligen en helt otidsenlig åtgärd.”
Idag fortsätter Vänsterpartiet krypa för och smickra det totalitära genom att skicka en hälsning till muslimerna, inför deras avslutning av ramadan, vilket var den månad då allah talade till mohammed och gav världen koranen. Eid Mubarak tillhör en tid som förvisso rymmer ödmjukhet, men som i grunden handlar om ett etablerande av förtryck genom en förment helig skrift.
Den hyllningen motsvarar att Vänsterpartiet hade skickat en hyllning den 18 juli. Den hälsningen hade gått till nazisterna, eftersom nazisterna firar den 18 juli som dagen då nazisternas koran, Mein Kampf, av nazisternas profet Adolf Hitler, publicerades.
Jag missunnar inga folkgrupper deras högtider. Fira på! Men jag deltar inte i de högtider som är uttryck för en förminskning av människan och som etablerar totalitära principer. Den som deltar i dem, och som t ex erkänner dem genom att hälsa dem, legitimerar det avskyvärda.
Den X
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
